Apoteksvinster går till skatteparadis

(Publicerad i Gotlands tidningar 2011-06-21)

Jag har under ett par års tid rest runt i landet och kartlagt bristerna i samhälls- och kommersiell service. Då imponerar det inte särskilt mycket, när olika särintressen försöker torgföra sina egenintressen under förespegling att 79-åriga Sonja M. i Insjön och andra skulle vara denna avregleringsmarknads främsta kundfokus.

Många med mig låter sig nog inte så lätt övertygas. Särskilt inte så länge branschföreträdare för de privatägda apoteken i sina kommentar i övrigt är så kemiskt fria från mera problematiska aspekter på avregleringen.

Tio kronor extra i avgift
För ungefär två år sedan avreglerades försäljningen av medicin av alliansregering. Två av tre statliga apotek, alltså cirka 600, såldes med det beslutet till vinstdrivande, privata intressen. Därutöver har nya privata apotek öppnats.

Framför allt har det skett i de större städerna där det finns många kunder. I ytterst begränsad omfattning har det däremot blivit fråga om nyetableringar i gles- och landsbygden, vilket dock inte hindrar privata apoteksbolags branschföreträdare att göra en stor sak av detta.

Inte ett ord i privata Apoteksföreningens vd:s replik om att avregleringen skedde till priset av ett förtäckt statsstöd som smörjmedel. På varje förpackning läkemedel tas det nämligen ut tio kronor extra i avgift. Denna pålaga kallas för “Hägglund-tian".

För kunderna innebar det här en ökad kostnad på cirka 500 miljoner kronor, varav staten, alltså skattebetalarna, betalar den allra största delen. Något som apoteksutredningens Lars Reje häromåret var synnerligen kritisk till.

Höjt pris med 20 procent
Redan under avregleringens första år höjdes priserna på vissa mediciner med upp emot 20 procent, vilket fått hårt kritik av bland andra pensionärsorganisationen PRO.

Ett annat problem, som dessa inte heller berör, är att dessa privata apoteksägare i många fall inte ens har sitt säte i Sverige.

Exempelvis ägs de två de största privata apoteksbolagen, Apotek Hjärtat AB samt Medstop Holding AB, av riskkapitalbolag med säte i skatteparadiset Jersey. De vinster de gör på de sjukas bekostnad skattas med andra ord inte alls i Sverige.

Men jag kan förstå att branschföreträdaren hellre pratar om hur fint man ordnat det för 79-åriga Sonja M. med servicen i Insjön i Dalarna, än vill berätta för folk att medicinen genom privatiseringen blivit dyrare för konsumenterna och att vinsterna på medicinförsäljningen i många fall dessutom slussas vidare till obskyra skatteparadis.

Hur det går med läkemedelsservicen i Insjön och på andra orter i glesbygden efter den treåriga försöksperioden är högst oklart.

Risk för sämre i glesbygden
Det enda vi vet är att inför risken för stora försämringar av tillgängligheten i glesbygden fick statliga Apoteket AB (som fått två av tre apotek privatiserade), under en övergångsperiod på tre år, kravet att ha kvar sina apoteksombud i glesbygden.

Även de privata företag som tagit över apotek i glesbygd ska under en treårsperiod, fram till 1 juli 2012, garantera befintlig service.

Vad som händer därefter och med de överetableringar, som bland annat Riksrevisionen uttalat sin oro för i sin rapport, är ett enda stort frågetecken. Och just det här var en av flera centrala punkter i riksdagsdebatten om apoteksmarknaden före pingst.

För övrigt är det faktiskt fortfarande så att statligt ägda Apoteket AB i kvalitetsindexmätningar på kundnöjdhet fortsatt ligger i topp och rankas klart före de olika privata alternativen. Men också sådant brukar privata branschföreträdare, föga överraskande, gärna förtiga.

Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com;
http://rbjorkenwall.blogspot.com