Några viktiga framtidsval för S
Observerat om viktiga framtidsvägval för S efter kongressen:
Under de senaste tjugo åren har Sverige genomgått en dramatisk förändring genom olika avregleringar, varav många rätt okloka i sina konsekvenser. Hur många är nöjda med t ex elmarknadens avreglering eller med järnvägen? Ytterst få.
När det gäller skolan har scenförändringen varit dramatisk: omkring 22 procent av landets gymnasieelever går idag i en privatdriven friskola (källa: Skolverkets lägesbedömning 2010. del 1). Friskolesverige AB har växt till en miljardindustri och vars vinster dessutom landar i skatteparadis i utlandet.
Hur har de senaste 20 årens förändringar påverkat möjligheterna att säkerställa en kvalitativ och rättvis undervisning? Klart till det sämre. Frågan ställs mot bakgrund av att svenska elever tillhör de sämsta i klassen; i internationella mätningar med andra jämförbara länder placerar vi oss allt sämre; drygt var tionde elev lämnar grundskolan utan behörighet för gymnasiestudier. Svaret på frågan är: Det verkar inte ha blivit precis bättre genom den här utvecklingen. De svenska eleverna har halkat efter andra länders elever. Nästan var fjärde elev lämnar gymnasiet utan fullständiga betyg Klart är dock att resultaten är, minst sagt, oroande.
I en DN-debattare den 20 mars 2011 skickar professorn i miljöhistoria och längdskidåkarentusiasten Sverker Sörlin tillsammans med kollegan Jesper Meijling en uppmaning till Socialdemokraternas nya ledning: Ifrågasätt dagens ordning! Fungerar det verkligen som det var tänkt? Mer än tveksamt.
Vad var egentligen tanken när skolan öppnades för privata aktörer på det tidiga 90-talet? Sörlin och Meijling konstaterar: ”Efter en inledning med sympati från bildningsvänner i breda läger växer nu kritiken från i stort sett alla håll. Det blev inte ideellt drivna skolor av den typ som finns ute i Europa, skötta i generationer av samfund och stiftelser. I stället blev det internationella riskkapitalister som tog över”. Dessutom riskkapitalister som inte ens skattar för sina miljardvinster på skattebetalarnas bekostnad i Sverige utan överför vinsterna till skatteparadis i utlandet.
Den marknadsmodell som gäller för skolan reser, enligt Sörlin och Meijling, en rad besvärliga frågor. ”Hur kan den vara en marknad utan en prismekanism? Ska skolor och lärare ha affärshemligheter för varandra? Kan man ålägga en enskild aktör att ta ansvar för allmänintresset?”
Om socialdemokratin åter vill iklädda sig rollen som samhällsbyggare, så är det den här typen av frågor som måste besvaras. Inte snuttfrågor som Rutavdragets bevarande eller avskaffande för fönsterputsning, poolstädning och rätten att hyra in en grillkock till sommarpartyt i semestervillan på spanska solkusten.
För övrigt är 20 eller 30 miljarder i kloka offentliga investeringar – i upprustat järnvägsunderhåll, höjd kvalitet i sjukvården och äldreomsorgen etc etc – alls icke mera oklokt än att satsa 20 eller 30 miljarder i inkomstskattesänkningar (därtill med skev fördelningspolitisk profil).
/Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com
PS. Hade t ex den ekonomiska s-talespersoner Tomas Östros förstått det här lite tidigare och därtill i handling visat att han gjort det, hade han sannolikt haft en större chans att ha kvar sitt uppdrag också nu i vår.
Under de senaste tjugo åren har Sverige genomgått en dramatisk förändring genom olika avregleringar, varav många rätt okloka i sina konsekvenser. Hur många är nöjda med t ex elmarknadens avreglering eller med järnvägen? Ytterst få.
När det gäller skolan har scenförändringen varit dramatisk: omkring 22 procent av landets gymnasieelever går idag i en privatdriven friskola (källa: Skolverkets lägesbedömning 2010. del 1). Friskolesverige AB har växt till en miljardindustri och vars vinster dessutom landar i skatteparadis i utlandet.
Hur har de senaste 20 årens förändringar påverkat möjligheterna att säkerställa en kvalitativ och rättvis undervisning? Klart till det sämre. Frågan ställs mot bakgrund av att svenska elever tillhör de sämsta i klassen; i internationella mätningar med andra jämförbara länder placerar vi oss allt sämre; drygt var tionde elev lämnar grundskolan utan behörighet för gymnasiestudier. Svaret på frågan är: Det verkar inte ha blivit precis bättre genom den här utvecklingen. De svenska eleverna har halkat efter andra länders elever. Nästan var fjärde elev lämnar gymnasiet utan fullständiga betyg Klart är dock att resultaten är, minst sagt, oroande.
I en DN-debattare den 20 mars 2011 skickar professorn i miljöhistoria och längdskidåkarentusiasten Sverker Sörlin tillsammans med kollegan Jesper Meijling en uppmaning till Socialdemokraternas nya ledning: Ifrågasätt dagens ordning! Fungerar det verkligen som det var tänkt? Mer än tveksamt.
Vad var egentligen tanken när skolan öppnades för privata aktörer på det tidiga 90-talet? Sörlin och Meijling konstaterar: ”Efter en inledning med sympati från bildningsvänner i breda läger växer nu kritiken från i stort sett alla håll. Det blev inte ideellt drivna skolor av den typ som finns ute i Europa, skötta i generationer av samfund och stiftelser. I stället blev det internationella riskkapitalister som tog över”. Dessutom riskkapitalister som inte ens skattar för sina miljardvinster på skattebetalarnas bekostnad i Sverige utan överför vinsterna till skatteparadis i utlandet.
Den marknadsmodell som gäller för skolan reser, enligt Sörlin och Meijling, en rad besvärliga frågor. ”Hur kan den vara en marknad utan en prismekanism? Ska skolor och lärare ha affärshemligheter för varandra? Kan man ålägga en enskild aktör att ta ansvar för allmänintresset?”
Om socialdemokratin åter vill iklädda sig rollen som samhällsbyggare, så är det den här typen av frågor som måste besvaras. Inte snuttfrågor som Rutavdragets bevarande eller avskaffande för fönsterputsning, poolstädning och rätten att hyra in en grillkock till sommarpartyt i semestervillan på spanska solkusten.
För övrigt är 20 eller 30 miljarder i kloka offentliga investeringar – i upprustat järnvägsunderhåll, höjd kvalitet i sjukvården och äldreomsorgen etc etc – alls icke mera oklokt än att satsa 20 eller 30 miljarder i inkomstskattesänkningar (därtill med skev fördelningspolitisk profil).
/Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com
PS. Hade t ex den ekonomiska s-talespersoner Tomas Östros förstått det här lite tidigare och därtill i handling visat att han gjort det, hade han sannolikt haft en större chans att ha kvar sitt uppdrag också nu i vår.
posted by rbjorkenwall at 4:40 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home