Obama och Clinton i Charlotte lade grunden för valstrategin

Observerat om Obama och Clinton i Charlotte och grunden för demokraternas valstrategi: Bill Clinton krattade rejält i manegen för Barack Obama på demokraternas konvent i Charlotte, North Carolina. För övrigt en delstat som Obama och demokraterna satsar hårt på att vinna i höstens val. Clinton försvarade Obamas politik och angrep republikanerna bättre än av vad Obama själv hittills gjort. Men Obama är som bekant ingen dålig talare han heller. Därtill har han ofta hållit de bästa talen när han är lite pressad. Precis som nu är fallet. I mångt och mycket är Obama-kampanjens hela upplägg ett grundläggande försvar för de fyra år vid makten i Vita huset. Det kunde ha varit så mycket värre, om republikanerna i stället vunnit för fyra år sedan. Det är inte det enklaste eller sexigaste budskap att sälja in. Speciellt inte när 60 procent anser att landet är på väg åt fel håll och mindre än 50 procent ger Obama själv godkänt. Just med detta lyckades den lysande talaren Bill Clinton mycket bra med i Charlotte. Något som sedan Obama kunde spinna vidare på någon dag senare. Främst då att övertyga väljarna att han lagt grunden för en återhämtning som visserligen varit lite sen men som nu ändå är på gång. Och – precis som Clinton – så måste Obama i kommande valrörelse och debatter få in några träffande, svidande kommentarer om sina motståndare och vad de egentligen vill. Inte minst då hur det republikanska partiet har drivit rätt rejält åt höger de senaste fyra åren. En linje som utmanaren Romney också håller sig till – och som många amerikanska mittenväljare är mer eller mindre skeptiska till. Men viktigt är också för Obama att han övertygande nog förmår förklara vad han vill göra om han får fyra år till vid makten. Det har före konventet i Charlotte varit lite tunnsått med sådana besked. En realitet i sammanhanget är att amerikanska presidenter – brukar oftast kunna bli omvalda - mera sällan åstadkommer lika mycket under sin andra period vid makten som under den första.Sannolikheten är stor att presidenten – om han blir omvald – ändå måste handskas med ett representanthus som domineras av republikanerna och möjligen så även när det gäller senaten. Obama levde i stort upp till förväntningarna I det tal som Barack Obama höll på demokraternas avslutande konventdag i Charlotte i North Carolina var utmärkt, om också det inte kunde vara lika visionsglimrade change-inspirerande som det han höll för fyra år sedan i Colorado. Framför allt var det ett tal där Obama påminde konventets demokrater och n av väljarna om varför de röstade på honom för fyra år sedan och även övertygade en hel del av dem att ge Obama fyra år till. Alltså att ge honom lite mera tid. Just detta var vad han i praktiken mest av allt bad om i Charlotte i matchen mot Mitt Romney i novembervalet. Utgångsläget när han tog över efter den rätt misslyckade George W. Bush med kraftiga underskott i de offentliga finanserna och krisen på finansmarknaden var tuffare än förväntat. Men det är nu långsamt på väg åt rätt håll med jobben och ekonomin. Men någon enkel resa “lovar det inte nu heller” att bli om han får fortsätta fyra år till. - Vår väg är tuffare, men leder till en bättre plats. Ja, vår väg är längre, men vi reser tillsammans, sa han mot slutet av sitt flitigt applåderade tal. Innan dess hade han flera gånger talat om vilket avgörande vägval väljarna nu står inför. Därför gick han också hårdare åt sin motståndare (Romney) – som han dock bara nämnde vid namn en enda gång. Av tradition brukar det på sådana här tillställningar mest vara vicepresidentens uppgift att såga motståndaren längs med fotknölarna, men Joe Biden (som talade före Obama) talade mer om vilken stor ledare och statsman Obama har utvecklats till. Obama varnade för att Romney & Co vill ha rösterna, utan att presentera någon plan. Detta beror på att de egentligen bara vill pröva gamla recept, menade han. Eller som presidenten ironiserade om Romney och hans vice Paul Ryan: - Har ni överskott? Prova en skattesänkning. - Underskottet är för stort? Ta en skattesänkning till. - Känner ni en förkylning komma? Ta två skattesänkningar, plocka bort lite regleringar och ring oss på morgonen. Han drev också med Romneys och Paul Ryans brist på utrikeserfarenhet. Hur Romney kallat Ryssland för fienden nummer ett, hur han kan få problem med diplomatin med Peking om han inte kan besöka olympiska spel utan att förolämpa värdarna, etc. Ibland kändes talet nästa som ett State of the Union-tal, det årliga talet inför kongressen. En del har vi onekligen hört förr. Han höll ett tal för ungefär ett år sedan också där han presenterade sin jobbplan. Även det lät lite som gårdagens tal. Men den gången vände han sig till kongressen. I sitt konvents- och valupptaktstal vände Obama sig till hela det amerikanska folket – till både de egna aktivisterna och väljarna i stort som såg talet på TV. Han uppmanade dem välja rätt väg, genom att rösta på honom. Han listade upp en del saker han sa sig vilja göra. Vi fick bland annat se den gröne, miljöaktive Obamas återkomst. Något som amerikanarna annars inte sett så mycket av under de fyra år som gått. Inte minst därför att han haft en motspänstig och obstruerande republikansk kongressmajoritet emot sig. För fyra år sedan var det mycket tal från Obama om hopp och förändring. Nu i Charlotte tog presidenten tillbaka kontrollen över orden i i retoriskt effektiva vändningar. Ett sådant exempel var när han sade att valet för fyra år sedan inte handlade om honom. Det handlade om väljarna, om att väljarna var förändringen. - Ni fick det att hända! sade han och exemplifierade med effekter av sjukvårdsreformen (= genomförandet av “Obamacare”). - Ni gjorde det möjligt, sade han. Det var en dröm som kunde förverkligas. På samma sätt pratade han om hopp igen. Han sig sig aldrig ha varit så förhoppningsfull om Amerika. Det är folket, väljarna, som ger honom det hoppet, sade han. - Jag är förhoppningsfull, tack vare er, sade han och illustrerade det med några berättelser om människor han mött. På många sätt inte olikt hans State of the Union-tal. Inte minst ex-president Bill Clinton visade i sitt tal onsdagen den 5 september att det inte varit bara tomma ord. Påminde om allt som hänt. Varnade för allt som kunde komma om Mitt Romney skulle få ta över. Ett tal som – Clinton är en övertygande och skicklig retoriker – nog lär locka tillbaka en del av Obama-väljarna från 2008. Clinton liksom Obama själv gjorde ett bra jobb i Charlotte när det gällde att påminna dem om varför de en gång tog honom som president. Och många vill också att Obama ska lyckas. Hela storyn med Obama är ju så bra och många vill också att den ska få ett lyckligt slut. Om detta sedan räcker för att få ut tillräckligt många till valurnorna i november återstår att se. Innan dess har vi tre viktiga tv-debatter (plus en med med vicepresidenterna) och det kommer även tre, nya arbetslöshetsrapporter innan valdagen i november. Viktiga rapporter som helst behöver visa att siffrorna pekar åt rätt håll för att öka Obamas chanser till ytterligare fyra år i Vita huset. Ska vi gissa att Obama får sina fyra år till – men först efter en tämligen tät fight mot utmanaren Mitt Romney. Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com