Klargörande partiledardebatt i riksdagen den 15 juni
Några reflektioner efter gårdagens klargörande partiledardebatt i Sveriges riksdag:
Några reflektioner efter den klargörande partiledardebatt i Sveriges riksdag:
Med valet av nu ledare för Sveriges traditionellt vanligaste regeringsparti, nuvarande oppositionspartiet, socialdemokraterna har partiet i opinionen och olika mätning nu i vår stadigt lyft mot allt stabilare nivåer en bit över 30 procent i opinionsstöd. Därmed är man åter klart störst igen och har åter några procents marginal till det dominerande regeringspartiet moderaterna under statsminister Fredrik Reinfelds ledning. Och samlat är oppositionen nu också åter klart större – framgår inte minst av pålitliga och stora SCB-partisympatimätnignen med över 6 000 tillfrågade – än den borgerliga alliansen under Reinfeldts ledning.
Onsdagen den 15 juni kom så den länge emotsedda duellen mellan partiledarna i Sveriges riksdag, och då särskilt duellen mellan Fredrik Reinfeldt och nya s-ledaren Håkan Juholt. Hur det gick? Ja, rätt många analytiker är tämligen ense om att i Håkan Juholt har Reinfeldt nu fått en svår motståndare.
S-ledaren Juholt noterade i debattrundan i riksdagen att även statsministern, liksom Juholt, reser mycket. Och sedan kom frågan i riksdagen givande partiledardebatt onsdagen den 15 juni. När Reinfeldt var ute och reste i Sverige, vem kom med idén om Fas 3? Om att sjuka borde utförsäkras? Att skolor ska säljas till globala aktörer? Vad heter forskaren som föreslog att lågkonjunktur och global konkurrens ska bemötas med färre platser på Komvux?
Uppenbarligen blev – vilket även många av hans "egna" noterade – statsministern lite groggy och kunde aldrig komma med något egentligt svar på dessa raka Juholt-frågor i replikväxlingen mellan de “två stora” i riksdagens partiledardebatt onsdagen den 15 juni. Reinfeldt verkade tagen, hängde över repet och hade det – kanske för vissa lite överraskande - svårt i duellerna med partiledardebutanten Håkan Juholt från S.
En anledning varför Juholt kom fram så bra, menade vissa analytiker, berodde på att statsministern för mycket kört fast i sina egna besvärjelser. I Fredrik Reinfeldts värld finns bara skattesänkningar, skattesänkningar och åter skattesänkningar. Vi har det senaste åren ofta hört exemplet om undersköterskan som fått mer i plånboken i snart fem år. Visst, en undersköterska har få lite mer pengar, men hon eller han kan aldrig bygga en nattöppen förskola med sina nyvunna pengar. Har politiken verkligen ingenting mer att erbjuda än sänkt skatt?, frågar sig en växande folkopinion som börjat tröttna på en statsminister som mest bara pratar skatter. Samtidigt som han – i likhet vad som även skedde i partiledardebatten – försöker göra den växande, forskar dokumenterade barnfattigdomen till ett ickeproblem.
Fredrik Reinfeldt säger sig ha gått ”bakom siffrorna” och då kommit fram till att den ökade barnfattigdomen möjligen är en realitet på papperet, men knappast i verkligheten. Med det övertygar knappast en växande skara som, i likhet med Rädda barnen och andra, känner stark oro för barnfattigdomens problem. Och som inte minst just oppositionsledaren Håkan Juholt verkligen lyckats lyfta högt upp på den politiska agendan – och där har den förblivit. Så Håkan Juholt hade inga svårigheter att på nytt med stor pondus driva statsminister Reinfeldt på defensiven i denna fråga, liksom när det gäller den fortsatt rekordhöga arbetslösheten (över 7 %) och om skolan som visar på allt större brister.
Notera f.ö vad teaterkritikern Leif Zern skriver i Dagens nyheter den 16 juni på kultursidan om att Juholt “är just nu den bättre skådespelaren därför att han har något att säga. Medan Reinfeldt bara talar om formerna för politiken, fyller Juholt den tomma säcken med innehåll; medan statsministern inte kan öppna munnen utan att säga “arbetslinjen” och “det finanspolitiska ramverket”, riktar oppositionsledaren blicken mot framtiden och skäms inte för att återupprätta den klassiska folkbildningen (“livslångt lärande”)”,som Zern skriver på DN kultur den 16 juni.
I “det evigt pågående Shakespearedramat har Kungen ingenting annat att komma med än Makt och Ordning (ramverket)”, skriver han också och anser att det blev än tydligare i replikväxlingen. Juholt har “sett något som ganska många av oss har sett: de växande klyftorna, orättvisorna, något mycket gammalt och unket som nu plötsligt säljs som fräscht och modernt” av statsminister Reinfeldt. Zern förutspår att Juholt tar hem den här matchen mot Reinfeldt i sin intressant artikel på DN kultur den 16 juni
Statsminister Reinfeldt föreföll överraskad och nästan lite skrämd när oppositionsledaren Juholt visade sig vara en så överraskande säker scenpersonlighet som därtill vågade ta för sig som han gjorde.Och ha så svårt att svara förtroendeingivande på Juholts frågeställningar. Visst, statsministern försökte och var inte alls dålig rakt igenom men ju fler replikväxlingar de kom in i – han och Juholt – desto tydligare blev det vem som drev den andra framför sig, likt en boxare som känner sig ha övertaget över motståndaren. Reinfeldts torra debattstil (“finanspolitiska ramverket”, “jobblinjen” etc) var en den här gången ingen framgång i mötet med Juholt. En annan sak är sedan att den skickliga retorikern Håkan Juholt skulle bli ännu lite bättre om han ibland bara drog ner lite på tempot så att orden hinner sjunka in ordentligt; då blir det ännu lite bättre.
Men just nytillskottet av den nya s-ledaren Håkan Juholt – och i lite mindre grad även De grönas nya språkrör, underbarnet Gustav Fridolin – gjorde den svenska vårriksdagens avslutande partiledardebatt till den roligaste och minst otråkiga på mycket länge. Inte minst just Håkan Juholt dominerade debatten och tog plats i riksdagens plenisal på ett sätt som vi nog inte har sett sedan Göran Perssons fornstora dagar. Nu har regeringschefen Reinfeldt – har varit överraskande osynlig det senaste halvåret – har i Juholt fått en motståndare av en helt annan kaliber än han haft på länge – och det är rimligen bra för den politiska debatten i Sverige. Och Fredrik Reinfeldt har nu – vilket också framgick av riksdagens partiledardebatt –förstått att han numera leder en minoritetsregering och ingenting annat.
Lite vid sidan av kan noteras hur skolministern och folkpartiledaren, major Björklund, hamnade på defensiven även i sin tidigare paradgren skolan och dessutom åkte på en riktig propp av Juholt när han försökte debattera arbetskraftsinvandring och Laval-lagstiftningen (lagstiftning som ska förhindra lönedumpning)och EUs utstationeringsdirektiv. “Nu är det svajigt, Björklund, nu är det svajigt”, sa Juholt när han läxade upp Björklund i en fråga som han uppenbarligen inte riktigt kunde. Intrycket allmänt var nog hos rätt många att såväl Björklund som centerledaren Maud Olofsson, liksom KD-ledaren Hägglund, har passerat bäst före datum och inte längre rosar marknaden som de tidigare gjort. Frågan är vilka av dessa – om ens någon – är kvar när Sverige har nästa riksdagsval i september 2014.
Robert Björkenwall,
robert.bjorken@telia.com;http://rbjorkenwall.blogspot.com
PS. Hur som helst var det här en av de roligare partiledardebatterna på länge, den som ägde rum i riksdagshuset onsdagen den 15 juni..
Några reflektioner efter den klargörande partiledardebatt i Sveriges riksdag:
Med valet av nu ledare för Sveriges traditionellt vanligaste regeringsparti, nuvarande oppositionspartiet, socialdemokraterna har partiet i opinionen och olika mätning nu i vår stadigt lyft mot allt stabilare nivåer en bit över 30 procent i opinionsstöd. Därmed är man åter klart störst igen och har åter några procents marginal till det dominerande regeringspartiet moderaterna under statsminister Fredrik Reinfelds ledning. Och samlat är oppositionen nu också åter klart större – framgår inte minst av pålitliga och stora SCB-partisympatimätnignen med över 6 000 tillfrågade – än den borgerliga alliansen under Reinfeldts ledning.
Onsdagen den 15 juni kom så den länge emotsedda duellen mellan partiledarna i Sveriges riksdag, och då särskilt duellen mellan Fredrik Reinfeldt och nya s-ledaren Håkan Juholt. Hur det gick? Ja, rätt många analytiker är tämligen ense om att i Håkan Juholt har Reinfeldt nu fått en svår motståndare.
S-ledaren Juholt noterade i debattrundan i riksdagen att även statsministern, liksom Juholt, reser mycket. Och sedan kom frågan i riksdagen givande partiledardebatt onsdagen den 15 juni. När Reinfeldt var ute och reste i Sverige, vem kom med idén om Fas 3? Om att sjuka borde utförsäkras? Att skolor ska säljas till globala aktörer? Vad heter forskaren som föreslog att lågkonjunktur och global konkurrens ska bemötas med färre platser på Komvux?
Uppenbarligen blev – vilket även många av hans "egna" noterade – statsministern lite groggy och kunde aldrig komma med något egentligt svar på dessa raka Juholt-frågor i replikväxlingen mellan de “två stora” i riksdagens partiledardebatt onsdagen den 15 juni. Reinfeldt verkade tagen, hängde över repet och hade det – kanske för vissa lite överraskande - svårt i duellerna med partiledardebutanten Håkan Juholt från S.
En anledning varför Juholt kom fram så bra, menade vissa analytiker, berodde på att statsministern för mycket kört fast i sina egna besvärjelser. I Fredrik Reinfeldts värld finns bara skattesänkningar, skattesänkningar och åter skattesänkningar. Vi har det senaste åren ofta hört exemplet om undersköterskan som fått mer i plånboken i snart fem år. Visst, en undersköterska har få lite mer pengar, men hon eller han kan aldrig bygga en nattöppen förskola med sina nyvunna pengar. Har politiken verkligen ingenting mer att erbjuda än sänkt skatt?, frågar sig en växande folkopinion som börjat tröttna på en statsminister som mest bara pratar skatter. Samtidigt som han – i likhet vad som även skedde i partiledardebatten – försöker göra den växande, forskar dokumenterade barnfattigdomen till ett ickeproblem.
Fredrik Reinfeldt säger sig ha gått ”bakom siffrorna” och då kommit fram till att den ökade barnfattigdomen möjligen är en realitet på papperet, men knappast i verkligheten. Med det övertygar knappast en växande skara som, i likhet med Rädda barnen och andra, känner stark oro för barnfattigdomens problem. Och som inte minst just oppositionsledaren Håkan Juholt verkligen lyckats lyfta högt upp på den politiska agendan – och där har den förblivit. Så Håkan Juholt hade inga svårigheter att på nytt med stor pondus driva statsminister Reinfeldt på defensiven i denna fråga, liksom när det gäller den fortsatt rekordhöga arbetslösheten (över 7 %) och om skolan som visar på allt större brister.
Notera f.ö vad teaterkritikern Leif Zern skriver i Dagens nyheter den 16 juni på kultursidan om att Juholt “är just nu den bättre skådespelaren därför att han har något att säga. Medan Reinfeldt bara talar om formerna för politiken, fyller Juholt den tomma säcken med innehåll; medan statsministern inte kan öppna munnen utan att säga “arbetslinjen” och “det finanspolitiska ramverket”, riktar oppositionsledaren blicken mot framtiden och skäms inte för att återupprätta den klassiska folkbildningen (“livslångt lärande”)”,som Zern skriver på DN kultur den 16 juni.
I “det evigt pågående Shakespearedramat har Kungen ingenting annat att komma med än Makt och Ordning (ramverket)”, skriver han också och anser att det blev än tydligare i replikväxlingen. Juholt har “sett något som ganska många av oss har sett: de växande klyftorna, orättvisorna, något mycket gammalt och unket som nu plötsligt säljs som fräscht och modernt” av statsminister Reinfeldt. Zern förutspår att Juholt tar hem den här matchen mot Reinfeldt i sin intressant artikel på DN kultur den 16 juni
Statsminister Reinfeldt föreföll överraskad och nästan lite skrämd när oppositionsledaren Juholt visade sig vara en så överraskande säker scenpersonlighet som därtill vågade ta för sig som han gjorde.Och ha så svårt att svara förtroendeingivande på Juholts frågeställningar. Visst, statsministern försökte och var inte alls dålig rakt igenom men ju fler replikväxlingar de kom in i – han och Juholt – desto tydligare blev det vem som drev den andra framför sig, likt en boxare som känner sig ha övertaget över motståndaren. Reinfeldts torra debattstil (“finanspolitiska ramverket”, “jobblinjen” etc) var en den här gången ingen framgång i mötet med Juholt. En annan sak är sedan att den skickliga retorikern Håkan Juholt skulle bli ännu lite bättre om han ibland bara drog ner lite på tempot så att orden hinner sjunka in ordentligt; då blir det ännu lite bättre.
Men just nytillskottet av den nya s-ledaren Håkan Juholt – och i lite mindre grad även De grönas nya språkrör, underbarnet Gustav Fridolin – gjorde den svenska vårriksdagens avslutande partiledardebatt till den roligaste och minst otråkiga på mycket länge. Inte minst just Håkan Juholt dominerade debatten och tog plats i riksdagens plenisal på ett sätt som vi nog inte har sett sedan Göran Perssons fornstora dagar. Nu har regeringschefen Reinfeldt – har varit överraskande osynlig det senaste halvåret – har i Juholt fått en motståndare av en helt annan kaliber än han haft på länge – och det är rimligen bra för den politiska debatten i Sverige. Och Fredrik Reinfeldt har nu – vilket också framgick av riksdagens partiledardebatt –förstått att han numera leder en minoritetsregering och ingenting annat.
Lite vid sidan av kan noteras hur skolministern och folkpartiledaren, major Björklund, hamnade på defensiven även i sin tidigare paradgren skolan och dessutom åkte på en riktig propp av Juholt när han försökte debattera arbetskraftsinvandring och Laval-lagstiftningen (lagstiftning som ska förhindra lönedumpning)och EUs utstationeringsdirektiv. “Nu är det svajigt, Björklund, nu är det svajigt”, sa Juholt när han läxade upp Björklund i en fråga som han uppenbarligen inte riktigt kunde. Intrycket allmänt var nog hos rätt många att såväl Björklund som centerledaren Maud Olofsson, liksom KD-ledaren Hägglund, har passerat bäst före datum och inte längre rosar marknaden som de tidigare gjort. Frågan är vilka av dessa – om ens någon – är kvar när Sverige har nästa riksdagsval i september 2014.
Robert Björkenwall,
robert.bjorken@telia.com;http://rbjorkenwall.blogspot.com
PS. Hur som helst var det här en av de roligare partiledardebatterna på länge, den som ägde rum i riksdagshuset onsdagen den 15 juni..
posted by rbjorkenwall at 2:14 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home