Populismen växer i en allt mera polariserad politisk miljö

(Publicerad i bl a Gotlands tidningar 24 maj 2011 m fl)

I en allt mera polariserad nation växer populismen sig allt starkare

Om resultatet i senaste riksdagsvalet i april i Finland ska ses som ett tecken på ett mera allmänt växande missnöje och en växande polarisering i vårt grannland Finland, så får den tolkningen nu stöd av en färsk, gedigen sociologisk avhandling.

Sosiaalipolitiikka - Hukassa vai uuden jäljillä? (ungefär Socialpolitiken - borttappad eller bara på nya spår?), skriven av sociologen Johannes Kananen.

Mer stress och fattigdom
Statistiken i den avhandlingen pekar mot att ohälsan och stressnivån inom olika samhällsområden har ökat; den relativa fattigdomen har stigit (till 13 procent av befolkningen), kurvorna för dödligheten bland unga män samt försämrad arbetsoförmåga pekar i oroande fel riktning.

Behovet av att använda psykvårdens olika tjänster har i Finland fyrdubblats sedan år 1997. Sammantaget säger det här en del om varför Finland som nation mår allt sämre och där klyftorna bland olika samhällsklasser blivit allt större och allt fler känner sig “lämnade bakefter" de senaste åren.

Kanske inte så underligt då att protest- och populistpartiet Sannfinländarna fick 19 procent av väljarrösterna i valet och blev tredje största parti, bara slagen med en ynka tiondel och tre mandat av valets tvåa Socialdemokraterna. Och nu i en färsk opinionsmätning (mitten av maj) har Sannfi vuxit ytterligare och häromdagen fick detta populistparti hela 22,5 procent i opinionsstöd och nu seglat upp som Finlands största parti. Nu när de också står utanför regeringsförhandlingarna om landets kommande regnbågsregering.

En regering som kommer att ledas av Samlingspartiets ledare Jyrki Katainen och där bland andra Socialdemokraterna, Vänsterförbundet och De Gröna och ytterligare ett par mindre partier (Svenska folkpartiet och Kristdemokraterna) lär komma att ingå.

Vågar inte förändra
Dåligt självförtroende och oförmåga att leverera en kraftfull system- och samhällskritik gör också att väljarmissnöjet i Tyskland, senast nu i lokalvalen i Spanien mot den sittande socialistregeringen sprider sig, bland annat för att de lösningar som Socialdemokraterna på olika håll i Europa blir tämligen tafatta och otillräckligt förtroendeingivande.

Oförmåga att tydligt berätta vad som krävs av reglering av finanssektorn, av bankernas bonusar (driver på ett farligt riskbeteende i kreditgivningen), oförmåga att hålla emot lobbyismens växande makt för dem som redan har störst resurser. Att inte orka prioritera sociala och infrastrukturella investeringar, närings-, klimat-, bransch- och aktiv arbetsmarknads- och vuxenutbildningspolitik och andra efterfrågestimulerande insatser som ökar chanserna för de många ung i arbetslöshet (rekordhöga 40 % i Zapateros Spanien), framför kortsiktiga skattesänkningar och kortsiktig sparpolitik.

Oförmågan att slå vakt om rimligt anständiga socialförsäkringar och omställningstrygghet för de arbetslösa, samt att ge växande skaror som står helt utanför ordinarie arbetsmarknad och nära nog är chanslösa, möjligheten att få in en fot på arbetsmarknaden igen.

I det klimatet växer missnöjet och protesten, liksom tyvärr också valskolket bland dem som redan har eller är på väg att “ge upp".

Juholt har stoppat blodflödet
Tyvärr har Socialdemokratin på många håll en lång väg att gå för att möjligen på lite sikt alls komma tillbaka till förtroendenivåer som man tidigare var van att ha.

I vårt land har Socialdemokraterna under Juholt nu lyckats stoppat det vidare “blodflödet" och verkar gå fram i opinionen, något. Men vägen uppåt mot mera stabila och säkrare förtroendenivåer återstår ännu att ta.

Robert Björkenwall, robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com