Staten måste ta mer ansvar när LKAB-gruvan kräver en omfattande stadsomvandling i Kiruna

De närmaste 20-talet åren måste sammanlagt runt 400 000 kvadratmeter bostäder och lokaler samt kända byggnadsminnen som stadshus och unik kyrka i Kiruna ersättas (i vissa fall rivas och byggas upp igen) när LKABs gruvområde tränger allt längre in i Kiruna stad. Ett gigantiskt projekt som förutsätter att staten (regering och riksdag)och inte bara synnerligen lönsamma gruvbolaget LKAB helhjärtat står bakom kommunledningen i detta jätteprojekt. En offensiv och aktiv politisk opposition måste här jaga på en i nuläget alltför passiv regering som inte riktigt vill ta det ansvar som Kiruna kommun - och i lite mindre skala även omfattar Malmberget (i Gällivare kommun) - och Gällivare kommun både önskar och förväntar sig att staten ska ta. Tänk bara på följande: regeringen Reinfeldt tycker, så här långt, att hela stadsomvandlingen i Kiruna (störst omfattning) och Malmberget/Gällivare är en “affär” mellan LKAB och kommunerna. Men ett sådant "gånge denna kalk ifrån mig"-upplägg håller inte i praktiken. Varför? 1) Jo,utan klara direktiv från regeringen till helstatliga LKAB att nu årligen fondera pengar för hela stadsomvandlingen eller alternativt att staten själv direkt åtar sig att stå för huvudansvaret och “täcka upp” så att resurserna blir tillräckliga för att klara hela denna jättelika stadsomvandling så blir kommunledningarna lämnade i sticket övergivna att ensamma ta hela det övergripande planeringsansvaret. Detta trots att det ju är gruvföretaget som staten äger som orsakar samhällsförändringarna. Hittills har staten/regeringen på den här avgörande punkten abdikerat. Man säger bara att det där är LKABs ansvar, utan att ens tumma på avkastningskravet (vinstutdelningen till staten) och ge LKAB direktiv att fondera pengar för omvandlingen i den omfattning som hela projektet kommer att kräva. (De tre miljarder LKAB hittills själva fonderat till stadsomvandlingen i Kiruna kommer inte att räcka på långa vägar.) 2) Minerallagen är visserligen tydlig här om LKABs ansvar. Men av den följer bara att LKAB behöver ersätta marknadsvärdet plus 25 procent för de fastigheter som måste rivas vid stadsomvandlingen. Men det räcker inte på långa vägar för att täcka kostnaden när man bygger nytt. Ett exempel: den som idag bor i en trerummare i bolagsområdet (t ex Ullspiran) betalar drygt 5 000 kr i månaden medan en nybyggd lägenhet lär kosta dubbelt så mycket – runt 10 000 – 11 000 kr/mån. Vilka klarar den kostnadsökningen? Pensionärer allra minst så. Ett särskilt stöd – bostadsstöd – lär behövas under ett antal år (för pensionärer med små marginaler sannolikt så länge de lever) för att täcka upp den här kraftiga merkostnaden. Men någon lagstiftning finns icke som t ex “tvingar” LKAB att betala ett hyresbidrag på t ex kanske 50 procent (eller lite mer) av höjningen till alla dem som gruvans utvidgning måste flytta till en nybyggd, mycket dyrare lägenhet/bostad. För ekonomiskt svaga grupper – pensionärer etc – lär det bidraget behöva bli ännu större för att de ska klara den merkostnaden vid flytten. Ansvaret för att detta hanteras rimligt måste staten (inte kommunen) ta på sig på ena eller andra sättet!Allt annat vore helt oacceptabelt. 3) Plan- och bygglagen är inte den heller utformad för att så här omfattande, stora stadsomvandlingar och någon Lex Malmfälten finns heller inte “i pipen” för att olika statliga myndigheter ska agera “generöst” i sina lagtolkningar så att t ex Statens fastighetsverk medger nödvändiga markköp som kommunerna Kiruna och Gällivare behöver göra för sin kommande planering redan innan detaljplanen är klar för deras respektive stadsomvandlingar. Också här måste staten (regeringen etc) ta ett större ansvar med tanke på att jätteomvandlingen i Kiruna totalt handlar om ca 400 000 kvadratmeter bostäder och lokaler av olika slag ska ersättas i takt med att gruvan tränger allt längre in i staden. Särskilt med tanke på att allt nytt som ska byggas blir kanske dubbelt så dyrt som det gamla och kommunen därtill har behov av att genomföra förändringen så planmässigt samlat och samtidigt så attraktivt som möjligt räcker det inte enbart med att hänvisa till minerallagen och LKAB (se ovan!). Och betänk också att det är LKAB – men inte kommunen – som förhandlar med t ex Trafikverket om nya dragningen av E10-vägen ("Norgevägen", så viktig också för den allt viktigare besöksnäringen!) etc. Det är inte precis optimalt för en kommunledning som nog vill ha lösningar som håller även på kanske 50 års sikt - och inte enbart genomförs i så "billiga" kompromisser som möjligt eftersom det är förhandlaren LKAB som, enligt minerallagen, ska betala för det nya som ska ersätta det gamla. Det är ju dessutom inte heller säkert att t ex kommande resecentrum (järnvägsstation m m), nytt badhus, bibliotek, nytt stadshus (ska stå klart redan 2016!),konsthall, ny gymnasieskola etc byggs så attraktivt som kommunen skulle vilja och önskvärt vore för att de ska svara upp mot inte bara nulägets utan kanske kommande 40-50 års behov och krav. 4) Lägg så till detta att även Kiruna flygplats ska byggas ut för inledningsvis 15 miljoner kr av statliga Swedavia med trolig, framtida buss- och tågterminal - utöver då redan planerade, större utrymmen för avgångshall m m. En utbyggnad som svarar mot de ökade krav som Kirunas näringsliv och besöksnäringen ställer! Det är inte precis okänt att den som kontaktlänk skapade, särskilda Malmfältengrupp där bl a kommunalråden i Kiruna (Zackrisson) och Gällivare (Nilsson), länsstyrelsen, Trafikverket, fackliga företrädare och näringsministern (Lööf) med statssekreterare ingår inte heller den fungerar precis helt optimalt. Än mindre att den utgör det stöd som malmfältenkommunerna skulle vilja och önska. Ett ökat statligt ansvar – och inte enbart ständiga hänvisningar från regeringshåll att stadsomvandlingen är en fråga mellan kommunerna och LKAB – krävs nu för att stadsomvandlingen i malmfälten kan genomföras på bästa tänkbara sätt!En särskilt s k Malmfälten-proposition från regeringens sida vore inte alls fel i detta läge! Här borde finnas utrymme för lite pådrivande oppositionsarbete i riksdagen för att öka trycket på regeringen Reinfeldt och näringsminister Annie Lööf att visa lite större ansvar för den stadsomvandling som förestår i malmfältens två kommuner. Inte minst S-ledaren Stefan Löfven, f d fackordförande för IF Metall,borde nog lätt kunna begripa det här eftersom han inte precis är utan kunskap om LKAB och gruvnäringens expansion och jobbtillväxt i norr! Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com PS. De nya gruvorna i Pajala/Kaunisvaara (Northland Resources-drivna) kan ju heller inte i längden leva med den usla vägtransportlösning som malmfrakterna därifrån (Kaunisvaara) kommer att få till LKAB-malmbanan från Svappavaara och vidare mot Kiruna-Narvik! (Publicerad i bl a NSD 2 aug. m fl)