Jobbkrisens fem förlorade år
(Publicered i Gotlands tidningar 3 nov. 2011 m fl)
När man lusläser SCB- och arbetsmarknadsstatistik och andra rapporter över hur svensk arbetsmarknad utvecklats mellan september 2006 och september 2011, inser man att det är fem förlorade år för unga och andra arbetslösa.
1. Oförändrat arbetskraftsdeltagande (sysselsättningsgrad som andel vuxna i arbetskraften), trots en mycket positiv befolkningsutveckling.
2. Andelen sysselsatta som är i arbete är oförändrad, om man räknar deras andel av den arbetsföra befolkningen (65,8 procent i september 2006 mot 65,7 procent i september 2011). Det står på denna avgörande punkt och stampar precis på samma fläck fem år senare!
Massarbetslösheten fortsätter
3. Antalet öppet arbetslösa har ökat (plus 50 000 personer). Detsamma gäller för andelen av arbetskraften som är öppet arbetslösa.
Massarbetslösheten fortsätter att hålla ett fast grepp om arbetsmarknaden. Och inte heller prognosen framåt ser så mycket ljusare ut, tyvärr.
4. Utvecklingen av ungdomsarbetslösheten (15-24 år) går i samma negativa riktning som för de öppet arbetslösa. Idag är ungdomsarbetslösheten drygt 21 procent av den berörda arbetskraften (15-24 år).
Mer än var femte ungdom är alltså arbetslös. Det är nästan tre procentenheter högre än under september 2006; från 102 000 till 132 600 unga arbetslösa i september 2011.
5. Antalet långtidsarbetslösa har också ökat kraftigt (plus 27 700), liksom deras andel av det totala antalet öppet arbetslösa. Även den genomsnittliga arbetslöshetsperioden har förlängts, vilket innebär att de arbetslösa måste gå utan jobb under en längre period än för fem år sedan.
6. Även det outnyttjade arbetskraftsutbudet har ökat påtagligt (arbetslösa, undersysselsatta och latent arbetssökande); 463 000 heltidsarbeten i september 2011, motsvarande plus 52 000 heltidsjobb fler i outnyttjad arbetskraft jämfört med i september 2006.
7. Antalet personer utanför arbetskraften har också ökat (plus 75 000 personer), men som andel av den arbetsföra befolkningen är storleken på denna grupp praktiskt taget oförändrad. Ingen framgång heller här när det gäller att motverka “utanförskapet". Den har ju tvärtom ökat lite till senaste fem åren.
Europas sämsta a-kassa
Verkligheten är långt tuffare och mera trist för den som av olika skäl “hamnat utanför" och nu därtill är hänvisad till en långt sämre a-kassa (faktiskt idag en av Europas allra sämsta). Dessutom finns många fler idag som har ingen a-kassa alls (en halv miljon fler) De är hänvisade till kommunernas socialbyrå för att klara sin försörjning. Med ökade, kommunala socialbidragskostnader som följd.
De som har haft och har trygga jobb har fått sina inkomster i börsen förbättrade, olika mycket för olika yrkesgrupper, genom jobbskatteavdragen.
Inga jobbinvesteringar
Otillräckliga satsningar på arbetsmarknadsutbildningar, bristyrkesutbildningar, komvux, otillräckliga investeringar i bostadsbyggande, väg- och järnvägsunderhåll och nysatsningar där, snabbare utbyggnad av vår IT-infrastruktur och plusjobb för långtidsarbetslösa i kommunala sektorn har gjort, att läget på svensk arbetsmarknad nu är sämre, än den var vid motsvarande tidpunkt för fem år sedan.
Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com
http://rbjorkenwall.blogspot.com
PS. Precis hemkommen 3 nov. från ett seminarium i Stockholm med Friedrich Ebert Stiftung om “Decent Capitalism", eurokrisen och den nordiska modellen. Hyfsade talare där från Harvard, London School of Economics, en dansk professor (Andersen) från Århus, en ungersk USA-skolad ekonom om utvecklingen i de nio östliga EU-länderna och ytterligare några andra. Gav en del matnyttigt i analysväg men långt färre riktigt goda och operativt användbara lösningar. Men den nordiska arbetsmarknads- och välfärdskapitalistiska modellen har framtiden för sig. Still kickning, var de rätt ense om.
Så varför har nordisk socialdemokrati – och särskilt svensk sådan – så taskigt självförtroende när det t ex gäller att driva kravet på fyll sysselsättning, anständigt väl fungerande sociala trygghetssystem, investeringar i kunskap och infrastruktur etc etc.???
Apropå Greklands- och eurokrisen nu: enligt prof. Jonung - med många år i Bryssel-byråkratin - så satt de på kafferasterna där bland "experterna" och skrattande konstataterade att Grekland fuskade grovt med sina siffror inför eurointrädet. Men officiellt sa de däremot inget sådant utan godtog deras redovisning. Detta berättade Jonung häromveckan på en eurokrishearing i finansutskottets regi i riksdagens andrakammarsal.
/Robert Bj
När man lusläser SCB- och arbetsmarknadsstatistik och andra rapporter över hur svensk arbetsmarknad utvecklats mellan september 2006 och september 2011, inser man att det är fem förlorade år för unga och andra arbetslösa.
1. Oförändrat arbetskraftsdeltagande (sysselsättningsgrad som andel vuxna i arbetskraften), trots en mycket positiv befolkningsutveckling.
2. Andelen sysselsatta som är i arbete är oförändrad, om man räknar deras andel av den arbetsföra befolkningen (65,8 procent i september 2006 mot 65,7 procent i september 2011). Det står på denna avgörande punkt och stampar precis på samma fläck fem år senare!
Massarbetslösheten fortsätter
3. Antalet öppet arbetslösa har ökat (plus 50 000 personer). Detsamma gäller för andelen av arbetskraften som är öppet arbetslösa.
Massarbetslösheten fortsätter att hålla ett fast grepp om arbetsmarknaden. Och inte heller prognosen framåt ser så mycket ljusare ut, tyvärr.
4. Utvecklingen av ungdomsarbetslösheten (15-24 år) går i samma negativa riktning som för de öppet arbetslösa. Idag är ungdomsarbetslösheten drygt 21 procent av den berörda arbetskraften (15-24 år).
Mer än var femte ungdom är alltså arbetslös. Det är nästan tre procentenheter högre än under september 2006; från 102 000 till 132 600 unga arbetslösa i september 2011.
5. Antalet långtidsarbetslösa har också ökat kraftigt (plus 27 700), liksom deras andel av det totala antalet öppet arbetslösa. Även den genomsnittliga arbetslöshetsperioden har förlängts, vilket innebär att de arbetslösa måste gå utan jobb under en längre period än för fem år sedan.
6. Även det outnyttjade arbetskraftsutbudet har ökat påtagligt (arbetslösa, undersysselsatta och latent arbetssökande); 463 000 heltidsarbeten i september 2011, motsvarande plus 52 000 heltidsjobb fler i outnyttjad arbetskraft jämfört med i september 2006.
7. Antalet personer utanför arbetskraften har också ökat (plus 75 000 personer), men som andel av den arbetsföra befolkningen är storleken på denna grupp praktiskt taget oförändrad. Ingen framgång heller här när det gäller att motverka “utanförskapet". Den har ju tvärtom ökat lite till senaste fem åren.
Europas sämsta a-kassa
Verkligheten är långt tuffare och mera trist för den som av olika skäl “hamnat utanför" och nu därtill är hänvisad till en långt sämre a-kassa (faktiskt idag en av Europas allra sämsta). Dessutom finns många fler idag som har ingen a-kassa alls (en halv miljon fler) De är hänvisade till kommunernas socialbyrå för att klara sin försörjning. Med ökade, kommunala socialbidragskostnader som följd.
De som har haft och har trygga jobb har fått sina inkomster i börsen förbättrade, olika mycket för olika yrkesgrupper, genom jobbskatteavdragen.
Inga jobbinvesteringar
Otillräckliga satsningar på arbetsmarknadsutbildningar, bristyrkesutbildningar, komvux, otillräckliga investeringar i bostadsbyggande, väg- och järnvägsunderhåll och nysatsningar där, snabbare utbyggnad av vår IT-infrastruktur och plusjobb för långtidsarbetslösa i kommunala sektorn har gjort, att läget på svensk arbetsmarknad nu är sämre, än den var vid motsvarande tidpunkt för fem år sedan.
Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com
http://rbjorkenwall.blogspot.com
PS. Precis hemkommen 3 nov. från ett seminarium i Stockholm med Friedrich Ebert Stiftung om “Decent Capitalism", eurokrisen och den nordiska modellen. Hyfsade talare där från Harvard, London School of Economics, en dansk professor (Andersen) från Århus, en ungersk USA-skolad ekonom om utvecklingen i de nio östliga EU-länderna och ytterligare några andra. Gav en del matnyttigt i analysväg men långt färre riktigt goda och operativt användbara lösningar. Men den nordiska arbetsmarknads- och välfärdskapitalistiska modellen har framtiden för sig. Still kickning, var de rätt ense om.
Så varför har nordisk socialdemokrati – och särskilt svensk sådan – så taskigt självförtroende när det t ex gäller att driva kravet på fyll sysselsättning, anständigt väl fungerande sociala trygghetssystem, investeringar i kunskap och infrastruktur etc etc.???
Apropå Greklands- och eurokrisen nu: enligt prof. Jonung - med många år i Bryssel-byråkratin - så satt de på kafferasterna där bland "experterna" och skrattande konstataterade att Grekland fuskade grovt med sina siffror inför eurointrädet. Men officiellt sa de däremot inget sådant utan godtog deras redovisning. Detta berättade Jonung häromveckan på en eurokrishearing i finansutskottets regi i riksdagens andrakammarsal.
/Robert Bj
posted by rbjorkenwall at 10:42 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home