S ekonomiska vårbudget - ett lågmält dokument som har svårt att entusiasmera

Observerat om S vårbudget – inget direkt omskakande dokument: Ingen som tagit del av den socialdemokratiska skuggbudgeten nu i skiftet april/maj kan ha blivit särskilt omskakad. Sannolikt heller inte särskilt förhoppningsfull och frimodigt frustande inför 1 maj och kommande riksdagsval. Nyheterna om två miljarder kronor till sjukvården och mindre klasser i grundskolan hade presenterats tidigare. Förslagen om förbättringar i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen ligger kvar sedan i höstas. Under måndagen (28/4) tillfördes smärre förändringar om några tiotals miljoner till höger och vänster. Det var sådant som från 100 nya utbildningsplatser för barnmorskor, till 20 miljoner för att stimulera exporten samt ett kvalitetsprogram för äldreomsorgen till en kostnad om 50 miljoner. Ok, utmärkt – men, i ärlighetens namn, representerar det knappast något S-märkt och tydlig politikförändring vid en valseger. Skillnaderna mellan Socialdemokraterna och regeringen finns, men är tyvärr långt större i ord än i handling och konkreta åtgärder. Möjligen tänker Socialdemokraterna vinna makten på alliansens svaghet och inte på egen styrka. Det är som om partiet inte riktigt vill, kan eller vågar ta steget fullt ut och med självförtroende driva politik. Vill man t ex på allvar angripa massarbetslösheten, detta helvete för hundratusentals människor, krävs kraftfulla åtgärder på minst den nivå som LO har krävt, alltså runt 70 miljarder kronor, i bostadsbyggande, välfärdssatsningar och investeringar i vägar och järnvägar. Man måste också höja barn- och studiebidragen med betydligt mer än 100 kronor i månaden och sänka “pensionärsskatten” betydligt mer än utmanande lilla en 50-lapp i månaden. Dessutom måste partiet, för att betala vad det kostar, våga höja skatten för den halva av befolkningen med högst inkomst och fördela till den halva som tjänar minst. Och för att rusta upp den sjukförsäkring och arbetslöshetsförsäkring som inte längre är så bra som vi har rätt att förvänta oss. Den socialdemokratiska försiktigheten – riskminimeringstaktiken som gjort partiledningen synnerligen smygande försiktig och ängslig - beror säkert på rädsla för att utmålas som ekonomiskt oansvarig. Men historien lär oss att högern inte har någonting att lära socialdemokratin när det kommer till ekonomisk politik. Med det överskottsmål som både regeringen och Socialdemokraterna håller fast vid – trots att statsskulden som andel av vår gemensamma, samlade ekonomi nu är nere på samma nivåer som när Gunnar Sträng var finansminister – och det ha de arbetslösa och andra ingen som helst glädje av och gör, vid ett fasthållande kring denna överdrivna konsolideringsambition, det dessutom väldigt svårt att få till stånd de nödvändiga investeringar som behövs i bostäder, infrastruktur och annat nödvändigt. I ljuset av den här synnerligen magra och försiktiga S-vårmotionen, och de många osäkra väljarna (lär visa sig i nästa SCB-mätning snart), står nu hoppet till ett progressivt och klargörande valmanifest i höst. Men hur långt kommer det att räcka? Blir det ens något valresultat i närheten av de 35 procent i väljarstöd som S kampanjledning säger sig hoppas på? Och hur stark kommer då den nya regeringen att bli som sannolikt väl ändå kommer till? Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com