Tuesday, June 21, 2011

Apoteksvinster går till skatteparadis

(Publicerad i Gotlands tidningar 2011-06-21)

Jag har under ett par års tid rest runt i landet och kartlagt bristerna i samhälls- och kommersiell service. Då imponerar det inte särskilt mycket, när olika särintressen försöker torgföra sina egenintressen under förespegling att 79-åriga Sonja M. i Insjön och andra skulle vara denna avregleringsmarknads främsta kundfokus.

Många med mig låter sig nog inte så lätt övertygas. Särskilt inte så länge branschföreträdare för de privatägda apoteken i sina kommentar i övrigt är så kemiskt fria från mera problematiska aspekter på avregleringen.

Tio kronor extra i avgift
För ungefär två år sedan avreglerades försäljningen av medicin av alliansregering. Två av tre statliga apotek, alltså cirka 600, såldes med det beslutet till vinstdrivande, privata intressen. Därutöver har nya privata apotek öppnats.

Framför allt har det skett i de större städerna där det finns många kunder. I ytterst begränsad omfattning har det däremot blivit fråga om nyetableringar i gles- och landsbygden, vilket dock inte hindrar privata apoteksbolags branschföreträdare att göra en stor sak av detta.

Inte ett ord i privata Apoteksföreningens vd:s replik om att avregleringen skedde till priset av ett förtäckt statsstöd som smörjmedel. På varje förpackning läkemedel tas det nämligen ut tio kronor extra i avgift. Denna pålaga kallas för “Hägglund-tian".

För kunderna innebar det här en ökad kostnad på cirka 500 miljoner kronor, varav staten, alltså skattebetalarna, betalar den allra största delen. Något som apoteksutredningens Lars Reje häromåret var synnerligen kritisk till.

Höjt pris med 20 procent
Redan under avregleringens första år höjdes priserna på vissa mediciner med upp emot 20 procent, vilket fått hårt kritik av bland andra pensionärsorganisationen PRO.

Ett annat problem, som dessa inte heller berör, är att dessa privata apoteksägare i många fall inte ens har sitt säte i Sverige.

Exempelvis ägs de två de största privata apoteksbolagen, Apotek Hjärtat AB samt Medstop Holding AB, av riskkapitalbolag med säte i skatteparadiset Jersey. De vinster de gör på de sjukas bekostnad skattas med andra ord inte alls i Sverige.

Men jag kan förstå att branschföreträdaren hellre pratar om hur fint man ordnat det för 79-åriga Sonja M. med servicen i Insjön i Dalarna, än vill berätta för folk att medicinen genom privatiseringen blivit dyrare för konsumenterna och att vinsterna på medicinförsäljningen i många fall dessutom slussas vidare till obskyra skatteparadis.

Hur det går med läkemedelsservicen i Insjön och på andra orter i glesbygden efter den treåriga försöksperioden är högst oklart.

Risk för sämre i glesbygden
Det enda vi vet är att inför risken för stora försämringar av tillgängligheten i glesbygden fick statliga Apoteket AB (som fått två av tre apotek privatiserade), under en övergångsperiod på tre år, kravet att ha kvar sina apoteksombud i glesbygden.

Även de privata företag som tagit över apotek i glesbygd ska under en treårsperiod, fram till 1 juli 2012, garantera befintlig service.

Vad som händer därefter och med de överetableringar, som bland annat Riksrevisionen uttalat sin oro för i sin rapport, är ett enda stort frågetecken. Och just det här var en av flera centrala punkter i riksdagsdebatten om apoteksmarknaden före pingst.

För övrigt är det faktiskt fortfarande så att statligt ägda Apoteket AB i kvalitetsindexmätningar på kundnöjdhet fortsatt ligger i topp och rankas klart före de olika privata alternativen. Men också sådant brukar privata branschföreträdare, föga överraskande, gärna förtiga.

Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com;
http://rbjorkenwall.blogspot.com

Monday, June 20, 2011

Clarence Clemons, Bruce Springsteen och drömmarna om ett mera hoppfullt USA

Observerat apropå saxofonisten Clemons död, Springsteen och USAs utveckling i närtid:

Häromdagen kom så nyheten att saxofonisten Clarence Clemons är död, död i sviterna av en stroke som han nyligen drabbades av. Radion spelar det vackra saxofonpartiet i Jungleland, från Bruce Springsteens suveräna “Born to Run” och man hör tonerna som varit med och format miljoner människors sätt att se på världen. Ett suveränt stycke nutidsmusik - och vilket fint soloparti där av Clemons!

I Springsteens E Street band var Clemons tenorsax en av hörnstenarna. Denne väldige man - som en gång var på väg att bli fotbollsspelare av amerikansk modell - var kanske inte någon virtuos på sitt instrument. Men han hade feeling, var en känslornas mästare, och en suverän medskaparen av ett sound som Bruce Springsteens E Street-band inte kunde vara utan. Clarence Clemons har berättat hur de två möttes i början av 70-talet en regnig och blåsig natt. Han skulle kliva in på spelstället i slitna New Jersey där Springsteen just spelade - och blåsten sög tag i dörren och lät den virvla bort längs gatan. Kvar var The Big Man´s mäktiga silhuett i dörröppningen. Och ingen kunde säga nej till hans medverkan i bandet...

Ur det långvariga samspelet mellan de två i bandet föddes och överlever bl a Clemons saxriff i “Born to Run” och i “Tenth Avenue Freeze-out, liksom i det lite vemodiga och sorgsna i “Independence Day”.

Nu när Clemons inte längre finns bland de levandes skara går det inte att komma ifrån att just Springsteen och Clemons på många sätt ihop är två musikersymboler för ett hoppfullare Amerika. Nu är saxofonisten borta. Men soundet och känslorna är kvar i våra minnen. Och silhuetten kan anas där i diset i ett Amerika som just nu förefaller gå en dyster tid (ekonomiskt-politiskt) till mötes de närmaste åren.

Återstår att se hur Springsteens E Street-band överlever utan Clarence Clemons. Och om Obama fortfarande är landets president efter nästa presidentvalscirkus om knappt ett par år. Eller om då Vita huset befolkas av en republikan med en föga optimistisk och inkrökt politisk agenda.

Robert Björkenwall:robert.bjorken@telia.com;
http://rbjorkenwall.blogspot.com

Thursday, June 16, 2011

Dessa får uppdraget att utreda public service-tv

Lagman Martin Holmgren blir - inte helt överraskande - regeringens utredare av public service. Han ledde 2008 utredningen av kommersiell radio och sitter i Myndigheten för radio och tvs styrelse. Till sin hjälp får lagman Holmgren fyra ledamöter i kommittén:

Leif Jacobsson, tidigare programdirektör vid SVT då Maria Curman var vd och idag verksam vid finska public servicebolaget YLE, professor Lars Nord, medieforskare vid Mitthögskolan i Sundsvall, Katarina Kämpe, landsöverdirektör i Stockholm (tidigare på Post- och telestyrelsen) och Helene Miksche, tidigare chefsjurist vid TV4.

I september nästa år ska Martin Holmgren svara på frågorna om public service framtida finansiering, programbolagens uppdrag och om de ska få använda sig av sponsring.

En referensgrupp med representation från riksdagens samtliga politiska partier knyts till utredningsgruppen.

Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com

Klargörande partiledardebatt i riksdagen den 15 juni

Några reflektioner efter gårdagens klargörande partiledardebatt i Sveriges riksdag:

Några reflektioner efter den klargörande partiledardebatt i Sveriges riksdag:

Med valet av nu ledare för Sveriges traditionellt vanligaste regeringsparti, nuvarande oppositionspartiet, socialdemokraterna har partiet i opinionen och olika mätning nu i vår stadigt lyft mot allt stabilare nivåer en bit över 30 procent i opinionsstöd. Därmed är man åter klart störst igen och har åter några procents marginal till det dominerande regeringspartiet moderaterna under statsminister Fredrik Reinfelds ledning. Och samlat är oppositionen nu också åter klart större – framgår inte minst av pålitliga och stora SCB-partisympatimätnignen med över 6 000 tillfrågade – än den borgerliga alliansen under Reinfeldts ledning.

Onsdagen den 15 juni kom så den länge emotsedda duellen mellan partiledarna i Sveriges riksdag, och då särskilt duellen mellan Fredrik Reinfeldt och nya s-ledaren Håkan Juholt. Hur det gick? Ja, rätt många analytiker är tämligen ense om att i Håkan Juholt har Reinfeldt nu fått en svår motståndare.

S-ledaren Juholt noterade i debattrundan i riksdagen att även statsministern, liksom Juholt, reser mycket. Och sedan kom frågan i riksdagen givande partiledardebatt onsdagen den 15 juni. När Reinfeldt var ute och reste i Sverige, vem kom med idén om Fas 3? Om att sjuka borde utförsäkras? Att skolor ska säljas till globala aktörer? Vad heter forskaren som föreslog att lågkonjunktur och global konkurrens ska bemötas med färre platser på Komvux?

Uppenbarligen blev – vilket även många av hans "egna" noterade – statsministern lite groggy och kunde aldrig komma med något egentligt svar på dessa raka Juholt-frågor i replikväxlingen mellan de “två stora” i riksdagens partiledardebatt onsdagen den 15 juni. Reinfeldt verkade tagen, hängde över repet och hade det – kanske för vissa lite överraskande - svårt i duellerna med partiledardebutanten Håkan Juholt från S.

En anledning varför Juholt kom fram så bra, menade vissa analytiker, berodde på att statsministern för mycket kört fast i sina egna besvärjelser. I Fredrik Reinfeldts värld finns bara skattesänkningar, skattesänkningar och åter skattesänkningar. Vi har det senaste åren ofta hört exemplet om undersköterskan som fått mer i plånboken i snart fem år. Visst, en undersköterska har få lite mer pengar, men hon eller han kan aldrig bygga en nattöppen förskola med sina nyvunna pengar. Har politiken verkligen ingenting mer att erbjuda än sänkt skatt?, frågar sig en växande folkopinion som börjat tröttna på en statsminister som mest bara pratar skatter. Samtidigt som han – i likhet vad som även skedde i partiledardebatten – försöker göra den växande, forskar dokumenterade barnfattigdomen till ett ickeproblem.

Fredrik Reinfeldt säger sig ha gått ”bakom siffrorna” och då kommit fram till att den ökade barnfattigdomen möjligen är en realitet på papperet, men knappast i verkligheten. Med det övertygar knappast en växande skara som, i likhet med Rädda barnen och andra, känner stark oro för barnfattigdomens problem. Och som inte minst just oppositionsledaren Håkan Juholt verkligen lyckats lyfta högt upp på den politiska agendan – och där har den förblivit. Så Håkan Juholt hade inga svårigheter att på nytt med stor pondus driva statsminister Reinfeldt på defensiven i denna fråga, liksom när det gäller den fortsatt rekordhöga arbetslösheten (över 7 %) och om skolan som visar på allt större brister.

Notera f.ö vad teaterkritikern Leif Zern skriver i Dagens nyheter den 16 juni på kultursidan om att Juholt “är just nu den bättre skådespelaren därför att han har något att säga. Medan Reinfeldt bara talar om formerna för politiken, fyller Juholt den tomma säcken med innehåll; medan statsministern inte kan öppna munnen utan att säga “arbetslinjen” och “det finanspolitiska ramverket”, riktar oppositionsledaren blicken mot framtiden och skäms inte för att återupprätta den klassiska folkbildningen (“livslångt lärande”)”,som Zern skriver på DN kultur den 16 juni.

I “det evigt pågående Shakespearedramat har Kungen ingenting annat att komma med än Makt och Ordning (ramverket)”, skriver han också och anser att det blev än tydligare i replikväxlingen. Juholt har “sett något som ganska många av oss har sett: de växande klyftorna, orättvisorna, något mycket gammalt och unket som nu plötsligt säljs som fräscht och modernt” av statsminister Reinfeldt. Zern förutspår att Juholt tar hem den här matchen mot Reinfeldt i sin intressant artikel på DN kultur den 16 juni

Statsminister Reinfeldt föreföll överraskad och nästan lite skrämd när oppositionsledaren Juholt visade sig vara en så överraskande säker scenpersonlighet som därtill vågade ta för sig som han gjorde.Och ha så svårt att svara förtroendeingivande på Juholts frågeställningar. Visst, statsministern försökte och var inte alls dålig rakt igenom men ju fler replikväxlingar de kom in i – han och Juholt – desto tydligare blev det vem som drev den andra framför sig, likt en boxare som känner sig ha övertaget över motståndaren. Reinfeldts torra debattstil (“finanspolitiska ramverket”, “jobblinjen” etc) var en den här gången ingen framgång i mötet med Juholt. En annan sak är sedan att den skickliga retorikern Håkan Juholt skulle bli ännu lite bättre om han ibland bara drog ner lite på tempot så att orden hinner sjunka in ordentligt; då blir det ännu lite bättre.

Men just nytillskottet av den nya s-ledaren Håkan Juholt – och i lite mindre grad även De grönas nya språkrör, underbarnet Gustav Fridolin – gjorde den svenska vårriksdagens avslutande partiledardebatt till den roligaste och minst otråkiga på mycket länge. Inte minst just Håkan Juholt dominerade debatten och tog plats i riksdagens plenisal på ett sätt som vi nog inte har sett sedan Göran Perssons fornstora dagar. Nu har regeringschefen Reinfeldt – har varit överraskande osynlig det senaste halvåret – har i Juholt fått en motståndare av en helt annan kaliber än han haft på länge – och det är rimligen bra för den politiska debatten i Sverige. Och Fredrik Reinfeldt har nu – vilket också framgick av riksdagens partiledardebatt –förstått att han numera leder en minoritetsregering och ingenting annat.

Lite vid sidan av kan noteras hur skolministern och folkpartiledaren, major Björklund, hamnade på defensiven även i sin tidigare paradgren skolan och dessutom åkte på en riktig propp av Juholt när han försökte debattera arbetskraftsinvandring och Laval-lagstiftningen (lagstiftning som ska förhindra lönedumpning)och EUs utstationeringsdirektiv. “Nu är det svajigt, Björklund, nu är det svajigt”, sa Juholt när han läxade upp Björklund i en fråga som han uppenbarligen inte riktigt kunde. Intrycket allmänt var nog hos rätt många att såväl Björklund som centerledaren Maud Olofsson, liksom KD-ledaren Hägglund, har passerat bäst före datum och inte längre rosar marknaden som de tidigare gjort. Frågan är vilka av dessa – om ens någon – är kvar när Sverige har nästa riksdagsval i september 2014.

Robert Björkenwall,
robert.bjorken@telia.com;http://rbjorkenwall.blogspot.com

PS. Hur som helst var det här en av de roligare partiledardebatterna på länge, den som ägde rum i riksdagshuset onsdagen den 15 juni..

Wednesday, June 15, 2011

Avregleringarna, apoteksmarknaden och vårriksdagens partiledardebatt

Avregleringarna, apoteksmarknaden och vårriksdagens avslutande partiledardebatt

I veckan före pingsthelgen debatterade riksdagen privatiseringen av apoteken. De allra flesta missade nog den, sannolikt.
Men utgångspunkten var följande:

Riksrevisionens rapport från i höstas innehöll en hel del synnerligen befogad kritik mot hur processen genomfördes av en avregleringsivrande regering.
Bland annat ansåg Riksrevisionen att förutsättningarna för nya aktörer varit oklara och att det finns risker att tillgängligheten på apotek i glesbygd mycket troligt kommer att försämras över tid.

En annan utgångspunkt för riksdagsdebatten var ett antal motioner i riksdagen om apoteksfrågan och dess hantering. Dessa innehöll bland annat förslag från Socialdemokraterna om att den så kallade 24-timmarsregeln, apoteksutbudet i glesbygden och äldres behov ska utvärderas.

Oppositionen gick i debatten hårt åt alliansregeringen och var starkt kritisk till avregleringen, den pekade på flera av dess negativa konsekvenser.

Den samlade borgerligheten har bestämt sig för att vi inte ska äga och organisera saker gemensamt, även om det fungerar väldigt bra – kosta vad det kosta vill.
Tillgängligheten skulle öka. Det var ett av de viktigaste målen med omregleringen, avregleringen eller utförsäljningen, vilket ord man nu väljer att använda.
Men har tillgängligheten ökat?

Visserligen kan konstatera - så här initialt - att antalet apotek har ökat ganska kraftigt och det har blivit fler antal öppna timmar. Men tillgängligheten har inte ökat reellt.

Nu finns det förvisso fler apotek (men många av dessa kedjor har ägare i skatteparadis), men de nya har etablerats på orter som redan hade apotek. Nu konkurrerar de med varandra inom samma områden. Det har faktiskt endast etablerats apotek på fem orter som inte hade apotek innan.

Avregleringen var oklok, sade socialdemokraten Lennart Axelsson i debatten. Den borgerliga majoriteten har slagit sönder ett väl fungerande apotekssystem.
I många olika sammanhang rapporteras om problem med att få den medicin man fått recept på eftersom den inte finns i lager, fortsatte han.

Axelsson fick medhåll av bland andra miljöpartisten Agneta Luttropp, som ville veta vad som skulle hända med apoteksservicen på glesbygden efter 2013. De farhågor för servicen i glesbygden som lyftes inför avregleringen kvarstår fortfarande. Dessutom fungerar inte systemet att informera om ett läkemedel tagit slut på ett apotek så kan kunden i gengäld bli informerad om vilket annat apotek som har det i lagret som fanns före avregleringen.

Men någon succé är verkligen inte avregleringen av apoteksmarknaden. Snarare då är den genomförd med dogmatisk avregleringsiver – och utan större hänsyn till konsekvenserna.

I facket Farmaciförbundets arbetsmiljöbarometer 2011 får vi till exempel eta att över hälften av apotekspersonalen upplever att arbetsmiljön har försämrats efter avregleringen av marknaden. Bland dem som arbetar med att ge råd om läkemedel anger hela 57 procent att de inte har tid att ge bra rådgivning och över 20 procent känner oro för att recepthanteringen inte gjorts och görs korrekt.

Men det kanske allra allvarligaste problemet för kunderna är att recept inte alltid kan expedieras på det apotek som man vänder sig till.

Läkemedlet finns inte i lagret och apoteket kan oftast då inte anvisa någon annan lämpligt apotek där läkemedlet då i stället finns inne i lager. Följden blir en försämrad service för kunden.

Svensk Apoteksförening - branschorganisationen som bildades när apoteksbranschen privatiserades - visar i en rapport att avregleringen har lett till hot om överetablering.

Den har även ökat beroendet av kringförsäljning som smink och hårvårdsprodukter eftersom det är svårt att konkurrera med pris på receptbelagda läkemedel trots att apoteken får subventioner. Vi kan även se att det blivit en ökat kundkrångel.

Ett vet vi redan nu, någon succé är sannerligen inte avregleringen av apoteksmarknaden. Problemen är allt för uppenbara för att någon ska kunna gå på Moderaternas och alliansregeringens tunna argumentation. Det är uppenbart att det för högern är viktigast med ideologiskt betingade avregleringar. Maud Olofsson gjorde en slät figur när hon skulle försvara detta nya avregleringsmisslyckande mot Håkan Juholt i onsdagens partiledardebatt.

Och vilket suverän replik av Julle om kosackvalshotet i repris när center-Maud kom dragandets med vänstersväng och en socialdemokrati som vill förstatliga under Juholts ledarskap. Det är väl hugget som stucket om Maud Olofsson eller Jan Björklund var sämst i partiledardebatten; men vilken propp Björklund åkte på om Lex Laval och utstationeringsdirektivet han åkte på av Juholt i deras replikväxling! Inte ens dryge och självgode Reinfeldt lyckades få grepp om Juholt i onsdagens partiledardebatt. I massarbetslöshetens (dryga 7 % i öppen arbetslöshet) och de växande klassklyftornas Sverige har Juholt – och inte Reinfeldt – verkligheten och folks upplevelse av denna på sin sida. Den här avslutande partiledardebatten i riksdagen tog S-ledaren Juholt hem!

Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com;http://rbjorkenwall.blogspot.com

Monday, June 13, 2011

En regering tömd på handlingskraft

(Publicerad i bl a Dagbladet 15 juni 2011 m fl)

Bara några korta obeservationer:
För väljarna verkar det uppenbart - och bekräftat i den senaste stora Statistiska centralbyrån-mätningen av partisympatierna (8 juni) - att regeringen Reinfeldt är tömd på sin handlingskraft.

Den framstår allt mer som vilsen och plågad av sin minoritetsställning i riksdagen. En sådan regering kan aldrig bygga en långsiktig politik, utan får ägna sig åt ett ständigt tuvhoppande för att samla en majoritet för sina förslag.

Väljarnas växande misstro mot en sådan allt mer handlingsförlamad regering ligger bakom regeringspartiernas tillbakagång i vår. Till det kommer en växande spänning mellan partierna i regeringen när två av dem hotas av undergång.

I veckan har dessutom missnöjet med Maud Olofssons ledarskap i centern kommit upp till ytan litet här och där i partiet. Någon som är beredd att satsa en krona på att hon överlever centerpartiets stämma i höst? Tror knappast det. Intressant grej i Affärsvärlden (11/6) om misslyckad industripolitik av “maudan” & co.

När vice statsminister Jan Björklund,fp, säger att regeringens Libyenpolitik är ”genant” är det en bekräftelse på att det är Carl Bildt, m, snarare än Socialdemokraterna som har fått backa mest. Men frågan är om man kan ha en vice statsminister som anser att den egna regeringspolitiken är ”genant”.

Uppenbart är att Håkan Juholt, ny s-ledare, på några korta månader – också det bekräftat i SCBs stora partisympatimätning om den rejäla uppgången – lyckats blåsa liv i en missmodig och valstukad socialdemokrati. En annan sak är sedan att han ännu har mycket att bevisa men ändå lyckats börja rätt hyggligt. Och nu avslutas vårriksdagen med en spännande partiledardebatt mellan bl a Håkan Juholt (debuterande SR-radiopratare i populära Sommar i augusti) och statsminister Fredrik Reinfeldt.

Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com;http://rbjorkenwall.blogspot.com

PS. Intressant och bra läsning i såväl DN som SvD i pingsthelgen om Göteborgskravallerna från EU-toppmötet för tio år sedan den 14 juni 2001. Var det jänkarna (Bush säkerhetsgäng) som tubbade polischefen Jaldung att genomföra den där huvudlösa aktionen mot demonstranterna i Hvitfeldska gymnasiet,vilket även Göran Johansson (s-ledare då i Göteborg) verkar vara inne på..? Och dagen efter – den 15 juni 2001 - var stora delar av paradgatan Avenyn ett enda stort kaos med mängder av vandaliserade butiker och uteserveringar. Men ingen minns längre att det var då det blev klart att EU skulle växa till 27 länder.

Friday, June 10, 2011

Minoritetsregeringen Reinfeldt åker på allt fler nederlag

(Publicerad i bl a Gotlands tidningar 15 juni 2011 m fl)

Regeringen åker på det ena välförtjänta nederlaget efter det andra

Den borgerliga regeringens arbetsmarknadspolitik har åkt på ett präktigt nederlag i riksdagen. Allt fler kommentatorer och ledarskribenter har med rätta noterat att utvecklingen med FAS 3 och socialbidragen är ett av många mått på Reinfeldtregeringens misslyckande.

Fredrik Reinfeldt har fått grunden för sin politik underkänd och ifrågasatt av en riksdagsmajoritet.

Beslut efter beslut har fattats om sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen som gått regeringen emot. Så sent som under torsdagen krävde arbetsmarknadsutskottet, lite i det fördolda, att nya anvisningar av långtidsarbetslösa personer till jobb- och utvecklingsgarantins Fas 3 ska stoppas.
Beslut har också fattats om att det jobbskatteavdrag – som är kärnan i regeringens ekonomiska politik – ska utvärderas. Också det ett underkännande. Risken finns att regeringen lider ett svidande nederlag i frågan när budgeten ska behandlas i höst.

Det rödgröna initiativet mot fas 3 fick torsdagen den 9 juni stöd av SD, vilket betyder att en majoritet av riksdagen vill stoppa ytterligare anvisningar till fas 3 och att regeringen nu tvingas återkomma med förslag för att lösa missförhållandena.

Det är ett välkommet beslut. Fas 3 är ingen bra åtgärd. Snarare ett mått på hur cyniskt regeringen numera ser på och hanterar de långtidsarbetslösas situation.

Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M) gnyr för att hon och regeringen fått bakläxa än en gång av riksdagens majoritet. Dags nu att hon och regeringen erkänner misslyckandet, sväljer prestigen och i stället ta chansen att utforma ett bättre och mer meningsfullt alternativ för de långtidsarbetslösa.

Många som har varit borta från arbetsmarknaden länge har fått det allt svårare att få jobb även när konjunkturen är god.

Därför behövs en social, alternativ arbetsmarknad för dessa grupper - med subventionerade anställningar för dem som hamnat utanför. Det kan handla om plusjobb i offentlig sektor, gröna jobb i skogen, lönebidragsarbeten i föreningslivet m m. Annars är risken stor att så många som en av tre långtidsarbetslösa aldrig får in en fot på arbetsmarknaden igen, som TCO och andra visat i sina rapporter om “jakten på superarbetskraften”.

Men denna alternativa arbetsmarknad måste omfattas med samma trygghetsregler som den övriga arbetsmarknaden och ha kollektivavtalsenliga villkor som grund.

Även den som är föremål för arbetsmarknadspolitiska åtgärder ska ha en lön som det går att leva på och vettiga arbetsvillkor. Rättslösheten i Fas 3 är fullkomligt oacceptabel.

Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com