Thursday, June 28, 2012
Om Obama efter HD-utslaget om "Obamacare":
Många men på senare tid något färre utanför USA räknar med att Obama kommer att bli återvald för en andra period som president i november. Han har dock inte drabbats av några politiska eller personliga skandaler, han är smart, städade upp – efter finanskrisen hösten 2008 – och fick amerikansk bilindustri (GM och Ford) på fötter igen, har åtminstone delvis fått till stånd en uppstädning inom finanssektorn, fått kongressens majoritet för sin sjukvårdsförsäkring som ger så där 30, kanske 35 milj. fler av de nästan 50 miljoner amerikaner en sjukvårdsförsäkring nu när även Högsta domstolen, HD, med 5 röster för och 4 emot godkänt “Obamacare” som icke författningsstridig samt börjat ta hem militären från Iraq och lagt fram en plan för samma sak i Afghanistan. Dessutom lyckades hans ministär – i motsats till George W. Bush – till slut också hitta och döda al Quida-ikonen Osama bin Laden.
Ting som dessa i hans “record” borde tala för ett återval och vinst mot utmanaren Mitt Romney på den republikanska sidan. Okej, ekonomin och jobben har inte utvecklats så positivt – läs, uppstädningen efter finanskrisen 2008 har tagit tid – som Obama hoppats önskvärt vore för en sittande president som söker ett omval. Men det faktum att sjukvårdsreformen överlevde också en HD-granskning betyder mycket för Obamas anseende som en reformpresident inför kommande omvalskampanj. Han lyckades med det som många, många presidenter tidigare gått bet på. Trots att motståndarna mot “Obamacare” haft mer än fyra gånger så stora kampanjresurser som Obama-sidan haft i lobbyaktiviteterna kring sjukvårdsreformen.
Pengaövertaget i insamlade kampanjmedel inför president- och kongressvalet i november kan möjligen – jämte ovissheten om hur ekonomin och jobben utvecklas – annars var en faktor som talar för republikanerna och Mitt Romney. Också i det racet har republikanerna på senare tid gått om Obama i insamlade dollarmiljoner till kampanjkassan. Obama har många små bidragsgivare och en sannolikt bättre kampanjorganisation på gräsrotsnivå medan republikanerna och Romney-sidan får jättelika bidrag från de superrika, som lägger enorma belopp på Romney-sidans lobby-
och valorganisation. Och nu med HD-utslaget om “Obamacare” kommer särskilt högerflygeln med Tea party-aktivisterna att göra precis allt de kan att förverkliga sitt länge uttalade mål att göra Obama till en “en perioders president”, och vid en händelse av vinst för Romney också avskaffa Obamas för dessa aktivister avskydda sjukvårdsreform. I denna sin ambition skyr de inga medel och valrörelsen lär sannolikt bli smutsigare och mera full på negativa kampanjmetoder än på många, många år. Via så kallade super-Pac-insamlade miljoner (som HD för övrigt godkände 2010) bedrivs en allt intensivare negativ annonskampanj i TV och andra medier mot Obama för hans påstått starka tonvikt på federala utgiftsprogram och på att han vill höja skatter, är för homoäktenskap, påstås inte kunna sköta ekonomin och skapa jobb och för att han är en intellektuell och, rent av, “socialist”. Mera i det fördolda – försåtliga och smutsiga “mun mot mun”-kampanjandet – drar sig inte de mest grovhuggna på motståndarsidan sig inte ens för att hävda att Obama inte ens skulle vara en amerikansk medborgare och för att han är afroamerikan och förtäkt muslim.
Om det enbart skulle komma an på insamlade kampanjmedel – och här har HD-beslutet år 2010 att öppna vägen för super Pac-lobbyaktiviteter utan pengarestriktioner öppnat för en rekorddyr valrörelse – så lär Obama få problem, trots en stark gräsrotsrörelse av många aktivister och bidragsgivare. Någon slags takregel kommer säkert att bli nödvändig – men först efter 2012 års val. Ty att utan restriktioner tillåta en hur stor pengarullning som helst hotar ytterst legitimiteten för den som råkar bli vald till kongressen eller som president.
Tänk tanken att - som Romney gjorde i enbart maj månad - det varje månad under ett valår samlades in 76-77 miljoner dollar (Obama-lägret samlade in 17 milj. dollar mindre i maj månad). 76 miljoner dollar varje månad under ett år motsvarar över 900 milj. dollar (= 6,3 miljarder kr). Snacka om att kunna köpa sig politisk makt och inflytande för den som råkar ha mest stålar och penningstinna supporters i sin kampanjorganisation. Efter novembervalet i år lär nog en ny debatt blossa upp om det orimliga i denna pengarullning i demokratiska val.
Lägg så till detta att ett antal delstater i USA infört olika administrativa hinder m m som i registreringsförfarandet inför kommande presidentval beräknas kunna innebära att så där 2,5 miljoner väljare förhindras (icke tillåts) att rösta, vilket i huvudsak missgynnar Obamasidan. Så detta ihop med den stora pengarullningen (med färre restriktioner) i valkampanjandet lär i sin göra Obamas omvalschanser lite tuffare än de sannolikt annars skulle vara. Då helt bortsett ifrån sakfrågorna i sig och att en sittande president normalt brukar ha goda chanser att klara ett omval.
En försämrad världskonjunktur – bl a som en följd av den djupare eurokrisen m m – skulle också riskera att skada Obama mer än utmanaren Mitt Romney. Därför har Obama stort intresse av att Tyskland, Frankrike m fl nu agerar så att krisen i eurozonen inte leder till en långvarig depression och med följdverkningar också i USA. Sist och slutligen är det alltid ekonomin – “ekonomin, dumskalle” (som Bill Clinton ofta upprepade i sina valrörelser – som är den viktigast sakfrågan för en sittande president som söker ett omval.
Det gäller särskilt så i ett antal nyckeldelstater – Ohio (18 elektorer), Pennsylvania (20 elektorer), Florida (med 29 elektorer) etc – som det ofta står och väger i mellan demokrater och republikaner. Trovärdigast här i budskapet och chanserna att ta hem tillräckligt många av dessa jämna delstater - och därmed vinna hela presidentvalet – är då avgörande viktigt. I några av dessa är just “latinoväljarna” en viktig väljargrupp, och bland just dessa ligger Obama bäst till i nuläget och det i sin tur kan vara avgörande för att ta hem delstater som Florida, Arizona och Nevada.
Mitt Romneys och republikanernas hårda linje mot illegala invandrare under primärvalen går inte riktigt hem hos väljare med exempelvis mexikanskt ursprung. Och Obamas initiativ nyligen att tillåta unga illegala invandrare (upp till 30 år) som skött sig under sin tid i USA att kunna få arbetstillstånd lär sannolikt ytterligare stärka Obamas aktier bland latinoväljarna.
Den här ungdomsgruppen latinos omfattar ca 800 000 personer. Som jämförelse kan nämnas att under 2011 deporterades 396 906 illegala invandrare från USA, vilket var rekordmånga. Förslaget nu att sluta deportera unga och i stället ge dem arbetstillstånd leder sannolikt till att Obamas redan stora övertag bland latinoväljare – runt 60 % mot ca 30 % för Romney (NBC News-mätning) – kanske blir ännu lite större. De svarta, afroamerikanska väljarna har ju Obama redan “hemma”. Återstår då den vita medelklassen, där han behöver ha tillräckligt många som låter sig övertygas om att man har den mest trovärdiga politiken för att nyckeldelstaterna blir hans – och därmed också säkrar hans omval i november. Ska vi gissa, så blir det den här gången ett långt jämnare race än när Obama besegrade republikanernas John McCain. HD-domen om “Obamacare” borde – tillsammans med andra faktorer som ekonomin och Obamas skicklighet som kampanjpolitiker – ändå kunna leda till att han vinner med viss men ändå tydlig marginal över Mitt Romney i november. I bästa fall därtill också att demokraterna återtar några senatsplatser och även gör ett hyfsat jämnt val rörande representanthuset i kongressen. En nödvändighet om Obamas andra period i Vita huset ska bli någorlunda “problemfri” i kongressen.
Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com
PS. Det är som Paul Krugman så klokt skriver om i NY Times 28 juni frågan om naken partiskhet av de fyra, konservativa HD-domarna när de förklarar hela sjukvårdsförsäkringspaketet “Obamacare” som icke konstitutionell. Starkt då av den normalt åt konservativa hållet politiskt lutande chefsdomaren Roberts att stå emot och med sin utslagsröst avgöra frågan med fem röster mot fyra förklara Obamacare som förenligt med konstitutionen. Om något visar det här hur politiserad HD numera är!
Noterar också att Krugman för sin del stannar vid bedömningen att det nu blir runt 30 miljoner fler amerikaner som kommer att få en sjukvårdsförsäkring, alltså lite färre än vad nyhetsrapporteringen generellt de senaste dagarna har sagt om så där 35-40 miljoner av de nästan 50 miljoner som idag saknar en sjukvårdsförsäkring i USA...
Men läs hela Krugman-krönika här nedan (också länkat på Facebook)./RBj
-----------
http://www.nytimes.com/2012/06/29/opinion/the-real-winners.html?_r=1&emc=eta1
(Publicerad i bl a NSD 8/6, Dala-Demokraten 6/7, Vasabladet 5/7,Arbetarbladet 2/7, Norrköpings Tidningar 14/7, Piteå-tidningen 19/7 m fl)
(Texten publicerad i bl a Arbetarbladet 2/7, Dala-Demokraten 6/7, Norrköpings tidningar 12/7, Vasabladet 5/7 m fl)
Wednesday, June 27, 2012
Staten måste ta mer ansvar när LKAB-gruvan kräver en omfattande stadsomvandling i Kiruna
De närmaste 20-talet åren måste sammanlagt runt 400 000 kvadratmeter bostäder och lokaler samt kända byggnadsminnen som stadshus och unik kyrka i Kiruna ersättas (i vissa fall rivas och byggas upp igen) när LKABs gruvområde tränger allt längre in i Kiruna stad. Ett gigantiskt projekt som förutsätter att staten (regering och riksdag)och inte bara synnerligen lönsamma gruvbolaget LKAB helhjärtat står bakom kommunledningen i detta jätteprojekt. En offensiv och aktiv politisk opposition måste här jaga på en i nuläget alltför passiv regering som inte riktigt vill ta det ansvar som Kiruna kommun - och i lite mindre skala även omfattar Malmberget (i Gällivare kommun) - och Gällivare kommun både önskar och förväntar sig att staten ska ta.
Tänk bara på följande: regeringen Reinfeldt tycker, så här långt, att hela stadsomvandlingen i Kiruna (störst omfattning) och Malmberget/Gällivare är en “affär” mellan LKAB och kommunerna. Men ett sådant "gånge denna kalk ifrån mig"-upplägg
håller inte i praktiken. Varför? 1) Jo,utan klara direktiv från regeringen till helstatliga LKAB att nu årligen fondera pengar för hela stadsomvandlingen eller alternativt att staten själv direkt åtar sig att stå för huvudansvaret och
“täcka upp” så att resurserna blir tillräckliga för att klara hela denna jättelika stadsomvandling så blir kommunledningarna lämnade i sticket övergivna att ensamma ta hela det övergripande planeringsansvaret. Detta trots att det ju är gruvföretaget som staten äger som orsakar samhällsförändringarna. Hittills har staten/regeringen på den här avgörande punkten abdikerat. Man säger bara att det där är LKABs ansvar, utan att ens tumma på avkastningskravet (vinstutdelningen till staten) och ge LKAB direktiv att fondera pengar för omvandlingen i den omfattning som hela projektet kommer att kräva. (De tre miljarder LKAB hittills själva fonderat till stadsomvandlingen i Kiruna kommer inte att räcka på långa vägar.)
2) Minerallagen är visserligen tydlig här om LKABs ansvar. Men av den följer bara att LKAB behöver ersätta marknadsvärdet plus 25 procent för de fastigheter som måste rivas vid stadsomvandlingen. Men det räcker inte på långa vägar för att täcka kostnaden när man bygger nytt. Ett exempel: den som idag bor i en trerummare i bolagsområdet (t ex Ullspiran) betalar drygt 5 000 kr i månaden medan en nybyggd lägenhet lär kosta dubbelt så mycket – runt 10 000 – 11 000 kr/mån. Vilka klarar den kostnadsökningen? Pensionärer allra minst så. Ett särskilt stöd – bostadsstöd – lär behövas under ett antal år (för pensionärer med små marginaler sannolikt så länge de lever) för att täcka upp den här kraftiga merkostnaden. Men någon lagstiftning finns icke som t ex “tvingar” LKAB att betala ett hyresbidrag på t ex kanske 50 procent (eller lite mer) av höjningen till alla dem som gruvans utvidgning måste flytta till en nybyggd, mycket dyrare lägenhet/bostad. För ekonomiskt svaga grupper – pensionärer etc – lär det bidraget behöva bli ännu större för att de ska klara den merkostnaden vid
flytten. Ansvaret för att detta hanteras rimligt måste staten (inte kommunen) ta på sig på ena eller andra sättet!Allt annat vore helt oacceptabelt.
3) Plan- och bygglagen är inte den heller utformad för att så här omfattande, stora stadsomvandlingar och någon Lex Malmfälten finns heller inte “i pipen” för att olika statliga myndigheter ska agera “generöst” i sina lagtolkningar så att t ex Statens fastighetsverk medger nödvändiga markköp som kommunerna Kiruna och Gällivare behöver göra för sin kommande planering redan innan detaljplanen är klar för deras respektive
stadsomvandlingar. Också här måste staten (regeringen etc) ta ett större ansvar med tanke på att jätteomvandlingen i Kiruna totalt handlar om ca 400 000 kvadratmeter bostäder och lokaler av olika slag ska ersättas i takt med att gruvan tränger allt längre in i staden. Särskilt med tanke på att allt nytt som ska byggas blir kanske dubbelt så dyrt som det gamla och kommunen därtill har behov av att genomföra förändringen så planmässigt samlat och samtidigt så attraktivt som möjligt räcker det inte enbart med att hänvisa till minerallagen och LKAB (se ovan!). Och betänk också att det är LKAB – men inte kommunen – som förhandlar med t ex Trafikverket om nya dragningen av E10-vägen ("Norgevägen", så viktig också för den allt viktigare besöksnäringen!) etc. Det är inte precis optimalt för en kommunledning som nog vill ha lösningar som håller även på kanske 50 års sikt - och inte enbart genomförs i så "billiga" kompromisser som möjligt eftersom det är förhandlaren LKAB som, enligt minerallagen, ska betala för det nya som ska ersätta det gamla.
Det är ju dessutom inte heller säkert att t ex kommande resecentrum (järnvägsstation m m), nytt badhus, bibliotek, nytt stadshus (ska stå klart redan 2016!),konsthall, ny gymnasieskola etc byggs så attraktivt som kommunen skulle vilja och önskvärt vore för att de ska svara upp mot inte bara nulägets utan kanske kommande 40-50 års behov och krav.
4) Lägg så till detta att även Kiruna flygplats ska byggas ut för inledningsvis 15 miljoner kr av statliga Swedavia med trolig, framtida buss- och tågterminal - utöver
då redan planerade, större utrymmen för avgångshall m m. En utbyggnad som svarar mot de ökade krav som Kirunas näringsliv och besöksnäringen ställer!
Det är inte precis okänt att den som kontaktlänk skapade, särskilda Malmfältengrupp där bl a kommunalråden i Kiruna (Zackrisson) och Gällivare (Nilsson), länsstyrelsen, Trafikverket, fackliga företrädare och näringsministern (Lööf) med statssekreterare ingår inte heller den fungerar precis helt optimalt. Än mindre att den utgör det stöd som malmfältenkommunerna skulle vilja och önska. Ett ökat statligt ansvar – och inte enbart ständiga hänvisningar från regeringshåll att stadsomvandlingen är en fråga
mellan kommunerna och LKAB – krävs nu för att stadsomvandlingen i malmfälten kan genomföras på bästa tänkbara sätt!En särskilt s k Malmfälten-proposition från regeringens sida vore inte alls fel i detta läge!
Här borde finnas utrymme för lite pådrivande oppositionsarbete i riksdagen för att öka trycket på regeringen Reinfeldt och näringsminister Annie Lööf att visa lite större ansvar för den stadsomvandling som förestår i malmfältens två kommuner. Inte minst S-ledaren Stefan Löfven, f d fackordförande för IF Metall,borde nog lätt kunna begripa det här eftersom han inte precis är utan kunskap om LKAB och gruvnäringens expansion och jobbtillväxt i norr!
Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com
PS. De nya gruvorna i Pajala/Kaunisvaara (Northland Resources-drivna) kan ju heller inte i längden leva med den usla vägtransportlösning som malmfrakterna därifrån (Kaunisvaara) kommer att få till LKAB-malmbanan från Svappavaara och vidare mot Kiruna-Narvik!
(Publicerad i bl a NSD 2 aug. m fl)
Monday, June 18, 2012
Bra Krugman-krönika om euro-och Greklandskrisen
En tänk- och läsvärd Paul Krugman-kolumn i NY Times 18 juni om Grekland och eurokrisen.
"...many things you hear about Greece just aren’t true. The Greeks aren’t lazy — on the contrary, they work longer hours than almost anyone else in Europe, and much longer hours than the Germans in particular..."
“The only way the euro might — might — be saved is if the Germans and the European Central Bank realize that they’re the ones who need to change their behavior, spending more and, yes, accepting higher inflation.
If not — well, Greece will basically go down in history as the victim of other people’s hubris.”,
länk: http://www.nytimes.com/2012/06/18/opinion/krugman-greece-as-victim.html?emc=eta1
/Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com
PS. Börjar det inte att bli dags nu för Stefan Löfven och Magda Andersson i oppositionpartiet Socialdemokraterna att släppa sin väl ängsliga följsamhet med finansminister Anders Borgs så kallade analyser och medieuttalanden om "lata greker" och hur eurokrisen bäst ska hanteras!? Dags att släppa sargen nu!
40 år sedan Watergate-skandalen
Den 17 juni var det prick 40 år sedan Watergate-skandalen. 17 juni 1972 greps fem män på bar gärning när de gjorde inbrott i Demokraternas partihögkvarter i Watergate.
Det tog ett tag att nysta upp hela härvan. Men så småningom visade det sig att inbrottet hade direkta kopplingar till republikanske presidenten Richard Nixon och hans stab. Motivet var att skaffa information om Demokraternas strategi inför presidentvalet 1972.
Inför hotet om att ställas inför riksrätt tvingades Nixon avgå 9 augusti 1974.
Tidningen Washington Post och reportrarna Bob Woodward och Carl Bernstein spelade en stor roll för att pressa fram och offentliggöra sanningen.
”Nixon var värre än vi trodde”, skriver journalistlegendarerna bland annat i Washington Post, se länk:
http://www.washingtonpost.com/opinions/woodward-and-bernstein-40-years-after-watergate-nixon-was-far-worse-than-we-thought/2012/06/08/gJQAlsi0NV_story.html
/Robert Björkenwall
Tuesday, June 12, 2012
100-åringen ABF i folkbildningens tjänst behövs också nu
Om en 100-åring i folkbildningens tjänst behövs också i framtiden:
Arbetarnas bildningsförbund, ABF firar andra veckan i juni i år att det nu är 100 år som man har verkat i folkbildningens tjänst. ABF bildades för nu 100 år sedan i övertygelsen inom svensk arbetarrörelse att det behövs en bred folkbildning för att ge de många människorna praktiska färdigheter i mötesteknik, kommunal ekonomi men också i filosofi, litteratur, idéhistoria etc som sammantaget ger den kunskap och det självförtroende som krävs för att få makt att förändra samhället. ABF har varit en viktig faktor för Sveriges position som kunskapsnation.
ABF:s 100-årsjubileum firas just nu med en jubileumsvecka i Stockholm, och med olika aktiviteter runt om i vårt land. Den 16 juni genomförs, som avslutning på jubileumsveckan, även en extra stämma där ny ordförande efter Karl-Petter Thorwaldsson, som numera är LO-ordförande, ska väljas. Och manegen är krattad för att efterträdaren blir 40-åriga Helén Pettersson från Umeå som tar över ordförandeklubban för ABF från lördagen den 16 juni. Hon blir i så fall den första kvinnliga ordföranden i ABF:s 100-åriga historia. Det är stort! "Hon är som ett Kinderägg - tre önskningar i ett", sa Karl-Petter Thorwaldsson, som representant för stiftarna, när han presenterade Helén Petterson S-riksdagsledamot från Umeå i Västerbotten som ny ABF-ordförande. Med detta anspelade han på att Helén Pettersson har facklig bakgrund, är ordförande i ABF-distriktet i Västerbotten och själv har egna erfarenheter av hur viktig folkbildningen kan vara för den egna personliga utvecklingen. Så inpå nästa århundrade kommer ABF nu att ledas av kvinnor, detta både på ordförande- och förbundssekreterarposterna.
ABF är Sveriges största studieförbund och finns i landets samtliga kommuner. ABF erbjuder allt från studiecirklar, kurser, föreläsningar och kulturarrangemang. Varje år deltar 750 000 personer i ABF:s cirkel- och kursverksamhet, nära 700 000 besöker föreläsningarna och över två miljoner tar del av musik- och teaterverksamheten. Efter en period av viss tillbakagång är nu ABF sedan häromåret nu åter på offensiven och uppvisar verksamhetssiffror som är bättre än på länge jubileumsåret 2012.
ABF är formellt partipolitiskt obundet, men organisationens värderingar sammanfaller med den politiska och fackliga arbetarrörelsen. ABF grundades för snart 100 år sedan, den 16 november 1912, av Socialdemokraterna, LO och Konsumentkooperationen, KF. Syftet med bildandet av ABF var just att hand om och utveckla den folkbildande studiemodell som utvecklades tillsammans med olika folkrörelser. En bildningsmodell byggd på studiecirkelmodellen och föreläsningar i dialogform och där deltagandet var fritt och frivilligt. En studieform där kunskap formades och spreds "av folket och genom folket". Lägg till detta så också att majoriteten av befolkningen då var utestängd från all utbildning utom en rätt torftig, sexårig folkskola.
Så i detta folkbildande “tomrum” kom ABF in som en förändrande kraft. Gav de stora, breda grupperna i samhället lite fler och nya, icke-auktoritära möjlighet att läsa, diskutera och lära sig sådant som tidigare varit förbehållet ett ytterst litet fåtal i samhällets elit. Med folkbildningen som verktyg kunde nu människor själva, utifrån sina behov, forma innehållet i bildningsverksamheten. Och just det arbetet tar egentligen aldrig slut. Arbetet med att utjämna klassklyftorna och för mera av jämlikhet och reell demokrati och folkligt inflytande är en ständigt pågående process som aldrig får tillåtas stanna upp. Så övertygelsen om att demokratin och strävan mot jämlikhet – oberoende av kulturell och etnisk bakgrund samt socioekonomisk situation - måste ständigt erövras på nytt – och förblir därmed också en lika levande grundtanke nu år 2012 som när ABF grundades för 100 år sedan.
Och just i detta att nu under kommande år bidra till att ge människor chansen att stärka sitt självförtroende, skaffa sig nya kunskaper och insikter – och på så sätt möjliggöra för fler att förverkliga sina drömmar har ABF sin givna roll också framgent. För folkbildning, “rätt” utformad, är ett ständigt pågående process, ett viktigt verktyg för de många människorna i ett samhälle stadd i en ständig, allt raskare förändring och omvandlingstryck. Då behövs folkbildningen och ett fortlöpande kunskapslyft som ger människor de verktyg de behöver för att kunna hänga med i de allt snabbare samhällsförändringar som vi ser ske här hemma och i vår omvärld.
Så 100-åringen ABF behövs också i 2010-talet Sverige och i folkbildningens tjänst i det nordiska och internationella samarbetet.
Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com
(Publicerad i bl a Gotlands tidningar 14 juni 2012 m fl)