Skatteorättvisan består och pensionerna försämras åter igen

Med jämna mellanrum återkommer i olika insändare påståendena om att Göran Persson och socialdemokraterna tog pengar ur pensionssystemet (258 miljarder kr) och sedan skulle ha svikit löftet att återbetala pengarna till pensionärskollektivet. Låt oss göra ett försök att reda ut detta med lite basfakta. I januari 1994 gjorde Socialdemokraterna upp med Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna om en reform av vårt pensionssystemet.. (Detta S-ställningstagande har mera i detalj bl a redovisats i Karl Loxbos avhandling ”Bakom socialdemokraternas beslut”; Växjö University Press.) Princippropositionen lades fram av Carl Bildt-regeringens dåvarande socialförsäkringsministern Bo Könberg (FP). Beslut fattades i Riksdagen i juni 1994, alltså knappt tre månader innan Bildt-regeringen förlorade och ersattes av en S-regering. Genomförandegruppen för pensionsreformen ingick - när det gällde ”ekonomiska beslut med stor räckvidd” - också de fem partiernas ekonomisk-politiska talespersonerna. Dessa var Bo Lundgren (M), senare Mikael Odenberg (M), Karin Pilsäter (FP), Per-Ola Eriksson (C), Mats Odell (KD) och Arne Kjörnsberg som företrädare för Socialdemokraterna. Denna grupp hade till uppgift, att lägga fram följdförslag till Princippropositionen. Enligt beslut i Riksdagen skulle det nya inkomstpensionssystemet vara fristående från statens budget. Som en följd av detta flyttades betalningsansvaret för förtidspensionen, den nya garantipensionen och efterlevandepensionen från ATP-systemet och, därmed AP-fonderna, till statens budget. Konsekvensen av detta blev då att motsvarande kostnadsbelopp skulle flyttas med från AP-fonderna. De framtida kostnaderna för detta beräknades till storleksordningen 320 miljarder. Alla partier i genomförandegruppen - Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Socialdemokraterna – var dock överens om att begränsa överföringen till 258 miljarder. Detta blev också Riksdagens beslut. Det står naturligtvis var och en fritt att kritisera Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Socialdemokraterna för hela eller delar av det nya pensionssystemet. Och många finns som – med rätta – känner sig missnöjda med bromsens sätt att fungera och Premiepensionsdelen som den enskilde själv ska placera i någon av PPM-systemets orimliga 800 fonder på börsen (eller låta “sofffliggarfonden” Femte AP-fonden förvalta). Socialdemokraterna gick ju högst motvillligt - i kompromissens namn – med på PPM-systemet. Möjligen det är på väg att bantas rejält och i stället bidra till en nödvändig förstärkning av inkomstpensionen som det finns behov av att göra, liksom av bromsens sätt att slå till oftare än tänkt. Sådana diskussioner förs inom pensionsarbetsgruppen. Men oavsett detta så är fakta i saken att några 258 miljarder snodde Göran Persson aldrig från pensionssystem, som då och då påstås i olika insändare. Jag noterar dock att somliga – också riksdagsledamöter från den borgerliga sidan nu i valårets inledande månader – har ett mera begränsat eller obefintligt intresse att berätta hur det egentligen gick till när pensionssystemet förändrades. Däremot att gärna ge låtsas som om straffbeskattningen av pensionerna – uppskjuten lön – inte skulle existera. Fakta är ju att pensionen ännu en gång har sänkts med ett par hundra kronor som en följd av att den så kallade bromsen i det nya pensionssystemet har åter slagit till. Den hundralapp i sänkt skatt som regeringsalliansen ger pensionärskollektivet från årsskiftet räcker inte alls som kompensation för denna nya köpkraftsförsämring. År 2013 betalade en pensionär 270 kr mer i månaden i skatt än en löntagare om båda tjänade 14 500 kr i månaden. Vid ett inkomstläge på 20 000 kr i månaden hade pensionären 492 kr mer i månaden i skatt (5 900 kr mer per år i skatt). Lägg så till detta pensionerna sänks genom bromsen valåret 2014 och att skatteorättvisan mellan löntagare och pensionärer vid samma inkomstläge består och ökar ytterligare något nu efter införandet av det femte jobbskatteavdraget medan pensionärerna skatt bara sänks med så där en hundralapp; kompenserar inte ens pensionssänkningen. På S-regeringens tid var däremot skatten detsamma för löntagare och pensionärer vid samma inkomstläge. Den enda rimliga målsättningen är att Sverige måste komma tillbaka till detta, alltså att lön och pension ska beskattas lika så att ett pensionärspar där den ena arbetat som sjuksköterska och den andra som byggnadsarbetare inte ska tvingas betala 10 000 kr mer i skatt per år när de går i pension efter ett långt yrkesliv. Den principen måste nästa regering efter höstens val genomföra stegvis under kommande mandatperiod. Pensionssystemet behöver också ses över – premiepensionsdelen bantas och inkomstpensionsdelen stärkas – och systemet med bromsen justeras så att pensionerna inte åker jojo från ena året till det andra utan följer löntagarnas standardutveckling. Olika opinionsmätningar visar därtill att det finns ett mycket klart stöd för en större rättvisa vad gäller pensionernas beskattning och en reformering av de delar av pensionssystemet som visat sig fungera mindre bra. Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com (Publicerad i bl a Gotlands tidningar 18 februari 2014 m fl)