Nyspråket och en intressant riksdagsdebatt om bilbrändernas förorter

Lyssnade på riksdagsdebatten fredagen den 31 maj om bilbränderna och stenkastningen i Husby och andra förorter i Stockholm. Förutom att alla med rätta tog brandmännens och polisens svåra arbete i en miljö med arga, unga mäns stenkastande och bilbrännande så var det sämre bevänt med viljan – särskilt från regeringshåll; förutsätter självkritik - att på allvar ta itu med grundorsakerna till dessa och varför klyftorna växer och den sociala oron ökar i det en gång så välmående och jämlika Sverige. Bäst i det senare ledet – alltså att även prata om upploppens grundorsaker och vad som kan och borde göras för att “reformera bort” sånt som en dåligt fungerande skola, ungdomsarbetslösheten etc – var socialdemokraternas Morgan Johansson och vänsterns Jonas Sjöstedt. De hade både goda förslag på en reformagenda för att lösa de problem som finns. Men utöver detta så fäste jag mig vid en annan sak. Nämligen det återkommande och ständigt upprepade nyspråket från justieminister Beatrice Ask, m, och andra från regeringsalliansen. Samma nyspråk som funnits där ända sedan valsegern 2006 och omvalsvinsten 2010. Nyspråket att kalla olika social- och trygghetsförsäkringsersättningar för bidrag har man länge från regeringshåll använt tämligen opinionsmässigt effektivt för att dölja verkligheten. En PR-snillet Schlingmann-designad m-retorik som har fått lite för många väljare att tro – dock mera så tidigare än nu senvåren 2013 - att de aldrig kan bli arbetslösa eller sjuka, och således därför aldrig heller ska bli tvungna att ”leva på bidrag”. Därför har somliga (tyvärr lite för många) kommit att acceptera kraftfulla försämringar i dessa båda försäkringarna så att de inte längre erbjuder ekonomisk trygghet om olyckan är framme. Lockbetet har då varit skattesänkningarna, de så kallade jobbskatteavdragen (som gett mest åt dem som redan har mest och totalt kostat 100 miljarder i skattebortfall). Och hela tiden alltid upprepa i debatterna att ni står bara för en “bidragslinje” när oppositionen vill ta steg för att minska de växande klass- och standardklyftor som OECD i en färsk rapport väl dokumenterat allt mera dragit isär i stället för att “hålla ihop” Sverige. Så ska den här debatten vinnas över regeringssidan måste oppositionen oftare våga och vilja ta debatten om regeringssidans nyspråk. Avslöja nyspråket och inte själva t ex falla i fällan att kalla försämringar för reformer! Varför inte förtydliga verkligheten och t ex säga så här: Jag har kommit på ett bra sätt för dig att få en tusenlapp mer i plånboken varje månad. Sluta bara att betala din villa/hemförsäkring, din bilförsäkring, barnens olycksfallsförsäkring, fritidsförsäkringen och livförsäkringen så har du mer stålar i plånboken varje månad. (För övrigt: vem kallar sådana försäkringsersättningar för “bidrag”!?) Men hur skulle andra reagera på ett sånt råd? Sannolikt skulle nog de flesta anse att du inte är riktigt klok. Men det är just det som har skett vad gäller den anorektiskt nerskalade A-kassan och den urholkade sjukförsäkringen. Vi betalar – väldokumenterat i olika studier - inte tillräckliga premier för att få ett fullgott skydd från dessa försäkringar. Vi har får jobbskatteavdrag istället (betalda genom olika försämringar i försäkringsskydd m m). Därför har försäkringsskyddet vid sjukdom och arbetslöshet kraftigt försämrats och standardklyftorna har ökat i vårt en gång så trygga och hyfsat jämlika folkhem. Språket ska användas för att beskriva verkligheten – inte att dölja den! Och bäst gjorde justieutskottets ordförande Morgan Johansson och vänstern Jonas Sjöstedt detta i den intressanta och viktiga riksdagsdebatten häromdagen om bilbrändernas och stenkastningens storstadsförorter. Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com (Publicerad i bl a Gotlands tidningar 3/6 m fl)

Nä, inte kan friskolekommitténs klena produkt få godkänt

Tyvärr är det bara att konstatera att friskolekommitténs klena slutprodukt inte kan få godkänt. Främst därför att den helt "rundar" huvudproblemet med det fortsatt naivt, vilda västernlika regelverket som i stort sett tillåter vem som helst att öppna och driva privatskolor med stöd av skattepengar (skolpengsystemet). Notera vad Expressen på ledarplats 24/5-13 skriver helt korrekt: “Oordning av vilda västern-mått utmärker friskolesystemet, trots att det har mer än 20 år på nacken. Ty allianspartierna och Miljöpartiet har försvarat systemet med fundamentalistisk frenesi. Socialdemokraterna, å sin sida, har tassat försiktigt i sin kritik, rädd att stöta sig med breda väljarsegment. Den djuplodande kritiken har kommit från Vänsterpartiet - som i ett internationellt perspektiv dock är högst mainstream i sammanhanget.” ..."vägen till målet - en skolpolitik som sätter kvalitet och likvärdighet i första rummet - är fortfarande alarmerande lång". Bra, Expressen! http://www.expressen.se/ledare/flummiga-forslag-fran-friskolekommitten/ Tyvärr, icke godkänt för friskolekommitténs slutbetänkande. Trist att se att socialdemokratin fortsätter att fega och nu ställt sig bakom denna svaga slutprodukt, om också med ett särskilt yttrande om det kommunala inflytandet. Vad det nu kan vara värt i sammanhanget. Troligen inte mycket. Robert Björkenwall

Stockholms förorter - vad är uppeldade bilar och stenkastning uttryck för?

Om varför uppeldade bilar och stenkastning sker i Stockholms förorter: Att kasta sten eller sätta eld på bilar är heller ingen lösning, det gör bara allting värre och leder till än starkare demonisering av utsatta förorter och allt sådant ska naturligtvis fördömas. I allmänhet är det inte farligare att leva i en förort än på andra ställen men förorter demoniseras snabbt i medierna. Sociala problem kan bara lösas genom att de sociala problemen bekämpas och de moraliserande tonfallen gör oftast mer skada än nytta. Verkligheten i förortsstadsdelar som Husby och andra är att ungdomar från dessa fattiga områden idag känner mindre hopp in för framtiden än för en generation sedan. Det är där alla problem börjar. Då hjälper det i längden varken med polisinsatser eller moral. Däremot med insatser som gör att de orkar gå i skolan, få en klar gymnasieutbildning, yrkespraktik och hjälp till att skaffa ett jobb. Om den nuvarande regeringen med Reinfeldt och Borg har en sådan agenda för att lösa de problem som nu har exploderat i form av brända bilar och annat i en av Storstockholms norra förorter? Verkar inte så. Inget hittills tyder på något sådant i de sparsmakade uttalanden som statsminister Reinfeldt så här långt har gjort. Det finns, naturligtvis, ingen vettig människa som försvarar uppeldade bilar, attackerade poliser, skadegörelse, stenkastning och upplopp i Stockholmsförorten Husby; oroligheter som nu dessvärre verkar sprida sig. Innan de möjligen sedan – när de tongivande ledarna bakom det här – har fångats in och gripits.För handlingar som dessa finns och ska också utkrävas lagföring och ansvarsutkrävande. Ty det är och förblir oförsvarligt att ge sig på andra människor, deras egendom liksom samhällets institutioner på det sätt som nu sker. Men ingen som närmare reflekterar och analyserar det skedda lite närmare kan rimligen heller tro att någonting sådant här uppstår ur tomma intet eller att lösningen på de problem som dessa upplopp reflekterar enbart och i grunden främst står att finna i närvaro av fler poliser och hårdare straff. I själva verket ska vi i Sverige – med de växande standard- och klassklyftor som nu senast väl dokumenterats i en bra OECD-studie om bl a Sverige - nog vara glada över att vi så länge har sluppit den typ av flammande gatukravaller som då och då rapporteras om från europeiska storstäder som Paris, London och andra. Händelser som de vi nu de senaste dagarna åsett i en av Storstockholms förorter sker nästan alltid i samhällen där människor förlorat hoppet om en bättre framtid; samhällen med stora sociala orättvisor och otrygghet. Nu växer dessa klyftor fram också i Sverige medan samhället och de ansvariga drar sig utan i stället för att kliva fram och erkänna att här finns problem som behöver åtgärdas – här och nu. Inte i morgon eller övermorgon. I upploppens Husby i norra Storstockholm visar det sig att Folktandvården, Vårdcentralen, Posten, Familjecentralen och Barnmorskemottagningen och mycket annat har försvunnit de senaste åren. En skola har lagts ner. Andelen unga som når de mål som krävs i skolan är bara fyra av tio barn. Andel människor som lever med ekonomiskt bistånd är nästan fyra gånger högre än Stockholms genomsnitt och arbetslösheten är skyhög. Och andelen som är sjukskrivna och saknar fullgod försörjning är också många fler. Ungdoms- och långtidsarbetslösheten är också hög. Det är uppenbart att många som lever i Husby inte känner att samhället bryr sig om dem eller ser de problem som de dagligen lever med. Det är i grunden inga annorlunda människor som bor i Husby eller i andra liknande förorter i Stockholm. Utöver att de är fattigare än andra och i många fall lever under helt andra förutsättningar och möjligheter jämfört med andra som nu, med rätta, förfasas av vad de nu får se på TV hemma i vardagssoffan. Vad de nu färska upploppen och bilbränderna nu har tydliggjort är det höga pris vi sist och slutligen alla får och måste betala för det allt hårdare samhälle som vi håller på att få – också i Sverige. En utveckling som därtill i långa stycken är resultatet av en medveten politik med ökade klass- och standardklyftor som följer med försämringarna av våra sociala skyddsnät, nedskurna resurserna till skolan, vuxenutbildningen, arbetsmarknadspolitiken och en skattepolitik som gynnar de mest välbeställda mer än andra grupper i samhället. En utveckling som under de senaste tiotalet år inneburit att den som har jobb och är trygg har fått det mycket bättre medan andra har fått det mycket sämre. En utveckling där det blivit allt tydligare uttalat att var och en ska vara sin egen lyckas smed och den som misslyckas i skolan, blir uppsagd och arbetslös eller råkar bli allvarligt sjuk ska misstänkliggöras som en fuskare. Växande ojämlikhet och ett allt kallare klassamhälle – det är tyvärr vad som allt mera utmärker Sverige år 2013. Just där måste och borde också en ärlig analys ta sin början om man sedan också vill börja att formulera de svar och lösningar som krävs för att minimera riskerna för nya, framtida händelser av det slag som har ägt rum i Husby i norra Storstockholm. Tyvärr har statsminister Fredrik Reinfeldt i sina uttalanden så här långt visat att han just ingenting begriper av detta. Däremot anser han uppenbarligen att lösningen endast finns hos människorna i Husby själva. Inte att det finns något vidare samhällsansvar. Men ett vet vi med stor sannolikhet: Den som har en sådan inställning – som statsminister Reinfeldt – rimligen också får räkna med att det blir en lång och plågsam sommar för människor i förorter som Husby och andra. Och att det inte är sista gången vi får åse hur det kastas stenar och eldas upp bilar av frustrerade unga män i till synes total meningslöshet. Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com (Publicerad i bl a Arbetarbladet 23/5, Piteå-tidningen 25/5 m fl)

Kiruna kommun och LKAB rustar för en tryggare framtid

Om världens största underjordsgruva för järnmalm som har fått en ny nivå i Kirunagruvan: Det statliga, mycket lönsamma järnmalmsbolaget LKAB i norra Sverige i Kiruna (den rikaste och största fyndigheten) och Malmberget är sedan många år EU-Europas egen “hemmagruva” för högkaratig järnmalmspellets för stålindustrin. Ungefär 90 procent av årsproduktion går på export till Europa och resten till Kina och andra delar av världen. Järnmalm i större skala har man brutit i LKABs huvudgruva Kirunavaara ända sedan år 1899 när järnvägen (Malmbanan) blev klar. Fram till 1950-talet bröts malmen i dagbrott men sedan dess bryts den högklassiga järnmalmen på allt djupare nivåer under jord. Allt sedan 1995/97 har huvudnivån för järnmalmsproduktionen legat på 1 045 metersnivå. Men nu är nästa, nya huvudnivå invigd och ligger på 1 365 meters nivå och det är den sjunde nivån (275 m, 320 m, 420 m, 540 m, 775 m och 1075 m) sedan gruvproduktionens start för 114 år sedan. Den här nya huvudnivån är den största investeringen i statliga gruvjätten LKABs historia. Totalt 12,4 miljarder kronor – 1,44 miljarder euro – har investerats i den här nya huvudnivån som säkrar jobben och efterfrågan på LKABs hett efterfrågade järnmalm till sannolikt fortsatt goda tonpriser de kommande 20 åren och höja årsproduktionen från nuvarande 28-29 miljoner ton till 35 miljoner ton råmalm som i kulsinterverken sedan vidareförädlas till olivininblandade pelletskulor (med stora energivinster i stålverken) innan de går på export via utskeppningshamnen i norska Narvik. Under de närmaste tio åren kommer man att under nuvarande Kiruna stad – vars centrum med berömd kyrka och stadshus och annat kommer att flyttas till ett nyuppförts centrum (2014-2020) - borra upp malmkroppen under den nya huvudnivån för att senast 2025 sedan fatta beslut om man ska gå vidare med ytterligare en huvudnivå. Den nya huvudnivån måste sedan stå klar år 2033. Den samlade fyndigheten under nuvarande Kiruna stad (med ca 18 000 inv. boende i centralorten och ytterligare 5 000 i kommunen i stort) är så stor att den beräknas räcka ytterligare minst 50 år till och är så lönsam att den väl motiverar en omfattande och dyr stadscentrumflytt med byggande av nytt centrum, nytt stadshus, nermontering och sedan återuppförande av värdefulla kulturbyggnaden som den ståtliga, prisade kyrkan och samt en hel del nytt bostadsbyggande till en trolig, samlad kostnad på åtminstone 15-20 miljarder kr (1,75 – 2,3 miljarder euro). En summa som i allt väsentligt staten (främst gruvbolaget, enligt minerallagens krav, men också statliga trafik- och fastighetsverk m m) kommer att få stå för. Detta då utöver de rekordinvesteringar som gruvbolaget LKAB gör i sina nya huvudnivåer och olika tekniska förbättringar. Årsproduktionen på 35 miljoner ton högvärdig järnmalm/pellets kommer att betala alla dessa miljardinvesteringar och ändå – som hittills – ge goda, årliga miljardvinster till LKAB och ägaren staten. Och i det ingår då också de stora kostnader för LKAB ovan jord som följer av att betydande delar av Kiruna måste flytta på grund av att gruvbrytningen deformerar marken under nuvarande stadscentrum. Järnvägen ovan jord på Malmbanan har redan dragits om och inom ett till två år måste nuvarande stadshus tömmas och ersättas av ett nytt i blivande nya Kiruna centrum. En ny järnvägsstation/resecentrum behöver också vara på plats inom så där ett år. Och på nya huvudnivån under jord har redan tolv kilometer järnväg lagts ut och när hela den utbyggnaden är klar blir det Nordens djupaste, tyngsta och mest trafikerade järnväg. Sju tågset med 21 vagnar i varje set ska tillsammans göra 180 turer varje dag. Det blir rena pendeltågstrafiken med järnmalmståg. På den nya järnvägen här nere – och med bredare spårvidd – kommer malmvagnarna att vara tyngre lastade, 34 ton mot 30 ton i nuvarande vagnar. Tågen – järnvägen under jord är helautomatiserad – får också en ökad hastighet från 36 till 61 kilometer i timmen. Så där kommer det att köras nästan dubbelt så mycket tonnage på ett år som på malmbanan till Narvik. LKAB räknar med att nya huvudnivåinvesteringen på 12,4 miljarder kr är återbetald på 0,7 år. Något som visar hur lönsam den här investeringen är för gruvbolaget. När den nya gruvnivån på 1 365 meters nivån är fullt utbyggd blir det arbetsplats för mellan 100 och 150 personer fördelade på flera olika skift. Under arbetet med att anlägga den nya nivån – då bl a 4,3 miljoner kubikmeter berg, motsvarande drygt sju Globen-arenor (där Sverige den 19 maj vann hockey-VM-guld), har tagits ut för att skapa den nya huvudnivån – har sammanlagt över 1 000 personer varit sysselsatta. Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com

Åkeribranschen i stort behov av en reglering

Åkeribranschen behöver regleras Reportagen om åkerinäringen i SVT:s Uppdrag granskning nu i vår var lika upprörande som avslöjande. Utländska chaufförer utnyttjas hänsynslöst med usel betalning och dåliga arbetsvillkor. Vissa oseriösa åkerier använder systematiskt chaufförer från andra EU-länder med F-skattsedel. Syftet är att runda kollektivavtalen och sänka lönekostnaderna. Stoppa lönedumpningen En av dem som visat engagemang i frågan och vill stoppa lönedumpingen är Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt. ”Regeringen borde omedelbart skärpa reglerna för inrikestrafik och reglerna i yrkestrafiklagen om gott anseende, så att bara seriösa företagare får trafiktillstånd”, säger Sjöstedt. Han kräver även ett stopp av falska egenföretagare med F-skattsedlar. ”De är egentligen inte är några egna företagare utan utnyttjas bara för att slippa betala skatt och inte behöva erbjudas riktiga villkor i Sverige”, framhåller Sjöstedt med rätta. Även Socialdemokraterna har reagerat. Ett batteri med åtgärder krävs nu för att få stopp på oredan och geschäftet i åkerinäringen. ”I Holland finns sedan 35 år tillbaka en lag om krav på anställning - ´eis van dienstbetrekking´ - som innebär att det endast är tillåtet för ett åkeri att använda sig av personal som har en fast anställning, kör åkeriets egna lastbilar och omfattas av gällande kollektivavtal. Vi vill att samma eller liknande bestämmelser införs också i Sverige”, säger S-ledamoten Leif Pettersson i riksdagens trafikutskott. Nej från borgarna Tyvärr har dock trafikutskottets borgerliga majoritet hittills sagt nej till alla sådana regleringar av en näring som håller på att helt gå över styr. Frågan ska dock upp för en ny diskussion 16 maj. Återstår att se vad det leder till. Hittills har den i regeringen ansvariga infrastrukturministern Catarina Elmsäter Svärd (M) vid ett flertal tillfällen klargjort att hon minsann inte tänker vidta några åtgärder. Hon har i tidigare riksdagsdebatter sagt sig vara emot ”särreglering för en specifik bransch” och att det ”är positivt att arbetstagare utnyttjar den fria rörligheten”. Ofattbart naivt eftersom det betyder en fortsatt snabb utslagning av seriösa, svenska åkare. Ofattbart och ansvarslöst är vad som bäst beskriver tillståndet inom åkerinäringen just nu. Även Moderaterna borde se faran med en hel näring som går helt över styr om den nuvarande utvecklingen fortsätter. Seriösa företagare drabbas Svenska jobb och seriösa åkeriföretagare drabbas hårt av en helt oseriös och råbrutal underbudskonkurrens. Förslagen från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet om en reglering av nuvarande anarkistiska tillstånd är högst rimliga. Det handlar inte om att stoppa den fria rörligheten i EU utan om att se till att den fungerar under socialt acceptabla och konkurrensmässigt rimligt rättvisa villkor. Och i det ligger att vi måste se till att alla – svenska som utländska förare - som kör tunga fordon längs de svenska vägarna har anständiga arbetsvillkor och kollektivavtalsenliga löner samt att trafiksäkerheten inte åsidosätts genom fusk med trafikjournaler och annat. Det är dags att sätta stopp för nuvarande anarki i åkeribranschen. Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com (Publicerad i bl a Gotlands tidningar 16 maj 2013 m fl)

Skatter, dopade branscher och behovet av en mera frimodig politisk diskussion

Om skatter och dopade branscher och att det nu är dags för S att våga bli lite tydligare: Lägger vi ihop dem – ROT och RUT, den sänkta restaurangmomsen, ungdomsrabatten på arbetsgivaravgiften, ersättningen till dem som tar emot Fas 3-are och kostnaderna för alla bidragsjobben – så hamnar vi en bit över 50 miljarder. Snacka om bidragsdopade branscher! Och därtill med ytterst begränsade effekter vad gäller att få ner nuvarande ungdoms-, långtids- och generella massarbetslöshet (= över 8 % av arbetskraften) till mera rimliga nivåer. Det här högst troligt att dessa 50 miljarder skulle göra större nytta om de i stället satsades inom skolan, äldreomsorgen och sjukvården. I form av höjd kvalitet och att ge fler jobb och de fler händer i välfärden som den så väl behöver. Dags för S att börja prata skattepolitik och hur skatterna bäst kan och bör användas! Dags också – med Sverige nu rekordlåga statsskuld – att nu våga säga att i stället för fortsatta amorteringar på statsskulden nu låta de frigjorda miljarderna i stället gå till investeringar i en bättre trafikinfrastruktur, påbörjad upprustning av miljonprogrammets bostäder och satsningar på energieffektiviseringar. Rätt gjorda skulle det kunna ge minst 100 000 nya jobb, som bl a LO-ekonomerna visat. Det vore tacknämligt och bra inför kommande valrörelse om allt detta kunde komma redan i höstens S-budgetmotion i riksdagen. Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com