Major Björklund och svenska skolans förfall

Så kom den då i december 2013, OECD:s hett emotsedda Pisa-rapporten om skolbarns kunskaper. Rapporten visar det vi fruktade, svenska skolbarns kunskaper har rasat ytterligare och det ordentligt, trots att svenska skolbarn redan för två år sedan uppvisade det största ras som någonsin förekommit i Pisa-statistiken. Det gäller nu hela Sverige som kompetensnation. Inga bortförklaringar i världen kan rädda utbildningsministern och FP-ledaren Jan Björklund från ansvaret för det pågående kunskapsraset i den svenska skolan. Som Sveriges skol- och utbildningsminister sedan drygt sju år finns inget som helst utrymme längre att smita undan utfallet i den färska Pisa-rapporten. Svart på vitt slår den nu fast att svenska skolresultat fortsätter falla som en sten gentemot jämförbara länder. För svenska 15-åringar – som under nästan hela sin tid i grundskolan har styrts av det björklundskt ledda departementet  – har kunskaperna i matematik, läsförståelse och naturvetenskap försämrats drastiskt. Skolverket konstaterar att Sverige, från att ha presterat över OECD-genomsnittet i samma undersökning år 2000, nu ligger långt under samma genomsnitt på alla tre områdena. Myndigheten slår fast att inget av de andra 33 länderna, som deltar i undersökningen, har en lika stor resultatförsämring som Sverige.  Framför allt är det de lågpresterande eleverna som tappar mark. Rimligen är det också just dessa elever som har drabbats hårdast av bristen på resurser, som vuxit i takt med regeringens alla skattesänkningar på dryga 130 miljarder kr. För Jan Björklund har det i regeringen varit viktigare att verka för sänka skatten för den som redan har i överflöd än att satsa en krona extra på en elev som har det jobbigt att lära sig läsa, skriva och räkna. Inte överraskande säger sig Skolverket bedöma att den bristande likvärdigheten i skolan kvarstår. Folkpartisterna kan tala sig blåa i ansiktet över att ha gjort upp med vad de kallar för flumskolan. Jo jo. Och allt det är i sin tur effekterna av tidigare socialdemokratiska regeringars politik, brukar Björklund ofta säga. Men nu – efter sju år med Björklund vid rodret – märks att den skylla på andra-retoriken biter allt sämre.  Förfallet i kunskapsnivån i svenska skolan i färska Pisa-studien har ju uppnåtts med hans egen dumdryga kravställarliberalism, med prov- och betygshetsen samt en minst sagt lättsinnig hantering av regeringens privatiseringslusta av våra skolor och med resultatet att skolan nu lyckas allt sämre med sitt uppdrag. Major Jan Björklund gjorde under dock än en gång i media sina piruetter och ryggradslösa försök att skylla ifrån sig på tidigare regeringar. Och som vanligt hävdade han också att hans reformer kommer att ta tid innan resultatet visar sig. Trots dryga sju år vid makten. Men verkligheten där ute blir allt svårare för honom att prata bort. En verklighet som Pisa och andra  utvärderingar nu visar att han som utbildningsminister varit sämst i klassen av alla svenska utbildningsministrar.  Mönstret känns igen. Vårt arma land styrs av en regering som säger sig ha ansvar, men som aldrig tar det när misslyckandena – massarbetslösheten, skolans förfall, sjunkande kvalitet i sjukvården, en järnväg som fungerar allt sämre etc – staplas på varandra. Måndagen den 2 december rapporterades att den svenska sjukvården nu är sämst i Norden. Den svenska arbetslöshetsförsäkringen har redan i olika studier visat sig vara en av de sämsta i Europa. Med så  går och märks det i allt fler välfärdsverksamheter att Sverige tar ut allt lägre skatter och det hela får då betalas med en allt sämre kvalitet i tjänster, service och trygghetssystem. Inte undra på att nu även medelklassen och det av många valstrateger så omhuldade radhusfolket i storstäderna i växande grad nu har ont i magen över konsekvenserna av den här utvecklingen. Men varje gång något nytt område dokumenteras fungera allt sämre så finns just inget statsråd i Reinfeldts regering som känner sig ha eller vilja ta ansvar för någonting alls i den utvecklingen. Återstår att se vilka konsekvenser sedan detta får i valet i september 2014 – och för oppositionens förmåga innan dess att uppvisa en tydlig och alternativ politik som trovärdigt förmår tackla de växande samhällsproblem som nu pockar på en mycket snar lösning. De 34,3 procent i väljarstöd som S har i den färska, stora SCB-mätningen om partisympatierna visar att socialdemokraterna slarvat i höst och ännu har en del att göra för att vässa trovärdigheten i den alternativa politik som de vill erbjuda ett allt mera missmodiga svenska medborgare. Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com (Publicerad i bl a Dala-Demokraten 13/12-13 m fl)