Tuesday, April 24, 2012

Trots allt fördel Hollande i franska valet 6 maj

Min verkliga motståndare har varken något namn, något ansikte eller något parti och är ingen kandidat. Min verkliga motståndare är finansvärlden! Med dessa ord drog François Hollande igång sin presidentvalskampanj tidigare i år. I går kom socialistledaren ett stort steg närmare det högsta ämbetet när han, enligt preliminära siffror, segrade i presidentvalets första valomgång. Nu är det fördel Hollande inför den avgörande drabbningen mot Nicolas Sarkozy 6 maj. Rimligen – och främst därför att den sittande presidenten Sarkozy och hans politik är så impopulär bland folk. En av flera frågor som väntar på svar till 6 maj är var de högerpopulistiska väljarna då tar vägen. Hälften kanske inte ens röstar alls den 6 maj? 18 procent – så mycket fick Marine Le Pen i det franska presidentvalets första omgång. Det är chockartat mycket, mer än Le Front National fått någon gång tidigare. Mörkret kommer från Frankrike, skulle man kunna säga i en dyster travesti på det jag skrev i lördags – att ljuset kommer från Frankrike. För så är det just nu. Kan möjligen följas av SDP-framgångar i Tyskland nästa år. Men hur det går i nyvalet i Nederländerna känns däremot mera osäkert. Socialisten Hollande vann första omgången och vänsterkandidaten Melanchon gjorde också bra ifrån sig med sina runt 10 procent av rösterna. Och Melanchon har redan hunnit uppmana sina väljare att rösta på Hollande i andra valomgången den 6 maj. Också oberoendes och de grönas väljare från första valomgången lär nog komma att lägga sin röst på Hollande den 6 maj. Så just nu är det faktiskt så att i de stora europeiska länderna, är det egentligen bara i Frankrike som det förmärks något försök att bryta sig ut ur högerpolitikens europeiska järnburar. I franska Le Monde ger man två förklaringar till högerpopulisten Le Pens framgång: massarbetslöshet och identitetskris. Förefaller vara högst rimliga förklaringar. Frankrike, liksom större delen av Europa, befinner sig i en ond cirkel där ökande arbetslöshet göder högerextrema rörelser. Men den onda cirkeln kan bara brytas genom en annan politik för fler jobb, en aktiv sysselsättningspolitik och rättvisare fördelning. Bara så kan de förbittrade och de inuti sig själva krisande se att det inte är genom etnisk rensning och symbolisk syndabocksjakt som gör livet bättre, utan genom en mera aktiv och rättvisare politik. Socialisten Francois Hollande står i retoriken för just det, medan högermannen Sarkozy inte bara flörtat med de högerextrema utan också håller fast vid idén om åtstramningar, den som nu under hans eget överinseende murats in i hela EU-politiken via europakten i en ensidig åtstramningsgrimma. Tyvärr är risken stor att massarbetslöshet i Europa ytterligare förvärras med den ekonomisk-politiska linje som nu förs, konstaterade t ex ekonomen Sony Kapoor på Friedrich Ebert Stiftung-seminariet i Stockholm 24 april. Han,liksom två tidigare nobelpristagare i ekonomi som Joe Stiglitz och Paul Krugman (läs hans veckokrönikor i New York Times!),varnar för att krisen kan förvärras i Europa. Den börjar redan få doft av trettiotalets depression. Hollande har – när man sakpolitiskt och valsociologiskt analyserar läget – rätt stora chanser att vinna matchen mot impopuläre men allt mera desperat kampanjande Sarkozy den 6 maj. Men risken finns också att Hollande - väl vid makten - kanske inte riktigt vågar föra en så annorlunda politik eftersom han då är tvungen att delvis gå emot EU:s allmänna färdriktning. På sikt bäddar det i så fall för ytterligare besvikelser. Samtidigt är det just det Europa nu verkligen behöver, alltså politiker som vågar utmana den rådande ordningen; vågar utmana åtstramningslobbyns linje och föra en lite mer efterfrågestimulerande politik för ökad sysselsättning och lite större aktivitet i ekonomin. Sker inte det, kommer kontinenten att bli allt mer politiskt blå och med en växande högerpopulistisk brun färg som en allt mera otäck och växande svans. Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com ------- (Anm. Publicerad i bl a Gotlands tidningar 25 april, Arbetarbladet 24 april m fl.)

1 Comments:

Blogger Axel said...

Du har nog rätt i att FNs framgångar beror på identitetskris. Fransmännen utgör nämligen i dagsläget bara 60% av befolkningsandelen, och den minskar hela tiden. Myndigheterna har flera ständigt ökande "no-go"-zoner i förorterna, raskravaller har skakat vissa städer och brottsligheten hög. Moskéer poppar upp lite varstans. Varför kan man inte bara acceptera fransmännens unika etniska och kulturella egenskaper och låta dem ha ett land? Hur kan du inte oroa dig över utvecklingen i landet, som kommer leda till fransmännens utrotning? På vilket sätt är Le Pens framgångar ett problem? Erkänner du inte fransmännen? Varför är denna modesta försvarsreaktion förkastlig? Anser du detsamma om indianerna som bekämpade européerna?

9:49 AM  

Post a Comment

<< Home