Vårdmarknadsgeschäftet och de gamlas vanvård
I borgerlighetens nya tuffa Sverige är det många som fått det sämre, de gamla, de sjuka och de arbetslösa. De som i praktiken fått stå för det mesta av notan för alla skattesänkningar till andra grupper i samhället.
De senaste veckorna har vi alla via medierna fått ett antal hårresande exempel, det ena värre än det andra på vad privata aktörer som Carema och andra presterat inom den upphandlade äldreomsorgen.
På det privata, riskkapitalägda vårdbolaget Carema motiverar man sitt blöjvägande med följande, oempatiska språk om att de vägs för att säkerställa att de ”nått sin fulla kapacitet”. Patienter får alltså sitta nedpinkade i sina halvfulla blöjor för att spara pengar och göra överskott till företagets ägare. Noterar också att Carema under perioden 2007-2009 ökade avkastningen på eget kapital från 17,7 procent till 33,4 procent! Det är siffror - ytterst skattepengar - som andra börsbolagsdirektörer bara kan drömma om. Kan ett samhälle blir råare än så här?
Att dessutom riskkapitalägda vårdbolaget Carema efter fiffig planering hävdas betala noll procent i skatt i Sverige förvånar inte – det heller. Men ansvarigt statsråd, Maria Larsson, säger bara att det är bra med olika alternativ i vården och att diskussioner i värdegrundsfrågor är viktiga i alla verksamheter.
Det här sker samtidigt som fackförbundet Kommunal avslöjar att samhällets kostnader för äldrevården har skurits ner kraftigt, trots att allt fler blir allt äldre. Minskningen gäller både i faktiska tal och som andel av BNP. Om man till det lägger att privata vårdföretag plockar ut ohemult höga vinster inser man snart att det inte blir mycket mer än smulorna kvar till de gamla. Och återigen blir det då de medelålders, oftast kvinnorna, som på nytt får ta ett ökat ansvar för sina gamla föräldrar. Inte sällan genom att kombinera det med att de själva samtidigt tvingas gå ner i sin egen arbetstid.
1980 fick 62 procent av de över 80 år någon form av omsorg, i dag är den siffran nere på rekordlåga 37 procent.
1980 fick 40 procent av de gamla hjälp av någon anhörig som de inte bodde ihop med. I dag får 67 procent förlita sig på släkten.
60 000 och snart kanske uppåt 100 000 personer (främst kvinnor) tvingas i dag gå ner i arbetstid eller sluta jobba för att ta hand om sina gamla föräldrar. Det är Fredrik Reinfeldts arbetslinje det.
I Reinfeldts nya, tuffa Sverige är det många som far illa. Det är inte acceptabelt.
Priset för att få lite lägre inkomstskatt (jobbskatteavdrag) för flertalet yrkesverksamma på pensionärers, sjuka, unga, arbetslösa och olika grupper av vårdbehövande har blivit för stort. Gradvis blir detta allt tydligare för allt fler.
Det cyniska, vinstjagande vårdgeschäftet (och med vinsterna borttrollade till skatteparadisen) måste bort från äldreomsorgen och sådan verksamhet framgent i huvudsak bedrivas i egen, kommunal regi. Vinsttänkande hör inte hemma inom välfärdstjänster.
Personal anställd inom skattefinansierad, upphandlad äldreomsorg och vård - så länge vi har sådan i privat regi i nuvarande stora omfattning - ska ha samma starka meddelarskydd som de offentliganställda. Detta måste garanteras i lagstiftning. Inspektionerna av den upphandlade vården och omsorgen måste bli föremål för återkommande, oanmälda inspektioner för att garantera att den fullt ut håller vad som utlovats vid upphandlingen.
Enbart införande av en stopplag mot “räntedribblande” internt i dessa privata, riskkapitalägda vårdkoncerner för att undkomma beskattning är inte en tillräcklig åtgärd för att sätta stopp på vårdskandalerna.
Ett ansvarig statsråd som Maria Larsson, KD, ska heller inte tillåtas komma undan med lite allmänt prat om att det är bra med olika alternativ och lite flummig värdegrundsretorik - som hon gjorde i SVTs Agenda söndagen den 13 november.
Bort med månglarna ur vården och omsorgen. Vinsttänkandet hör inte hemma på det här området. Finns den kvar, så fortsätter nya Carema och andra att väga åldringarnas kiss- och bajsblöjor för att se om de är tillräckligt fulla och ”nått sin fulla kapacitet”. Vanvård blir priset för att avkastningen och nettovinsten ska bli så hög som möjligt.
Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com
De senaste veckorna har vi alla via medierna fått ett antal hårresande exempel, det ena värre än det andra på vad privata aktörer som Carema och andra presterat inom den upphandlade äldreomsorgen.
På det privata, riskkapitalägda vårdbolaget Carema motiverar man sitt blöjvägande med följande, oempatiska språk om att de vägs för att säkerställa att de ”nått sin fulla kapacitet”. Patienter får alltså sitta nedpinkade i sina halvfulla blöjor för att spara pengar och göra överskott till företagets ägare. Noterar också att Carema under perioden 2007-2009 ökade avkastningen på eget kapital från 17,7 procent till 33,4 procent! Det är siffror - ytterst skattepengar - som andra börsbolagsdirektörer bara kan drömma om. Kan ett samhälle blir råare än så här?
Att dessutom riskkapitalägda vårdbolaget Carema efter fiffig planering hävdas betala noll procent i skatt i Sverige förvånar inte – det heller. Men ansvarigt statsråd, Maria Larsson, säger bara att det är bra med olika alternativ i vården och att diskussioner i värdegrundsfrågor är viktiga i alla verksamheter.
Det här sker samtidigt som fackförbundet Kommunal avslöjar att samhällets kostnader för äldrevården har skurits ner kraftigt, trots att allt fler blir allt äldre. Minskningen gäller både i faktiska tal och som andel av BNP. Om man till det lägger att privata vårdföretag plockar ut ohemult höga vinster inser man snart att det inte blir mycket mer än smulorna kvar till de gamla. Och återigen blir det då de medelålders, oftast kvinnorna, som på nytt får ta ett ökat ansvar för sina gamla föräldrar. Inte sällan genom att kombinera det med att de själva samtidigt tvingas gå ner i sin egen arbetstid.
1980 fick 62 procent av de över 80 år någon form av omsorg, i dag är den siffran nere på rekordlåga 37 procent.
1980 fick 40 procent av de gamla hjälp av någon anhörig som de inte bodde ihop med. I dag får 67 procent förlita sig på släkten.
60 000 och snart kanske uppåt 100 000 personer (främst kvinnor) tvingas i dag gå ner i arbetstid eller sluta jobba för att ta hand om sina gamla föräldrar. Det är Fredrik Reinfeldts arbetslinje det.
I Reinfeldts nya, tuffa Sverige är det många som far illa. Det är inte acceptabelt.
Priset för att få lite lägre inkomstskatt (jobbskatteavdrag) för flertalet yrkesverksamma på pensionärers, sjuka, unga, arbetslösa och olika grupper av vårdbehövande har blivit för stort. Gradvis blir detta allt tydligare för allt fler.
Det cyniska, vinstjagande vårdgeschäftet (och med vinsterna borttrollade till skatteparadisen) måste bort från äldreomsorgen och sådan verksamhet framgent i huvudsak bedrivas i egen, kommunal regi. Vinsttänkande hör inte hemma inom välfärdstjänster.
Personal anställd inom skattefinansierad, upphandlad äldreomsorg och vård - så länge vi har sådan i privat regi i nuvarande stora omfattning - ska ha samma starka meddelarskydd som de offentliganställda. Detta måste garanteras i lagstiftning. Inspektionerna av den upphandlade vården och omsorgen måste bli föremål för återkommande, oanmälda inspektioner för att garantera att den fullt ut håller vad som utlovats vid upphandlingen.
Enbart införande av en stopplag mot “räntedribblande” internt i dessa privata, riskkapitalägda vårdkoncerner för att undkomma beskattning är inte en tillräcklig åtgärd för att sätta stopp på vårdskandalerna.
Ett ansvarig statsråd som Maria Larsson, KD, ska heller inte tillåtas komma undan med lite allmänt prat om att det är bra med olika alternativ och lite flummig värdegrundsretorik - som hon gjorde i SVTs Agenda söndagen den 13 november.
Bort med månglarna ur vården och omsorgen. Vinsttänkandet hör inte hemma på det här området. Finns den kvar, så fortsätter nya Carema och andra att väga åldringarnas kiss- och bajsblöjor för att se om de är tillräckligt fulla och ”nått sin fulla kapacitet”. Vanvård blir priset för att avkastningen och nettovinsten ska bli så hög som möjligt.
Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com
posted by rbjorkenwall at 5:05 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home