Bättre samverkan krävs inom forskningspolitiken

Ökat fokus på samverkan mellan stat/landsting, akademi och näringsliv krävs i forskningspolitiken. När teknik möter medicin uppstår inte sällan ljuv musik. Men för att det ska uppstå lite oftare räcker inte nuvarande forskningssatsningar. Dessa måste nu snarare minst fördubblas – som andel av varje satsad vårdkrona i landet- från sex till tolv miljarder kr årligen för att Sverige åter ska vara med på banan. Detta inte bara för framtidens patienter som kan få nya behandlingsmetoder utan också för framtidens företag som kan sälja produkter på världsmarknaden. Just nu bereder regeringen sin nästa forskningsproposition. Förra propositionen för fyra år sedan gav visserligen välbehövligt men ändå otillräckligt penningmässigt lyft. Dessutom var samverkan och förankringen i näringslivet alldeles för svag. Om denna obalans kommer att rättas till i kommande forskningspolitiska proposition är skrivet i stjärnorna. Det är dock känt att utbildningsministern Jan Björklund är lite för passionerat intresserad av ett Nobelpris till Sverige. Ett sådant lär dröja – om det ens kommer - och är i vilket fall som helst helt fel fokus. Tvärtom anser allt fler att det nu krävs en forskningspolitik som sätter just samverkan mellan forskningen inom akademin och näringslivet i första rummet. Och på att forskningsresultat också måste ge avkastning som i sin tur kan investeras i ny forskning. Inte minst så på den livsviktiga life science-forskningen. Ett av många goda sådana regionala exempel är Center for Medical Image Science and Visualization (CMIV) i Linköping och Visualiseringscenter i Norrköping där företag som Siemens och Philips sätter sina senaste instrument i forskarnas händer för att få reda på hur man kan använda dem på bästa sätt. Den ser ut som en läsplatta och man sköter den genom att trycka på skärmen, förstora och flytta runt, men det virtuella obduktionsbordet är stort som ett köksbord. Om man blev röntgad på 70-talet så motsvarade de bilder man då fick fram cirka 15 megabyte, vilket i dag är några få knäpp med en liten digitalkamera. Dagens teknik erbjuder en informationsmängd som är en miljon gånger större, vilket för med sig att utrustningen som används även måste kunna sålla fram de relevanta skikt man vill titta på. Läkaren kan operera med knivskarp precision exakt där hon/han vill. Allt annat kan lämnas oskadat. Ett riktmärke för årets forskningspolitiska beslut måste vara ökad samverkan mellan den akademiskt inriktade forskningen och den som utförs inom industrin, såväl nationellt som regionalt. Där det redan sker är det uppenbart vilka fördelar det ger och det är avgörande för om nya verksamheter ska kunna uppstå och t ex nya och ännu bättre fungerande hjälpmedel för funktionshindrade, ny och säkrare hjälpmedel vid olika kirurgiska ingrepp etc kunna tas fram och bli använda i stor skala. Något som i sin tur även kan generera nya exportinkomster för Sverige. Samverkan är inte något som kan kommenderas fram, men däremot att skapa bättre förutsättningar än vad som finns i dag. Företag och forskare måste hitta varandra bättre än som nu är fallet. Det är först när man erkänner olikheterna och finner metoder för att förena dessa som god samverkan kan uppstå. Ingen kan med säkerhet förutse vad som kommer ut av sådana satsningar eller vilka företag som startas. Däremot är vi övertygade om att ett stort antal företag kommer uppstå i kölvattnet av en framgångsrik samverkan. Det är när långsiktig kunskapsutveckling och forskning av god kvalitet möter näringslivets behov som stora gemensamma vinster kan uppnås. Men utan en fördubbling (från 6 till 12 miljarder, se Ingvar Carlsson m fl i DN 27/5) av de resurser som nu satsas på medicinsk forskning – life science – blir det inte möjligt för Sverige att hämta igen vad som gått förlorat på senare år och som nedläggningen av läkemedelsjätten AstraZenecas forskning i Södertälje nyligen bara är ett lika dystert som färskt exempel på att Sverige nu tappar mark. När statsminister Fredrik Reinfeldt snorkigt och korttänkt avfärdat S-ledaren Stefan Löfvens återkommande tal om samverkan mellan stat, akademi och näringsliv som inbjudningar som lite “fika” så visar han bara att han inte vill förstå att det här ytterst handlar om samverkanssamtal om Sveriges framtid. Men Reinfeldt har väl svårt att medge att Löfven här är inne på ett spår som de själva, trots sex år vid makten, hittills nonchalerat å det grövsta och nu har svårt att självkritiskt medge. Robert Björkenwall,(robert.bjorken@telia.com)