En väntad partiledaravgång och en valberedning som lär får s-kritik

Observerat apropå en partisekreteraravgång och en valberedning som lär få kritik

Ibrahim Baylans nu aviserade avgång som s-partisekreterare är inte det minsta överraskande. Tvärtom ganska väntat. Avgången nu tyder på att en ny partiledning kommer att presenteras inom kanske bara några få dagar.

Det enda som förvånar med partisekreterare Baylans avgångsbesked är att det inte har kommit förrän nu, med mindre än ett par veckor innan kongressen.

Den lokala partiorganisation som getts intryck av att den haft något vitalt att göra med partiledarfrågan, kommer i fråga om en ny partisekreterare att vara ännu mer distanserad och ställas inför fullbordat faktum.

Partiets valberedning initierade en tidsslösande, närmast oändlig process med kravprofiler och nomineringar som säkert av många i efterhand, med rätta, kommer att uppfattas som någonting som inte var på riktigt.

Till detta adderas nu partisekreteraren; ett uppdrag som få nu har hunnit diskuterat.

Hur människor uppfattar ett resultat är alltid en konsekvens av vilka förväntningar de hade från början. I och med den process som valberedningen startade blåstes förväntningar på delaktighet upp. De kommer dock inte att kunna infrias.Nu heller.

De flesta vet att jobbet med att förhandla om en ny ledning ändå görs bakom draperierna. Så ser det – vad som än sägs utåt – faktiskt ut i alla partier.

Ett partiledarskap, alltså en personfråga, är heller inte en särskilt lämplig fråga att medlemsomrösta om eller ha några stora rådslag omkring.

Varför inte? Jo, ytterst få – och ingalunda då alltid de mest lämpliga - ställer upp som kandidat under sådana omständigheter. Partiledarval är ingen Idol- eller Big Brother-tävling. Också om media – särskilt kvällspressen – gärna försöker hetsa fram sådana stämningar bland folk.

Oavsett vilka som till sist blir föreslagna och valda (Östros, Österberg eller möjligen Damberg?) kan därför valberedningen räkna med missnöje från partimedlemmarna.

Detta även om Baylans besked nu i detta sena skede ändå kan komma att underlätta valberedningens arbete med att få ihop “pusslet” med ny partiledare (man?) och vilka som därutöver ska bilda “ledningsgrupp” runt partiledare – och nu även en ny partisekreterare (kvinna?).

Skulle Östros – trots en hel del kritik för hans medansvar för den misslyckade valstrategin men som ändå den relativt minst ogillade bland ledarkandidaterna – bli ny s-partiledare, så behövs en ny ekonomisk talesperson (skuggfinansminister). Någon lämpligare på den posten än Leif Pagrotsky är nog då svårt att hitta. Han kommer att gå minst jämna matcher, eller bättre, med finansminister Anders Borg i talarstolens kamper om Sveriges ekonomiska politik.

/Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com;http://rbjorkenwall.blogspot.com