Unga arbetslösa flyr Spanien
Observerat om Spanien – de unga flyr landet i allt större skaror
Vi går runt lite planlöst strosande på i det på många sätt välordnade spanska Kataloniens huvudstad Barcelonas välstädade gator med genomtänkta – bättre än i Stockholm – cykelbanor, täta busskollektivtrafiknät och smidigt fungerande och gott underhållna t-banenät och funderar på tillståndet. Spanien har eurozonens fjärde största ekonomi och är för stor för att tillåtas falla likt Greklands, Irlands eller Portugals. Men märk väl: 47-miljonersnationen Spanien har en lägre skuldandel än Storbritannien och Tyskland. Men en utdragen recession – med en svårartad fastighetsbubbla och 700 000 nya, osålda bostäder – har försatt Spanien i den högsta arbetslösheten inom EU, drygt 20 procent (4,3 mil.). Och allra värst är den för de unga. Så de unga med utbildning flyr ny landet, söker sig utomlands i en omfattning som inte skett sedan 1960-talet.
Men då med den skillnaden att nu reser unga spanjorer med jobbförhoppningar längre bort än man gjorde på 60-talet. Många söker sig till länder som USA, som tar emot fler arbetssugna unga spanjorer än Frankrike och Tyskland ihop. En del väljer Kanada och växande ekonomier som Brasilien och vissa andra latinamerikanska länder tar också emot fler unga spanjorer på jakt efter jobb och en ny framtid.
De senaste tio åren var läget i Spanien ett helt annat. Då tog ett ekonomiskt växande Spanien – likt en magnet – emot 5 miljoner utländska arbetssugna. Nu söker sig i stället företrädelsevis unga spanjorer bort från landet i sin jakt på jobb och en ny framtid i utlandet. Detta eftersom jobbchanserna är små i hemlandet med en ungdomsarbetslöshet på över 40 procent (just nu 43 %). När välutbildade unga därtill – i den mån de får något jobb alls – som alternativ nödgas konkurrera och dra sig fram på lågavlönade servicejobb på knappa 300 euro (ca 2 700 kr) i månaden, som ju inte räcker på sin höjd till att ens resa till och från jobbet varje dag, som en ung spanjor konstaterade. Trots att de boende hemma inte har några boende kostnader. Inte så underligt då att antalet unga spanjorer som lever i utlandet har ökat med 20 procent de senaste tre åren.
Men med 43 procents ungdomsarbetslöshet har de unga inte mycket val. Varför då inte hellre pröva att bo och arbeta några år i Skottland, Storbritannien, Tyskland, Frankrike, USA, Kanada eller Brasilien. Och somliga förbereder sig på språkkurser i tyska etc på hemmaplan i Madrid eller Barcelona innan de ger sig i väg och söker lyckan i utlandet. Hur många fler det kommer att bli så söker sig utomlands bland “Spaniens förlorade generation” finns dock inga exakt siffror på eftersom inte alla ens bryr sig om att registrera sig på spanska konsulat i utlandet. Men år 2010 var det 100 000 fler spanjorer som gjorde så, och därtill ett okänt antal som inte ens bryr sig om att registrera sig. Men inget tyder på att flödet utomlands av unga spanjorer kommer att minska under 2011. Alternativet att stanna kvar hemma och möjligen då få ett “dörr-till-dörr”-säljare med ingen garanterad månadsinkomst är inget lockande alternativ.
Tyvärr är inte heller en akademisk examen längre någon garanti för en hyfsat bra anställning på Spaniens just nu tämligen paralyserade arbetsmarknad. Även bland universitetsutbildade (29 år eller yngre) är nämligen arbetslösheten just nu 19 procent, nästan i nivå med den generella arbetslösheten på runt 20 procent och oavsett vilken utbildning de sedan råkar ha.
Dessutom får i regel även de med universitetsexamina i regel – när de lyckas – jobb som i 44 procent av fallen ligger klart under deras kompetens. Så många arbetslösa akademiker ljuger medvetet vid sina jobbansökningar om deras utbildningar för att undvika att ratas av arbetsgivare med motivet att de är överkvalificerade för det sökta jobbet. Det är dubbelt så många jämfört med EU-snittet, enligt organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, OECD.
Jämför detta med t ex att ekonomiskt nu åter blomstrande Tyskland samtidigt har en brist på 48 000 ingenjörer. Så de som flyttar bland de unga i Spanien gör det för att möjligheterna till jobb och en hygglig framtid är bra mycket större utomlands, konstaterar intervjuade unga spanjorer. Det gäller löner, arbetstider och övriga arbetsvillkor.
En något udda men ändå intressant uppgift om det föränderliga Spanien är att numera är det faktiskt så landet inte längre ens är ledande i Europa när det gäller att ta en “efter lunch”-siesta. Bara en av tio spanjorer tar numera en daglig kortare siesta, enligt en färsk studie. Faktum är att andelen sådan “power nap”-slummer numera är högre i Tyskland än i Spanien. Och eftersom spanjorerna samtidigt ändå fortsätter med sina sena middagar och sena sänggående så går spanjorerna till jobbet – de som nu ha ett jobb - dagen där mera hålögda och med större sömnskuld än
många andra européer. Idag sover spanjorerna i snitt 20 minuter mindre (bl a färre som tar siesta) dagligen än för tio år sedan. Och nyligen höjde den spanska socialistregeringen (PSOE) under José Zapateros ledning landets pensionsålder till 67år, och fick nyligen beröm för det av Tysklands förbundskansler Angela Merkel.
Men på vad sätt en sådan åtgärd skapar fler jobb för Spaniens många unga arbetslösa är svårt att se.
Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com
Vi går runt lite planlöst strosande på i det på många sätt välordnade spanska Kataloniens huvudstad Barcelonas välstädade gator med genomtänkta – bättre än i Stockholm – cykelbanor, täta busskollektivtrafiknät och smidigt fungerande och gott underhållna t-banenät och funderar på tillståndet. Spanien har eurozonens fjärde största ekonomi och är för stor för att tillåtas falla likt Greklands, Irlands eller Portugals. Men märk väl: 47-miljonersnationen Spanien har en lägre skuldandel än Storbritannien och Tyskland. Men en utdragen recession – med en svårartad fastighetsbubbla och 700 000 nya, osålda bostäder – har försatt Spanien i den högsta arbetslösheten inom EU, drygt 20 procent (4,3 mil.). Och allra värst är den för de unga. Så de unga med utbildning flyr ny landet, söker sig utomlands i en omfattning som inte skett sedan 1960-talet.
Men då med den skillnaden att nu reser unga spanjorer med jobbförhoppningar längre bort än man gjorde på 60-talet. Många söker sig till länder som USA, som tar emot fler arbetssugna unga spanjorer än Frankrike och Tyskland ihop. En del väljer Kanada och växande ekonomier som Brasilien och vissa andra latinamerikanska länder tar också emot fler unga spanjorer på jakt efter jobb och en ny framtid.
De senaste tio åren var läget i Spanien ett helt annat. Då tog ett ekonomiskt växande Spanien – likt en magnet – emot 5 miljoner utländska arbetssugna. Nu söker sig i stället företrädelsevis unga spanjorer bort från landet i sin jakt på jobb och en ny framtid i utlandet. Detta eftersom jobbchanserna är små i hemlandet med en ungdomsarbetslöshet på över 40 procent (just nu 43 %). När välutbildade unga därtill – i den mån de får något jobb alls – som alternativ nödgas konkurrera och dra sig fram på lågavlönade servicejobb på knappa 300 euro (ca 2 700 kr) i månaden, som ju inte räcker på sin höjd till att ens resa till och från jobbet varje dag, som en ung spanjor konstaterade. Trots att de boende hemma inte har några boende kostnader. Inte så underligt då att antalet unga spanjorer som lever i utlandet har ökat med 20 procent de senaste tre åren.
Men med 43 procents ungdomsarbetslöshet har de unga inte mycket val. Varför då inte hellre pröva att bo och arbeta några år i Skottland, Storbritannien, Tyskland, Frankrike, USA, Kanada eller Brasilien. Och somliga förbereder sig på språkkurser i tyska etc på hemmaplan i Madrid eller Barcelona innan de ger sig i väg och söker lyckan i utlandet. Hur många fler det kommer att bli så söker sig utomlands bland “Spaniens förlorade generation” finns dock inga exakt siffror på eftersom inte alla ens bryr sig om att registrera sig på spanska konsulat i utlandet. Men år 2010 var det 100 000 fler spanjorer som gjorde så, och därtill ett okänt antal som inte ens bryr sig om att registrera sig. Men inget tyder på att flödet utomlands av unga spanjorer kommer att minska under 2011. Alternativet att stanna kvar hemma och möjligen då få ett “dörr-till-dörr”-säljare med ingen garanterad månadsinkomst är inget lockande alternativ.
Tyvärr är inte heller en akademisk examen längre någon garanti för en hyfsat bra anställning på Spaniens just nu tämligen paralyserade arbetsmarknad. Även bland universitetsutbildade (29 år eller yngre) är nämligen arbetslösheten just nu 19 procent, nästan i nivå med den generella arbetslösheten på runt 20 procent och oavsett vilken utbildning de sedan råkar ha.
Dessutom får i regel även de med universitetsexamina i regel – när de lyckas – jobb som i 44 procent av fallen ligger klart under deras kompetens. Så många arbetslösa akademiker ljuger medvetet vid sina jobbansökningar om deras utbildningar för att undvika att ratas av arbetsgivare med motivet att de är överkvalificerade för det sökta jobbet. Det är dubbelt så många jämfört med EU-snittet, enligt organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, OECD.
Jämför detta med t ex att ekonomiskt nu åter blomstrande Tyskland samtidigt har en brist på 48 000 ingenjörer. Så de som flyttar bland de unga i Spanien gör det för att möjligheterna till jobb och en hygglig framtid är bra mycket större utomlands, konstaterar intervjuade unga spanjorer. Det gäller löner, arbetstider och övriga arbetsvillkor.
En något udda men ändå intressant uppgift om det föränderliga Spanien är att numera är det faktiskt så landet inte längre ens är ledande i Europa när det gäller att ta en “efter lunch”-siesta. Bara en av tio spanjorer tar numera en daglig kortare siesta, enligt en färsk studie. Faktum är att andelen sådan “power nap”-slummer numera är högre i Tyskland än i Spanien. Och eftersom spanjorerna samtidigt ändå fortsätter med sina sena middagar och sena sänggående så går spanjorerna till jobbet – de som nu ha ett jobb - dagen där mera hålögda och med större sömnskuld än
många andra européer. Idag sover spanjorerna i snitt 20 minuter mindre (bl a färre som tar siesta) dagligen än för tio år sedan. Och nyligen höjde den spanska socialistregeringen (PSOE) under José Zapateros ledning landets pensionsålder till 67år, och fick nyligen beröm för det av Tysklands förbundskansler Angela Merkel.
Men på vad sätt en sådan åtgärd skapar fler jobb för Spaniens många unga arbetslösa är svårt att se.
Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com
posted by rbjorkenwall at 6:06 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home