Finansminister Borgs "klargöranden" i ekots lördagsintervju

Observerat apropå lördagsintervjun med Anders Borg i radion: Borg var inbjuden som gäst i Ekots lördagsintervju 8 september, en intervjuserie som brukar vara mycket intressant då makthavare vanligtvis får svettas riktigt ordentligt. Men Anders Borg hade inget att frukta. Han fick i denna intervju främst inta rollen som ekonomisk expert - inte ansvarig politiker. Ekots ekonomikorrespondent Staffan Sonning ställde frågor som ”Vad kommer att hända i Spanien?” och ”Är eurokrisen över nu?” Det var lite synd. Gillar annars radions ekonomikorre Staffan Sonning men här “tog han inte riktigt i” som han borde. Anders Borgs uppdrag nu är ju att vara borgerlig politiker, en politiker med ett mycket stort ansvar för det samhälle vi har i Sverige i dag. Det finns en mängd av frågor som radiolyssnarna borde ha fått svar på. Några aktuella frågeställningar är bland annat dessa: Fredagen den 7 september rapporterade Ekot att antalet svenskar som lever på socialbidrag (försörjningsstöd) har ökat med 30 procent sedan Anders Borg blev finansminister. De allra flesta på grund av arbetslöshet och sjukdom. Är det här en utveckling som Anders Borg tycker är acceptabel? Var kanske det här själva syftet med politiken? Samtidigt presenterade Försäkringskassan en rapport som visar att en stor del av de människor som utförsäkrats från sjukförsäkringen står helt utan egen inkomst. Exakt hur de försörjer sig finns det inga säkra uppgifter på, men mycket talar för att de försörjs av sina anhöriga, eller av sparade medel. Vi har alltså fått ett nytt klassamhälle med människor som befinner sig ”utanför utanförskapet”. Är det här en utveckling som Anders Borg sympatiserar med? Eller tycker han att vi nu nått den nivå på den generella välfärden som Anders Borg önskade för 20 år sedan, när han skrev sin bok ”Generell välfärdspolitik – bara magiska ord?” Lördagen den 8 september presenterade (i DN) nationalekonomerna Jonas Vlachos och Björn Tyrefors Hinnerich en undersökning som visar att farhågorna för en betygsinflation i samband med friskoleexplosionen var väl motiverade. Vlachos och Tyrefors undersökning visar nämligen att elever på friskolor får högre betyg än eleverna på kommunala skolor. Ser Anders Borg detta som ett problem? Ser han kopplingen mellan sänkta studieresultat och vinstintressen inom skolan? I senaste Ekonomisk debatt konstaterar en grupp nationalekonomer att det inte går att utvärdera vilka effekter de fyra jobbskatteavdragen har haft. Det går helt enkelt inte att mäta effekterna av jobbskatteavdragen, som bara under åren 2007 till 2010 kostade statskassan 240 miljarder kronor, Anders Borg själv har i tidigare uttalanden hävdat att jobbskatteavdraget har skapat 120 000 jobb. Uttalanden han alltså nu – och tidigare även av bl a prof. Lars Calmfors - får invändningar och rätt många mothugg på. Vad har Anders Borg för svar att ge dessa nationalekonomer? Hur motiverar han de enorma skattesänkningarna? Frågor som under lördagens utfrågning inte kom att beröras, än mindre få några svar. Heller inte något om pensionärsskatten. Trots att pensionärerna varje månad på en snittinkomst på 15 000 kr betalar 340 kr mer i skatt än löntagare med samma inkomst. En djupt orättvis skatteorättvisa som borde bort. Men, Borg gav dock ett tydligt svar på en het inrikespolitisk fråga: Anders Borg kommer inte att tillåta att taket i a-kassan höjs. Trots att taket legat still på 18 700 kr/mån i sex år och allt färre numera får sina max 80 procent av inkomstbortfallet i a-kasseersättning. Borg motiverar detta med att en höjning av a-kassan, även om det bara skulle bestå under tre månader, skulle kosta 30 000 jobb. ”Vi har räknat på det här”, förklarade Anders Borg. Väl en ungefär lika “pålitlig” uträkning som den Borg och hans kompisar på finansen gjorde för att motivera jobbskatteavdragen.I stället vill vår finansminister införa ytterligare avgiftssänkningar för arbetsgivarna. Jo, för det har ju fungerat så bra hittills… Menar han. I grunden handlar detta dock om att Borg av ideologiska skäl vill att (lägst)lönerna ska hållas tillbaka, fackföreningarna tyglas och inkomstklyftorna växa. Sonning ställde så frågan: ”Är folk lata helt enkelt?” En fråga ingen politiker med självbevarelsebedrift någonsin skulle svara ja på, så Borg svarar: ”Nä… men jag tror att alla människor i olika utsträckning reagerar på incitament.” Borg talade – i en kaskad av ord – också om att regeringen först kan tänka sig att förbättra a-kassan när arbetslöshet nått ”nivåer där den ska vara, kanske då fem eller sex procent.” I praktiken är det ett erkännande att finansministern öppet och tydligt inte står för full sysselsättning och en politik för arbete åt alla. Ett svar som om något är ett mycket starkt motiv för väljarna att inte ge Borg fyra år till på finansministerstolen. Två mandatperioder är redan det åtminstone en period för mycket. Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com PS. Låt mig tillägga en sak apropå Borg i lördagsintervju: Inte är det, vilket socialdemokraternas ekonomiska talesperson Magdalena Andersson försökte antyda i Dagens Nyheter 9 september, någon större skandal – eller ”populism” som hon uttryckte saken – att Anders Borg först nu öppnar plånboken för att göra helt nödvändiga investeringar i vägar, järnvägar och forskning. Okej, visst har Andersson rätt i att Borg konjunkturpolitiskt motiverat hade kunnat göra detta redan 2011, eftersom läget i svensk ekonomin varken var bättre eller sämre än det är idag. Men någon "skandal" är det ju inte att den moderate finansministern två år innan valet 2014 kopierar delar av den S-politik som han och hans regering sågade jäms med fotknölarna för bara ett år sedan. Däremot triangulering - som är så vanligt i dagens politiska kultur. Också i vårt land.