Amerikanska valet och klimatfrågans icke-roll - exemplet Florida

Tyvärr finns ingen quick fix som kan rädda oss från den allt mera besvärande klimatfrågan. Allra minst så i USA, där klimatfrågan (särskilt bland republikanerna) spelar nära nog ingen roll alls i det förestående amerikanska president- och kongressvalet hösten 2016. Okej, möjligen i Kalifornien då eftersom vattenbristen (läs torkan) blir allt mera besvärande och guvernören Jerry Brown, demokrat, gör vad han kan (ransonering i väntan på mera långsiktiga lösningar) för att få folk att förstå att vattnet är en allt begränsad resurs och inte folk längre kan slösa med hur som helst. Men i en annan solstat, Florida, är nonchalansen och den politiska cynismen långt större. Särskilt så bland republikanska politiker (med mycket få undantag). Och varifrån Hillary Clintons två främsta republikanska motståndare – ex-guvernör Jeb Bush, Florida och senator Marco Rubio, Florida - har sin politiska bas. Men trots att USA – i takt med allt fler återkommande extremväderförhållanden, stigande havsnivåer etc – redan år 2012 fick skadekostnader för naturkatastrofer på 780 miljarder kr (=näst mest i landets historia) och t ex tre fjärdedelar av Floridas 18 miljoner invånare bor i kustnära områden som på lite sikt riskerar att dränkas att stigande havsvattennivåer (60 centimeter fram till 2060, säger en amerikansk klimatrapport), så är en vanlig väljar- och politikerreaktion antingen tystnad, “jag bryr mig inte”, “det råder ingen enighet om att det kommer att ske” (= förnekelse) eller möjligen att “då får jag väl flytta när det blir dags”. - Det är nästan som om man vill säga...tyst, tala inte om det, så går det nog över, säger t ex professorn i miljörätt Richard Grasso vid Nova Southeastern University i Fort Lauderdale, lite norr om miljonstaden Miami (riskerar på sikt att hamna under vatten). Nästan hälften av Floridas 133 mil av sandstränder håller redan på att erodera bort. Och värdet av anläggningar och byggnader längs Floridas hotade kuster har ett uppskattat värde på 15 biljoner kr och de tre fjärdedelar av Floridas 18 miljoner arbetar tillsammans ihop fyra femtedelar av delstatens ekonomi. Så enbart dessa fakta ger ger en tydlig bild av klimatfrågans växande betydelse men som hittills bara ett ytterst fåtal, såsom stadsplaneraren Don Craig i det om kanske 20 år under vatten liggande Key West (närmare Havanna än Miami) och Phil Stoddard, borgmästare i South Miami (är professor i biologi vid Florida International Univ. i Miami) och några till. Stoddard förutspår – i takt med att havsnivån börjar stig med 30 cm (en fot), fler återkommande orkaner etc – ett framtida ras på såväl befolkningstillväxten som fastighetspriserna (nu skyhöga). Och redan nu säger han: “Jag råder gärna folk att köpa högt och sälja lågt” liggande fastigheter för att vara lite mera säkra inför framtiden. Enligt honom är det de unga som bäst har fattat budskapet medan deras föräldrar ännu inte har förstått att många, många inte kommer att kunna bo kvar där de nu råkar bo kustnära och lågt liggande ut mot Floridas strandlägen. Jag tänker lite på allt det här (och på Don Craigs råd till unga i Key West att “flytta”) när jag kollar banprofilen och sträckningen över alla broar och lågt liggande gator och bostadsområden som maratonlöparna avverkar när de (så också min maradebuterande dotter) gör sina dryga fyra mil i folkligt trevliga Miami Marathon. Hur ser det ut här om 20 år, eller om 30-35 år? Visst är det något surrealistiskt över en klimatpåverkande utveckling som många förnekar, låtsas om inte finns eller berör dem (men säkert deras barn!) och som – med få undantag i den mera lokala debatten – ännu spelar nära nog ingen märkbar roll alls (mest tydligt så bland republikanerna) i den uppseglande amerikanska president- och kongressvalsracet inför höstens partikonvent, kandidatkröningar och långa valrörelsecirkus inför avgörandet i november 2016. Men visst vore det lite bättre då om Hillary Clinton snarare än Jeb Bush eller Marco Rubio, båda Florida-republikaner, blev den som då flyttar in i Vita huset!? Robert Björkenwall ;robert.bjorken@telia.com (Publicerad i bl a Arbetarbladet 12/5, Gotlands tidningar 3/8, Vasabladet 28/7, Sundsvalls tidning 28/8,Östra Småland 12/10 m fl)