Norges nya regering klar och programmet är på plats

Blir det i Sverige som i Norge kanske vi har en koalitionsregering mellan Moderaterna och Sverigedemokraterna. Inte nu men kanske om några mandatperioder. Måndagen den 7 oktober kom besked om nya regeringsprogrammet och den högerblå regering som är på väg att bildas i vårt västra grannland. En regering till höger om höger, som avgående statsministern, socialdemokraten Jens Stoltenberg, uttryckte det. Bara Jens Stoltenberg orkade uppbåda entusiasm (men hans regering saknade ett bra, nytt framtidsprojekt att lyfta fram) och det räckte inte för att vinna ännu ett omval, sade bl a nestorjournalisten Håvard Narum på Voksenåsen i Oslo som förklaring till att Norge nu får en blåblå regering den 16 oktober. Detta apropå att norska högerledaren (Moderaterna i Norge heter Høyre) Erna Solberg som regeringsbildare nu meddelat att det är åtta programpunkter som utgör basen för nya regeringsprogrammet. Men där finns inte miljön och klimathotet med bland punkterna för den Høyre-Fremskrittsparti-regering som Norge är på väg att få nu i mitten av oktober. Ny statsminister blir Erna Solberg, ny finansminister FrP-ledaren Siv Jensen och ny oljeminister blir inte den väntade nestledaren i Frp Ketil Solvi-Olsen (fick kommunikationerna i stället) utan Tord Lien medan Høyre tar hand om utrikesposten (Børge Brende), försvar-, näring, kultur m fl. Ny lantbruksminister blir den kontroversiella FrP-politikern Sylvi Listhaug, som kallat det norska lantbruksstödet för kommunistiskt och tidigare uttalat sig för att helt slopa stödet. Hon lär få en tuff match mot norska lantbruksorganisationen. FrP får även – ingalunda okontroversiellt - ansvaret för justitieministeriet, som ju även sköter flykting- och asylfrågor. Högerpopulisterna FrP utdelning blev totalt sju statsrådsposter. En regering där Erna Solberg har ambitionen att även vinna valet 2017, enligt analytikern Håvard Narum. Bland de saker den nya koalitionen däremot avser genomföra hör bland annat att luckra upp lagarna för löntagares anställning (FrP har också arbetsministerposten) så att deras trygghet ska bli mindre och arbetsgivarnas ställning stärkas. Utöver det ska norska systembolaget få längre öppettider och mycket pengar ska läggas på att bygga vägar och hastigheten på norska motorvägar ska höjas till max 130 kilometer i timmen. Dessutom ska den hittills obeväpnade polisen beväpnas. Dessutom utlovas skattesänkningar för dem som arbetar samt borttagen arvsskatt och minskad bolagsskatt. Fler privata inslag i vården och vårdval för patienterna är annat som utlovas i regeringsprogrammet, liksom en ännu lite tuffare politik mot flyktingar/invandrare. Ett försök – lär inte bli lätt – att slå ihop ett antal av de minsta av Norges totalt 428 kommuner finns också med bland regeringspunkterna, liksom ingen oljeprospektering vid Lofoten (krav från Kr. Folkeparti och liberala Venstre för att stötta minoritetsregeringen). Att just det rika oljelandet Norge blir det första landet i Norden med ett främlingsfientligt parti i regeringsställning är inget annat än sorgligt. För just norrmännen borde – efter Utöya-massakern på unga socialdemokrater - vara väl införstådda med vad främlingsfientlighet och högerextremism kan leda till. Men sedan valet i september sitter alltså högerpopulistiska Fremskrittspartiet i regeringsförhandlingar för att bilda landets nya styre tillsammans med Høyre. Och nu har de två partiledarna, Høyres Erna Solberg och Fremskrittspartiets Siv Jensen (ny finansminister), presenterat sitt regeringsprogram. Ett blåblå eller snarare blåbrunt sådant. Skatter ska alltså sänkas, anställningstryggheten ska försämras, polisen beväpnas och invandringen ska stramas åt. Detta sistnämnda ska alltså ske i det rika Norge som redan har en mycket mer sträng flyktingpolitik än vad vi till exempel har i Sverige. Det norska Fremskrittspartiet - ursprungligen ett skatteprotestparti - och svenska Sverigedemokraterna är inga direkta systerpartier, men de har ändå ett på många sätt liknande språkbruk, och politiska program. Granskare av högerpopulistiska och främlingsfientliga partier – ex.vis Expos Axel Bengtsson - beskriver likheterna så här: Båda partierna vill kraftigt minska invandringen, och riktar udden mot muslimer. Båda partierna är stockkonservativa i det att de vill "ta krafttag mot brottsligheten och kraftigt skärpa straffen" samt "stärka kärnfamiljen". Båda partierna vill minska biståndet, men satsa på ett starkt försvar. Det är några av likheterna mellan dessa två partier i Sverige respektive Norge. I Sverige agerar SD i åtta fall av tio omröstningar i riksdagen som stödparti åt Reinfeldts borgerliga minoritetsregeringen. Sällan eller aldrig säger Reinfeldt något om detta i partiledardebatterna eller när han intervjuas av olika medier. Här fungerar Sverigedemokraterna som ett tydligt stödparti åt regeringen i flertalet fall. I Norge – där numera 28 000 svenska ungdomar arbetar (Norges ungdomsarbetslöshet är 8,6 proc. mot Sveriges 23,7 proc.) - går numer de blå och de brunblå ännu lite längre och ingår i den nya norska minoritetsregeringen som tillträder i mitten av oktober månad, och därtill har ambitionen att tillsammans med Høyre även vinna valet 2017. Så långt har det ännu inte gått i Sverige. Inte ännu – men kanske om några mandatperioder? Men kanske hinner Sannfinländarna före in i nästa finska regering? Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com (Publicerad i bl a Gotlands tidningar 17/10, Piteå-tidningen 17/10, NSD 24/10, Västerbottens Folkblad 31/10-13, Hufvudstadsbladet 7/11 m fl)