Monday, July 07, 2014

Några nedslag i politiska Almedalsveckan som sticker ut

Den politiska Almedalsveckan i gotländska Visby är över och nu kan den politiska semestern börja på allvar. Den högintressante, franske hypeekonomen Thomas Piketty – skriver väl bättre böcker än när han föreläser på engelska - var Almedalsveckans klo och värd att vid två olika tillfällen köa och höra på och en del annat också. Thomas Piketty har på kort tid orsakat en närmast global väckelserörelse med sin bok “Kapitalet under det 21:a århundradet” om hur de superrika blivit ännu mycket rikare och de fattiga ännu fattigare. Så ja, han var värd biljetten till Visby och Almedalen. Liksom att se att efteråt gå där i gränderna bland alla rosorna reflektera över den kritik som åter kom om hur Almedalen innebär att bevakarna och de som ska bevakas smälter samman allt tätare i rosévinsminglandet. Evenemanget är väl i första hand en mediehändelse innan det politiska Sverige tar sommarlov och vilar upp sig inför den valspurt som stundar i augusti och september månad. Och något finns väl också att minnas av alla utspel som där gjordes i Visby, främst kanske (s)-beskedet om att man vill ta fyra miljarder till barnomsorgen via en bankskatt. Där bröts litet av ett skattehöjartabu. Reinfeldt-alliansens ”Sverigepaket” på infrastrukturområdet (höghastighetstågbanor etc) var däremot alldeles för vagt och förskjutet långt in i en oviss framtid för att på allvar göra intryck på just någon. Tankesmedjan Tiden hade dock ett antal seminarier i Almedalen, bl a om en spännande rapport – Välfärdsoligarkerna - över hur det av oss alla skattebetalare finansierade välfärdsindustriella komplexet växt fram i Sverige. Som bekant för åtminstone somliga har vi det mest liberala, avreglerade systemet i världen för vinstdrivande bolag inom välfärden. De som drivit fram detta med stöd och pengar från näringslivet var Folkpartiet, Moderaterna och – kanske mest av alla – Annie Lööfs Centerparti. De senaste åtta åren har Kristdemokraterna, som ansvariga för Socialdepartementet, understött bolagens möjligheter att plocka vinster ur välfärden och marknadsanpassa skolan, vården och äldreomsorgen. Personunionerna mellan politiker, företagare och direktörer är starkt. Många politiker har varit med om att sälja vårdcentraler, skolor och äldreboenden och sedan gått in i företagen och tjänat miljoner som ägare. Eller sålt till släkt och vänner. Från början drevs välfärdsbolagen av svenska företagare, som drev upp vinsten och värdet på bolagen. Sedan började säljkarusellen då olika riskkapitalbolag köpte upp de olika välfärdsbolagen till fantasisummor och startarna blev miljardärer eller mångmiljonär. Ett typexempel är omsorgsfirman Attendos grundare Gustaf Douglas, medlem i Moderaternas partistyrelse, som tillsammans med Melker Schörling (stor ägare i Securitas) efter några år sålde Attendo till ett brittiskt riskkapitalbolag för 2,2 miljarder kronor. Det blev en vinst på 600 miljoner kronor för de två att dela på. Berikad blev även Attendos vd Henrik Borelius, som dessutom råkar ingå i Moderatregeringens välfärdsutvecklingsråd och är bror till den rekordkorta utrikeshandelsministern Maria Borelius (fick lämna bara efter några veckor efter medieavslöjanden om skatteundandraganden m m). Även om det varit främst borgerliga partiföreträdare som drivit fram och berikat sig på välfärdsbolagen, så finns en del socialdemokrater, som också blivit rika på välfärdbolag. När man undersöker vad svenska folket tycker, så vill 75 procent ha bort vinsterna i välfärden. Men de vill ha kvar valfriheten på skattebetalarnas bekostnad. Detta kräver eftertanke och genomtänkta förslag från de politiker som efter valet i höst vill följa folkets vilja och ta bort vinsterna i välfärden, men samtidigt bevara valfriheten att välja skola och vårdcentral. Nu när sommaren har börjat på allvar är det förvisso en och annan som – inte utan fog - klagar på ytligheten, förenklingarna och snuttifieringen i politiken. Men för den som vill ha mer djup och bredd saknas inte möjligheter. Den senaste tiden har mitt nattduksbord fyllts med böcker och rapporter som fördjupar resonemangen och sätter in i dagspolitiken i större sammanhang. I den traven sticker boken ”Reinfeldt-koden” (Ordfront förlag) ut som en riktig guldgruva för den som verkligen vill veta. I boken – den tredje i serien om Reinfeldt - granskar författarna Stefan Carlén, Daniel Suhonen och Christer Persson den borgerliga regeringspolitiken sedan 2006. Ett av Almedalsseminarierna i “LO-huset” vid Visby Hamnplan handlade om den boken. Bland mycket annat gör författarna en genomgång av alla statliga utförsäljningar som skett under den borgerliga regeringen. Regeringen har sålt ut aktier i de statliga bolagen för enorma 160,3 miljarder kronor! Det säger en del om det ideologiska systemskifte som genomförts. Statens verkningskrets och makt har minskat kraftigt. Läs boken, gärna ihop med Aron Etzlers också fina “Reinfeldteffekten” (Karneval förlag), i sommar. Detta som en liten förberedelse inför den valrörelse som stundar i augusti och september. Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com (Publicerad i bl a Piteå-tidningen 8/7, Arbetarbladet 7/7, Östra Småland 9/7-14 m fl)

0 Comments:

Post a Comment

<< Home