Hägring 38 - en klassroman av Kjell Westö

Den finlandssvenske författaren Kjell Westö har med sin nya roman “Hägring 38” (Bonniers förlag) befäst sin ställning som en av Nordens främsta, nutida författare. Handlingen i hans nya roman är förlagd till Helsingfors under en kort tidsrymd, från våren till hösten 1938, alltså året innan Finland utkämpade sitt första – Vinterkriget 1939-40 – av två självständighetsförsvarande krig mot Sovjetunionen. Boken har föregåtts av ett omfattande forskande i olika källor om hur livet var i Helsingfors på den tiden och vilka samhälleliga tankeströmmar som dominerade det finska samhället i skuggan av nazi-Tyskland och ett snart begynnande andra världskrig. Hitler har befäst sin maktställning i Tyskland, liksom fascisten Mussolini i Italien och i Sovjetunionen regerar Stalin. Samtidigt är det bara 20 år sedan det finska inbördes- och klasskriget tog slut och efterverkningarna av detta ännu inte har klingat av i det finska samhället. Staden Helsingfors var ännu år 1938 en på många sätt tydligt klassuppdelad stad. Borgerskapet bodde söder om Långa bron, arbetarklassen å andra sidan bodde kring industrierna norr om den Långa bron. (Där på andra sidan Långa bron – runt Hagnäs torg – ligger än i dag fackförbundens och socialdemokraternas kanslier grupperade i en halvmåne runt torget.) Många områden, som nu är stadsdelar, var då närmast utflyktsmål på sommaren. Hägring 38 skildrar detta och hur Finland – fokuserat på några få huvudpersoner – vacklar mellan de totalitära makterna Tyskland och Sovjetunionen inför det andra världskrig som snart nog står för dörren. Berättelsens huvudpersoner, den liberala advokaten Claes Thune, hans kanslist fru Wiik med med bakgrund på den röda sidan under inbördeskriget och hennes musikerbror. Onsdagsklubben, ett gäng vänner från advokatens barndom och ungdom, för diskussioner som ibland domineras av idéerna i tiden, fascismen, nazismen, kommunismen och av de stora aktörerna på den internationella scenen Mussolini, Hitler, Stalin, Chamberlain. Ibland diskuterar klubben allt mellan himmel och jord – och har emellanåt också förtärt väl mycket baksmälleskapande alkohol. När en av vännerna i Onsdagsklubben börjar bli allt mera öppet antisemitisk börjar liberalen Thune bli tveksam om diskussionsklubben alls längre fyller sin uppgift längre men han varje säger ifrån på skarpen och heller inte slänger ut sin diskussionsvän ur klubben. “Mannamod hade aldrig varit Thunes starka sida”, skriver Westö. Boken kan läsas som en tidsskildring. Westös omsorgsfulla forskningsarbete, som redan gjorts för de tidigare romanerna, har lett till att man omgiven av hundratals tidsenliga detaljer förflyttar sig till Helsingfors på 30-talet. Detaljerna gäller t.ex. händelser, mat, kläder, seder, spårvagnar, musik, biografutbud, nattklubbar, scenerier och miljöer. Kjell Westö fångar skickligt hur det är att vara nersänkt i det historiska förloppet – och av förnekelsen inför vad som kan anas snart komma skall. Och indirekt också – även om det är lätt med facit i hand – att den som inte vågar fälla omdömet om det förflutna samtidigt också avsäger sig förmågan att ta ställning och riskerar att dra en tystnadens slöja över en värld där ansvariga slutar att tänka på hur historien kan komma att döma dem. Kjell Westös nya roman fångar hela detta dilemma mycket skickligt. Dessutom är boken full av lukter och dofter som ger stor närvarokänsla. På esplanaderna luktar det malt från Koffens bryggeri, På Sturegatan doftar det kaffe från SOK:s rosteri, i spårvagnen luktar det av våta kläder och otvättade kroppar. Med alla sina minutiösa detaljer borde det vara en smal sak att omvandla Westös roman till ett utmärkt manuskript för en TV- eller spelfilm. En annan styrka i “Hägring 38”-romanen är, att huvudpersonerna är så trovärdigt tecknade och replikerna/dialogen så naturlig. Läsaren blir snabbt bekant med bokens personer. Vill man reflektera över hur det är att vara nersänkt i ett historiskt förlopp så finns det rum för det också. Bokens intrig påminner rätt mycket om Westös roman Lang från 2002. Efter de inledande kapitlen fördjupas intrigen, stämningen tätnar. Romen är dessutom spännande och kan mycket väl också läsas som en thriller. Genom hela berättelsen känns det stigande hotet mot freden, de farliga idéerna på kontinenten som hotfullt mörka moln på den vackra sommarhimlen. Mot slutet förstår läsaren också att någon lyckligt slut heller inte är att vänta. Jag tycker mycket om den här Westö-romanen. Det är en riktig klassbok, skriven av en mycket yrkesskicklig författare. Den är samtidigt ett led i den evigt pågående debatten om mänskans roll och livets mening. Romanen kan med fördel även läsas som ett inlägg för de mänskliga värdena, mot alla de mörka krafter som hotar oss även nu – i 2010-talets inte alltid precis så vackra och soliga värld. Den som ännu inte läst Kjell Westös Hägring 38 har ett timmars högtidsstunder i bäst läsfåtöljen framför sig. Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com PS. För den som vill förstå det finska klass- och inbördeskrigets avtryck i det finska samhället finns ingen bättre läsning än Väinö Linnas romansvit om Koskela-familjen i den så kallade torpartrilogin – Högt bland Saarijärvis moar, Upp trälar och Söner av ett folk samt den också mästerliga Okänd soldat (om de finsk-ryska krigen).