Höyres Erna Solberg blir Norges nästa statsminister

Erna Solberg blir Norges nye statsminister. Valresultatet är entydligt och inget tvivel råder om att Høyres ledare kommer att ta över styret i Norge i oktober månad efter avgående statsminister Jens Stoltenberg och hans rödgröna regering som nu förlorat regeringsmakten efter åtta år. Överraskande? Nä, snarare ett väntat maktskifte i oljerika Norge. Visserligen lyckades Arbeiderpartiet efter en bra långspurt (Stoltenberg bar partiet i valspurten) lyckades förbli största parti (30,9%) i Stortingen men ändå gjorde ett av sina klart sämsta stortingsval. Nu blir Norge politiskt blåare med Erna Solberg som statsminister och sannolikt högerpopulistiska Fremskrittspartiets, Frp, ledare Siv Jensen som ny finansminister i en borgerlig tre- eller fyrpartiregering.. De “stigande förväntningarnas missnöje” (skolan, sjukvården och infrastrukturen; alla dessa har klara brister) gjorde att Stoltenbergs regering, trots låg arbetslöshet och god, välskött offentlig ekonomi inte klarade ett tredje omval. För små skillnader mellan de två alternativen gjorde också att många väljare kunde säga att vi kan lika gärna byta och pröva något nytt. Värt att tänka på också S i Sverige som ett år före valet ligger på i stort sett samma opinionsstöd som i katastrofvalet 2010. Nuvarande S-strategi med för små avstånd till alliansen håller sannolikt inte och lyfter inte S nu i höst och fram till april nästa år så kanske S får svårt att vinna mer än på sin höjd en pyrrhusseger (i mycket p g a alliansens svaghet med de två små nära riksdagsspärren). Särskilt inte eftersom S i Sverige heller inte sedan länge brukar vinna några valspurter så finns det i april-maj nästa år ingen “fallhöjd” inför valspurten så kan vinsten i valet riskera att bli oerhört knapp för Stefan Löfven och socialdemokraterna. En alltför “tövande” och ängslig oppositionspolitik riskerar för S i Sverige att betala sig illa i valet. Värt att ha i åtanke när vi nu noterar vad som hänt i det norska valet. Vilka mera exakt som Elna Solberg som blivande statsminister vill/kan ta med i sin regering är i nuläget oklart. Det är i vilket fall som helst det första hon som regeringsbildare hon nu måste ta itu med. Helt enkelt blir det inte att få med alla fyra på den borgerliga sidan. Varken Kristdemokraterna eller liberala Venstre är så förtjusta i högerpopulistiska Siv Jensens Frp-parti (näst störst med 16,3 proc. i väljarstöd) så det är inte alls givet att alla fyra blir med i Solbergs nya regering. Kanske bra tre partier, vilket i och för sig också räcker för att få en majoritet i Stortinget. Mycket kompromissande lär komma att krävas av Høyres ledare Erna Solberg om det ska lyckas henne att få med alla fyra i den nya regeringen. Med årets valresultat – runt 26,9 proc. i väljarstöd (+ 18 mandat) mot Aps nästan 30,8 proc (- 9 mandat) – för Høyre är man i stort sett tillbaka på samma nivå som under Kåre Willochs glansperiode för 30 år sedan. Det var ju inte alla som trodde att “Jern Erna” – hennes profil är mjukare nu sedan ett antal år tillbaka – skulle mäkta med att få tillbaka partiet till regeringsställning med tanke på att hon som partiets då färska ledare bara fick 14,5 procent i väljarstöd i sitt första val som partiledare år 2005. Men Høyres ledere har arbetat tålmodigt och hårt i flera år och hållit det borgerliga lägret så pass samlat att hoppet om att en gång kunna bilda en borgerlig koalitionsregering har varit levande och möjligt att tro på. Och nu är hon där åtta år senare. En annan sak är sedan att hon och Høyre tappat ett antal procent de sista veckorna i valrörelsen – som det så ofta brukar göra för partiet när valdagen närmar sig. Vinnare på den borgerliga sidan i valspurten har i stället varit de andra tre borgerliga partierna Fremskrittspartiet, Kristelig Folkeparti och Venstre (gynnats av sin kritik bl a av planerade oljeborrningar vid Lofoten-Vesterålen m m). Vinnare i valspurten har på den andra kanten varit i främsta rummet Jens Stoltenberg och hans Arbeiderpartiet, som genomfört en bra valspurt (började dock öka först i augusti och framåt) men ändå inte så mycket att man lyckades få upp tillräckligt många egna sympatisörer från sofflocket. Ändå måste det konstateras att Ap blev själva valkampens främsta vinnare och lyckades svinga sig upp till dryga 30 procent i väljarstöd (mot annars befarade låga 26 proc.) och därmed förbli landets största parti. De två mindre regeringspartierna Senterpartiet, Sp, och vänsterpartiet SV hade det jobbare under hela valspurten och särskilt SV, som vacklade hela valnatten igenom på båda sidor om spärrgränsen men till slut lyckades hamna på rätt sidan om den med sina 4,1 procent och bärga hem 7 representanter (- 4) i det nyvalda Stortinget. Sp fick 5,4 procent av rösterna och 10 mandat (-1) i nya Stortinget. Det här gör att det rödgröna blocket har 72 mot det borgerliga blockets 96 mandat. Därutöver finns ett mandat för De gröna från Oslo i nya Stortinget. Så inom några veckor har därför Norge antingen en borgerlig tre- eller möjligen fyrpartiregering, ledd av Erna Solberg. En annan sak är sedan om den lyckas hålla ihop hela den 4-åriga mandatperioden eller om den – som de flesta borgerliga regeringar i Norge gjort sedan 1920-talet – faller samman i förtid. Då lär Jens Stoltenberg och Ap stå där beredda att ta över som minoritetsregering fram till nästa stortingsval hösten 2017. Ty något nyvalsinstrument finns icke i den norska författningen. Robert Björkenwall ;robert.bjorken@telia.com (Publicerad i bl a Piteå-tidningen 12 sep.,Arbetarbladet 10/9 m fl)