Tågsatsning med många frågetecken

Om frågetecken kring alliansens tågsatsning: Den borgerliga alliansens järnvägspolitik signalerar att man nu vill göra något mer än vad man hittills gjort under sina sex år vid makten. Bra så, kan tyckas. Men tillräckligt bra? Mer än tveksamt. Ty frågetecknen kring nu aviserade tågsatning är många. I dag tar t ex den snabbaste tåg­resan Stockholm–Malmö fyra timmar och en kvart. Höghastighetståg kan köra samma sträcka på bara 2,5 timmar. Resandeunderlag finns. Med sådana restider skulle få välja flyget framför tåget, vilket gynnar klimatet och miljön. Men med Reinfeldt-alliansens tåg kan vi alls icke förvänta oss lika stora effekter. Därför borde oppositionen nu driva på för att Ostlänken ska byggas för höghastighetståg. Och som järnvägsexperten, KTH-professorn Nelldal sade häromdagen i SvD 30/8 så går det ju även att köra långsammare tåg på en bana för höghastighetståg. Däremot kan man inte köra höghastighetståg på vanliga banor. Förutom att bromsa hastighet­en på nysatsningen Ostlänken (Järna-Linköping) innehöll alliansens tågutspel nära nog inga andra nyheter. Dubbelspår Göteborg–Borås (med anknytning till Landvetters flygplats) ska nu få klartecken att börja byggas. Men underhållet av vårt nedgångna järnvägsnät ska ligga kvar på i stort sett samma nivå. Helt nödvändiga satsningar, men inte alls tillräckliga för att få en fungerande och modern tågtrafik. Knappheten i alliansens tågpolitik skapar fler frågor än vad den ger svar: Hur blir det med de flaskhalsarna som skapar stora förseningar, finns åtgärder med i alliansens budget, och i så fall när? Så här långt inga som helst svar. Och heller inte om när den för godstrafiken och näringslivet i norr så viktiga Norrbotniabanan får startsignal att börja byggas. Hur blir det med biljettpriserna och godstaxorna, kommer alliansen fortsätta att höja banavgifterna? Och kommer regeringens uppdrag till SJ att ändras så att ökat tågresande blir viktigare än kortsiktigt god vinst och avkastning till staten? När kommer alliansen att ge Trafikverket ansvar att styra upp det upphandlings- och uppsplittringskaos som råder kring järnvägsunderhållet? Något som bl a järnvägsfacket Seko länge (senast på SvD Brännpunkt 30/8) med rätt kritiserat och krävt nu måste åtgärdas. Hur blir det med de spår för godstrafik som näringslivet efterfrågar och de nya spår som behövs för att utveckla persontrafiken regionalt i olika delar av landet, finns de med i alliansens planer, och i så fall när? Hur blir det med upprustningen av kollektivtrafiken i städerna, kommer denna utveckling att påskyndas genom en helt nödvändig statlig medfinansiering? Att rusta upp järnvägen, förbättra underhållet, investera bort flaskhalsarna och bygga för höghastighetståg och fler och snabbare godstransporter på järnvägen kräver mycket stora satsningar över många år. Den så kallade kapacitetsutredningen har ju nyligen kommit fram till att det behövs rejäla nysatsningar inom järnvägen under kommande år. Betydligt större än vad som hittills signalerats från regeringshåll. Allt detta är varken billigt eller snabbt fixat, men det går. Särskilt nu när det är nästan “gratis” att lånefinansiera sådana satsningar via Riksgälden. Upplåning av 50 miljarder kr kostar 750 miljoner kr per år i räntekostnad. Om hälften av satsningen sedan är arbetskostnad blir skatteintäkten och avgifter tillbaka ca 25 miljarder kr och momsintäkten 5 miljarder kr. Dessutom trycker sådana satsningar upp BNP-tillväxten och minskar arbetslösheten. Och det är konjunkturpolitik som ska sättas in just nu, i ett läge när Konjunkturinstitutet varnar för att tillväxten minskar och arbetslösheten drar iväg mot närmare 8 procent av arbetskraften. (Och hur snabbt skulle inte en satsning på dubbelspår på Malmbanan vara betald med den kraftiga tillväxt som är på gång när det gäller järnmalmstransporterna ut till köparländerna i världen?) Det handlar om prioriteringar, och om klok konjunkturpolitik. Kan Tyskland och Frankrike klara sånt så borde också vi kunna det. Kan Schweiz klara att hålla kvaliteten så att tågen verkligen kommer i tid så borde också vi kunna det. Bara viljan finns. /Robert Björkenwall,robert.bjorken@telia.com (Publicerad i bl a Piteå-tidningen 11/9 m fl)

S-ledaren Löfvens sommartal i Vasaparken

Om S-ledaren Löftens sommartal den 26 augusti i Stockholm: Stefan Löfven och Socialdemokraterna vill slopa den andra sjuklöneveckan för företag. Något som också välkomnas av särskilt småföretagarna. – Vi beräknar att det kommer att kosta staten cirka en och en halv miljard kronor per år. Det är ytterligare ett steg i vår jobbpolitik, sa Stefan Löfven på en presskonferens inför sitt sommartal söndagen den 26 augusti i ett regnigt Stockholm. I talet pratade S-ledaren en hel del om jobben och infrastrukturen. – Vi ska knyta ihop Sverige, sa han i talet. När en medarbetare blir sjuk så får företagen idag stå för sjuklön i två veckor minus en karensdag. – Vi vill nu slopa dag åtta till fjorton för företagen, sa Stefan Löfven. I stället ska staten stå för kostnaderna. Det kommer att kosta ungefär en och en halv miljard kronor, uppskattade S-ledaren. – Det minskar tröskeln för små företag som vill anställa och underlättar för parterna på arbetsmarknaden, sa han på presskonferensen inför sitt sommartal. "Skapa efterfråga på arbetskraft" Stefan Löfven tycker att de en och en halv miljarder kronorna per år är väl använda pengar. – Det är en viktig del att fortsätta se till att skapa efterfråga på arbetskraft. Vi vet att små och medelstora företag tvekar att anställa på grund av att de anser att det är en stor risk att ta ansvaret för de första två veckorna om den här människan blir sjuk. Hur många jobb tror du det här kan ge? – Det kan jag inte svara på. Det här är inte den enda åtgärden. Det är en av flera åtgärder. Långsiktiga investeringar och “fyll sysselsättning” I regnet i Vasaparken i Stockholm med ett par tusen åhörare under paraplyskogen sitt tal tog Löfven bl a upp infrastrukturen, skolan och den oroande höga arbetslösheten, liksom vikten att satsa på innovationer och att investera långsiktigt i bättre infrastruktur och om det allvarliga läget i Syrien. – Sverige ska åter få full sysselsättning, något annat duger inte, sa han i talet. Och det märks att han har tyngd och trovärdighet när han pratar om arbetslivet, jobben och om näringspolitiken. Också om säkerligen – vilket framgick av samtal och kommentarer efter Löfvens tal – en del önskade sig fler konkreta S-besked om hur det ska förverkligas. Någon som för övrigt ligger i linje med den senaste opinions-sifons nedgång (i SvD 26/8) för svenska socialdemokraterna med 4,7 proc. ner till 34,3 proc. för S (Reinfeldts M-parti har 28,5 %) men fortsatt klar rödgrön övervikt – 50,4 % mot 42,7 % – över Reinfeldts regeringsblock. Satsa på skolan Alliansen fick också sig flera kängor under talet. Bland annat för att de tagit bort högskolebehörigheten på yrkesprogram, samt vill skära ner på fler högskoleplatser. - Så agerar en regering som inte tror på människors förmåga, och därmed inte tror på Sveriges förmåga. Och partiledaren betonade att Socialdemokraterna vill satsa på den svenska skolan. - Vi kan konstatera att skolresultaten sjunkit de senaste sex åren. - Det är tre saker vi måste göra: satsa på lärarna, få till stånd mer likvärdiga skolor och större långsiktighet i hela vårt utbildningssystem. Men också detta tal visade, konstatera flera analytiker jag pratade med efter Löfvens tal att s-ledaren talar med stor tyngd och är på “hemmaplan” när han talar om jobben, arbetslivets villkor och om näringslivets konkurrens- och innovationsförmåga. Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com (Publicerad i bl a Arbetarbladet 27/8, Vasabladet, Gotlands tidningar m fl)

Reinfeldts sommartal och oppositionens möjliga respons

Observerat: Två politiska sommartal och S-ledarens kommande svar Häromdagen helgsommartalade två av Sveriges partiledare – Fredrik Reinfeldt, m, i Gustavsberg i Stockholm och Jonas Sjöstedt, v, i Umeå. Vill man så kan man se det som symboler för att det i ena fallet var makten som talade i Stockholm och den politiska periferin som talade i Umeå. Ingen av dessa tal var några “kioskvältare” som fick de politiska journalisterna att precis springa benen av sig i upphetsning. Men habila tal och lite symptomatiskt för att den politiska hösten i Sverige ännu inte riktigt hunnit börja. Statsminister Reinfeldts sommartal var – mer än v-oppositionspolitikern och ex-Volvoarbetaren Jonas Sjöstedts dito – ett tal för och med adress till hans i huvudsak nöjda m-väljare. Ett tal till och om de som reda har det gott men som gärna vill ha ännu lite mer av kakan. Hans tal var dessutom ett utpräglat Stockholmstal. När han kom in på det nödvändiga – och som S i Stockholm redan länge lyft fram - behovet av att bygga ut tunnelbanan i växande Stockholms stad och län blev han som mest inspirerad. I en region där var sjunde av landets väljare bor kunde man höra en statsminister som nu blivit blev en lokalpolitiker som i praktiken tog sina lokala m-politiker i örat och som plötsligt själv kommit på en lysande idé. Alltså detta att tunnelbanan måste byggas ut. Och visst – utbyggnaden av tunnelbanan är både bra och nödvändig. Men lite senkommet är det allt med dessa nya regeringssignaler om ökade offentliga investeringar i trafikens infrastruktur. Ty när socialdemokratin redan för ett år sedan föreslagit samma sak har statsministern varit kall och avvisande. Men nu – ett år senare – är det precis rätt och klok politik. Noteras ska också det som Reinfeldt inte talade om, nämligen den massarbetslöshet som biter sig fast runt 8 procent av arbetskraften, den allt besvärligare långtidsarbetslösheten och det försämrade trygghetssystemen med allt fler utförsäkrade ur sjukförsäkringen och som står utan arbetslöshetskassa. Möjligen var det frågor som den närvarande m-publiken inte riktigt känner som problem som berör just dem och deras närstående. Det gjorde däremot V-ledaren Jonas Sjöstedt i norrländska universitetsstaden Umeå när han talade i sina hemtrakter och inte långt ifrån den Volvofabrik där han tidigare arbetat. Sannolikt dock just nu lite besviken över att det hittills inte lyft i opinionen för partiet som han och andra i ledningen hoppats och kanske förväntat sig. Men det kanske kommer? S-ledaren Stefan Löfven – som hållit en låg profil rätt länge nu – håller sitt sommartal i klassiska Vasaparken i Stockholm i slutet av augusti och lär då behöva prata om mer än utbyggd tunnelbana, satsningar på innovationer och infrastruktur för att åter få grepp om höstens politiska agenda. Men ur Fredrik Reinfeldts valsociologiskt snäva m-synvinkel gjorde han naturligtvis alldeles rätt i sitt sommartal i Gustavsberg. Erkänna att tunnelbanan – vad än lokala m-politiker i Stockholm tidigare sagt – behöver byggas ut och rent allmänt ge ett intrycket att det nu får vara slut med den snålhet som hittills har bedragit visheten i regeringens ekonomiska politik. Det ska, meddelade statsministern, byggas 40 000 nya bostäder, bolagsskatten ska sänkas, tunnelbanan i Stockholm byggas ut och nya miljarder satsas på forskningen. Men utan att precisera närmare när och hur det ska förverkligas. Möjligen kommer lite fler konkreta besked i dessa avseenden när finansminister Anders Borg lägger fram regeringens höstbudget. Klart står dock att Fredrik Reinfeldt nu kovänt och nu aviserar att göra det som så många ekonomer, oppositionspolitiker och andra föreslagit under så lång tid, alltså att lätta lite på den hårt åtdragna svångremmen och visa lite ambition och ta lite initiativ igen. Därmed ställer han också Socialdemokraterna inför en svår utmaning. S-ledaren Stefan Löfven har hittills talat både mycket, länge och i mera allmänna ordalag om sysselsättningen. Men S-partiet har så här långt inte riktigt kommit till skott och lanserat några skarpt kraftfulla förslag som tydliggör vad och hur det ska ske. Det kommer dock inte längre att räcka med någon kompetenskommission här, en innovationssatsning där och lite fler studieplatser för ungdomar som saknar en fullgod utbildning och gör att de sedan lite lättare kan få en anställning. Alls inga oviktiga ting det heller men otillräckligt. I vart fall om partiet på allvar utmana den höga arbetslösheten och göra vägen mot full sysselsättning rimligt trovärdig, då går det inte att bara att lite i marginalen med några få miljarder här och där justera regeringens hittillsvarande politik. Därför måste man nu med lite större kraft och frimodighet orka driva en egen politik, vara aktiv, lägga förslag, visa på skillnader, sätta press och orka driva regeringen Reinfeldt framför sig. Något som lär bli nödvändigt om S ska både kunna behålla och möjligen även något ytterligare lyfta från de runt 35 procent som S nu har i olika opinionsmätningar. Dessutom ligger en sådan lite mera offensiv linje väl i fas med vad t ex Konjunkturinstitutet, Internationella Valutafonden och professor Lars Calmfors och andra svenska ekonomer krävt, nämligen att vi nu måste gasa lite mer och göra investeringar av mångmiljardkaraktär i vår infrastruktur (den nedgångna järnvägen), boende, klimatomställning och en lite mer aktiv arbetsmarknads- och utbildningspolitik som rustar fler för dagens och morgondagens arbetsmarknad. Andra ting som heller inte då kan uteslutas är en stärkt inhemsk efterfrågan genom höjda barnbidrag, förbättringar för pensionärerna och stärkta sociala trygghetssystem. På dessa punkter har S-ledaren Löfven hittills legat lågt och faktiskt varit så försiktig att statsminister Reinfeldts initiativ i hans sommartal – och kommande höstbudget? - gör att S-ledaren riskerar att uppfattas vara kvar i startblocket när starten släppt iväg övriga deltagare i racet. Löfvens chans att vinna racet ligger i stället i att nu än mera målmedvetet både fortsätta driva tillväxtfrågorna samtidigt också skaffa sig en bredare och mera komplett politisk agenda. Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com PS. Noterar också hur alltid kloka prof. Paul Krugman i DN (20/8) och NYTimes – apropå humlan euron som kraschat – säger dig vara i högsta grad osäker om den illa konstruerade euron verkligen kommer att räddas. (Artikeln pubicerad i bl a Gotlands tidningar 23 aug. 2012 m fl)

Norska LO varnar för svensk utveckling inför kommande val

Jag noterar med visst intresse hur norska LO nyligen skickat ut en informationsbroschyr till 40 000 av sina medlemmar och förtroendevalda. Broschyren bär varningstexten "STOPP Noe er galt i Sverige..."I häftet beskrivs hur den moderatledda alliansregeringens politik leder Sverige i fel riktning. Så när norska LO i dagarna skickar ut en broschyr till medlemmar och förtroendevalda med en beskrivning av hur Sverige har förändrats under regeringen Reinfeldts tid så handlar detta egentligen inte om svensk utan om norsk inrikespolitik. Detta ska nämligen ses som en varning inför kommande stortingsval år 2013 och hur det då kan gå i Norge om den norska motsvarigheten till Moderaterna, Höyre (just nu i opinionsmässiga vinnarhålet), vinner regeringsmakten om ett år. Norska LO:s ordföranden Roar Flåthen säger till norska tidskriften Klassekampen att norska LO dessvärre nu åsett en dyster utveckling av en politik som leder i fel riktning på en rad samhällsområden i grannlandet på andra sidan kölen. I broschyren pekar norska LO på hur norska Höyre under Erna Solbergs ledning nu också försöker kopiera Reinfeldts och Moderaternas framgångskoncept från svenska valet 2006 genom att tona ner den egna högerretoriken och använda ett språk och en retorik som ligger närmare det socialdemokratiska sättet att uttrycka sig. Norska LO trycker i broschyren på nödvändigheten av att tränga bakom den nymoderata retorik och se att den systemskiftespolitik som i praktiken finns draperad bakom nyspråket och i grunden inte är något annat än gammal klassisk höger- och intressepolitik för i främsta rummet samhällets “kelgrisar”. I infoskriften "STOPP Noe er galt i Sverige" radar man upp exempel efter exempel på hur den förda högerpolitiken i Sverige har inneburit försämringar, och främst så för de sämre lottade. Man pekar bland annat på försämringarna i arbetslöshetsförsäkringarna som inneburit att Sverige rasat från att ha näst högsta a-kasseersättningen inom hela OECD-området till att efter sex år med Reinfeldt & co vid makten till att hamna klart under genomsnittet i OECD. I norska LO-broschyren pekar man på två av att tre arbetslösa svenskar i dag står helt utan försäkring vid arbetslöshet. Man pekar också på att svensk fackföreningsrörelse tvingats på defensiven och att det för facket så viktiga arbetsmiljöarbetet och miljöforskningen har monterats ner. Andra saker som norska LO lyfter fram är den privatiseringsvåg och massiva utförsäljning av gemensam egendom som man ser i grannlandet. Det handlar om Bilprovningen, apoteken, vårdcentraler, skolor, förskolor och delar av allmännyttans hyresbostadsbestånd. Man pekar också på hur internationella riskkapitalbolag släppts in i välfärdssystemen och hämtar hem stora vinster till skatteparadis utanför den svenska gränsen. Skattepengar som borde ha gått till välfärden rinner i stället ut ur landet till skatteparadis. Varningen från norska LO till sina medlemmar och förtroendevalda inför nästa års stortingsval handlar inte om skrämselpropaganda utan är en saklig sammanställning av väl kända fakta om Sverige av i dag. Det är bara att hoppas att de norska väljarna genomskådar Höyre på ett bättre sätt än vad de svenska väljarna gjorde i valen 2006 och 2010. Priset är högt vid ett byte i Norge från APs Jens Stoltenberg till Höyres Erna Solberg vid regeringsrodret. Det visar exemplet Sverige och de gångna sex åren med Fredrik Reinfeldts nygamla moderater vid styret i Rosenbad. Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com PS. Intressant redovisning om utvecklingen rörande "privatiseringar" i Europa...www.frifagbevegelse.no...om återkommunalisering av tidigare privatiserade välfärdstjänster (Publicerad i bl a Gotlands tidningar 24/8,Arbetarbladet 20/8 m fl)