Reinfeldts sommartal och oppositionens möjliga respons

Observerat: Två politiska sommartal och S-ledarens kommande svar Häromdagen helgsommartalade två av Sveriges partiledare – Fredrik Reinfeldt, m, i Gustavsberg i Stockholm och Jonas Sjöstedt, v, i Umeå. Vill man så kan man se det som symboler för att det i ena fallet var makten som talade i Stockholm och den politiska periferin som talade i Umeå. Ingen av dessa tal var några “kioskvältare” som fick de politiska journalisterna att precis springa benen av sig i upphetsning. Men habila tal och lite symptomatiskt för att den politiska hösten i Sverige ännu inte riktigt hunnit börja. Statsminister Reinfeldts sommartal var – mer än v-oppositionspolitikern och ex-Volvoarbetaren Jonas Sjöstedts dito – ett tal för och med adress till hans i huvudsak nöjda m-väljare. Ett tal till och om de som reda har det gott men som gärna vill ha ännu lite mer av kakan. Hans tal var dessutom ett utpräglat Stockholmstal. När han kom in på det nödvändiga – och som S i Stockholm redan länge lyft fram - behovet av att bygga ut tunnelbanan i växande Stockholms stad och län blev han som mest inspirerad. I en region där var sjunde av landets väljare bor kunde man höra en statsminister som nu blivit blev en lokalpolitiker som i praktiken tog sina lokala m-politiker i örat och som plötsligt själv kommit på en lysande idé. Alltså detta att tunnelbanan måste byggas ut. Och visst – utbyggnaden av tunnelbanan är både bra och nödvändig. Men lite senkommet är det allt med dessa nya regeringssignaler om ökade offentliga investeringar i trafikens infrastruktur. Ty när socialdemokratin redan för ett år sedan föreslagit samma sak har statsministern varit kall och avvisande. Men nu – ett år senare – är det precis rätt och klok politik. Noteras ska också det som Reinfeldt inte talade om, nämligen den massarbetslöshet som biter sig fast runt 8 procent av arbetskraften, den allt besvärligare långtidsarbetslösheten och det försämrade trygghetssystemen med allt fler utförsäkrade ur sjukförsäkringen och som står utan arbetslöshetskassa. Möjligen var det frågor som den närvarande m-publiken inte riktigt känner som problem som berör just dem och deras närstående. Det gjorde däremot V-ledaren Jonas Sjöstedt i norrländska universitetsstaden Umeå när han talade i sina hemtrakter och inte långt ifrån den Volvofabrik där han tidigare arbetat. Sannolikt dock just nu lite besviken över att det hittills inte lyft i opinionen för partiet som han och andra i ledningen hoppats och kanske förväntat sig. Men det kanske kommer? S-ledaren Stefan Löfven – som hållit en låg profil rätt länge nu – håller sitt sommartal i klassiska Vasaparken i Stockholm i slutet av augusti och lär då behöva prata om mer än utbyggd tunnelbana, satsningar på innovationer och infrastruktur för att åter få grepp om höstens politiska agenda. Men ur Fredrik Reinfeldts valsociologiskt snäva m-synvinkel gjorde han naturligtvis alldeles rätt i sitt sommartal i Gustavsberg. Erkänna att tunnelbanan – vad än lokala m-politiker i Stockholm tidigare sagt – behöver byggas ut och rent allmänt ge ett intrycket att det nu får vara slut med den snålhet som hittills har bedragit visheten i regeringens ekonomiska politik. Det ska, meddelade statsministern, byggas 40 000 nya bostäder, bolagsskatten ska sänkas, tunnelbanan i Stockholm byggas ut och nya miljarder satsas på forskningen. Men utan att precisera närmare när och hur det ska förverkligas. Möjligen kommer lite fler konkreta besked i dessa avseenden när finansminister Anders Borg lägger fram regeringens höstbudget. Klart står dock att Fredrik Reinfeldt nu kovänt och nu aviserar att göra det som så många ekonomer, oppositionspolitiker och andra föreslagit under så lång tid, alltså att lätta lite på den hårt åtdragna svångremmen och visa lite ambition och ta lite initiativ igen. Därmed ställer han också Socialdemokraterna inför en svår utmaning. S-ledaren Stefan Löfven har hittills talat både mycket, länge och i mera allmänna ordalag om sysselsättningen. Men S-partiet har så här långt inte riktigt kommit till skott och lanserat några skarpt kraftfulla förslag som tydliggör vad och hur det ska ske. Det kommer dock inte längre att räcka med någon kompetenskommission här, en innovationssatsning där och lite fler studieplatser för ungdomar som saknar en fullgod utbildning och gör att de sedan lite lättare kan få en anställning. Alls inga oviktiga ting det heller men otillräckligt. I vart fall om partiet på allvar utmana den höga arbetslösheten och göra vägen mot full sysselsättning rimligt trovärdig, då går det inte att bara att lite i marginalen med några få miljarder här och där justera regeringens hittillsvarande politik. Därför måste man nu med lite större kraft och frimodighet orka driva en egen politik, vara aktiv, lägga förslag, visa på skillnader, sätta press och orka driva regeringen Reinfeldt framför sig. Något som lär bli nödvändigt om S ska både kunna behålla och möjligen även något ytterligare lyfta från de runt 35 procent som S nu har i olika opinionsmätningar. Dessutom ligger en sådan lite mera offensiv linje väl i fas med vad t ex Konjunkturinstitutet, Internationella Valutafonden och professor Lars Calmfors och andra svenska ekonomer krävt, nämligen att vi nu måste gasa lite mer och göra investeringar av mångmiljardkaraktär i vår infrastruktur (den nedgångna järnvägen), boende, klimatomställning och en lite mer aktiv arbetsmarknads- och utbildningspolitik som rustar fler för dagens och morgondagens arbetsmarknad. Andra ting som heller inte då kan uteslutas är en stärkt inhemsk efterfrågan genom höjda barnbidrag, förbättringar för pensionärerna och stärkta sociala trygghetssystem. På dessa punkter har S-ledaren Löfven hittills legat lågt och faktiskt varit så försiktig att statsminister Reinfeldts initiativ i hans sommartal – och kommande höstbudget? - gör att S-ledaren riskerar att uppfattas vara kvar i startblocket när starten släppt iväg övriga deltagare i racet. Löfvens chans att vinna racet ligger i stället i att nu än mera målmedvetet både fortsätta driva tillväxtfrågorna samtidigt också skaffa sig en bredare och mera komplett politisk agenda. Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com PS. Noterar också hur alltid kloka prof. Paul Krugman i DN (20/8) och NYTimes – apropå humlan euron som kraschat – säger dig vara i högsta grad osäker om den illa konstruerade euron verkligen kommer att räddas. (Artikeln pubicerad i bl a Gotlands tidningar 23 aug. 2012 m fl)