Finska folket röstade bort sin regering men vilken ny sådan man får var länge lite mera oklart

I finska riksdagsvalet den 19 april röstade låga 70 procent av folket bort den sittande och den senaste tiden allt mera inbördes grälande regeringen Stubb. Men riktigt vad folket nu vill ha i stället är lite mera oklart. Bortsett då ifrån att de två oppositionspartierna Centern (största valvinnaren) och populistiska Sannfinländarna ( nu näst största parti) blev valvinnare och där Centern blir statsministerparti och kanske båda kommer att ingå i nya regeringen som lär komma till i början av maj månad. Någon av valets förlorarpartier, Stubbs Samlingsparti och Socialdemokraterna, SDP (näst största parti i avgående regeringen), lär sannolikt också ingå i nya, Sipiläs centerledda regeringskoalition. Om det sedan blir en så kallad rödmylleregering, där Centern och Socialdemokraterna ingår eller om det blir en grönblå, rent borgerlig regering med Centern, Samlingspartiet och Sannfinländarna ingår, ja, det återstår att se. Hur som helst måste nu de finska Socialdemokraterna – förlorade åtta mandat och är nu med sina 16,5 procent i väljarstöd nya riksdagens blott fjärde största parti – ta lärdom av valförlusten. (S-ledaren Rinne gjorde ingen riktigt bra avslutande valdebatt i finska televisionen; men fick ändå flest personröster av valda 34 SDP-riksdagsledamöter, och av vilka hela 21 är kvinnor!) Hur som helst måste SDP nu göra sin hemläxa, gå tillbaka till sina idémässiga rötter, rusta upp sin organisation, förbättra sin dialog med folket på fältet och våga mer och samtidigt nu i närtid göra sitt vägval. Gå i opposition och se på när en Sipilä-ledd, renodlat borgerlig regering börjar göra tuffa nedskärningar i budgeten på så där 6 miljarder euro (= 56 miljarder sv. kr)för kommande mandatperiod och samtidigt säga sig försöka få ner den nu dryga 10 procentiga arbetslösheten samt fart på exporten igen. C-ledaren Sipilä och andra (SDP mfl) menar dock att en så stor nedskärning är för mycket. Alternativt att trots valförlusten ändå ingå i det valsegrande mittenpartiet Centerns och it-miljonären Juha Sipiläs ledda koalitionsregering, där möjligen även Timo Soinis populistiska Sannfinländarna också kan komma att ingå. Men en faktor som kan tala för att SDP, trots allt, ingår i regeringen är att SDP behövs som “vakthund” och garant för att också fackföreningsrörelsens synpunkter vägs in vid regeringens lösningar av viktiga samhällsekonomiska och arbetsmarknadspolitiska frågor. Även regeringsbildaren Sipilä lär tycka så. Återstår att se vilket vägval S-ledaren Rinne , och partiledningen nu slutligen gör. Inget av alternativen är helt givet i nuläget. Men till slut visade sig att valsegraren Sipilä föredrog Stubb och Samlingspartiet framför Rinne och SDP som tredje part ihop med Soinis SannFin och Centern i sin nya regering. Och då blir det för SDP nu att gå i en förhoppningsvis aktiv oppositionsroll. Den tiden i oppositionen bör också användas för att förnya partiet från golv till tak - allt från organisationen, verksamheten, profilen, symbolerna, framtidsvisionen – men däremot inte idéarvet! I det jobbet borde nog SDP-ledaren Antti Rinne ta lite hjälp av sin företrädare Eero Heinäluoma och hanss erfarenhet och analytiska förmåga. Men vi får väl se hur det går med den saken och om förnyelsen görs så grundligt som den nu borde. Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com (Publicerad i bl a Sundsvalls tidning 18/9-15 m fl)