Ironiskt skruvade självporträtt på MoM-museet i New York - synnerligen sevärt
På min vårresa till Obamas USA ingick givetvis ett besök på ett av mina favoritmuseer i världen – Museum of Modern Art, MoM, i New York. Där hittar man alltid nåt – utöver deras fina permanenta samlingar av impressionisterna och andra målare. Så också denna gång.
Högst upp i MoM har de nu våren 2012 en fin fotoutställning av den mytiska fotografen Cindy Sherman, en av världens främsta i sin konstform. Utställningen av hennes bilder täcker en halv våning på MoM – från 1975 och fram till idag.
En av de äldsta verken i Cindy Sherman-utställningen är hennes genombrottsverk “Untitled Film. Det är en serie på 69 svartvita fotografier där hon utforskar den stereotypa form som kvinnor i filmhistorien gestaltats på. I foto efter foto visar Cindy själv kameleontiskt utklädd till olika figurer – som bombnedslag, hemmafru eller kallhamrad karriärkvinna.
Med den serien – och även annat i utställningen – vill hon visa hur fotot konstruerar , typifierar och schablonifierar genom hårt sminkning, billig rekvisita och mer eller mindre illasittande kläder. Genomgående blir intrycket av dessa kvinnor ett intryck av kyla, av något artificiellt. Och hela tiden med sig själv spelande alla rollkaraktärerna.
Sammantaget finns i den här MoM-utställningen totalt hela 171 verk av Sherman. Ändå är det bara en tredjedel av allt hon hittills har producerat. I en av salarna på MoM kan vi se Cincys konsthistoriska porträtt, i en annan sal hennes foton av clowner – och hennesperiodvis rätt omfattande samarbete med olika modemagasin. Men dessa modefoton är ironiska och går på tvärs mot allt vad den skönhet och den perfektion som modeindustrin gärna vill visa upp. Samma sak med hennes bilder av pråliga societetsdamer med kontrollerat stela ansiktsuttryck. Dessa verk tillkom kort före bankirfirman Leman Brothers konkurs och finanskraschen hösten 2008.
Sedan några år tillbaka arbetar Cindy Sherman mera digitalt. Och det får som följd i att i de nyare fotografierna är hon som “modell” inte bara utklädd utan också retuscherad. Hon finns då inte sällan med flera gånger på samma bild, exempelvis på den jättelika fototapet som möter besökaren redan vid entrén. Här finns hon i sammanlagt fem olika versioner, osminkad och med digitalt manipulerade anletsdrag.
Uppenbarligen verkar denna annars rätt anonyma fotokonstnär trivas i rollen som utklädd “modell” – bakom olika peruker, kostymer och sminkpackel. Men få är de fotografer som så skickligt “skruvat” och komplicerat självporträttsgenren som just Cindy Sherman lyckats göra.
För den som har vägarna förbli det pulserande New York finns skäl att rekommendera ett besök på den här utställningen på konstmuseet MoM. Det är väl värt en timme eller två av din tid!
Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com
PS. Även anrika Guggenheim i NY hade en intressant fotoutställning över en kvinnlig fotograf som dog ung och delvis har inspirerat just Cindy Sherman. Utöver då en spännande reprospektiv utställning över skulptören John Chamberlains 60-åriga karriär som skapare av spännande konst med
bilskrot som “basmaterial” för sina skapelser. Fascinerande.
Högst upp i MoM har de nu våren 2012 en fin fotoutställning av den mytiska fotografen Cindy Sherman, en av världens främsta i sin konstform. Utställningen av hennes bilder täcker en halv våning på MoM – från 1975 och fram till idag.
En av de äldsta verken i Cindy Sherman-utställningen är hennes genombrottsverk “Untitled Film. Det är en serie på 69 svartvita fotografier där hon utforskar den stereotypa form som kvinnor i filmhistorien gestaltats på. I foto efter foto visar Cindy själv kameleontiskt utklädd till olika figurer – som bombnedslag, hemmafru eller kallhamrad karriärkvinna.
Med den serien – och även annat i utställningen – vill hon visa hur fotot konstruerar , typifierar och schablonifierar genom hårt sminkning, billig rekvisita och mer eller mindre illasittande kläder. Genomgående blir intrycket av dessa kvinnor ett intryck av kyla, av något artificiellt. Och hela tiden med sig själv spelande alla rollkaraktärerna.
Sammantaget finns i den här MoM-utställningen totalt hela 171 verk av Sherman. Ändå är det bara en tredjedel av allt hon hittills har producerat. I en av salarna på MoM kan vi se Cincys konsthistoriska porträtt, i en annan sal hennes foton av clowner – och hennesperiodvis rätt omfattande samarbete med olika modemagasin. Men dessa modefoton är ironiska och går på tvärs mot allt vad den skönhet och den perfektion som modeindustrin gärna vill visa upp. Samma sak med hennes bilder av pråliga societetsdamer med kontrollerat stela ansiktsuttryck. Dessa verk tillkom kort före bankirfirman Leman Brothers konkurs och finanskraschen hösten 2008.
Sedan några år tillbaka arbetar Cindy Sherman mera digitalt. Och det får som följd i att i de nyare fotografierna är hon som “modell” inte bara utklädd utan också retuscherad. Hon finns då inte sällan med flera gånger på samma bild, exempelvis på den jättelika fototapet som möter besökaren redan vid entrén. Här finns hon i sammanlagt fem olika versioner, osminkad och med digitalt manipulerade anletsdrag.
Uppenbarligen verkar denna annars rätt anonyma fotokonstnär trivas i rollen som utklädd “modell” – bakom olika peruker, kostymer och sminkpackel. Men få är de fotografer som så skickligt “skruvat” och komplicerat självporträttsgenren som just Cindy Sherman lyckats göra.
För den som har vägarna förbli det pulserande New York finns skäl att rekommendera ett besök på den här utställningen på konstmuseet MoM. Det är väl värt en timme eller två av din tid!
Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com
PS. Även anrika Guggenheim i NY hade en intressant fotoutställning över en kvinnlig fotograf som dog ung och delvis har inspirerat just Cindy Sherman. Utöver då en spännande reprospektiv utställning över skulptören John Chamberlains 60-åriga karriär som skapare av spännande konst med
bilskrot som “basmaterial” för sina skapelser. Fascinerande.
posted by rbjorkenwall at 4:57 PM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home