Populismen i Finland och dess möjliga förklaringar
Observerat apropå finska “sensationsvalet” av Soinis parti till den överlägsna och enda valvinnaren i Finland
Några kommentarer om finska valet och dess lärdomar. Var det i grunden en så stor knall som svenska riksmedier i sin rapportering gett intryck av? Tycker inte det efter att själv ha varit där på plats, läst, rest och pratat med folk. Underströmmen i väljarkåren var tydlig: Soini och hans Sannfinländska parti skulle gå fram kraftigt, förutsatt att de fick ut sina väljare till valurnorna. Och just detta lyckades de också med. Valdeltagandet blev något över 70 procent i stället för annars mera troliga runt 63-65 procent.
Det är i grunden när etablerade partier som socialdemokratin släpper rättvise- och jämlikhetstanken och blir lite för mycket marknadifierade som en flank öppnas för populistpartier att som i Soinis fall köra hårt med “det glömda folket” – pensionärer, arbetslösa, barnfattigdom växande sjukvårdsköer etc etc – till “vänster” om socialdemokraterna. Finska SDP upptäckte detta väl sent men ändå tidigt nog för att – i sin oppositionsroll – lägga om kursen 12-14 dagar innan och bli tuffare och rakare i slutspurten. Det räddade SDP så pass att de ändå blev jämnstora med Soinis parti. Annars hade SDP hamnat någon procentenhet under Soini i väljarstöd. Och väl att märka: hade Soini fått 1,5 % till så hade hans parti blivit störst, större än Samlingspartiet som ju också förlorade väljare till Soini, liksom SDP och Centern (mest). Då hade Timo Soini och inte Saml.-partiledaren Jyrki Katainen blivit regeringsbildare nu.
Studerar man utfallet i de olika valkretsarna i Finland så ser man hur bra Soinis parti gått över hela landet. Soinis parti är nu lika stor som socialdemokratern, SDP, även i Helsingfors och de två andra storstadsregionerna Tammerfors och Åbo-regionen och större än SDP “dynamiska “Umeå-lika” Uleåborg med sina lite dryga 100 000 inv. Och Soinis parti Sannfinländarna snodde många SDP-väljare i pappersindustriorter där SDP haft sina starkaste fästen... EU- och eurokritiken från Soini här i kombination med en vänsterkritik mot välfärdens brister och anti-etablissemangskritik som Soini är så skicklig på. (Lars Törnman i Kiruna/Malmfälten när han var som mest framgångsrik hade lokalt just det där samtidigt som S uppträdde mer än lovligt valhänt och oskickligt, och därmed ökade hans spelplan ännu lite mer på 90- och början av 2000-talet.)
Soini är, helt klart, skickligare än “greven och betjänten” (Wachtmeister och Bert Karlsson) var i NyD 1991-94 och är mycket skickligare än SD-Jimmy Åkesson (som ändå försökt göra sin “hemläxa”). Men i grunden förvånar det inte att SD stöder S här mot utförsäljningar och avregleringar. För krisande socialdemokrater i Sverige är en av många lärdomar från senare år att man själv tidigare borde tydligare erkänt avregleringarnas – och underhållsbristerna inom järnvägen – misslyckanden på vissa av infrastrukturområdet. Och därtill varit vassare i sin allmänna samhällskritik. Då hade S – ihop med en mera trovärdiga ekonomisk politik än den Östros stod för - kommit bättre ut i senaste riksdagsvalet. Och sannolikt nu snabbare kommit igenom S-partiets nuvarande “glastak” på runt 30 % i väljar- och opinionsstöd.
Nu tror jag S i Sverige har max så där ett år på sig att vända skutan och gradvis bygga upp det förtroende partiet raserat på i grunden mest egna misstag och överfinurlig det våta fingrets “triangulering”.
Så det gäller att dra rätt slutsatser av den makt- och populistkritik som också socialdemokratiska partier möts av på olika håll i Norden och Europa – och framför allt våga göra det!
När det gäller Soinis populistiska parti så kan hans 39 mandat stora riksdagsgrupp spricka – när han sitter i regeringsställning ihop med Samlingspartiet och Socialdemokraterna. Men i så fall går de där 6-7 med “främlingsfientliga” Jussi Hallah-aho i Helsingfors i spetsen sin egen väg. De övriga 33 – 32 i gruppen kontrollerar nog däremot Soini. Men svag research av Rapport häromdagen att just intervjua den “udda” Jussi Hallah-aho av alla i sin rapportering från finska valet.
Själv känner jag igen ett och annat i det som nu skett i Finland från från mina tidigare diskussioner med Bergen-professorn Aarebrot om Carl I Hagen/Siv Jensens Fremskrittsparti-väljare (han är proffs på dem!). En hel del från Norge påminner om Soinis väljarframgång nu i Finland...vad gäller valsociologin och hur väljare kan vinnas av en driven populist som Soini som vill exploatera “de otillfredsställda förväntningarnas missnöje”.
Där finns kärnan i Soinis framgång ihop med att han släppte upp en EU- och eurokritik som andra partier (och särskilt tidigare statsministern Paavo Lipponen) lagt locket på under många år. Just detta och bara i begränsad grad påstådd exploatering av främlingsfientlighet förklarar att Soini femdubblade sin röstandel och nästan på kuppen blev Finlands nästa statsminister. Ytterligare 1,5 procents större stöd och han hade blivit det i stället
för Jyrki Katainen!
Robert Björkenwall,robert.bjorken@telia.com;http://rbjorkenwall.blogspot.com
Några kommentarer om finska valet och dess lärdomar. Var det i grunden en så stor knall som svenska riksmedier i sin rapportering gett intryck av? Tycker inte det efter att själv ha varit där på plats, läst, rest och pratat med folk. Underströmmen i väljarkåren var tydlig: Soini och hans Sannfinländska parti skulle gå fram kraftigt, förutsatt att de fick ut sina väljare till valurnorna. Och just detta lyckades de också med. Valdeltagandet blev något över 70 procent i stället för annars mera troliga runt 63-65 procent.
Det är i grunden när etablerade partier som socialdemokratin släpper rättvise- och jämlikhetstanken och blir lite för mycket marknadifierade som en flank öppnas för populistpartier att som i Soinis fall köra hårt med “det glömda folket” – pensionärer, arbetslösa, barnfattigdom växande sjukvårdsköer etc etc – till “vänster” om socialdemokraterna. Finska SDP upptäckte detta väl sent men ändå tidigt nog för att – i sin oppositionsroll – lägga om kursen 12-14 dagar innan och bli tuffare och rakare i slutspurten. Det räddade SDP så pass att de ändå blev jämnstora med Soinis parti. Annars hade SDP hamnat någon procentenhet under Soini i väljarstöd. Och väl att märka: hade Soini fått 1,5 % till så hade hans parti blivit störst, större än Samlingspartiet som ju också förlorade väljare till Soini, liksom SDP och Centern (mest). Då hade Timo Soini och inte Saml.-partiledaren Jyrki Katainen blivit regeringsbildare nu.
Studerar man utfallet i de olika valkretsarna i Finland så ser man hur bra Soinis parti gått över hela landet. Soinis parti är nu lika stor som socialdemokratern, SDP, även i Helsingfors och de två andra storstadsregionerna Tammerfors och Åbo-regionen och större än SDP “dynamiska “Umeå-lika” Uleåborg med sina lite dryga 100 000 inv. Och Soinis parti Sannfinländarna snodde många SDP-väljare i pappersindustriorter där SDP haft sina starkaste fästen... EU- och eurokritiken från Soini här i kombination med en vänsterkritik mot välfärdens brister och anti-etablissemangskritik som Soini är så skicklig på. (Lars Törnman i Kiruna/Malmfälten när han var som mest framgångsrik hade lokalt just det där samtidigt som S uppträdde mer än lovligt valhänt och oskickligt, och därmed ökade hans spelplan ännu lite mer på 90- och början av 2000-talet.)
Soini är, helt klart, skickligare än “greven och betjänten” (Wachtmeister och Bert Karlsson) var i NyD 1991-94 och är mycket skickligare än SD-Jimmy Åkesson (som ändå försökt göra sin “hemläxa”). Men i grunden förvånar det inte att SD stöder S här mot utförsäljningar och avregleringar. För krisande socialdemokrater i Sverige är en av många lärdomar från senare år att man själv tidigare borde tydligare erkänt avregleringarnas – och underhållsbristerna inom järnvägen – misslyckanden på vissa av infrastrukturområdet. Och därtill varit vassare i sin allmänna samhällskritik. Då hade S – ihop med en mera trovärdiga ekonomisk politik än den Östros stod för - kommit bättre ut i senaste riksdagsvalet. Och sannolikt nu snabbare kommit igenom S-partiets nuvarande “glastak” på runt 30 % i väljar- och opinionsstöd.
Nu tror jag S i Sverige har max så där ett år på sig att vända skutan och gradvis bygga upp det förtroende partiet raserat på i grunden mest egna misstag och överfinurlig det våta fingrets “triangulering”.
Så det gäller att dra rätt slutsatser av den makt- och populistkritik som också socialdemokratiska partier möts av på olika håll i Norden och Europa – och framför allt våga göra det!
När det gäller Soinis populistiska parti så kan hans 39 mandat stora riksdagsgrupp spricka – när han sitter i regeringsställning ihop med Samlingspartiet och Socialdemokraterna. Men i så fall går de där 6-7 med “främlingsfientliga” Jussi Hallah-aho i Helsingfors i spetsen sin egen väg. De övriga 33 – 32 i gruppen kontrollerar nog däremot Soini. Men svag research av Rapport häromdagen att just intervjua den “udda” Jussi Hallah-aho av alla i sin rapportering från finska valet.
Själv känner jag igen ett och annat i det som nu skett i Finland från från mina tidigare diskussioner med Bergen-professorn Aarebrot om Carl I Hagen/Siv Jensens Fremskrittsparti-väljare (han är proffs på dem!). En hel del från Norge påminner om Soinis väljarframgång nu i Finland...vad gäller valsociologin och hur väljare kan vinnas av en driven populist som Soini som vill exploatera “de otillfredsställda förväntningarnas missnöje”.
Där finns kärnan i Soinis framgång ihop med att han släppte upp en EU- och eurokritik som andra partier (och särskilt tidigare statsministern Paavo Lipponen) lagt locket på under många år. Just detta och bara i begränsad grad påstådd exploatering av främlingsfientlighet förklarar att Soini femdubblade sin röstandel och nästan på kuppen blev Finlands nästa statsminister. Ytterligare 1,5 procents större stöd och han hade blivit det i stället
för Jyrki Katainen!
Robert Björkenwall,robert.bjorken@telia.com;http://rbjorkenwall.blogspot.com
posted by rbjorkenwall at 3:20 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home