Några minnesskärvor om Olof Palme och varför han saknas idag

Några reflektioner apropå Palme och saknaden efter honom idag:

Olof Palme drevs av övertygelsen om att utöka demokratins verkningskrets.

Ofta återkom han till att om man en gång anammat demokratins ideal, kan man plötsligt inte börja ställa upp begränsningar för den, för att ett egenintresse känner sig hotat.
Han drev på för att fördjupa och bredda demokratin och såg bland annat de anställdas inflytande på arbetsplatsen som en viktig del av demokratiseringen av samhället.

I ett tal från valrörelsen 1985 (jag hörde ett antal av dem på plats, också den avslutande strax före valdagen på Götaplatsen i Göteborg innan vi klev på nattåget till Stockholm och valdagen):

”Det finns de som anser att politiker inte ska lägga sig i, men demokrati innebär att de många människorna ska lägga sig i. Politik är inte fult. Det är demokratins nödvändiga redskap för att påverka ett annars obevekligt kommersiellt skeende.”

Kontrasten mot de högerpartier som i dag är satta att styra vårt land är direkt deprimerande. I Sverige i dag reduceras medborgarvärdet till det värde vi har som kunder på en marknad, utan ansvar för varandra. Bara kundvärde, inte det vidare begreppet medborgarvärde, som gamla utbildningsministern Bengt Göransson brukar säga.

- “Diktaturens kreatur”, “satans mördare.” Palme vågade ta i när så krävdes. Jag försöker lyssna till Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt men hör aldrig något motsvarande när demokratin och mänskliga rättigheter förtrampas. Aldrig, inte ens nu i mördandets Libyen. Men Palme hade sagt det nu.

De som var med och såg hur Nelson Mandela vid ett tillfälle besökte Sveriges Riksdag och stannade upp framför Palmes byst. Tystnaden är total. Minuterna går.

De närvarande kunde se hur Mandelas läppar rör sig, och de insåg att också han sade:
– Tack Olof Palme. Tack. (Men sagt på engelska)

/Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com;
http://rbjorkenwall.blogspot.com