Bättre och tydligare av S krävs för en trovärdig och bra regeringspolitik

Om behovet av att det nu krävs en ökad tydlighet av S för en trovärdig och bra regeringspolitik: Det är en överdrift att påstå att socialdemokraternas skuggfinansminister Magdalena Andersson är någon röstmagnet för partiet. Varför? Jo bara alltför ofta är den vanliga, ickepolitiska och tjänstemannanitiska försiktiga luddigheten när hon ska förklara hur S-alternativet i den ekonomiska politiken ska se ut efter valet, hur jobben ska bli fler, investeringarna och ambitionen att förbättra skolan ska betalas. Då lyser tyvärr luddigheten igenom alltför tydligt och skillnaden mot moderaternas Anders Borg känns inte vara så där rasande stor. Ju förr Andersson och S-ledningen inser att nu gäller det att öka tydligheten i S-alternativet desto bättre chans att det verkligen blir ett politikbyte på det sätt som folk förväntar sig, när de nu tröttnat på Borg och Reinfeldt. Hittills har det dock varit lite för småfegt ängligt från S-håll. Och nära nog allt har varit överordnat den så kallade riskminimerande taktiken som gör att avståndet och skillnaden mot den sittande borgerliga regeringens politik blir nära nog försumbart liten. Därför har heller inte – trots en brutal verklighet där ute med massarbetslöshet och missnöje med skolan och välfärdens kvalitet – socialdemokraterna verkar (undantaget någon enstaka Sifo) ha “parkerat” på runt 32 – 33 procent i opinionsstöd. Oron och rädslan att inte vilja stöta sig med några medelklassväljare lyste igenom och det är väl den känslan som speglar sig i en fortsatt avvaktande väljarkår och där sympatierna tenderar att öka för de båda andra två oppositionspartierna MP och V på vänsterkanten. Visst, tillsammans har de tre – S, MP och V – en majoritet i sikte och lär sannolikt kunna få det också i kommande val i september. Men vad händer om de två rödgröna blir så stora, att det inte blir självklart med en stark socialdemokratisk hegemoni efter valet? En socialdemokrati med kanske bara runt tio procents större stöd än Mp och V ihop kommer att få betydande problem att ge en kommande S-regering under Stefan Löfven den tydliga S-prägel som partiet nog självt önskar och hoppas på. Allt fler börjar tänka i dessa banor och säga att det verkligt spännande inte blir – och S är sedan flera val tillbaka dessutom en svag valspurtare - de sista veckorna i valrörelsen, utan snarare blir veckorna efter valet, då den den nya regeringen ska sys ihop. Några besked som kan noteras från den senaste tidens möten och uttalanden av Magdalena Andersson är följande: Den orättvisa pensionärsskatten – jämfört med motsvarande löneinkomst - kommer inte att tas bort under de närmaste fyra åren, utan att det kommer att ta längre tid än så. Hur kommer besvikna och potentiella S-väljare inom pensionärskollektivet att reagera på det? Knappast särskilt positivt. Regeringens från 2014 införda femte jobbskatteavdrag (12 miljarder kr i sänkt skatt) kommer heller inte tas bort för dem som tjänar under 60 000 kronor i månaden. Trots att de miljarderna skulle behövas till en bättre skola och stärkt kvalitet i välfärden. Men Magdalena Andersson vill ändå ha kvar det femte jobbskatteavdraget. Och trots att det vore rimligare om det åtminstone togs bort för alla som tjänar mer än säg så där 35 000 kr i månadsinkomst. En sådan alternativ linje skulle också ge resurser över än tänkt nu för att lite snabbare krympa skatteorättvisan mellan löntagare och pensionärer. Hur sossarna ska skaffa pengar till de löften man ställt ut är fortfarande höjt i dunkel. Andra skatter kan höjas, säger hon. Det där med att spara i statens myndigheter som hon talat om ger inga miljarder, snarare så behöver så väl Trafikverket, Arbetsmiljöverket och Arbetsförmedlingen lite mer och inte mindre resurser för att bättre klara sina uppgifter. Däremot är det bra att Andersson och övriga partiledningen sagt att de vill höja den av regeringen halverade restaurangmomsen (=dyr metod att skapa få nya jobb) och kanske även kan tänka sig titta på bolagsskatten. Höjningen av restaurangmomsen ska då gå till finansieringen av partiets 90-dagarsgaranti för att erbjuda arbetslösa unga jobb, praktik eller utbildning. Sedan finns också en del annat som satsningar på mindre klasser och fler lärare och pedagoger i en krisande svensk skola med fallande kunskapsstandard och där särskilt pojkarna i ökad grad slutar skolan i förtid utan godkända betyg. Men på andra krisområden som det helt otillräckliga bostadsbyggandet, allt mera krisartat svaga infrastrukturinvesteringarna på järnväg och vägar samt underhållet av det nedgångna miljonprogrammet i vårt bostadsbestånd, olika miljö-, energi- och klimatinvesteringar samt en trovärdig strategi för hur den allt mera besvärande långtidsarbetslösheten ska kunna tas ner till mera rimliga nivåer finns tyvärr bara ytterst skissartat tunna förslag från socialdemokraternas sida. Och det duger tyvärr inte för en kommande S-ledd regering som vill visa och göra skillnad som sätter klara avtryck i verkligheten. Så släpp sargkanten och visa att ni vill sätta klarare avtryck i verkligheten. Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com (Publicerad i bl a Gotlands tidningar 21/2-14 m fl)