Positiv S-trend i viktiga EU-länder och första kraftmätningen mellan Löfven och Reinfeldtt

Söndagen den 6 maj var en bra dag för europeisk socialdemokrati. I Frankrike segrade socialisternas Francois Hollande – inte helt oväntat – över högerns och sitta presidenten Nicolas Sarkozy med till slut rätt klara siffror. I juni lär denna anti-Sarkozyvåg leda till att även franska parlamentet får en klar vänstermajoritet. Och nu blir det mera av tillväxt(pakt) och inte enbart åtstramningspakt inom EU, som en konsekvens av detta. Tyskland har redan förstått signalen från franska valet och utlovar nu diskussioner inom EU om utformningen av en tillväxtpakt med satsningar på investeringar och annat jobbskapande. Återstår sedan att se hur omfattande det blir. Tysklands förbundskansler, kristdemokraten Angela Merkel, har också inrikespolitiska skäl för detta. Delstatsvalet i nordtyska Schleswig-Holstein – också söndagen den 6 maj – gick nämligen henne emot. Pikant nog har den tyska delstaten Schleswig-Holsteins och den franska republikens flaggor samma färgval, fast färgsättningen på den ena ligger lodrätt och på den andra vågrätt. Och nu blir det med stor sannolikhet en rödgrön koalitionsregering i stället för en svart-gul (kristdem. CDU och liberalerna FDP). Och om en vecka kan samma trend upprepas i den viktiga, stora industridelstaten Nordrhein-Westfalen om nu liggande opinionstrend står sig. (Lägg därtill att Labour gick fram kraftigt i de färska kommunvalen häromdagen i Storbritannien.) I Tysklands nordligaste delstat ökade SPD till 30,4 procent (+ 5 procent) av rösterna. Det är visserligen något mindre än väntat, men leder sannolikt till att SDP-ledaren Torsten Albig där blir nu regeringschef för en tänkbar koalitionsregering inom kort. Trolig allianspartner är då det gröna partiet som fick 13,2 procent (+0.8 procent) av rösterna samt Südschleswigscher Wählerverband, ett danskt minoritetsparti som fick 4,6 procent av rösterna och är undantaget från fem-procents-strecket för representation i delstatsparlamentet. Tillsammans har dessa tre partier ett mandats övervikt över de svart-gula på den borgerliga sidan. Den röda valsegern i den stora franska republiken (världens femte största ekonomi) och och den nordtyska delstaten innebär att förbundskansler Angela Merkels politiska agenda kommer att behöva modifieras. Också med tanke på kommande delstatsval i Nordrhein-Westfalen inom kort och kommande tyska förbundsdagsval år 2013. Det franska valresultatet är ett nederlag för CDU-kanslerns favorit Sarkozy, och därmed upphör även eran "Merkozy" i den europeiska politiken. Det nya läget medför en modifiering av och en ökad tonvikt på tillväxt och mindre av svångremspolitik i de fransk-tyska relationerna, liksom inom Euro-landblocket inom EU. Återstår att se om det nya samarbetsmönstret blir ökad tonvikt "Merklande" eller på "Hollankel". Visar det sig sedan att Angela Merkels trend att förlora delstatsval fortsätter också i viktiga Nordrhein-Westfalen och delstatsparlamentet i Düsseldorf den 13 maj, så kommer Angela Merkel och hennes CDU-parti att ha växande problem framför sig inför nästa förbundsdagsval år 2013. SDPs förhoppningar om en ny röd-grön tysk regering i Berlin ökar samtidigt men blir bl a beroende av hur den nya uppstickaren Piratpartiet fortsätter att klara sig – först i N-Westfalen och sedan i förbundsdagsvalet, och om Merkels skakiga koalitionspartner FDP (liberaler) överlever spärren på 5 procent av rösterna för representation i parlamentet i Düsseldorf respektive i förbundsdagen i Berlin. Uteslutet är då inte – om majoritetsläget förblir oklart – att Tyskland återgår till en stor koalition mellan CDU och socialdemokraterna SDP. Effekterna av dessa s-framgångar ute i Europa – delvis kända när debatten började – präglade indirekt även den första partiledardebatten i SVTs Agenda med färska Stefan Löfven, S, och det med viss spänning emotsedda duellerna mot främst moderaternas Fredrik Reinfeldt. Hur det gick? En hygglig debut av i detta sammanhang orutinerade Stefan Löfven mot en uppenbarligen något störd och arrogant Reinfeldt. Löfven lät sig inte provoceras av Reinfeldts lite väl maktarroganta stil utan höll i stort sett bra genom hela debatten. Bästa kortet för Löfven var arbetslösheten – särskilt den rekordhöga ungdomsarbetslösheten; hela 40 % bland unga utan gymnasieutbildning. Men han hade dock vissa problem med att visa tydligt hur S ska få ner den från nuvarande massarbetslöshetsnivå. Enbart utbildningssatsningar räcker inte. Han sade, vilket han bord, t ex inget om behovet av för en aktiv näringspolitik så viktiga infrastrukturinvesteringar etc (kunde t ex ha tagit gruvindustrin som växer och är i behov av infrainvesteringar som exempel här). Och Löfven måste lära sig att visa lite mera passion ibland, visa sig engagerad också. Inte enbart vara nedtonat ansvarsfull. Samtidigt har just detta – så här långt – att Löfven uppträder lite lågmält tryggt, gjort att han vinner på sin trygga, sävliga och norrländska stil mot Reinfeldts lite väl maktarroganta stil. Men lite mer passion ibland från Löfvens sida skulle inte heller skada. Löfven får träna lite mer på det här inför kommande debatter! Lite bättre och mera genomarbetade svar på vinsterna i välfärdstjänsterna skulle heller inte skada. Nu blev Löfvens svar på den här punkten lite för tunt och håller inte riktigt vid en prövning mot den råa verkligheten och inför valet 2014. Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com