Juholt och läget för svensk socialdemokrati
Observerat och värderat:
Man kan ha många funderingar om de senaste veckornas händelser – om den svaga budgetprocessen innan svenska socialdemokratiska partiet ändå fick fram en anständig men ingalunda någon lysande budgetmotion och om partiledaren Håkan Juholt “dribblande” med boersättningen från riksdagen för sitt dubbelboende och att S inte deltog i Agendas partiledardebatt söndagen den 9 oktober.
Den är inte utan att man kommer att tänka på ett klassiskt citat från 1600-talets gamle kanslern Axel Oxenstierna: "Min son om du visste med hur lite visdom världen styrs”. Allt oftare nödgas man tänka på detta faktum. Det gäller Håkan Juholt, skuggfinansminister Tommy Waidelich och många, många andra. I än högre grad – efter som de regerar landet - också om en regering Reinfeldt som administrerar en massarbetslöshet men invaggat folk i att tro – också på grund av en för svag opposition – att detta går det inte att göra så mycket åt. Och som nu, i spåren av den senaste veckans politiska händelser i Sverige, oförtjänt men ändå kan få chansen hösten 2014 att regera fyra år till. Inte för att regeringens prestationer bedöms som bra utan för att oppositionen inte inger tillräckligt förtroende för att väljarna ska tycka att nu borde socialdemokraterna få ta över.
I stället för att vara ett starkt oppositionsalternativ, i en tid som formligen skriker efter något mer än kvartalskapitalistisk förvaltning, lyckas socialdemokraterna – trots hård intern kritik - inte riktigt att åstadkomma en skuggbudget med särskilt mycket av andra färdriktningar än regeringen Reinfeldts. OK, lite bättre är oppositionens alternativ men alls icke så bra som man kunde ha förväntat sig – och som vore mera i linje med vad massarbetslöshetens svåra läge och trohet mot fattade s-kongressbeslut kräver.
Håkan Juholt har de senaste dagarna löpt gatlopp i särskilt kvällspressen och fått utstå hård kritik för att under flera år ha låtit medborgarna betala också hans ”kulbos” (sambos) hyra. Trots att regelverket är klart att bor en sambo i riksdagsledamotens Stockholms-bostad så betalas bara halva hyreskostnaden av riksdagen för den bostad som är knuten till uppdraget i Stockholm. Må sedan vara att det nu visar sig att även andra riksdagsledamöter i andra partier även tagit ut helt och inte halvt bostadsbidrag från riksdagen i liknanden fall. Fel är fel, lika fullt. Det här exploderade i kvällspressen bara dagarna efter att s-riksdagsgruppen efter många prövningar och en beredningsprocess som lämnade en hel del övrigt att önska kring den till slut möjligen nöjaktiga men ingalunda lysande god skuggbudgetmotion. Tyvärr blev det inte bättre av den ekonomisk-politiske talespersonen Tommy Waidelich valhänta och med bristande självförtroende genomförda framträdande i radio-ekots lördagsintervju den 8 oktober om socialdemokraternas skuggbudget till regeringen.
Av den framtidstro och optimism som strålade över socialdemokratiska partiet efter Juholts kongressval-tal och senare i vår och sommar från folktalaren Håkan Juholt är åtminstone för stunden nära nog helt bortspelat. Återstår att se om det förlorade förtroendet går att återvinna för hans och partiets del.
Inte blev det heller bättre när socialdemokraterna – ihop med vänsterpartiet – bestämde sig för att inte ställa upp i söndagen den 9 oktobers partiledardebatt i SVTs Agenda, med hänvisning till att man vägrar dela sida i studion med högerpopulistiska Sverigedemokraterna, SD och partiets ledare Jimmie Åkesson. Genom att utebli där, så lämnade man fältet fritt för regeringens fyra partier ihop med miljöpartiet och SD i stället för att ta debatten i studion. Ett taktiskt sett diskutabelt beslut. Milt uttryck.
Summerat innebär det här att en bild tonar fram av ett parti – fortfarande kanske störst i opinionen (?), osäkert – som lider av dåligt självförtroende och inte riktigt verkar veta hur man för en konsekvent och bland väljare och medborgare förtroendeskapande politisk linje. Den fristående kolumnisten och författaren – skriver ofta klokt - Lena Andersson krönika i Dagens Nyheter lördagen den 8 oktober hade sina klara poänger när hon beskrev socialdemokraterna som ett parti utan självförtroende som nu mest uppträder som ett släpankare som på sin höjd orkar bromsa regeringens politik men själv inte förmår, vill och orkar driva en klar, egen linje och tydligt alternativ till den borgerliga alliansregeringens politik.
En som agerar så, tenderar att aldrig vinna några matcher utan mest vara nöjd med att komma ut som god tvåa. Och det duger inte för den som vill vinna politiska val.
Okej för att Håkan Juholt nu till vissa delar är offer för det allt hårdare svenska personfixerade medieklimatet och socialdemokratiska partiet för medialiseringen av hela vårt politiska klimat. Men Håkan Juholt som tidigare mångårig journalist borde förstå detta – och vad som händer när media tycker sig ha fått korn på ett byte.
Nu mals Håkan Juholt ner inför våra ögon i media. OK, Juholt har visserligen chanser ännu att överleva. Men frågan är om han och partiet överlever i sina egna väljares ögon? Det är en nog lite mera öppen fråga! I nuläget.
Senast till kongressen i april 2013 måste rätt många frågetecken och tveksamheter om partiets ledning och politik ha retts ut och förtroendet ha återskapats. Om inte, så räcker en aldrig så lysande valspurt inte särskilt långt. Då blir det fyra år till med Reinfeldt, trots att många annars börjat bli hjärtligt trötta på en regering som mest bara administrerar och struntar i att massarbetslösheten nu biter sig fast och klassklyftorna växer i vårt en gång så fina folkhem. I normalfallet borde däremot chansen vara något mer än 50 procentig för ett maktskifte hösten 2014. Men vem vet nu?
Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com;
http://rbjorkenwall.blogspot.com
Man kan ha många funderingar om de senaste veckornas händelser – om den svaga budgetprocessen innan svenska socialdemokratiska partiet ändå fick fram en anständig men ingalunda någon lysande budgetmotion och om partiledaren Håkan Juholt “dribblande” med boersättningen från riksdagen för sitt dubbelboende och att S inte deltog i Agendas partiledardebatt söndagen den 9 oktober.
Den är inte utan att man kommer att tänka på ett klassiskt citat från 1600-talets gamle kanslern Axel Oxenstierna: "Min son om du visste med hur lite visdom världen styrs”. Allt oftare nödgas man tänka på detta faktum. Det gäller Håkan Juholt, skuggfinansminister Tommy Waidelich och många, många andra. I än högre grad – efter som de regerar landet - också om en regering Reinfeldt som administrerar en massarbetslöshet men invaggat folk i att tro – också på grund av en för svag opposition – att detta går det inte att göra så mycket åt. Och som nu, i spåren av den senaste veckans politiska händelser i Sverige, oförtjänt men ändå kan få chansen hösten 2014 att regera fyra år till. Inte för att regeringens prestationer bedöms som bra utan för att oppositionen inte inger tillräckligt förtroende för att väljarna ska tycka att nu borde socialdemokraterna få ta över.
I stället för att vara ett starkt oppositionsalternativ, i en tid som formligen skriker efter något mer än kvartalskapitalistisk förvaltning, lyckas socialdemokraterna – trots hård intern kritik - inte riktigt att åstadkomma en skuggbudget med särskilt mycket av andra färdriktningar än regeringen Reinfeldts. OK, lite bättre är oppositionens alternativ men alls icke så bra som man kunde ha förväntat sig – och som vore mera i linje med vad massarbetslöshetens svåra läge och trohet mot fattade s-kongressbeslut kräver.
Håkan Juholt har de senaste dagarna löpt gatlopp i särskilt kvällspressen och fått utstå hård kritik för att under flera år ha låtit medborgarna betala också hans ”kulbos” (sambos) hyra. Trots att regelverket är klart att bor en sambo i riksdagsledamotens Stockholms-bostad så betalas bara halva hyreskostnaden av riksdagen för den bostad som är knuten till uppdraget i Stockholm. Må sedan vara att det nu visar sig att även andra riksdagsledamöter i andra partier även tagit ut helt och inte halvt bostadsbidrag från riksdagen i liknanden fall. Fel är fel, lika fullt. Det här exploderade i kvällspressen bara dagarna efter att s-riksdagsgruppen efter många prövningar och en beredningsprocess som lämnade en hel del övrigt att önska kring den till slut möjligen nöjaktiga men ingalunda lysande god skuggbudgetmotion. Tyvärr blev det inte bättre av den ekonomisk-politiske talespersonen Tommy Waidelich valhänta och med bristande självförtroende genomförda framträdande i radio-ekots lördagsintervju den 8 oktober om socialdemokraternas skuggbudget till regeringen.
Av den framtidstro och optimism som strålade över socialdemokratiska partiet efter Juholts kongressval-tal och senare i vår och sommar från folktalaren Håkan Juholt är åtminstone för stunden nära nog helt bortspelat. Återstår att se om det förlorade förtroendet går att återvinna för hans och partiets del.
Inte blev det heller bättre när socialdemokraterna – ihop med vänsterpartiet – bestämde sig för att inte ställa upp i söndagen den 9 oktobers partiledardebatt i SVTs Agenda, med hänvisning till att man vägrar dela sida i studion med högerpopulistiska Sverigedemokraterna, SD och partiets ledare Jimmie Åkesson. Genom att utebli där, så lämnade man fältet fritt för regeringens fyra partier ihop med miljöpartiet och SD i stället för att ta debatten i studion. Ett taktiskt sett diskutabelt beslut. Milt uttryck.
Summerat innebär det här att en bild tonar fram av ett parti – fortfarande kanske störst i opinionen (?), osäkert – som lider av dåligt självförtroende och inte riktigt verkar veta hur man för en konsekvent och bland väljare och medborgare förtroendeskapande politisk linje. Den fristående kolumnisten och författaren – skriver ofta klokt - Lena Andersson krönika i Dagens Nyheter lördagen den 8 oktober hade sina klara poänger när hon beskrev socialdemokraterna som ett parti utan självförtroende som nu mest uppträder som ett släpankare som på sin höjd orkar bromsa regeringens politik men själv inte förmår, vill och orkar driva en klar, egen linje och tydligt alternativ till den borgerliga alliansregeringens politik.
En som agerar så, tenderar att aldrig vinna några matcher utan mest vara nöjd med att komma ut som god tvåa. Och det duger inte för den som vill vinna politiska val.
Okej för att Håkan Juholt nu till vissa delar är offer för det allt hårdare svenska personfixerade medieklimatet och socialdemokratiska partiet för medialiseringen av hela vårt politiska klimat. Men Håkan Juholt som tidigare mångårig journalist borde förstå detta – och vad som händer när media tycker sig ha fått korn på ett byte.
Nu mals Håkan Juholt ner inför våra ögon i media. OK, Juholt har visserligen chanser ännu att överleva. Men frågan är om han och partiet överlever i sina egna väljares ögon? Det är en nog lite mera öppen fråga! I nuläget.
Senast till kongressen i april 2013 måste rätt många frågetecken och tveksamheter om partiets ledning och politik ha retts ut och förtroendet ha återskapats. Om inte, så räcker en aldrig så lysande valspurt inte särskilt långt. Då blir det fyra år till med Reinfeldt, trots att många annars börjat bli hjärtligt trötta på en regering som mest bara administrerar och struntar i att massarbetslösheten nu biter sig fast och klassklyftorna växer i vårt en gång så fina folkhem. I normalfallet borde däremot chansen vara något mer än 50 procentig för ett maktskifte hösten 2014. Men vem vet nu?
Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com;
http://rbjorkenwall.blogspot.com
posted by rbjorkenwall at 6:29 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home