Friday, September 20, 2013

Straffsparksläge för oppositionen att ta över regeringsmakten i valet 2014

Efter sju regeringsår och en 8-procentigt bedrövlig stor arbetslöshet gick häromdagen finansminister Anders Borg (M) till riksdagshuset för att överlämna mandatperiodens sista budget. Som sammanfattning av regeringen Reinfeldts och Anders Borgs sju år i regeringsställning är finansplanen ingen uppmuntrande läsning. Värst av allt är att arbetslösheten har svämmat över alla breddar som en svår vårflod. Nästan lika illa är den tudelning och växande klassuppdelnings isärdragning av nationen i klara vinnare och lika klara förlorare på utvecklingen. Den är nu väsentligt högre än när den moderatledda regeringen tillträdde år 2006. Arbetslösheten väntas dessutom – enligt regeringens bedömning; grundad på de insatser den själv säger sig göra – ligga kvar på över åtta procent också under valåret 2014.För Sverige som nation och för samhällsekonomin är det mycket illa, eftersom det betyder att Sverige inte tar tillvara på alla människors vilja till produktivt arbete och egen försörjning. För de enskilda människor som drabbas av den här utvecklingen är det lika illa, eftersom vi vet att arbetslöshet sänker och dödar drömmar och livsprojekt samt starkt bidrar till den växande ojämlikheten och otryggheten samt starkt bidrar till en växande ojämlikhet och otrygghet i Sverige. Först i slutet av nästa mandatperiod – om nu regeringen Reinfeldt får, mindre sannolikt, nytt förtroende av väljarna i valet 2014 – hoppas Anders Borg och alliansen att arbetslösheten ska vara nere under sju procent i öppen arbetslöshet. Så perspektivet är allt annat än muntert om väljarna nu skulle ge regeringen ytterligare fyra år vid makten hösten 2014. Vill verkligen de svenska medborgarna ha den föga uppmuntrande prognosen kanske förverkligad efter ytterligare fyra år med Reinfeldt? Undrar det. Detta efter detta svåra misslyckande med arbetslösheten under Reinfeldts och Borgs nu sju och snart åtta år vid makten. Särskilt som det sades i valpropagandan från deras sida redan under 2006 att fler människor i arbete och ett minskat så kallat utanförskap var deras allians främsta uppgift om de fick makten. Och detta med hjälp av rekordstora skattesänkningar (hittills totalt 130 miljarder kr och nu ytterligare 16 miljarder valåret 2014) samt omfattande utförsäkringar av sjuka och arbetslösa, det senare har ju – tillsammans med nerskärningar i välfärden – fått betala de stora skattesänkningarna. Dessutom skulle lönekostnaderna (=lägstlönerna, de så kallade reservationslönerna) pressas ner genom lägre a-kasseersättning. Den högre utbildningen skulle hållas tillbaka (läs minskat antal platser i utbildning) och nya avdragsmöjligheter infördes på skatten för hushåll som tar in städ- och läxhjälp i hemmet. Däremot gjordes ytterst lite för att stimulera tillväxten och jobben med investeringar i nya bostäder, energiproduktion, i järnvägar, vägar och annat som är viktigt för en uthållig inhemsk ekonomisk tillväxt och i fler och välbetalda jobb. Och följden blev att Sverige nu “fastnat” i rekordhöga åtta procents arbetslöshet och en mångdubbling av såväl långtids- som ungdomsarbetslösheten. Det är i det här perspektivet svårt att förstå att regeringen – efter sju år vid makten och misslyckandet med arbetslösheten – fortsätter att hålla fast vid samma politik, med nya mångmiljardstora jobbskattesänkningar (inkomstskattesänkningar enbart från inkomst på arbete), trots det synnerligen magra resultatet vad gäller arbetslöshetsbekämpningen och ambitionen att minska det så kallade utanförskapet. För att få perspektiv på den nya, femte rundan med jobbskattesänkningar så är nya valårsbudgetens satsningar på bättre fungerande arbetsförmedling för unga arbetslösa, åtgärder för de långtidsarbetslösa, lärlings- och YA-jobb knappt 800 miljoner jämfört med nästan 16 gånger mer på ett nytt, femte jobbskatteavdrag (12 miljarder + 3 miljarder på höjd brytpunkt vid statlig beskattning). En skattesänkning som ger ett vårdbiträde 188 kr mer i månaden i plånboken medan en högavlönad ovanför brytpunkten för statlig inkomstskatt (= höjd från 36 160 till 37 417 kr/mån; kostar 3 miljarder kr) får 589 kr mer i månaden. Ålderspensionärerna får en 100-lapp i sänkt skatt men blir ändå förlorare eftersom pensionen år 2014 kommer att sänkas med några hundralappar. Och skatteklyftan på flera tusenlappar till ålderspensionärens nackdel består och kommer att växa ytterligare något år 2014. För den som är långtidssjuk, arbetslös eller har “förtidspension” (t ex MS- och Parkinson-sjuka etc) får ingenting och gapet vid beskattning på över tiotusen kr per år vid samma inkomstläge som en som har inkomst av lön kommer nästa år att växa lite till. Samma sak gäller t ex en föräldraledig som är hemma med barn och har föräldrapeng från Försäkringskassan. De är i samma läge och även för dem ökar skatteorättvisan ytterligare något under 2014. Den 8-procentiga öppna arbetslösheten i kombination med denna växande stora skatteorättvisa samt verkligheten med det – dokumenterad i färska opinionsmätningar – växande folkliga upplevelsen att kvaliteten i skolan, sjukvården och äldreomsorgen har blivit sämre fungerande under senare år faktorer som talar för att regeringen Reinfeldt kan få växande problem att klara det återval man ännu hoppas på i valet 2014. Den verkligheten är regeringen Reinfeldt svåraste motståndare och hinder när det gäller att klara ännu ett andra återval. Så mycket talar för att efter åtta år med Reinfeldt kommer den verkligheten och medborgarnas känsla att ännu mer av samma politik vill en majoritet inte ha ytterligare fyra år till. Så det är “straffsparksläge” för oppositionen – och socialdemokraterna – nu i valet hösten 2014. Om också det då och då händer att oskickligheten och svikna nerver gör att även till synes givna mål uteblir. Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com PS. Det är och förblir en svår taktisk tabbe att från S sida låsa fast sig för att avtrappningen av femte jobbskatteavdraget ska börja först vid 60 tusen – omfattar väl max 2,5-3 % av alla skattebetalare – när den snarare borde börja vid så där 30 – 35 tusen och de miljarderna som då skulle “återvinnas” har många och klokare användningsområden i välfärden och i bekämpningen av rekordarbetslösheten. (Publicerad i bl a Vasabladet 27 sept. 2013 m fl)

0 Comments:

Post a Comment

<< Home