Thursday, November 25, 2010

USA-valet, finansmarknadskrisen, Irland och euron

Observerat om USA-valet, finansmarknaden och Irlands-krisen:

I det amerikanska senatsvalet den 4 november lyckades den demokratiske majoritetsledaren Harry Reid vinna mot Sharron Angle, en högerradikal republikansk kvinna ur Sara Palins så kallade tepartyrörelsen. Det var inte självklart, för Nevada är den amerikanska delstat där krisen är som djupast. BNP har fallit med över sex procent efter finanskrisen i Las Vegas-delstaten Nevada (har f.ö hög facklig organisationsgrad inom bl a spelindustrin). Räddningen för Reid var nog dels att han är just majoritetsledare för hela USA:s senat. Många mittenväljare inser att det gynnar krisande "silverstaten" Nevada att ha en sådan representant bland beslutsfattarna i Washington.

Det andra viktiga var att Angle, hårt uppbackad av Sara Palin, stod för rätt högerextrema åsikter som ändå inte var riktigt gångbara. Drar mig dock till minnes rapportering från deras valrörelse där en kvinna som bodde i en husvagn skyllde krisen på politiker som bara försvarade Wall Street mot Main Street. Hon önskade sig därför mindre – framförallt federal (nationell) – politik.

Men är det något som fattiga människor, där som här, verkligen behöver så är det just mer av nationell (federal) politik. Inte mindre sådan. Grundorsak till krisen de senaste åren är ju tvärtom att finansmarknaderna - alla dessa ansvarslösa bankirer och börsmäklare - släppts på tok för fria. När detta är sagt så är det ändå lätt att hålla med om att det inte heller är vettigt att skattebetalarna ska ta hela notan för vad de stora finansinstituten – och i slutänden dess ägare – ställt till med.

Men vare sig president Bush eller nuvarande presidenten Obama hade särskilt stort val när krisen väl bröt ut. Frågan är hur man agerar på sikt. Det är hög tid att man åter skiljer spekulationer i aktier och valutor från det ordinarie, systemviktiga banksystem som vi inte kan vara utan. Det är hög tid att se till att bankerna inte tillåts bli så stora - och spekulera kraftigt över sin egen kapitalbas - att regeringar saknar val till att rädda dem när krisen kommer och hela spekulationsbubblan spricker.

I SvD och dess näringslivsdel kunde vi nyss läsa om en irländsk advokat som – tyvärr på goda grunder – förtalar sina politiker. Men hans lösning, att driva Irland som det framgångsrika lågprisbolaget Ryanair, är verkligen att ge upp och sätta bocken till trädgårdsmästare. Bättre att i stället anständiga politiker som ser till att gynna produktiva sektorer före spekulation och som sen ser till att välståndet når hela befolkningen. Det klarar ingen antifacklig, låglönebaserad Ryanair-modell.

Men irländarna kan ju välja Labour, socialdemokraterna, som nu verkar ha en god chans att vinna över den sittande nyliberala Brian Cowen-ledda regeringen. Det verkar fullt möjligt - som det utvecklat sig i landet som en gång kallades för den keltiske tigern men nu förslösat sin kraft och krympt till en liten katt.

Vad därtill utvecklingen i Irland och Grekland m fl visat är att EMU och euron inte är, vad man brukar säga, ett optimalt utformat valutaområde. Skillnaden mellan urstarka och svaga ekonomier är för stor, så inte heller från den utgångspunkten är det särskilt överraskande att med nuvarande ekonomiska kris. Detta konstaterades nyligen även på ett Friedrich Ebert Stiftung-seminarium i Stockholm av analytiker som journalisten Wolfgang Münchau och andra Det saknas bra fungerande mekanismer inom EMU-systemet som fullgott kan hantera riktigt allvarliga kriser och kraftiga oblanser. Sverige ska nog vara glad för att svenska folket var klokt nog att i en folkomröstning säga klart nej till att gå med i EMU. Sett i backspegeln är det ingalunda alltid fel att rådfråga vanligt folk ibland.

/Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com

Tuesday, November 23, 2010

Några kortisar och om usla Boultbee som fastighetsförvaltare

Lite kortisar och om brittiska Boultbee - en usel förvaltare av centrumanläggningar

Det sägs att det saknas cirka fyra miljarder för att klara demensvården. Det är lika mycket pengar som de rödgrönas skatt på förmögenheter planerade att dra in - och som Thomas Östros nu i olika sammanhang sagt sig inte längre vilja ha. Fan vet om det är så djävla klokt.
*
Anders Borg (M) - han som vann valet åt alliansen men nu har få nya idéer för kommande år (oroar även Svenska Dagbladets ledarskribenter) - sägs vilja skära ner på anslaget till Finanspolitiska rådet.

Med tanke på den förödande kritik som de oberoende (nåja, men ändå; prof. Lars Calmfors) ekonomerna har riktat mot regeringen var det inte direkt oväntat.
*
Det sägs att Socialdemokraterna överlevt krisen när partiet nu når 29,1 procent i senaste opinionsmätningen från United Minds/Aftonbladet. Men är inte det väl lågt ställda förväntningar på när en kris är övervunnen?
*
Det var länge sedan vi hörde något från Maud Olofsson (C). Inte ens om sin paradfråga att "avsossefiera" Sverige har hon sagt något på länge.

*
För drygt tre år sedan såldes centrumanläggningarna i huvudstaden av Stockholms Stad. Det brittiska fastighetsbolaget Boultbee (med uselt rykte) betalade drygt tio miljarder för tio gallerior i Stockholm. Tre miljarder mer än fastigheterna värderades till.

Då var det moderata finansborgarrådet Kristina Axén Olin glad som en fågel. ”En bra köpare”, sa hon i maj 2007. Jo jo.

Frågan är vad det omdömet är värt i dag? Inte ett vitter.

Svenska Dagbladet har, förtjänstfullt, på nyhetsplats granskat situationen i de köpcentrum Boultbee köpte. Det är ingen vacker bild som träder fram i reportagen.

Affärsidkare, stora som små, vittnar om eftersatt underhåll, om förfall och om en aggressiv hyrespolitik där räkningar kan dyka upp när kassaböckerna sedan länge är stängda. Det har dessutom begåtts misstag, som att införa parkeringsavgifter som skrämt bort kunderna.

Hyreshöjningar har tvingat många handlare att sluta, och hos Hyresnämnden ligger just nu 378 tvister mellan Boultbee och företagets hyresgäster. Tingsrätterna i Stockholmsområdet har just nu 74 ärenden där Boultbee är inblandade.

En bra köpare, sa Axén Olin 2007.

”Det fanns ingenting då som tydde på att deras bud inte var seriöst”, säger hon nu till Svenska Dagbladet.

Men på den punkten har Axén Olin fel. Det fanns många som varnade för affären. Handlare på orter där Boultbee haft verksamhet. Den politiska oppositionen och den här ledarsidan. Alla ringde i alarmklockan.

Problemet var att Axén Olin och hennes kollegor inte ville lyssna. De som inte, enligt Boultbee, har tillräcklig omsättning åker ut, eftersom hyran baseras på omsättningen (vilket är fel) och inte - som den borde - på vinstmarginalen.
Dessutom finns mångåriga handlare som har funnits i gallerior, men blivit uppsagda p g a att deras verksamhet inte har passat in i den syn som Boultbee har gällande företagsstrukturen i sina ägda gallerior.

Och i Stockholms stad fick ideologin – och tio miljarder – gå före. Och nu har det kommit mycket surt efter den ideologistyrda utförsäljningen.

/Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com


PS. Var måndag kväll (22 nov.)- efter ett gympass - på Operan. Såg och hörde franska revolutionsåren-operan Andrea Chénier av Giordano (lite lik Puccinis Tosca). Den var inte alls pjåkig. Bra pipa den där tenoren Lars Cleveman har! Och inget fel att också ge det kulturella kapitalet lite påfyllning ibland.

Saturday, November 13, 2010

Observerat: socialdemokraternas extrakongress redan tidigt i vår en nödvändighet

Jag tror det är nödvändigt att nu - med tanke på det dilemma socialdemokraterna som parti nu hamnat i (med lame duck-ledning etc) - ändra direktiven även till kriskommissionens arbete. En tidig vårkongress - med val av ny partiledning - förutsätter att även kriskommissionsgrupperna blir klara med sina jobb lite snabbare än ursprungligen tänkt. Det är nog helt nödvändigt. Efter det snabba skott från höften som Sahlin avlossade när alla ska ställa sina platser till förfogande är det nu nödvändigt att personvalen måste klaras av så snart det över huvud taget är möjligt, eftersom en segdragen process i de frågorna annars kommer att lägga en död hand över verksamheten i övrigt.

Men låt oss vara realister: personvalen, framför allt partiledarvalet (och här krävs nu ett byte efter allt som skett!), innebär i praktiken också ett val av politisk inriktning (påverkar innehållet i politiken). De personer, vars namn nu yr omkring i debatten, har rätt skilda åsikter i sådana centrala frågor som den ekonomiska politiken, skattesystemet och det möjliga skatteuttaget, jobben, regelverket för de privat drivna delarna av den offentliga sektorn och EU-politiken. Så också därför krävs nu,rimligen, att det även sker en ändring i direktiven till kriskommissionen och och att de nog nu nödgas arbeta lite snabbare. Men sedan kan man ju undra: har de mot den bakgrunden rätt sammansättning och en till alla delar "rätt och nog kompetent" ledning i alla grupper som ingår i det här kriskommissionspaketet!? Det kan man inte undgå att fundera över... så en extra kongress redan i februari-mars är nog nu det mest rimliga, skulle jag tro.

/Robert björkenwall;robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com

PS. När det gäller ledarskapet så krävs rimligen - efter rekordförlusten och ledarkrisen - en person i mitten av partiet som sedan har förstånd att balansera och vikta politiken så att såväl höger- som vänstersidan blir rimligt nöjda. Om inte så blir fallet, är socialdemokraterna som parti dömt att vara 5-8 proc mindre än det annars skulle kunna vara.