Somliga har det bra i sommar men den "andra sidan" glöms lätt bort

Observerat:

Medan många av oss njuter av sommar och semester, så finns det idag närmare 300 000 barn i vårt land som lever i fattigdom. Att leva fattigt innebär att en familj ska klara sig på försörjningsstöd.

Under sådana förhållanden är inte semester att tänka på. Särskilt inte om man är ensamstående. Sommaren innebär också att många barn hör av sig till Rädda Barnen med sina bekymmer.

De är hemma i stan, men fritids är stängt och kompisarna har åkt på semester. Många ensamstående föräldrar hör i allt större omfattning av sig till till privata välgörenhetsstiftelser för att få penningbidrag till någon form av semester
eller åtminstone ett antal dagars bortavaro och "vila" från en hårt ansträngd vardag.

Färska data från Socialstyrelsen och Ungdomsstyrelsen visar att utbetalningarna för socialbidrag ökade med drygt 19 procent 2008- 2009.
I åldersgruppen 20- 24 år har socialbidragen ökat med 22 procent bland män och 16 procent bland kvinnor. Antalet långvariga socialbidragstagare mellan 16 och 29 år har ökat med 14 procent.

Det är cyniskt i lägen som dessa av arbetsmarknadsminister Littorin, m, att då säga att ungdomar ska sluta spela tevespel och engagera sig. De flesta gör allt vad kan för att få en plats i samhället. Men utan samhällets stöd och aktiva insatser
så har faktiskt långtifrån alla samma livschanser. Bara man vill se verkligheten sådan den faktiskt är - och hur den förändrats bara under de senaste tre, fyra åren.

Se här finns ett av många områden där den politiska oppositionen borde föra fram en långt skarpare kritik mot regeringens allt råare klasspolitik.

/Robert Björkenwall; robert.bjorken@elia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com

PS. Långtifrån alla ungdomar kan med andra ord "glassa runt" i Australien, Thailand, Sudersand på Fårö m fl och twittra och facebooka runt med sina kompisar och inte sällan då även bli en aning bortskämda och glömmer då bort att världen inte alltid ser så förbannat vacker ut som en kritvit beach med sköna bad och lagom slapp tillvaro.

En reklambroschyr utan större substans om ett Sverige som håller på att klyvas

På statens bekostnad - lagom till Landsbygdsrikdagen i början av maj månad - lät näringsministertrycker Maud Olofsson trycka upp ett reklamhäfte med 156 punkter om vad regeringen gjort för att förbättra för landsbygden. Här finns allt från avdrag för hushållsnära tjänster som främst används i storstadsområdena till vårdnadsbidrag som inte har med regional utveckling att göra med. EU:s strukturfonder och regioonal utvecklingsplanering som knappast är regeringsinitiativ är också med. Dessutom kryddas hela anrättningen med litet allmänna formuleringar om uppföljningar av diverse åtgärder. Substansen går minst sagt att ifrågasätta.

Lägg så till detta att det praktiska utfallet är att de regionala klyftorna ökar. Och det är inte särskilt konstigt. Regeringen tillåter ju en avveckling av statliga jobb som tidigare utlokaliserats. Nya statliga bolag förläggs till storstäderna. Allt detta sker medan Maud Olofsson talar om landbygsglasögon. Om hon har dem på sig så sitter de sannolikt bak och fram. Och då blir det som det blir, helt felfokuserat. Inte undra på att allt fler väljare överger henne och hennes parti.

/Robert Björkenwall

Kvinnor förlorar på moderaternas politik

Kvinnor förlorar på moderaternas politik
- kvinnor vinner på rödgrön ekonomisk politik

En av de frågor där vårriksdagens sista partiledardebatt innan höstens riksdagsval kom att hetta till rör kvinnorna situation

Den gemensamma rödgröna vårbudgeten från maj månad innebär ett steg framåt för jämställdheten i Sverige.

Könsfördelning reformer (rödgrön) Könsfördelning av reformer (2006-2010)

44,6 % män 55,4 % kvinnor 56,4 % män 43,6 % kvinnor

Fördelningsanalysen visar att förslagen har positiva effekter främst för låg- och medelinkomsttagare. Analysen visar också att kvinnor får drygt 55 procent av den totala förändringen av nettoinkomsten, eller i genomsnitt 1 400 kronor mer om året. Det är nästan 25 procent mer än männen får (se diagram ovan).

Riksdagens utredningstjänst (RUT) har också analyserat de fördelningspolitiska effekterna av regeringens politik mellan 2006 och 2010. Studien visar att den procent som har de högsta inkomsterna har fått nästan lika mycket som 25 procent av befolkningen. Analysen visar också att män har fått 30 procent mer än kvinnor genom regeringens politik. Män har fått drygt 56 procentenheter av förändringen kvinnor har fått knappt 44 procentenheter av förändringen (se diagram ovan).

Färre jobb i välfärden med regeringens politik

Många kvinnor arbetar i välfärden. När skatterna sänks på bekostnad av välfärden drabbas kvinnor i högre utsträckning än män.

SKL
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har rapporterat att det under det fjärde kvartalet år 2009 försvann 18 000 jobb inom den skattefinansierade välfärden - dvs. summan av utvecklingen av antalet jobb inom välfärd oavsett huvudman. (källa: SKL PM om Kommunernas sysselsättning)

”Minskningen tilltog även under andra halvåret, minskningen var 9 000 kvartal tre och 18 000 kvartal fyra jämfört med motsvarande kvartal 2008”

SCB
SCB/AKU rapporterar att det under det första kvartalet i år försvann 25 000 jobb inom vården och omsorgen - oavsett huvudman, form av juridisk person, driftsätt osv. Minskningen av antalet sysselsatta och anställda inom vården och omsorgen är statistiskt säkerställd. (källa: SCB/AKU)

KI
Konjunkturinstitutet har på regeringens uppdrag utrett utvecklingen av sysselsättningen i den skattefinansierade välfärden. KI rapporterar att mellan 2007 och 2009 minskade de kommunalt finansierade sysselsatta (dvs. oavsett huvudman) med 33 000 personer. (Källa: KI)

"Mellan 2007 och 2009 minskade de med omkring 33 000 personer, det vill säga ca 3 procent. Åren dessförinnan skedde det en successiv ökning av de kommunalt finansierade sysselsatta."

Robert Björkenwall

Kort om en kanonfin studieresa till Norge

Återvände sent torsdag kväll den 10 juni från en kanonfin och ytterst givande studieresa under ett par dagar i Oslo. En av topparna var det sakpolitiskt mycket upplysande och intressanta samtalet i Stortingen med stortingspresident Martin Kolberg om regionalpolitik, svenska resp. norska valrörelser och rödgrönt samarbete,hur europeisk och delvis även nordisk socialdemokrati "new labour-ifierats för mycket etc. Fint samtal om välfärds- och arbetslivsforskningen med bl a forskningschefen Jon Erik Dolvik om välfärdssamhället och om inkluderande arbetsliv, och syftet bakom de statliga NAV-kontorens tillkomst i varje kommun (bara en dörr in till myndighets-Norge för arbetslösa, arbetsskadade, långtidssjuka etc) med utredaren Liv Sanne på LO resp. statssekr Gina Lund (utsedd till Norges "mäktigaste kvinna i politiken) som några av topparna på programmet.

Men egentligen var allt - även samtalet med statssekr. Hege Solbakken på region- och kommundep. som är centerpartist men inte av Maud Olofssons nylberala sort också var givande och gav många goda uppslag om hur en offensiv regionalpolitik kan "rattas" på bästa sätt. Bara det att de har en särskilt statsrådsgrupp som ansvarar för detta var intressant ta med sig hem till Sverige.

Med Martin Kolberg hann vi även värdera SCB-sifforna (partisympatimätning inför svenska valet) och vad de betyder för våra chanser att vinna valet och för den fortsatta valstrategin. 33,8 % är väl inte lysande men vi får inte falla ner mer!

Stortingspresident Martin Kolberg är därtill också en stark ideolog och gillar alls icke att socialdemokratin "new labour-ifierats" som mycket som den gjort. Men nu har detta nått vägs ände, ansåg han.

Och tänk att forskningsstiftelsen FAFO - med goda sociologer, ekonomer och statsvetare etc - lyckas så bra med att "rulla runt" en verksamhet på 100 mille (90 % projektintäkter) varje år med välfärds- och arbetsmarknadsforskning m m som står arbetarrörelsen nära och ändå har gott rykte i forskarvärlden i stort. Det har inte vi klarat, trots vår storlek! Varför kan man undra och grubbla länge över.

/Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com

Om ett givande besök i gruvorten Kiruna

Mötte några riksdagsledamöter - hemkommen från Ryssland och en studieresa där - när jag på Arlanda häromdagen var på väg till Kiruna med ett sällskap. Men mer än några korta ord om våra respektive resor hann vi bara med innan jag med sällskap klev på planet till en hellyckad resa till Kiruna. Särskilt de stockholmare jag hade med som aldrig varit där förut fick mersmak och vill åka till själva igen längre fram.

Vi hann med Rymdbasen Esrange, Jukkasjärvi (ishotellet var dock på väg att smälta samman till intet), var ner i gruvan på 540-560 meters nivån, såg även svampodlingen av japansk shii-takesvamp (suverän matsvamp till vilt), fick en genomgång av stadsflytten (och den nya information som kommit fram som komplicerar bilden och gör att tidigare planeringen nu delvis måste göras om; jag har för egen del förståelse för att det faktiskt inte går att fatta en bra beslut redan nu), och vi hann även med en sväng till Abisko-Riksgränsen och in en bit i Norge, såg Silverfallet (nära Björkliden) och såg hur fullt med skidåkare och vandrare det var på anläggningen i Riksgränsen. Här finns potential för besöksnäringen att växa ännu mer.

Slutintrycket som dessa urstockholmare hade var att Kiruna är och ger intryck av att vara välmående (3,7 % arbetslöshet är rekordlågt jämfört med övriga Sverige), och fastighetsbeståndet ser väl underhållet ut (tre av dem som var med har faktiskt jobbat professionellt med fastighet i 15-20 år, och en av dem gör det än idag i Stockholm), så de kan proffsmässigt bedöma olika aspekter och fastighetsskötsel m m apropå den stadsflytt som måste påbörjas i Kiruna 2012-2013 och sedan gradvis fortsätta fram till ungefär 2030 - i takt med att malmkroppen (världens största järnmalskropp) bryts och äter sig in mot stadshus och centrumbebyggelse.

Apropå att Kiruna bara har 3,7 % arbetslöshet och att LKAB (gruvbolaget) går som tåget och öppnar nya gruvor och förbereder stadsflytt etc som vi fick se och höra när vi var där.

Faktum är att det i "lilla" med geografiskt rekordstora Kiruna startas i genomsnitt 100 nya företag i kommunen varje år. Överlevnadsgraden är 80 procent efter tre år. Det är högre än riksgenomsnittet. Totalt finns det 1 800 aktiva företag i kommunen. Omkring 4 300 kirunabor är anställda i småföretag. (En annan sak är sedan att utan dragloket gruvan och LKAB så skulle läget vara ett annat.). Kiruna är Sveriges föreningstätaste kommun så det sociala kapitalet är också i gott skick.

Handeln har också fått ett rejält uppsving. En rad kedjor har etablerat sig i Kiruna. Vi hann ju inte se allt. Rätt nya som kommit till där är bl a El-Giganten, Lakkapää, Claes Ohlsson, ICA Kvantum, Kicks, Kapp-Ahl med flera...Kommunen har ändå bara 23 000 inv., varav 18 000 i centralorten Kiruna.

Även den kommunala investeringsbudgeten bidrar till att sätta fart på samhället , och att det ger ett så välmående intryck med bra underhållna fastigheter och annat. Man satsar just nu 100 miljoner kr på ett nytt äldreboende på Lombolo-området, 200 miljoner kr på en ny Raketskola med fullstor idrottshall samt 70 miljoner kr för att rusta upp badhuset. Kommunen för även diskussioner med Kiruna FF och LKAB om att bygga en "tältinomhushall" för fotboll, friidrott, golf med mera. En utekonstgräsplan för fotboll m m finns redan sedan många år, liksom en ny ishockeyhall i Lombolo-området. Och de fastigheter som LKAB:s dotterbolag FAB (bl a klassiska bläckhornen-husen och mycket annat), Jakobssons, Kiruna Bostäder m fl förvaltar i stan är rätt väl underhållna, helheten är bra. Och Kiruna kyrka (utsedd till Sveriges vackraste byggnad år 2001) luktade gott av tjära och hade bladguldet finputsat, som vi kunde se. Och konsten i stadshuset håller fortsatt hög klass och hänger där tillgänglig för alla vanliga vardagar och även helger när de har nåt evenemang i stadshuset.

Skatteverket sa t ex tidigare att man skulle dra ner på personal i Kiruna men nu har det i stället - efter som det finns "drag på orten och regionen" - ska utökas med 40 nya jobb. Och härom året valde Rikspolisstyrelse Kiruna för etablering av ATK (automatisk trafikkkontroll, alltså koll av bilder från alla fartkameror i landet). Den satsningen gav ungefär 70 nya arbetstillfällen. Och rymdverksamheten såg vi ju själva lite om när vi var på Esrange - och den växer. Liksom besöksnäringen - ishotellet, fjällturismen etc - och vi såg ju att det var skapligt med folk i Riksgränsens anläggning, trots att det just nu är lite "off season". Och det här anläggningarna brukar vara rätt fulla även på sommaren med alla fjällvandrare och en och annan "sen" skidåkare längst upp i liftsystemet. Den som gillar att fiska har många utmärkta ställen för det inom Kiruna kommuns gränser; röding- och siksjöar, älvar och halvstora bäckar (jokkar) med harr, öring etc.

Så i mina egna och medresenärers ögon och öron är Kiruna en region som "mår bra, har stolthet, satsar på framtiden och är en stor tillgång för landet". Gruvan, rymden, besöksnäringen (stor potential att växa; i Riksgränsen var det t ex fullt av norrmän, en och annan tysk, holländare, finnländare, ryssar etc. Och även med många studentfirande ungdomar och andra i Mommas krog på hotell Ferrum gick det rätt städat till även vid sen timme. Det svinas ner långt värre bland "bratsen och stekarna" (överklassungdomar och dito vuxna) på krogarna runt Stureplan i Stockholm. På Mommas är det mera avslappnad stil, och den musik man bjöd på den sena kväll vi var där innehöll rader av gamla godingar i rockbranschen. Polisen och krogens egna vakter höll en godmod och schyss social koll - så även den punkten på vårt besöksprogram gav ett gott slutintryck.

En annan sak är sedan att de alltid behövs ytterligare ett och annat ställe i stan som ungdomar kan hålla till i och känna att de trivs i. Trots Mommas, Folkets hus etc. Men för idrottande ungdom, och aktiva i jakt och fiske etc finns mer att göra i Kiruna - jämfört med många storstäder. Fler dörrar är "stängda" för dem på andra håll. Så Kiruna är inte bara dåtid och nybyggaranda från gammal gruvepok - utan faktiskt också hyggligt god framtid.

På sitt sätt blev därför även den här resan en liten "investering" i regionalpolitiskt tänkande för stockholmare som ytterst sällan - som även mina medresenärer i helgen - eller inte alls varit norr om Sundsvall.

/Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com

PS. Lite "udda" men skoj var att jag - trots noll kontakt innan - ändå lyckas komma in på rymdbasen Esrange bara genom att prata lite och att man där även kände till min nu sedan nåt år bortgångna farsa. Vi fick vår seans med en genomgång av ryndverksamheten som blir allt viktigare för bl a klimatforskningen och bjuds därtill på fika efteråt. Allt annat övrigt var däremot väl planerat i förväg. Så jag och mina medresenärer på totalt fem pers. återvände nöjda och trötta i ett fullsatt plan hem från Kiruna till Stockholm sen söndag kväll. Man hinner med otroligt mycket på bara ett par dagar - med lite planering. Och när man därtill utnyttjar den gnutta "street smartness" som man månhända kanske begåvats med. På köpet lärde sig ett antal urstockholmare att den här gruvstaden i norr bidrar rejält till nationens kassa och ingalunda är en börda för nationen Sverige. Kunskaperna om vem som egentligen är bidragande respektive "tärande" skulle nog behöva spridas till många fler. Då skulle vi sannolikt få en helt annan och långt mera nyanserad diskussion om
regional utvecklingspolitik, om våra högskolor, investeringar i infrastruktur och annat liknande.

/Robert Björkenwall