Lokalval i Tyskland och Frankrike och jämnt danskt folketingval

Lokalval i Tyskland och Frankrike med oväntade resultat och ett jämnt danskt folketingsval Intressant att följa utfallet av delstats- och lokalvalen i Tyskland och Frankrike. Så även det spännande danska folketingsvalet. Helt olika trender och utfall i valen i Tykland och Frankrike 22 mars, där för Socialdemokraterna, SPD, Socialisterna, SP, och de Gröna. Vi börjar med Tyskland och den dystra utvecklingen där. Andra tyska delstatsvalet – efter Baden-Württemberg – söndagen den 22 mars i Rheinland-Pfalz gick ungefär lika illa för SPD. Högerpopulistiska AfD gick fram med 11,7 % och nu över 20 procent i väljarstöd. Medan SPD som hittills styrt här nu backade med 9,2 procentenheter och fick nu 26,5 % i stöd. Därmed är 35 års SPD-styre över i delstaten. Nu blir det i stället CDU med 30,5 procent och plus 2,8 procent och som tar över delstatstyret. De Gröna hamnade nu på 8,5 i väljarstöd i delstaten. Så uppenbart fortsätter juniorpartnern SPD i Friedrich Merz koalitionsregering (CDU/SPD) vara den part som får bära hundhuvudet för väljarmissnöjet med ekonomin och annat i Tyskland just nu. Och de som drar politisk fördel av missnöjet och arbetarröster från SPD är fortsatt högerpopulistiska AfD. Och mer lär följa i kommande, andra delstatsval i höst. Om det är förvånande? Knappast. Men noterbart är även att borgmästaromvalet i München 22 mars också det ledde till att SPD tappat även den post, som SPD nästan ständigt har haft. Men nu gick den i stället till De Gröna. Tvärtom i de franska kommunvalen Men i de franska kommunvalen blev utfallen i de olika borgmästarvalen så nästan osannolikt bra för Socialistpartiet och vänstern. Inte minst så i de tre största: Paris, Marseille och Lyon. I Paris behåller Socialistpartiet, SP, borgmästarposten efter avgående Anne Hidalgo. Hon har haft posten sedan 2002, och har varit mycket populär. Nu lämnar hon över till partikollegan Emmanuel Grégoire. Parisarna har uppskattat Hidalgos styre med fler billiga hyresrätter och ett grönare Paris med gångstråk istället för bilar längs Seine, bussfiler, cykelbanor och trottoarer som stoppas från parkerade bilar. Högern vann alltså inte här. Trots att vänsterpopulistiska Det okuvliga Frankrike ställde upp mot Socialistpartiet i andra omgången. Klart ändå att satsningarna på en medveten miljöpolitik och bostadssituationen betalat sig för Socialistpartiet, liksom De Gröna på fler håll än enbart i Paris. Det var också många som trodde att i Frankrikes andra stad Marseille skulle högerpopulitiska Nationell Samling nu kunna ta hem borgmästarposten. Men i stället blev Benoît Payan omvald här som borgmästare. I Nice blev det dock en väntad framgång för Nationell Samling. I Frankrikes tredje stad Lyon omvaldes De Grönas Grégory Doucet som borgmästare. Om också med en knapp marginal mot en mittenkandidat. I Grenoble omvaldes De Grönas Laurence Ruffin med god marginal. Samma sak för den gröne Emmanuel Denis i Tours. I EU-parlamentsstaden Strasbourg vann socialisten och veteranen Catherine Trautmann över efter den hittillsvarande gröne borgmästaren Jeanne Barseghian. I Bordeaux vann Thomas Cazenave, från Macrons mittenparti, detta över den hittillsvarande gröne borgmästaren. Noterbart är att François Bayrou, som nyligen gjorde ett kort försök som premiärminister utan att lyckas få ihop en budget, förlorade sin borgmästarroll. Detta till en enad rödgrön konstellation i sydfranska Pau, där Bayrou innehaft posten sedan 2014. En annan känd politiker, Édouard Philippe, också tidigare premiärminister, från mittenpartiet Horizon, vann borgmästarstolen i kuststaden Le Havre. Han tippas av många bli en kandidat i presidentvalet 2027. Då ju Macron inte får ställa upp igen. Också i Nantes omvaldes Johanna Rolland från socialisterna. I Montpellier gjorde hennes partikollega Michaël Delafosse samma sak. Här trots att vänsterpopulistiska Det okuvliga Frankrike ställde upp mot honom. Också i Lille i norra Frankrike, samma sak. Även där stod slutkampen mellan socialisternas kandidat Arnaud Deslandes och vänsterpartiets Lahouaria Addouche. Vinst här för Socialistpartiet. Intressant att se vad det här betyder för kommande franska president- och nationalförsamlingsval år 2027. Förmår Socialistpartiet göra något motsvarande där och förhindra högern från att vinna? Men faktum är att i de franska lokalvalen fick extremhögerns Nationell Samling inte alls de stora framgångar som förväntats. Mindre bra är dock att de motsättningar som finns på den nationella nivån mellan vänsterpopulistiska Det okuvliga Frankrike och den övriga vänstern nu även är fortplantade till den lokala nivån. Liksom den tidigare sed som fanns i vänstersamarbetet att ställa upp kring starkaste kandidaten i andra omgången nu tyvärr uteblev på sina håll. Ingen bra trend om det blir så också i kommande presidentval 2027. Väntat jämnt danskt folketingsval I det – som vanligt – superkorta danska folketingsvalet den 24 mars – blev det precis så spännande som förutspåtts. Bensin- och energipriser, samt den debatterade förmögenhetsskatt som Socialdemokraterna vill införa – alla förmögenheter på över 25 miljoner danska kronor skulle beskattas med en halv procent varje år – blev stora frågor i valet. Men på slutet seglade även miljön och grishanteringen (32 milj årsproduktion) upp som valfrågor. Men även pensionerna (klassfråga) var åter med som viktig valfråga, särskilt för arbetarväljare. Utfallet i danska valet blev ett rejält försvagat Socialdemokraterna med minus 5,7 procentenheter till 21,8 procent och nu tapp ner till 38 mandat (-12). Vänster om S har Socialistisk Folkeparti, SF, gjort ett bra val, och blir näst största parti (11,4 %) och ökat med 5 mandat till 20 mandat. Så de lär nog få plats i en trolig, ny regering ledd av Mette Frederiksen. Liksom Lars Løkke Rasmussen och Moderaterne med sina 14 mandat. Sedan behöver åtminstone stöd från Radikale (10 mandat) och i någon form Enhetslistans 11 mandat. Då har man 93 mandat och sannolikt de grönländska mandatens stöd. Den borgerliga, blå sidan får på sin brokiga sida maximalt ihop 77 mandat. Och det räcker mest sannolikt inte ihop en blå regering. Borgerliga Venstre blev det tredje största partiet med cirka 10 procent och så flera andra mindre borgerliga och högerpopulistiska partier. Men vi får se. Ändå lutar det igen mest åt Mette Frederiksen som regeringsbildare igen – försvagad men ändå statsminister igen. Men först efter flera förhandlingsrundor, där, förutom hon själv, även Lars Løkke Rasmussen åter har en viktig roll. Robert Björkenwall (Publicerad i bl a Arbetarbladet 24/3, tidn Rörelsen 25/3 m fl) Lokalval i Tyskland och Frankrike med oväntade resultat och ett jämnt danskt folketingsval | Demokraatti.fi