Sverigedemokraternas vitbok och försök att göra sig regeringsdugligt

Som framgår av den för uppdraget städslade historikern Tory Gustafsson så kallade vitbok, tryckt medvetet i bara 100 ex, så är SD ett parti med klart solkiga rötter. Där finns både nyfascistiska och nationalsocialistiska rötter och minst tio av partiets grundare hade just den ideologiska bakgrunden. Och vad mera är: dessa personer fanns kvar långt efter att började ändra kurs 1995. Vitboken (882 sidor) är halvhjärtat försök att tvätta rent och göra SD regeringsdugligt inför riksdagsvalet 2026, då SDs partiledare Jimmy Åkesson hoppas få en tung ministerpost. Om högerns Tidögäng med Ulf Kristersson, M, mot förmodan lyckas bli omvald. Så är strategin uttänkt av gänget runt Jimmie Åkesson när han själv stod på scenen i gotländska Almedalen och försökte be om ursäkt för partiets smutsigt brunsvarta rötter. Ty vill SD vara med i nästa regering - vilket de hett eftersträvar - så måste man göra upp med sitt förflutna. Alla vet ju det, med bakgrunden i Bevara Sverige Svenskt, BSS, och grundarnas nyfascistiska rötter. Att nu försätta förneka skulle vara ännu skadligare än att erkänna och åtminstone börja försöka gör upp med sitt förflutna. Men gick det här bra? Blev det trovärdigt och ärligt nog? Högst tveksamt. Och är det ens trovärdigt att Jimmie Åkesson själv inte skulle ha läst partigrundarnas texter och uttalanden? Om förkastlig rasblandning, antisemitism, om svarta afrikaner, homosexuella och andra grupper som på olika sätt varit måltavlor för SDs fientlighet och agitation? Kommer också de att få någon ursäkt av SD, som svenska med judisk bakgrund fick av Åkesson själv i Almedalen? Om så, kanske och högst mumlande i så fall. Kommer Åkesson och SD-ledningen att be om ursäkt för rasismen, kampanjerna och förnedringen av invandrare, hatet mot muslimer, trollfabrikernas många fake news och de minst sagt dunkla teorier om att människor från olika s k kulturer inte kan leva tillsammans i Sverige? Ursäkt för SDs genom åren så otaliga attackerar mot principen om alla människors lika värde? Det lär högst troligt inte ske. Så värdet av Åkesson och SDs ideolog Mattias Karlsson ursäkter i Almedalen är högst försumbart och halvhjärtat, pliktskyldigt närmast. Detta inte minst därför att SD:s hela a livsluft politiskt och agitatoriskt är fortsatt att ställa samhällsgrupp mot samhällsgrupp i samhället. Det är svenskar mot invandrare. Det är vit mot svart. Minns t ex hur Åkesson själv i ett avslöjande reportage (TV4) på Finlandsbåten sjöng en s k snapsvisa om mordet på Olof Palme. Och hur en annan SD-toppfigur Björn Söder, ordförande i riksdagens OSSE-delegation, påstått att judar inte kan bli svenskar och samer inte heller är svenskar. Förkatliga åsikter som dessa kan bubbla upp igen och sedan få vingar ut i offentligheten. Det återstår se om väljarna köper SDs ursäkter och om allt är glömt till riksdagsvalet 2026? och om de övriga borgerliga partierna inom Kristerssons Tidögäng är beredda att släppa in Åkesson i regeringen då - om det här blocket mot förmodan skulle få en ny mandatperiond. Robert Björkenwall (Publicerad i bl a Arbetarbladet m fl)

Peter Hultqvist "När allt förändras"

Recension. När allt förändrades behöver Hultqvist-doktrinen uppdateras. ”Russkij mir, Den ryska världen” fanns också när ”väst trodde fortfarande på fredlig samexistens och diplomati”, skriver Peter Hultqvist i sin nya bok När allt förändrades (2025). Han citerar den finländske journalisten Antti Blåfields varning i förordet till f.d. presidenten Mauno Koivistos bok Den ryska idén (Venäjän idea, 2001): Den ryska idén är expansion. Den realpolitiska insikten och de för många länge så dolda ambitionerna i Putins imperiebyggande Ryssland har präglat socialdemokraten Peter Hultqvists agerande som försvarsminister (2014-2022). Och varför han tidigt steg för steg började bygga upp ett allt tätare försvars- och säkerhetspolitiskt samarbete med de nordiska länderna, och alldeles särskilt så med Finland. Och med olika partnerskapsavtal även med USA och andra, det som senare i den svenska debatten kom att kallas för ”Hultqvist-doktrinen”. För egen del var han heller inte främmande för ett svensk-finländskt försvarsförbund. ”Sverige och Finland tillhör samma militärgeografi.” Så försvaret av Sverige börjar i Finland, skriver Hultqvist. Men, som han skriver (s. 125) så hade även med ett sådant försvarsförbund, så ”hade det ändå slutat med en gemensam ansökan om medlemskap i Nato” (efter ryska angreppet mot Ukraina 2022). Man kan också ”fråga sig ifall Finland skulle ha valt JAS 39 Gripen istället för att köpa F35-plan om det funnits ett försvarsförbund”. Hultqvist är hos särskilt journalister känd för tidigare nämnda Hultqvist-doktrinen men lika mycket för vad han sade på den socialdemokratiska kongressen i november 2021. Detta när han med pondus slog fast: ”Det blir inga ansökningar (till Nato) sä länge vi har en socialdemokratisk regering…”. Men sex månader senare stod han, jämte Magdalena Andersson, och berättade för media att Sverige ansöker om medlemskap i Nato. Själv hade han på Försvarsdepartementet den 11 april 2022 konstaterat att läget var förändrat och nu var det ”dags att dra av plåstret”. Sverige måste också gå med i Nato samtidigt som Finland. En tät dialog med Finlands regering och president bidrog till den slutsatsen. Men också hans egen mamma Inez, krigsbarn från Kuusamo, ringde sonen och sade: ”Nu får ni gå med i Nato…Vi kan inte vara själva!” Peter Hultqvist framhåller i sin personliga och rappt skrivna bok också själv hur viktig hans finska bakgrund är. Den ”har jag haft med mig i hela mitt liv”. Just denna omsvängning i Natofrågan finns beskrivet på dryga 20 sidor i hans mycket välskrivna bok. Självklart tycker Hultqvist nu att han då i november 2021 gick för långt. Men ingen ståndpunkt kan gälla för all framtid, när omvärlden förändras. I boken skriver han mycket uppskattande om alla sina vänskapliga kontakter och samarbeten med sina finländska kollegor Jussi Niinistö (50 möten) och Antti Kaikkonen (60 möten); och mycket har de avhandlat och löst i bastun. Även om tidigare presidenten Sauli Niinistö är han mycket uppskattande; detsamma säger Niinistö om Hultqvist. Också Norges Jens Stoltenberg gillar Hultqvist. I boken beskriver Hultqvist hur han av USA tidigt blev informerad om att Ryssland skulle gå till angrepp mot Ukraina i februari 2022. Och själv hade han i riksdagen redan 2008 varnat för ett aggressivt Ryssland. Men många tyckte då att han överdrev. Trots det kunde det accepteras att han blev ordförande i riksdagens försvarsutskott. Att han sedan med en ny S-ledd regering 2014 blev försvarsminister var då en logisk konsekvens. Och samma lär ske igen om Socialdemokraterna kommer åter till makten efter valet 2026. Då kommer Finlandsvännen Peter Hultqvist få tillfälle att bygga vidare på sina reda så goda kontakter i Helsingfors och ute bland med Sverige samövande finländsk försvarsmakt. Det gäller också att öka samarbetet inom försvarsindustrin, där Sverige gör u-båtar i ”världsklass” (Hultqvist) och stridsflyg med hög teknisk kompetens. Hultqvist anser också att staten måste få en ökad roll inom försvarsmaterielproduktionen. Ja, hela försvarsindustrin kommer att bli ett allt viktigare samarbetsområde mellan de nordiska länderna. Särskilt nu när Nato ”med stor säkerhet…får en alltmer europeisk tyngdpunkt”. Troligtvis även en ökad regionalisering av Nato, som Hultqvist skriver i bokens slutkapitel. När ”Trumpadministrationen presenterar orimlighet…behöver det finnas kraft att tala klarspråk. Europas agerande får inte präglas av rädsla.” Men ”is i magen” (Ulf Kristerssons favorituttryck) håller inte som huvudstrategi, konstaterar Peter Hultqvist. Rätt så kan nog många tycka. Robert Björkenwall,(robert.eg@outlook.com) (publicerad i bl a Arbetarbladet, Hfors 22/6, tidn. Rörelsen 23/6, Sydöstran m fl) frilansjournalist, utredare) Recension: Peter Hultqvist; När allt förändras (2025); Medströms; 286 s

Socialdemokraterna med stärkt självförtroende inför framtiden

Sveriges Socialdemokrater lämnade Göteborg och partikongressen där med stärkt självförtroende (36,2 % i opinionsstöd i färsk SCB) och en tydlig politisk plattform. Därmed också en god för valet och möjligt maktskifte 2026. Kanske till och med lite bättre än förväntat. Några saker summerade är särskilt tydliga. För det första att Socialdemokraterna nu med sitt nya partiprogram och antagna politiska riktlinjer nu är tillbaka-till-rötterna och ambition att åter bygga Tage Erlanders det starka samhällets trygghet och välfärd för vanligt folk. Och då ligger fokus på de vardagsnära rättvisefrågorna som karensavdraget bort i sjukförsäkringen, billigare tandvård och arbetarpension. Just här och ingen annan stans ska man också vara om nästa val ska kunna vinnas och regeringsmakten återtas. Klassiska plånboksfrågor och där man samtidigt i handling vill visa att det då också handlar rättvisa, solidaritet och ett erkännande för alla dem som varje dag jobbar och sliter för vårt gemensamma samhälles bästa. Sverige "mera som Sverige", tillbaka till rötterna och Erlanders starka samhälle. Tydligt är för det andra också att Socialdemokraterna med starka opinionssiffror (36 %) nu agerar med ett ökat självförtroende. Och det ger också energi och stark tillit i den ekonomiska politiken - både ta in lite mer i skatter och att låna mer för att bygga och investera. Det som sedan ger muskler att leverera på rättvisefrågorna. Borta är mycket av den ängslighet och tövan som tidigare hämmat. Och det kan nu betala sig i valet 2026. Mindre bra, mera ofärdig och spretig är den kriminalpolitiska diskussionen inom S. Trots vissa klarlägganden och förbättrade kompromisser om den överhårda retoriken i de politiska riktlinjerna så saknas fortfarande ett både ett språk och åtgärdsprogram rörande brottsligheten och dess rötter som tillräckligt bra både bygger broar och skapar en god, ömsesidig förståelse mellan olika positioner inom Socialdemokraterna. Här finns ännu för lite av inte minst klassperspektivet kring framför allt brottets rötter och då även hur de ska åtgärdas. Och nära inga qick fixar heller finns. Här är det egna självförtroendet inte lika starkt och lusten att kopiera andras (politiska motståndares) lösningar lite för stor. Så här orkade kongressen inte riktigt hela vägen. Det var synd. Så här finns mycket mer att göra. Och den bitvis överskruvade krimretoriken från vissa ledande inom S behöver balanseras upp bättre av tydliga och konstruktiva motröster för en bättre helhet. Gott var däremot att kongressen orkade driva på om miljön, klimatfrågan och den gröna omställningen. Rätt skött finns här ett framtids- eller moderniseringsperspektiv. Något som partiledningen och Magdalena Andersson faktiskt behövde kongressens hjälp med för att inte slarva bort i sin "mera som Sverige"- och folkhemsbyggande retorik. I en analys av kongressen och dess medskick till partiledningen blev också tydligt hur stark faktiskt den fackligt politiska samverkan är. Och hur den påverkar och gör de politiska besluten bättre i vardagsnära plånboks- och arbetslivsfrågor. Fackligt förankrade ombud på kongressen driver på och vässar hela partiets politik så den kommer närmare verkligheten. Gör den mer konkret och mindre luddigt såphal. Och det är bra. Synd bara att inte fler med den bakgrunden och förståelsen inte fick plats i högsta partiledningen! Mitt intryck är också att även t ex skogslänens ombud bidrog bra så att helheten på kongressens beslut blev lite bättre än förväntat. Robert Björkenwall (Publicerad i bl a Arbetarbladet 2/6-25 m fl https://demokraatti.fi/en-socialdemokratisk-kongress-ar-over-och-gav-vagledning-infor-framtiden

Forskarrapport om maktbalansen vid lönesättning

Jag var nyligen på ett seminarium i tankesmedjan Arena Idés och Facken inom industrins regi i Stockholm om arbetsgivarnas lönesättande makt och den ojämlikhet som råder när villkoren sätts. Mindre dock så i Sverige och Norden men desto mera så runt om vår omvärld. En av dem som forskat mycket kring detta är Alan Manning, professor vid London School of Economics. På seminariet gick han igenom sin forskning, främst utifrån brittiska men även med en del referenser till svensk och tysk arbetsmarknad. Detta gjorde han utifrån begreppet monopsoni, allt flitigare använt i den ekonomiska forskningen om arbetsmarknadens maktförhållanden. Monopsoni är inte så välbekant bland arbetsmarknadens lönesättande praktiker utan främst bland forskare. Begreppet betyder ensam köpare (arbetsgivaren här) i motsats till det mera kända ordet monopol, alltså ensam säljare på en marknad. I takt med att ekonomer ökat sitt intresse för den lönesättande makten har begreppet monopsoni hamnat mer i fokus och även fått allt flitigare använt i den ekonomiska forskningen om arbetsmarknadens maktförhållanden. Monopsoni är inte så välbekant bland arbetsmarknadens lönesättande praktiker utan främst bland forskare. Begreppet betyder ensam köpare (arbetsgivaren här) i motsats till det mera kända ordet monopol, alltså ensam säljare på en marknad. I takt med att ekonomer ökat sitt intresse för den lönesättande makten har begreppet monopsoni hamnat mer i fokus och dess betydelse också vidgats. och just på det här området är nationalekonomen Alan Manning en av de främsta. Som Manning konstaterade betyder begreppet monopsoni en enda köpare av arbetskraft. Men det används också i bredare för att beskriva situationen där arbetsgivare har övertaget i löneförhandlingar. Och här gjorde Manning en historisk återblick och hur många ekonomer på 1970-talet menade att löntagarna då hade för mycket makt via sina fackföreningar. Något som ledde till olika avregleringar och försvagning av fackens ställning, främst då i Margaret Thatchers Storbritannien och Ronald Reagans USA. Men det gick inte alls som ekonomerna trodde. Tvärtom har dessa avregleringar inte alls gett önskat resultat, utan ökande ojämlikhet och totalt sett rätt låg produktivitetstillväxt, enligt professor Manning. Maktrelationen i lönesättningen mellan arbetsgivare och löntagare är allt annat än likvärdig. Och då blir – om den ena parten försvagats – resultatet av ett avtal eller kontrakt inte alls att båda gynnas hyfsat lika. Då behöver man ingripa för att maktbalansen mellan arbetsgivare och arbetstagare blir mera balanserad. Både effektivitets- och rättviseskäl talar för detta, menar professor Manning. Men helt lätt att åstadkomma detta är det inte, enligt Manning. En sådan metod är t ex att reglera så att minimilönerna höjs. En annan att skapa en mer aktiv konkurrenspolitik och bättre reglering av arbets- och kollektivavtalen. Starkare och mera välorganiserade fackföreningar är också bra. Men just det är svårare i många länder när färre vill vara med i fackföreningarna. I Sverige och Norden är det ju inte så och den svenska arbetsmarknadsmodellen är fortsatt framgångsrik. Den fackliga organisationsgraden är fortsatt hög samtidigt som produktiviteten ligger i världstoppen. Och sysselsättningsgraden är också mycket även bland lågutbildade, trots höga lägstlöner. Så den svenska modellen är väldigt framgångsrik. Och om jag kunde introducera något liknande i Storbritannien så skulle jag göra det, sade professor Alan Manning. Men som konstaterades i den efterföljande paneldebatten är andra viktiga faktorer för modellens framgång att det också finns ett gott socialt skyddsnät och kompetenshöjande åtgärder för arbetskraften samt förmåga och stöd att ställa om och vara positiv till ny teknik (AI och annat). Också detta kräver regleringar i jämlika partsförhållanden. Robert Björkenwall (Publicerad i bl a Arbetarbladet 6/6,Rörelsen 7/6, Sydöstran m fl) https://demokraatti.fi/battre-maktbalans-vid-lonesattning-ger-battre-ekonomiskt-utfall-for-alla

Är lobbyismens guldålder över nu i Sverige

Det är inte precis obekant att det varit strålande tider för lobbyisterna och spekulanterna i välfärdsbranscherna i Sverige åtminstone de senaste 25-30 åren. I mångt och mycket som en konsekvens av framväxten av privata, vinstdrivna välfärdsföretag som köpt in sig och skott sig på skattefinansierade, privata skolföretag, HVB-hem, vård- och omsorgsföretags olika tjänster. Och det med många skandalöst illa erbjudna tjänster som bara ytterst sällan stoppats av oftast tandlöst fungerande samhälleliga kontrollmyndigheter. Delvis så också för att lobbyistfirmor (PR-bolag etc.) köpt över politiker, f.d. statsråd och andra, och de sedan gjort ”sitt” för att bromsa och stoppa varje ansats till att lagstiftningsvägen bättre reglera såväl lobbybranschen som den råbrutala vinstjakten inom välfärdstjänsterna inom skolan, omsorgen och vården. Därför har just inget hänt att ändra på detta. Varken när det gäller att få bort vinstjakten och de växande kvalitetsbristerna i olika välfärdstjänster. Eller när det gäller lobbyisternas verksamhet och i stort sett obefintliga insyn i hur dessa lobbyister påverkar olika politiska beslut eller ens vilka dessa lobbyister träffar i politiska maktens korridorer. Sverige har redan alltför länge inte haft just några som helst krav på insyn i hur lobbyföretagen påverkar politiken och på vilkas uppdrag de så gör. Inte ens ett enkelt register med dessa företag finns men är nu, mycket sent, på väg att införas. Men sannolikt ytterst tunt och mest lite pliktskyldigt infört av Kristerssons Tidö-regering. Det här lär inte alls tillfredsställa S-kongressens ombud på kommande partikongress i Göteborg i skiftet maj/juni. Mer än så lär krävas innan ombuden blir nöjda. En sannolikt livlig och kritisk debatt – utifrån ett antal motioner etc. – lär det bli. Och inte heller partiledningen lär komma undan kritik om de nöjer sig med alltför blygsamma riktlinjer och regleringar av såväl lobbybranschen som de vinstjagande välfärdsföretagen. Jag har tidigare recenserat bland annat Klenells granskande bok (Bananrepubliken Sverige) om hur politiker, välfärdskapitalister och PR-byråer utarmar demokratin. Mats Engströms bok Skuggspel. Om dold påverkan på politiken (Fri tanke förlag) belyser väl samma problem med lobbybranschen. Mats har betydande egen erfarenhet med sitt tidigare förflutna som journalist, politisk sakkunnig, statssekreterare etc. – och med specialkunskaper i miljö- och energipolitik. Båda dessa böcker, liksom flera motioner (från Täby, Umeå etc.) på S-kongressen, ger utmärkt bränsle till den debatt som är att vänta på kongressen. Det skulle inte heller förvåna om ett och annat ombud på kongressen blir arg och retad av det faktum att på S-kongressen kommer det att finnas gott om montrar från olika privata välfärdsföretag och lobbyister. Andra har nog inte råd eftersom avgiften för en 6 kvadrat stor monter kostar hela 47 000 kr. Vill man ha 9 kvadrat så kostar det ännu mer – 53 000 kr. Det har inte ideella och fackligt finansierade tankesmedjor och andra alls råd med. Det skulle inte förvåna mig alls om en del ombud blir provocerade av det här, om de får reda på hur dyrt det faktiskt är att ha en liten infomonter på S-kongressen i Göteborg. Är det inte lite väl utmanande att göra så här? Eller vad tror ni? Är lobbyisternas guldålder över nu i Sverige? Kanske, kanske inte – ändå. Robert Björkenwall (Publicerad i bl a Arbetarbladet 20/5, Sydöstran 22/5 m fl) https://demokraatti.fi/ar-lobbyismens-guldalder-over-nu-i-sverige

Barnsoldater - om unga barn i krimgängen

I mediehypen efter Vörå-killarnas Bada bastu-odyssé i Eurovision känns det lämpligt att fördjupa sig i juristen, opinionsbildaren och författaren Evin Cetins uppföljande bok om kriminella unga i hennes och medförfattaren Jens Liljestrands "Barnsoldater" (Mondial förlag). Deras förra "Mitt ibland oss" (från 2022) gav en utmärkt introduktion och förståelse för mekanismerna bakom de senaste årens droghandelsdrivna krimgängs olika sprängningar, beställda mord och terror mot familjer i utsatta bostadsområden i Sverige. Evin Cetin har turnerat runt och berättat om dessa mekanismer bakom allt detta - och om de unga barnen i åldern 15-17 år, ibland ännu yngre, som gången rekryterar som utförare av handlingarna. Och nu kommer uppföljaren om dessa barnsoldater i en ny, bra bok. Och det är Evin Cetin, som tidigare försvarsadvokat, väl skickat att berätta mer om - och alldeles särskilt med fokus på just de unga barnen. Dessa som hon själv mött som försvarsadvokat och nu senare intervjuat inför denna sin andra bok. Noteras här ska att redan i förordet till boken lyfts hårda åklagarfakta fram om hur förberedelser och anstiftan till mord ökat med 2 500 procent sedan 2013. Från 16 år 2013 till 395 år 2024, kanske blir de färre eller ungefär lika många när vi har facit för 2025. En annan siffra som tyvärr påverkat Tidöregeringens åtgärder mindre än alla dessa popcornfrekventa straffskärpningar är vad som händer med de dömda gängunga. Hela 91 procent av de till gängen kopplade unga som dömts till slutet ungdomsvård (inom SIS) mellan åren 2013 och 2022 återföll i krimbrott. Som Evin Cetin visar i sin nya bok så finns ju, belagt i krimforskningen, ett cyniskt växelspel mellan knarkhandeln och behovet av ny påfyllnad av barn för nya knark- och morduppdrag i gängens krig om marknaderna. Lättledda barn som i gängen söker trygghet, respekt och samhörighet i en gemenskap som de inte riktigt lyckas få i sina hem och familjer. Och väl där inne i gängen så finns bara ytterst sällan en väg ut ur gängen. Och notera att numera letar gängen inte bara barnrekryter i utsatta områden utan även, som 15-åriga Zohail berättar i boken, utan ävn efter "svensk-svenskar" som inte är tidigare kända av polisen eller annars fastnar i olika kontroller. Det intressanta med Zohails berättelse är också att han själv lyckats ta sig ur gängens grepp och nu går i skola - och inte längre säjer droger. Fler unga borde få samma möjlighet och andra chans till ett bättre liv. Men på det gör Tidö-regeringen långt färre satsningar, och på alldeles för få förebyggande insatser Men som en annan, Karim, i boke säger: polisen styr numera på gatorna men gängen styr i den digitala världen, där ungdomarna finns. Och där finns även medelklassens barn, läkarens son och lärarinnans dotter. Också de kan bli rekryterade till gängen och leva sitt "andra liv" på nätet. "Varför tar de (föräldrarna) inte skärmdumpar, varför bevakar de inte telefonerna hårdare?", säger Karim. Som Evin Cetin sagt i många sammanhang så handlar allt ytterst om narkotikan. Vi knäcker inte gängkriminaliteten utan att knäcka narkotikaomsättningen. Och nyrekryteringen av unga barnsoldater kräver ett batteri av olika förebyggande insatser - redan tidigt i förskolan, skolan och på deras fritid. Robert Björkenwall (Publicerad i bl a Arbetarbladet, Helsingfors 22/5 m fl) https://demokraatti.fi/recension-barnsoldater-om-unga-barn-i-kriminella-gang

Vändpunkt och nya tider råder i världen

Vi lever i en på många sätt turbulent och svårnavigerad tid. Och vars effekter i överblickbar tid kan innebära många och tvära kast och just inga spelregler som längre gäller. Dock vet vi att Trump och Putin på många sätt är samma andas barn och med rätt långt sammanfallande synsätt. Gör vad du vill med Grönland, Panama och Kanada, det är din intressesfär. Bara vi får styra och ställa själva inom vår "ryska intressesfär" och även göra Ukraina till en osjälvständig vasallstat under Ryssland. Ungefär så - metoderna för att åstadkomma det vår bero på omständigheterna och vad som råkar vara det möjligas konst i stunden. Detta underförstådda samförstånd mellan Putin och Trump måste nu Europa lite yrvaket förhålla sig till. Inte minst att Europa nu själv måste ta ansvar för sin egen säkerhet. USA under Trump går det inte längre att lita på. Ens inom Natosfären. Skulle Trump ta konsekvenserna av sina retoriska tirader och låta USA lämna Europa så blir säkerhetshålet mycket stort. De 100 000 amerikanska soldater som nu finns i Europa skulle direkt behöva ersättas av europeiska, 1 400 stridsvagna och 2 000 andra stridsfordon samt cirka 700 artilleripjäser. Och då skulle inte ens 3 utan snarare 4 procent av de europeiska ländernas BNP behöva gå årligen till försvaret, skriver t ex ansedda The Economist. Jämför detta med de 2,4 procent av BNP som Sverige år 2025 lägger på sitt försvar. Tysklands snart tillträdande förbundskansler Fredrich Merz, CDU, och i koalition med SPD och där ledande Boris Pistorius, har förstått detta. Där förbereder man sig nu för att Tyskland (med 82 milj inv) nu ska ta det ansvar som följder med landet roll som ekonomisk och geopolitisk centralmakt i Europa. En riktig "zeitenwende", vändpunkt, för Tyskland och dess fram till nu i självförebråelse medvetet låga och försiktiga, politiska agerande. Nu väntar en annan tid och med upprustat försvar (i nuläget 2,12 proc av BNP) och förstärkt partnerskap med inte bara Macrons Frankrike utan också Polen (4,12 proc av BNP på försvaret), Danmark (2,37 proc på försvaret) och andra runt Östersjön. Och även Storbritannien kommer att komma med här som stor Nato-medlem, trots britternas Brexit-utträde ur EU. På sikt kanske britterna även kommer tillbaka närmare EU med olika slag av avtalsuppgörelser (jfr Norges EES-avtal med EU). Lägg därtill att detta sker samtidigt som Trump drar igång ett nytt tullkrig. Ovanligt dumt är nära nog alla ekonomer överens om. Tar man dessutom hänsyn till inte bara varu- utan också tjänsteexporten så är det i praktiken nära nog jämnvikt i handelsutbytet mellan USA och EU. Men det är inte något som "jättebabyn" i Vita huset varken vill medge eller kanske inte ens känner till. I detta turbulenta läge har vi en statsminister - med sitt ständiga "is i magen"-prat - som inte "rätt förmår läsa av den tid vi lever i nu". Annars hade hans regering nu tagit chansen och gjort upp med socialdemokraterna om både lånet och annan finansiering till försvaret och och energipolitiken. I stället väljer han solospel och det skulle inte förvåna om han därmed också spelat bort sina chanser att återkomma i regeringen efter valet 2026. Då är det nog Madalena Andersson, S, som i stället flyttar in i Rosenbad och styr Sverige. Robert Björkenwall (Publicerad i Arbetarbladet m fl)

Europeisk batteriproduktion behöver tryggas efter Northvolts konkurs

När storsatsningen på batterifabriken Northvolt i Skellefteå gick i konkurs fredagen den 14 mars så finns den stora vinnaren i Kina. Främst då kinesiska CATL och ytterligare några fler i Kina, som är helt dominerande på den batteritillverkande marknaden. Särskilt som kineserna sedan flera år varit marknadsledande på att ta fram de dyra, tekniskt komplicerade katoder som finns i batterierna. Här har Europa hamnat helt på efterkälken jämfört med Kina. Så just etableringen av Northvolt i Skellefteå var en viktig del i ambitionen att bygga upp en fullskalig batteritillverkning i Europa. Och att ta fram dessa katoder i batterierna kräver dessutom mycket el, något som just Northvolt hade tillgång till i Skellefteå – med dess kommunägda Skellefteå kraft. Det var en starkt bidragande orsak till att etableringen av Northvolt blev av i just Skellefteå (85 000 invånare) i Västerbotten. Så konkursen nu är ett hårt slag mot Skellefteå kommun, de dryga 3 000 anställda där i Northvolt Ett och även så för hela den europeiska batteriproduktionen. Och noteras ska att Northvolt Ett faktiskt var Europas tredje första batteriproducent under 2024. Dessutom den största i Europa på så kallade premiumbatterier, de bästa och mest miljövänliga batterierna. Tanken var att fabriken i Skellefteå tillsammans med fabriken i Tyskland skulle Northvolt år 2030 ta fram batterier för motsvarande 76 GWh, motsvarade 13 procent av hela Europas produktion. Därför är konkursen nu för Northvolt i Skellefteå en smäll med betydande konsekvenser även för hela Europas satsning på miljövänliga, gröna batterier. Northvolts grundare och tidigare VD Peter Carlsson hann dock sälja aktier och ”rädda hem” 200 miljoner i god tid innan konkursen. Hans kompetens att ”ratta” ett så stort projekt som Northvolt har också fått en helt del kritik redan innan konkursen. Sannolikt helt befogat därtill. Professorn och batteriexperten Daniel Brandell, Uppsala universitet, anser dock att Skellefteå fortsatt har unika förutsättningar för att tillverka gröna batterier. Därför vore det ett ”gigantiskt slöseri att lägga ned fabriken”. Så staten Sverige har ett ansvar för att undvika kapitalförsäkring om fabriken skulle stängas ner för gott när det nu finns en färdig fabrik där och förutsättningarna är, som han säger, bättre i Skellefteå än på nästan något annat ställe i världen för grön batteriproduktion. Det är så viktigt att nu under konkursförvaltaren hålls igång så att personalens kompetens inte försvinner bort innan en ny långsiktig ägare, sannolikt kinesisk eller ihop med någon europeisk, finns på plats och kan skala upp och driva verksamheten vidare i Skellefteå. Särskilt som även EU-kommissionen har sagt att någon typ av stöd behövs för att trygga överlevnaden av europeisk batteriproduktion. Och särskilt som efterfrågan på batterier förväntas öka med 700 procent till 2035, enligt internationella energiområdet IEA. Så vill Europa vara med här och öka sin självförsörjning av gröna batterier, lär även det kapital och andra resurser som byggs upp i Skellefteå behöva finnas kvar där – och drivas vidare med nya ägare efter rekonstruktionen. Detta som en viktig pusselbit i Europas och EU-kommissionens handlingsplan för att öka sin inhemska produktion av gröna batterier. Så än är sannolikt inte sista ordet sagt om Northvolt och dess framtid. Trots det svårt låneskuldsatta bolagets konkurs den 14 mars. Rätt använt borde läget vara Europas stora chans när så mycket rivs och förstörs under Trump och Musk maktberusade styre. Robert Björkenwall (Publicerad i bl a Arbetarbladet, Helsingfors 18/3-25: (https://demokraatti.fi/europeisk-batteriproduktion-behover-tryggas-ocksa-efter-northvolts-konkurs)

Härdsmälta i Vita huset med Trump

Det vi fredagen 28 februari 2025 såg äga rum i Vita husets ovala rum var både allvarligt och djupt bekymmersamt. Det facto var det som Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj blev utsatt för från president Donald Trump och hans ännu mer oborstade vice president JD Vance rena bakhållet. Inför internationella medier och TV-kameror gjorde Trump och Vance allt för att förödmjuka och mobba Ukrainas president, och som ändå lågmält försökte ge svar på alla påståenden och anklagelser. Zelenskyj borde visa tacksamhet för att han alls fick sitta i Ovala rummet och prata med USAs president, menade Vance. Trump gick t o m så långt att han, trots Zelenskyjs usla kort, ändå inte köpte den amerikanska förhandlingarna med Putin. Trump anklagade Zelenskyj "att gembla med ett tredje världskrig". Ett helt orimligt påstående helt utan substans. Något liknande har man aldrig tidigare varit mellan två statschefen i Vita huset. Rena diplomatiska härdsmältan var omdömet brett i media och även bland många i kongressen. Detta sker samtidigt som ett av det ryska aggressionskriget hårt pressade Ukraina som mest behöver såväl USAs som Europas stöd för Ukrainas säkerhet och framtid. Men det är inte bara viktigt för Ukraina utan även för hela Europas framtida. Att den amerikanske presidenten i detta läge uppträder så här - "det blir utmärkt tv", sa han - är djupt ansvarslöst och helt utan vettigt konsekvenstänk. Allt bara för att han inte gillar att Zelenskyj person och att han vågar uttala invändningar och heller inte utan säkerhetsgarantier vill skriva på några diktat om mineralavtal med USA. Så något underskrivet avtal blev det inte och den planerade pressträffen och middagen ställdes också in. Och president Volodymyr Zelenskyj avbröt och åkte iväg utan några besked om den blir någon fortsatt dialog med Trump. Så mycket viktigare då att Europa nu samlat - undantaget Orbans Ungern - ger Zelenskyj och Ukraina ett helhjärtat och kraftfullt stöd, också som en markering mot Trump, så Ukraina fortsatt orkar stå emot Ryssland. Detaljerna kring hur det stödet ytterligare kan och bör byggas ut behöver de eurpeiska ledare som på söndag ska mötas hos brittiska premiärministern Keir Starmer på 10 Downing Street i London. Ty det är nu en ännu större nödvändighet efter härdsmälta i Vita huset. Sedan är det bara att hoppas att också den amerikanska administrationen tänker över sitt utmanande agerande och efter lite tryck från tunga europeisks ledare även de förstår att det ligger i allvar vårt intresse att alla bidrar till att Ukraina kan nå en rättfärdig och varaktig fred med Ryssland. Men det är tyvärr ingalunda säkert att en så snarstucken och fåfäng ledare som Trump - lyssnar mer på Putin än europeiska och ukrainska statschefen - låter sig övertygas om vad som långsiktigt är bäst för allas vår trygghet och säkerhet. Ty Trump är ingen normal politiker. Snarare är och förblir Trump fortsatt , sin personlighet trogen, att vara en skrämseltaktiskt förhandlande fastighetsmogul också på den internationella politiska scenen. Ty Trump är ingen normal politiker. Snarare är och förblir Trump fortsatt , sin personlighet trogen, att vara en skrämseltaktiskt förhandlande fastighetsmogul också på den internationella politiska scenen. Och gärna hellre visar beundran för andra självsvåldiga härskare som Putin än lyssna på folkvalda europeiska ledare. Men överlever han så hela sin mandatperiod? Robert Björkenwall (publicerad i Sydöstran 1/3 och i Arbetarbladet, Helsingfors 1 mars 2025; https://www.sydostran.se/2025-03-01/hardsmalta-i-vita-huset-vad-hander-nu/ )