Erlanders 62:an - självkritik och ambition att alltid vilja mer

Tage Erlanders dagböcker har nu kommit fram till den utgivna bokvolymen 1962. Intressant läsning också den. Ett exempel ur denna. Det är en bister och kylig tisdagsmorgon; demonstrationsdagen den 1 maj 1962. Tage Erlander är uppgiven. Regeringen har motvind. Själv har han varit statsminister i 16 år. I sin dagbok antecknar han kl 08.30: ”... är endast att notera att jag ännu ej funnit talets melodi.” Fantastiskt av en förtroendevald som satt längre än någon annan som Sveriges statsminister men ändå aldrig var riktigt nöjd! Efter talet i Norrköping 1962 recenserar Erlander sin insats med orden: ”Det var det sämsta första majtal jag någonsin hållit, möjligen med undantag av Fagersta 1939 och Sundsvall 1941.” Dagen efter är han fortsatt lika bedrövad när han kl 14.20 antecknar i dagboken; ”Uruselt första maj-tal...” För den som tidigare läst ett antal av Erlanders tidigare årgångsdagböcker så förvånar detta inte alls. Sveriges meste och längste statsminister, Tage Erlander, var ju känd för att vara sin egen skoningslöst främsta kritiker, sällan belåten med sin egen insats. Det som ofta återkommer i Erlanders kritik av sitt tal var att han inte själv ansåg sig ha lyckats formulera en politik som satte dagordningen för samhällsdebatten. ”Något borde säljas som kunde komma den politiska debatten att kretsa kring, något annat än småfrågor.” Erlander hade ambitionen med sina tal att ge medborgarna något större, något riktigt viktigt att tänka på. Och han kände tydligt att han och socialdemokratin misslyckades med det 1 maj 1962. Liksom han gjorde tidigare och kom att göra också efter detta. Det som här formulerades i hans dagbok har nu i dagarna 50 år på nacken. Mycket är sig likt. Erlanders insikt och varning är värd att ta på största allvar också idag. Ambitionen att vilja säga något mer och mera betydelsefullt och tänkvärt än enbart ha lite kommentarer om några “småfrågor”. Det var varken då på tidigt 60-tal, lika lite som det är nu på 2010-talet, en reform- och framtidsinriktad socialdemokratis uppgift att enbart lite på marginalen vilja justera en borgerlig politik. Allra minst så i ett läge när många människor lämnas efter och ojämlikhet breder ut sig. Tvärtom är och borde det vara en förstarangens uppgift för en frustande reforminriktad och frimodig socialdemokrati som med självförtroende står upp för samhället och det gemensamma bästa som en idé. Ett samhälle byggt på gemensamt ansvarstagande för varandra och kollektiva förbättringsplaner och visioner - för alla, inte bara för några. En socialdemokrati som både vill och vågar stå rak i ryggen och hävda medborgarnas och det gemensammas intressen, när de hålls tillbaka på grund av marknadens starka och kortsiktiga vinstintressen. Detta att – precis som Erlander och Palme ofta skrev och talade om – efter bästa förmåga ge röst åt ambitionen att vilja bära fram de gemensamma drömmarna om ett bättre samhälle. En politisk idé som bygger på att vi behöver och ska värna om varandra, arbetar för att bygga en nation där vi faktiskt investerar i varandra för att sedan också kunna växa tillsammans, och där vi ser på varandra som medmänniskor, inte som motmänniskor, som konkurrenter och motståndare. Där har Tage Erlanders dagböcker något att säga också för 2010-talets svenska och nordiska socialdemokrater. Reformarbetet tar aldrig slut. Etappmål kan och nås också ibland. Men ständigt nya uppgifter och problemlösningar vinkar runt hörnet och några bestående framgångar och segrar vinns egentligen aldrig. Och inte minst som vaccinering mot bakslag och misslyckanden som alltid lurar runt hörnet behövs självkritiken – den erlanderska självkritiken – som ett välbehövligt salt mot allt som luktar hybris och självgodhet. Och som tidlös bekräftelse på att socialdemokratin behövs också idag. Men bara om vi förmår göra skillnad, står enade och starka, orkar formulera visioner och sammanhållna alternativa program som stimulerar växande tillsammans i ett gemensamt ansvarstagande för de många människorna och för våra barns framtid. Robert Björkenwall:robert.bjorken@telia.com