Allt mera av speljournalistik och slump styr EU-rapporteringen i media

Allt mera av speljournalistik och slump styr EU-rapporteringen i media, anser professor Lars Nord från Mittuniversitet i Sundsvall. En viktig förklaring till misstron mot EU - vid sidan av hur själva EU-inträdet en gång hanterades 1994-95 m m - hos ett EU-skeptiska svenskarna finns måhända att söka i medias sätt att fungera. Trots ett redan elva-årigt, svenskt medlemskap i EU.

På ett EU-seminarium i Sundsvall den 24 oktober 2006 så medverkade professor Lars Nord från Mittuniversitetet och dess Demokrati-institut med en intressant redovisning. I sin medieforskning - med jämförelser mellan svenska riksdagsval och EU-parlamentsval - har professor Nord serier av tydliga data som visar att svenska folket hämtar runt 80 procent av sin information från media. Medierapporteringen spelar med andra ord en långt större roll än politiska möten, seminarier och annat liknande när folk ska ta ställning. Även när vi någon gång talar om EU med varandra i vardagliga sammanhang baseras det i allt väsentligt på medierapporteringen.

Samtidigt är det onekligen lite dystert att det i media har blivit allt mer av så kallad speljournalistik. Antalet raka nyheter om EU har minskat klart vid en jämförelse mellan perioden 1995 och 2004. Det är särskilt tydligt i kvällstidningarnas allt mera kommersialiserade utbud. I gengäld har det blivit allt mera fokus på själva spelet. En annan tendens är att det blivit allt mera slumpartat vilka som favoriseras i media, ofta med fokus på möjliga vinnare som t ex junilistan i senaste EU-parlamentsvalet 2004. Det rena nyhetsvärdet i rapporteringen är ofta också lågt, konstaterade Mittuniversitets forskare Lars Nord.

Samtidigt ska man komma ihåg att nordiska medier - Norge, Danmark, Sverige och Finland - ändå står i viss särklass. Också här finns en nordisk modell med t ex bra regionala tidningar som ändå känner ansvar och vill försöka rapportera bra. (Och ännu så länge finns ju t ex presstödet kvar - dock föremål för EU-granskning just nu, märkligt nog. Varför just nu - när vi haft det här systemet under många år och fick ett nytt blocköverskridande beslut så sent som i början av juni 2006?) Andra ytterligheten är den sydeuropeiska modell, som utmärks av bl a elittidningar som inte når vanligt folk. Mitt emellan den nordiska modellen och det elitära sydeuropeiska medielandskapet finns länder som Belgien, Nederländerna, Tyskland och Österrike.

Vi måste dock, noterade professor Lars Nord, ställa oss om inte också vi är på väg att mer och mer bli som övriga Europa på medieområdet. Det vill säga att det blir ett gradvis minskande tidningsläsande, att antalet tidningar blir allt färre och att public service-radio och -tv (Sveriges radio och tv) tappar allt mera mark till de kommersiella alternativen. Och med risk för ytterligare lite sämre folkbildande journalistisk rapportering.

Lars Nord avslutade sin genomgång med att lyfta fram några grundläggande problem i det svenska och europeiska medielandskapet visavi EU. 1) Det finns inga verkligt europeiska medier. Försök har gjorts men just inte mer. 2) Det finns ingen europeisk mediepolitik värd namnet. 3) Det finns ingen europeisk journalistik annat än i yttersta undantagsfall. 4) Vi saknar också en europeisk mediepublik. 5) Det finns ännu inte heller någon europeisk offentlighet (genomskinlighet och öppenhet när det gäller källor i offentliga beslutsrum).

Inte så underligt kanske att med denna bild av medielandskapet för ögonen inte heller professor Lars Nord har något bra svar på hur misstron mot EU ska kunna minska. Särskilt inte som EU inte ens är mätbar som en i väljarnas ögon viktig samhällsfråga. Och samtidigt som vi vet att ju mindre av egen erfarenhet och insikt vi har av en samhällsfråga, desto sannolikare är det att vi "köper" den version som media torgför. Oavsett hur den nu ser ut.

Valdeltagandet på runt 80 procent i svenska riksdagsval och t ex bara 38 procent i t ex senaste EU-parlamentsvalet 2004 är ett annat mått på och spegelbild av medielandskapets sätt att fungera - sett i ett EU-perspektiv.

Mera folkbildning, en bättre fungerande dialog mellan förtroendevalda och vanligt folk samt, inte minst, en kvalitativt bättre, löpande rapportering i media om EU i stället för - som så ofta nu - det slumpartade och alltför myckna "spelet"-rapporterandet i media är uppenbarligen några möjliga svar på den tuffa utmaningen att åtminstone något minska gapet mellan väljare och valda. Särskilt så i relation till EU och dess olika beslutande organ, och dess folkvalda europaparlamentet
ROBERT BJÖRKENWALL
robert.bjorken@telia.com

Slutstrid om arbetstiderna inom EU

Storbritannien ser ut att få behålla sin rätt att stå utanför EUs arbetstidsregler (behåller sin opt out-regel). Den bedömningen gör man nu i Bryssel inom Europafacket EFS/ETUC och inom EU-kommissionen inför de avgörande slutförhandlingarna om arbetstidsdirektivet.

Ministerrådsmötet den 7 november är sista chansen att lösa frågan. Om ingen uppgörelse nås väntar massrättegångar om främst jourtiden i EG-domstolen i Luxemburg.

Det förslag till ändringar i arbetstidsdirektivet som det finska ordförandeskapet väntas presentera innebär sannolikt att det omdiskuterade undantaget (opt-out) behålls.

I de utkast till kompromiss som cirkulerat har man dock skärpt kraven på de länder som utnyttjar undantaget. På så sätt hoppas man att fler medlemsländer ska lockas att följa grundregeln om högst 48-timmars arbetsvecka, med betydande flexibilitet. Det finns ett starkt tryck på att det undantag som Storbritannien och allt fler länder utnyttjar ska avskaffas. Det står i strid med direktivets mål att främja hälsa och säkerhet på arbetsplatsen. Det innebär också en snedvridning av konkurrensen.

Bakom det synsättet står Europaparlamentet, EU-kommissionen, Europafacket EFS/ETUC och flera medlemsländer. Frågan har kopplats ihop med reglerna för jourtid. Efter ett utslag i EG-domstolen ska all jourtid räknas som arbetstid. Det bedöms leda till orimliga kostnader inom främst sjukvården. Därför vill kommissionen och flera av medlemsländerna mjuka upp just den regeln om jourtiden samtidigt som man tar bort opt out-undantaget.

Europafacket EFS/ETUC vill hålla samman de båda frågorna för att få en heltäckande kompromiss. Frågan berördes också i samband med det sociala toppmötet i Helsingfors (20 oktober). Det finska EU-ordförandeskapet ska också försöka presentera ett nytt kompromissförslag. Men det ser mörkt ut när det gäller att få bort opt out-undantaget.

Inom Europafacket EFS/ETUC bedömer man chansen att den brittiska regeringen ändrar sig som obefintlig. Därmed går förhandlingarna britternas väg och det hela kan sluta med att arbetstidsdirektivet mer eller mindre faller samman. Hela 23 av de 25 EU-medlemsländerna hotas nämligen med att hamna i EG-domstolen för brott mot arbetstidsdirektivet om frågan om jourtidens hantering inte löses.

Även EU-kommissionen uppger sig vilja ha en heltäckande kompromiss. Men också inom EU-kommissionen görs nu bedömningen att undantaget (opt out) kommer att vara kvar, men att villkoren kring denna kommer att ändras.

Ministerrådsmötet den 7 november är sista chansen att lösa frågan. Tyskland, som står på britternas sida och är nästa EU-ordförandeland (första halvåret 2007), har redan sagt att man inte vill ta i frågan. Om ingen lösning nås i november är kommissionen fortfarande bredd att anmäla de länder som bryter mot direktivet till EG-domstolen om man inte kommer överens.

Någon form av kompromiss som alla anser sig kunna leva med är väl vad man kan hoppas på i denna tuffa slutstrid om EU:s nya arbetstidsdirektiv. Vilken blir då Reinfeldts-regeringens linje inför avgörandet den 7 november?
ROBERT BJÖRKENWALL
robert.bjorken@telia.com

De nya moderaterna - ett nersolkat varumärke

De nya moderaterna är numera ett rätt nersolkat varumärke. Den senaste veckans skandaler i Reinfeldt-ministären har uppenbarligen fått en tydlig effekt. För att uttrycka det på det marknadsspråk som dessa, företrädelsevis nyliberala moderater själva föredrar att använda: De nya moderaternas varumärke har devalverats kraftigt..Och nersolkningen har gått överraskande fort.

Men därtill går också en annan sak att läsa ut. Den politiska luften har också rensats och renats något av dessa skandaler. Det har blivit lättare för många fler att se och höra vad den moderatledda regeringen nu faktiskt säger och föreslår och vad den i grunden står för. När finansminister Anders Borg i TV-rutan - i samband med budgetpresentaionen - fick frågan om han kunde förstå att den höjda fackavgiften var mycket pengar för den som har en låg lön, så lät det inte trovärdigt när han sa att han kunde förstå det. Än mer måste det för de flesta ha framstått som åtminstone på gränsen till hyckleri när han därefter lade till att han var och är för starka fackföreningar. Och att han rekommenderade folk att gå med i facket.

Vad tror han? Inbillar sig denne nye moderat att väljarna litar på en person som rekommenderar fackligt medlemskap och samtidigt kraftigt fördyrar samma medlemskap? Samtidigt som han - och än mera så andra m-statsråd - gärna utnyttjar billig svart arbetskraft? Börjar inte lite fler nu faktiskt förstå att deras "jobbskapande" m-politik är en politik för fler låglönejobb!? Möjligen är det för att "ha råd" att betala hjälp i hemmet vitt som t ex nu avgångna kulturminister Cecilia Stegö Chilò har mage att begära fullt avgångsverderlag på 1,2 mille för sina knappa tio dagar som statsråd? En annan sak är sedan om den särskilda nämnd som har att pröva detta också verkligen ger henne denna saftiga timpeng för blott tio dagars arbete.

Hur som helst har ändå något gott, trots allt, kommit ut av den senaste veckans skandaler. Sikten har blivit klarare och luften rensats från slagg som tidigare skymde och grumlade folks andningsorgan och syresättning av hjärnan. Uppenbarligen är - framgår av medias fortsatta granskning - är dessa skandaler inte heller över. Ännu. Och varumärket "de nya moderaterna" redan haft sitt bäst före datum.

En annan sak är sedan: hur drar oppositionen - (s) och andra - nu nytta av detta? Och när förmår man samla ihop sig så att det märks? Möjligen först till senvåren 2007 ...eller?

Månne om det ändå inte krävs lite mer av kraftfull och trovärdig s-politik och en tillämpad arbetslinje-vision som verkligen bär än som den modesta, lite väl ängsliga "mittenanpassnings-linje" som vissa s-märkta debattörer på sina håll har förespråkat den senaste tiden. I olika tidningar och mejlinglistor.

Konsekvensen av en sådan s-linje skulle nog bara bli att partiet nöjer sig med att vara ett några och 30 procentsparti snarare än det 37-38 %-partis som det borde och rimligen också har utsikter att åter vara. Bara man drar rätt slutsatser av det lika svåra som "onödiga" valnederlag som blev följden av väljarnas dom den 17 september.

Men efter den senaste tidens händelser skulle jag inte bli förvånad om en och annan partibytare i grunden nu ångrar sitt val. Redan nu. Och gradvis kan de bli ännu fler - om oppositionen nu sköter sina kort.
Robert Björkenwall

Nye finansministern mötte hård kritik redan i sin första budgetdebatt i Sveriges riksdag

Nye finansministern mötte hård kritik redan i sin första budgetdebatt i Sveriges riksdag.
I budgetdebatten i Sveriges riksdag den 16 oktober kallade finansminister Anders Borg (m) budgeten en milstolpe och sade att regeringens politik kommer att ge fler människor arbete. Den tidigare finansministern Pär Nuder (s) var dock mycket kritisk.- Varför ska skattesänkningarna betalas av arbetslösa och sjuka? frågade han. Till den del fick han också indirekt medhåll från privatekonomer som analyserat budgeten. "Sämst villkor blir det för de som står utanför arbetsmarknaden", det vill säga studenter, pensionärer och arbetslösa, säger t ex Skandiabankens privatekonom Annika Creutzer.

Finansminister Anders Borg konstaterade i sin presentation av budgetpropositionen för Riksdagen. - Det här är en milstolpe som innebär slutet för epoken Persson och början för epoken Reinfeldt. Det viktigaste för regerigen är kampen mot massarbetslösheten, vilket vi gick till val på. I dag står över en miljon människor utanför arbetsmarknaden, och det måste vi göra något åt, sade Anders Borg som tillade att det kommer att ta tid.- Det kommer att ta tid, och det kommer att fordras en del tuffa förslag och tuffa beslut. Men grundtanken är att det måste löna sig att arbeta. Vi vill återinföra arbetslinjen, sade han.

Inkomstskatterna och förmögenhetsskatten sänks som utlovats vid årsskiftet. En hel del annat dröjer däremot.De borgerliga vann valet på att öka sysselsättningen. Ändå ökar den öppna arbetslösheten år 2007 enligt budgetens prognoser. Regeringen räknar med en tillväxt på 4,0 procent i år och 3,3 procent nästa år. Den öppna arbetslösheten däremot ökar från 5,6 procent i år till 5,8 procent nästa år i, enligt budgetpropositionens finansplan. Hur det går ihop försökte men lyckades inte finansminister Anders Borg fullt ut svara på i riksdagens budgetdebatt den 16 oktober. Lika lite som att klargöra var regeringens rivstart tog vägen. Förklaringen till att arbetslösheten beräknas bli högre nästa år är att den nya regeringen drar ner kraftigt på olika arbetsmarknadsprogram.

Sammantaget dras den nya alliansregeringen ner de arbetsmarknadspolitiska programmen nästa år med 52 000 personer jämfört med år 2006. I stället hoppas den borgerliga alliansen att långtidsarbetslösa ska få jobb genom kraftiga subventioner till de arbetsgivare som anställer dem. Men om inte detta sker, lever regeringen Reinfeldt farligt. Då stiger arbetslösheten kraftigt, trots att de goda tiderna beräknas hålla i sig.

Skattesänkning redan nu men finansieringens genomförande mera oklart När planeringen för den borgerliga alliansen lades fast var det uttalade syftet att gå till val på ett gemensamt valmanifest som gick att genomföra omedelbart efter en valseger. Nu kan man dock konstatera att det misslyckades. Det kommer att dröja innan flera av åtgärderna som ska ge fler jobb kan genomföras. Skattereduktionen för hushållsnära tjänster kommer tidigast 1 juli nästa år.

Detsamma gäller sänkningen av arbetsgivaravgiften för ungdomar. De sänkta arbetsgivaravgifterna som utlovats för delar av tjänstesektorn kan i bästa fall vara avklarade för att sjösättas till andra halvåret 2008. Däremot sänkts inkomstskatten redan från årsskiftet, men regeringen svävar på målet och är långt mera osäker på när finansieringen kan genomföras.

I praktiken blir det dryga 40 miljarder kr stora skattesänkningarna åtminstone delvis ofinansierade från start. Av finansplanen framgår inte när intäkterna från arbetslöshetsersättningen ska försämras eller från när den kraftiga höjningen av egenavgiften ska/kan börja gälla. Att sänka skatten, utan att ta ut betalningen från samma tidpunkt innebär en återgå i gamla borgerliga regeringsförsyndelser och är riskfullt med tanke på vilka budgetunderskott som uppstått när de borgerliga tidigare fått chansen i regeringsställning.

Också på denna punkt möttes den nye finansministern, moderaten Anders Borg av hårt kritik från sin företrädare, socialdemokraten Pär Nuder. Finansminister Borg försvarade försämringarna för de arbetslösa med att arbetslöshetsförsäkringen är en omställningsförsäkring.- Därför kommer ersättingsnivåerna att bli något lägre. Vi tror att vår politik med avskaffande av skatter i kombination med andra åtgärder kommer att göra att fler vill arbeta och fler vill anställa.

På detta replikerade f.d finansminister Pär Nuder. "Varför ge sig på de svagaste i samhället?"
- Välkommen Anders Borg och välkommen till politikens vardag. Välkommen att möta de kroniskt sjuka och arbetslösa fattiga som kommer att få det ännu sämre tack vare din politik omsatt i praktiken, inledde Nuder och fortsatte kritiken:- Varför ska svångremmen dras för de svagaste i samhället? Varför ska skattesänkningarna för de som redan har finansiera med försämringar i a-kassan? Den här politiken kommer att göra de redan fattiga fattigare och de redan rika rikare, sade Nuder.

Därmed är skiljelinjerna mellan den nya alliansregeringen under Fredrik Reinfeldts ledning och den socialdemokratiska oppositionens alternativ tydligt utmejslade redan i denna första budgetdebatt i Sveriges riksdag.

En skiljelinje som kommer att bestå också i kommande partiledar och budgetdebatten under 2007 och fram till nästa riksdagsval år 2 010. Utsikterna till samförstånd över blockgränserna är med den här budgeten ytterst små de närmast kommande åren i Sverige. Nära nog allt talar däremot för att motsättningarna kommer att bli hårda och debattklimatet mycket tufft fram till nästa riksdagsval.

Det hade dock inte varit direkt fel om Pär Nuder visat lite mer av det bett i retoriken i valrörelsen som nu framkom i budgetedebatten med Anders Borg. Nu fanns lite mer av den tydlighet som saknades i den alltför "bekväma" och förvaltarmässiga uppläggningen av den socialdemokratiska förlustvalrörelsen.

Mera sånt och svenska folket får uppleva lite mer av tydlighet, ideologisk nerv och skiljelinjer som den lama valrörelsen aldrig riktigt förmådde att ge väljarna. Kanske hade valutgången kunnat bli en annan om detta kommit fram lite mer i god tid före valdagen den 17 september.
ROBERT BJÖRKENWALL
robert.bjorken@telia.com (070-578 61 95)

Brittiska Labours partikongress i Manchester 2006

Under sista veckan i september 2006 höll brittiska Labour sin årliga partikongress, denna gång i Manchester. Många menar att den nästa år avgående partiledaren Tony Blair den 26 september höll sitt kanske bästa och sista kongresstal som partiledare på Labours kongress, Tony Blair's speech - http://www.labour.org.uk/index.php?id=news2005&ux_news[id]=primeminister&cHash=7e84d2fbb8. Efter i maj 2007 har Blair varit partiledare i tio år och har numera sedan något år tillbaka placerat zenit i sin karriär och har gradvis tappat i populäritet, främst p g a den gradvis allt mera impopulära krigs-missionen i Irak.

Finansministern och den i maj 2007 sannolikt inkommande partiledaren i Gordon Brown höll i Manchester sitt livs kanske viktigaste tal den 25 september - och gjorde det uppenbarligen med gott mottagande av ombuden. The Gordon Brown speech - http://www.labour.org.uk/index.php?id=news2005&ux_news[id]=primeminister&cHash=7e84d2fbb8 .

Det tredje viktiga talet på Labour-kongressen hölls den 28 september av vice premiärminister John Prescott. Ett tal som många menade också berörde och gick hem hos många kongressombud. The John Prescott's speech - http://www.labour.org.uk/index.php?id=news2005&ux_news[id]=conferencecity&cHash=b1ccb08420

På länken http://www.labour.org.uk/speeches finns alla de viktiga talen från 2006 års Labour-kongress i Manchester. Labour-sajten är välskött och innehåller ofta både intressant och läsvärt stoff.
Uppsamlat och skrivet den 1 oktober 2006
Robert Björkenwall

Tyska korrar om svenska valrörelsen

Var häromkvällen med om ett samtal med två tyska korrar i Sverige, Reiner Gatermann från tidningen Die Welt och Gunnar Herrman från Züddeutsche Zeitung, båda korrar i Stockholm sedan flera år. Så här var deras intryck i korthet om svenska valet och hur de valde att rapportera hem i sina respektive tidningar:
1) Man var förvånad i Tyskland över att Sverige med så god ekonomi valde en ny regering.
2) Samtidigt var intrycket att svenska folket tyckte det vara dags att byta och pröva något nytt.
3) Göran Persson var denna gång inte lika drivande och aktiv som i tidigare val och missbedömde dessutom sysselsättningsfrågan. Reinfeldt och alliansen förmådde i sin tur utnyttja detta till sin fördel.
4) Det var i viss mening ett ideologiskt val - moderaterna hade gått och mitten och gjort sig mera "valbara".
5) Svenskarna vill inte byta system utan gillar sitt välfärdssystem men ville ändå pröva något nytt. (Alliansens valseger var inget mandat för något systemskiftet.)
6) I Tyskland är Sverige viktigt i välfärdsdebatten (ex.vis föräldraledigheten, pensionssystemet etc).
7) I Tyskland fanns och finns intresse för vad som skulle hända med de stora statliga företagen vid ett maktskifte - vilka skulle säljas ut och i vilken takt. (Vattenfall är t ex en stor arbetsgivare i särskilt östra Tyskland.)
Kring dessa och andra punkter utspann sig sedan en diskussion och jämförelser gjordes med tyska valrörelser och tyska socialdemokratin, SPD...och CDU. Även tysk fackföreningsrörelse kom med på ett hörn.
De tyska tidningskorrarna var förvånade över att EU spelade praktiskt taget ingen roll i svenska valrörelsen. Inget block ville ha frågan med i valet, var deras bestämda intryck. Men också detta speglar väl vad svenska väljare tycker. Samtidigt som Tyskland dock gärna ser att Sverige blir aktivare i EU - och därmed stärker den nordliga axeln inom EU.
Robert Björkenwall