Om en informativ och bra fotoutställning värd mång besökare
Gå och se en mycket informativ och fin fotoutställning på Fotografiska i Stockholm medan den ännu finns kvar
1994 spreds nyheten över världen, nyheten att det skedde ett folkmord i Rwanda. Milisgrupper från Hutu-folket mördade en miljon människor av Tutsi-folket på bara hundra dagar. FN förhöll sig passivt. Samtidigt blev hundratusentals flickor och kvinnor systematiskt våldtagna. Sexuell tortyr förekom också. Många av offren smittades med HIV och flera av deras barn fick också sjukdomen.
Fotografen Jonathan Torgovnik arbetar för tidningen Newsweek och han reste till Afrika för att göra ett reportage om AIDS. Då träffade han en del kvinnor som hade överlevt folkmordet i Rwanda. Han ville höra deras berättelser och därför har han rest till Rwanda flera gånger under de senaste åren. Nu ställer Fotografiska museet på Stadsgårdskajen i Stockholm fram till första maj ut hans kanonfina porträtt av kvinnorna tillsammans med deras berättelser. Flera av dem skildrar övergreppen för första gången. En av dem heter Sylwina.
- Milismännen tvingade oss att titta på, medan de dödade människor, säger hon. Vi bad att de skulle döda oss också, men de vägrade. Flera av dem våldtog mig brutalt, jag vet inte riktigt hur många de var. Jag blev gravid och smittad med HIV. Det var så fruktansvärt att jag försökte ta livet av mig. Alla mina syskon blev dödade, men flera av deras barn överlevde. Nu har barnen blivit mitt hopp och jag betyder allt för dem. De vill inte höra talas om min HIV-smitta, men den är ju en del av verkligheten. Min dotter Marianne är mitt liv. Jag kommer att ha henne hos mig så länge jag lever. Det enda som bekymrar mig är vad som händer när jag dör. Jag är osäker inför morgondagen, eftersom jag har HIV. Det är arvet av folkmordet, avslutar hon.
Man tror att 20 000 barn föddes på grund av våldtäkterna 1994. Nu är de tonåringar. En del har blivit fostrade med kärlek, men andra har knappt fått någon omvårdnad alls. Deras mödrar har inte kunnat ta hand om dem.
Brigitte utsattes även hon för massvåldtäkterna i Rwanda. Sedan blev hon bortrövad av en Hutu – man som höll henne fången i Burundi i sex år. Där blev hon våldtagen åtskilliga gånger och födde tre barn. Under den här tiden blev hon HIV-smittad och nu är hon rädd för att dö.
- Jag tror inte att du förstår vad jag har varit med om, även om du lyssnar på mig, säger hon. Men jag är glad att du ska berätta för ditt folk om lidandet som kvinnor och flickor i Rwanda har gått igenom.
Ni som har möjlighet, gack iväg till Fotografiska museet i gamla Tullhuset (kanonfint restaurerat och mycket ändamålsenligt iordningsställt för fotokonsten) vid Stadsgårdskajen i Stockholm och se denna synnerligen givande och informativa utställning av Jonathan Torgovniks fina bildberättelser om folkmorden och massvåldtäkterna i afrikanska Rwanda. En utställning som förtjänar en stor publik – och förhoppningsvis hinner få det innan utställningen upphör den första maj.
Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com;http://rbjorkenwall.blogspot.com
1994 spreds nyheten över världen, nyheten att det skedde ett folkmord i Rwanda. Milisgrupper från Hutu-folket mördade en miljon människor av Tutsi-folket på bara hundra dagar. FN förhöll sig passivt. Samtidigt blev hundratusentals flickor och kvinnor systematiskt våldtagna. Sexuell tortyr förekom också. Många av offren smittades med HIV och flera av deras barn fick också sjukdomen.
Fotografen Jonathan Torgovnik arbetar för tidningen Newsweek och han reste till Afrika för att göra ett reportage om AIDS. Då träffade han en del kvinnor som hade överlevt folkmordet i Rwanda. Han ville höra deras berättelser och därför har han rest till Rwanda flera gånger under de senaste åren. Nu ställer Fotografiska museet på Stadsgårdskajen i Stockholm fram till första maj ut hans kanonfina porträtt av kvinnorna tillsammans med deras berättelser. Flera av dem skildrar övergreppen för första gången. En av dem heter Sylwina.
- Milismännen tvingade oss att titta på, medan de dödade människor, säger hon. Vi bad att de skulle döda oss också, men de vägrade. Flera av dem våldtog mig brutalt, jag vet inte riktigt hur många de var. Jag blev gravid och smittad med HIV. Det var så fruktansvärt att jag försökte ta livet av mig. Alla mina syskon blev dödade, men flera av deras barn överlevde. Nu har barnen blivit mitt hopp och jag betyder allt för dem. De vill inte höra talas om min HIV-smitta, men den är ju en del av verkligheten. Min dotter Marianne är mitt liv. Jag kommer att ha henne hos mig så länge jag lever. Det enda som bekymrar mig är vad som händer när jag dör. Jag är osäker inför morgondagen, eftersom jag har HIV. Det är arvet av folkmordet, avslutar hon.
Man tror att 20 000 barn föddes på grund av våldtäkterna 1994. Nu är de tonåringar. En del har blivit fostrade med kärlek, men andra har knappt fått någon omvårdnad alls. Deras mödrar har inte kunnat ta hand om dem.
Brigitte utsattes även hon för massvåldtäkterna i Rwanda. Sedan blev hon bortrövad av en Hutu – man som höll henne fången i Burundi i sex år. Där blev hon våldtagen åtskilliga gånger och födde tre barn. Under den här tiden blev hon HIV-smittad och nu är hon rädd för att dö.
- Jag tror inte att du förstår vad jag har varit med om, även om du lyssnar på mig, säger hon. Men jag är glad att du ska berätta för ditt folk om lidandet som kvinnor och flickor i Rwanda har gått igenom.
Ni som har möjlighet, gack iväg till Fotografiska museet i gamla Tullhuset (kanonfint restaurerat och mycket ändamålsenligt iordningsställt för fotokonsten) vid Stadsgårdskajen i Stockholm och se denna synnerligen givande och informativa utställning av Jonathan Torgovniks fina bildberättelser om folkmorden och massvåldtäkterna i afrikanska Rwanda. En utställning som förtjänar en stor publik – och förhoppningsvis hinner få det innan utställningen upphör den första maj.
Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com;http://rbjorkenwall.blogspot.com
posted by rbjorkenwall at 3:17 PM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home