Svensk säkerhetspolitik bör bygga på fortsatt alliansfrihet också på 2010-talet – det gagnar oss bäst---- I Sverige byter de borgerliga partierna i rask takt åsikt inom säkerhets- och försvarspolitiken. Och särskilt så vad gäller synen på Nato och ett eventuellt övergivande av neutralitetspolitiken mot ett aktivt inträde i försvarsalliansen Nato. Senast i raden bland sådana sidobyten är tidigare pålitliga centerpartiet vars partiledning (men ännu inte partiets landsmöte!) nu öppet förespråkar ett svensk Nato-medlemskap. Emot detta står de två regeringspartierna socialdemokraterna och miljöpartiet samt vänsterpartiet. Frågan som då bör ställas är följande: Har alliansfria Sverige – liksom Finland – verkligen något att vinna på att nu när Putins Ryssland uppträder allt mera aggressivt utmanande i Östersjön och annorstädes verkligen något att vinna på att ytterligare öka de säkerhetspolitiska spänningarna genom att nu överge sin alliansfrihet och aktivt söka medlemskap i Nato!? Och skulle likaledes alliansfria Finland med sin långa landgräns mot Putins Ryssland tjäna på att nu gå med i Nato!? Tillåt mig tvivla på den saken. Visst är det så att Sverige och Finland fritt att som suveräna nationer fatta sina egna beslut utan hänsyn till andra. Ryssland, lika lite som någon annan nation, har här någon vetorätt mot oss. Vi bestämmer själva helt och fullt. Men ett Nato-medlemskap för oss – allra minst nu i detta säkerhetspolitiska läge med växande spänningar och osäkerhet i vår omvärld – nu skulle få konsekvenser och knappast göra Ryssland mera vänligt sinnat om man skulle få Nato på en ytterligare så där 135 mils lång direktliggande gränsyta som man hittills inte haft. Vad skulle bli följden av detta? Ökad eller minskad spänningar och hot? Svaret är tämligen givet – en rejäl ökning av konfliktrisken och detta i sin tur skulle rimligen också kräva ökade svenska försvarsanslag och andra insatser. Och samma sak skulle fallet bli för finsk del. Vill en majoritet av svenska och finska folket verkligen det!? Tillåt mig tvivla. Tror inte det. En helt annan sak är däremot att vi – precis som Sveriges försvarsminister Peter Hultqvist sagt (se DN 31/8) – för att få tillgång till kvalificerade upplägg och plattformar för övningsverksamhet för flyget, marinen och armén har mycket att vinna på att ha övningsverksamhet med Nato i sammanhang som gagnar det svenska försvaret och ytterligare vässar dess spetskompetens.Och det är fullt förenligt med ett fortsatt alliansfritt Sverige. Samma sak gäller att gradvis öka och fördjupa försvarssamarbetet med alliansfria Finland på de områden som är till nytta för oss båda. En viktig förklaring till Sveriges framgångsrika och av tidigare generationers kloka politiker väl avvägda ställningstaganden i regeringsställning och riksdag har gagnat oss väl under många årtionden. En annan faktor av stor betydelse vad var det faktum att Sverige i kriget mot Tsar-Ryssland år 1809 förlorade Finland. Hade Finland däremot fortsatt varit kvar som Sveriges östliga provins (som vissa av mina finska vänner brukar säga) så hade vi med stor säkerhet inte kunnat undgå att dras med i flera krig på 1900-talet (jfr finska Vinter- och Fortsättningskriget m fl). Vi har inget att skämmas över här utan bör tvärtom vara stolta över Sveriges omvittnade alliansfria fredsvilja. Precis som Finland också kan vara för sin alliansfria linje sedan andra världskriget. De geopolitiska realiteterna är som de är och Ryssland ligger där det ligger. Det kan inte tänkas bort. Men vi ska vara stolta över den ynnest som över 200 år av fred som vi fått uppleva. Lärdomarna av detta ska vi vara rädda om och vårda väl också på 2000-talets just nu tämligen problemfyllda värld. Inte huvudstupa kasta oss in i något – t ex ett mera osäkert och spänningsskapande Nato-medlemskap – utan med kyla noga värdera vad som faktiskt gagnar oss bäst också framgent. Vilken är då slutsatsen av detta konstaterande? Jo, det finns ett bättre alternativ för oss än ett Natomedlemskap. Det är en fortsatt alliansfrihet i kombination med – precis som regeringen Löfven och försvarsminister Hultqvist – en ökad och stegvis fördjupad satsning på nordiskt försvarssamarbete. Detta att svenska förband övar tillsammans med andra länder (Finland, Norge men också de baltiska staterna och USA). Och det finns ingen större dramatik i detta. Bland annat för att vi själva bestämmer när och hur vi ska öva tillsammans från gång till annan och för att ytterligare vässa spetskompetensen inom olika grenar av svenska försvarsmakten. Min för min del menar jag att en renodlad yrkesarbete är en för tunn bas för att framgångsrikt kunna värna vår självständighet och breda folkliga förankring som behövs för en god uppslutning kring vår försvars- och säkerhetspolitiska linje. Så tidigare okloka felbeslut av med blott tre rösters övervikt i riksdagen år 2009 avskaffa värnplikten måste nu återtas och en obligatorisk värn- och plikttjänster för både män och kvinnor införas av Sveriges regering och riksdag. Det vore också bra för att trygga en bred folklig uppslutning kring en fortsatt alliansfri försvarspolitik. Och ska Gotland kunna värnas och försvaras så skulle den målsättningen lättare kunna förverkligas med en återinförd obligatorisk värn- och plikttjänst. Precis som Finland – och klokt nog – fortsatt att ha i motsats till Sverige. Så ta lärdom här och gör om och gör rätt!. Så det tämligen färska blocköverskridande försvarspolitisk beslutet som försvarsminister Hultqvist lyckats få till stånd och som innebär en 11 procentig ökning av försvarsutgifterna under åren fram till 2020 är klokt och bra. Särskilt om den satsningen används till en kraftsamling kring skyddet av våra gränser med fasthållandet av en fortsatt alliansfrihet i vår säkerhetspolitik. Ännu bättre blir det sedan om nästa steg från regeringens och riksdagens sida skulle bli en i närtid införd obligatorisk värn- och plikttjänst för män och kvinnor. Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com Se också länk om återinför obligatorisk värn- och plikttjänst, http://www.gd.se/opinion/debatt/aterinfor-varnplikten-4, http://www.helagotland.se/opinion/aterinfor-varn-och-tjansteplikt-i-sverige-11868694.aspx m fl (Artikeln ovan är publicerad i bl a LT i Jämtland 20/9, Arbetarbladet 15/9 m fl och finns även i en engelsk version på denna blogg och i en något annan version publicerad i bl a Hudiksvalls tidning, Söderhamns-Kuriren 2/10, LT i Jämtland 20/9, Hufvudstadsbladet 7/10 samt i en uppdaterad version i Arbetarbladet 11/1-2016, Hudiksvalls tidning, Söderhamns-Kuriren etc 12/1-2016, Sundsvalls tidning 16/1, Gotlands tidningar 15/1-16 m fl)