Läget i Storbritannien och om de växande inkomst- och förmögenhetsklyftorna i olika länder

Om Storbritannien och om de växande inkomst- och förmögenhetsklyftorna går inte längre att blunda för: Det stora samtalsämnet bland ekonomer och somliga politiska analytiker när jag nyligen var i London var Thomas Pikettys faktaspäckade bok ”Capital in the 21:th century” (Kapitalismen i tjugonde århundradet), som tidigare bara fanns på franska (redan hösten 2013) men nu även kommit ut på engelska. Kanske något förvånande har just ingen debatt uppstått kring bokens budskap förrän den nu även finns tillgänglig i en engelsk version. Boken har synnerligen välförtjänt fått beröm för Thomas Piketty lyckats så väl med att ta fram hårda basfakta över inkomster och förmögenheter i en lång tidskedja och om ett stort antal länder. Med detta som grund har sedan Piketty övertygande kunnat visa hur de rika bara blivit rikare och samlat på sig en allt mera koncentrerad förmögenhet. Och att vi nu lever i en i stora hela lika ojämlik och förmögenhetsorättvis värld som på 1800-talets tid då Honoré de Balzac skrev sina lysande om girigheten i romaner som Pappa Goriot och Förlorade illusioner. Bara under en kortare period under andra halvan av 1900-talet skedde en utjämning av inkomster och förmögenheter men den tillfälliga trenden har nu åter förbytts i period med allt större inkomst- och förmögenhetsklyftor. Pikettys förklaring till att det blivit så här på nytt beror på att förräntningen på kapitalförmögenheter är högre än den generella ekonomiska tillväxten. De mest förmögnas kapital koncentrerat till allt förre synnerligen förmögna växer snabbare än löneinkomsterna. Dessa förmögenheter går sedan i arv och det förstärker i sin tur orättvisorna ännu mer. Ett argument som även pragmatiska liberaler och andra progressiva menar är ett starkt argument för att ha en arvsskatt som hyvlar av åtminstone de värsta av dessa växande förmögenhetsorättvisor. Piketty bedömning är att värdestegringen på kapital även åren fram över kommer att ligga över den generella ekonomiska tillväxten och gör därför prognosen att vi kommer att se hur orättvisorna och förmögenhetsklyftorna fortsätter att växa i flertalet länder. Han tror med andra ord att vi får se vidgade klyftor, därest vi inte politiskt gör något åt det. För egen del föreslår Piketty en internationell kapitalskatt som skulle kunna modifiera och minska trenden mot allt större klyftor och allt större obalans i makt och ägande. USA är – vilket ekonomiprofessor Paul Krugman berört i flera av sina läsvärda kolumner i New York Times – det kanske tydligaste exemplet på hur makten över samhället i allt högre utsträckning gått och går över till de riktigt superrika. De ger miljardgåvor till republikanska men också i många fall till demokraterna och deras ledande politiker och förväntar sig i gengäld en politik som skyddar deras intressen. I stort sett samma trend finns ju även i det allt mera klassorättvisa Storbritannien. I Sverige har vi ännu inte riktigt samma utveckling. Men ostridigt är att utvecklingen de senaste årtiondena allt mera går i samma tråkiga och växande ojämlika riktning. Också här i Sverige har vi avskaffat skatter som syftar till att skala av lite av de rika (förmögenhetsskatten, arvsskatten, fastighetsskatten). Det har skett med motivet att stimulera investeringar och företagande. Och följden av detta har blivit att de redan rika ännu rikare. Mellan 2006 och 2012 ökade exempelvis inkomsten för den tiondelen med de högsta inkomsterna hela 21 procent medan låginkomsttagarna fick mindre än hälften. Tyvärr vågar inte heller Socialdemokraterna – av bl a valtaktiska skäl – driva en nämnvärt annorlunda linje, i tron att det annars skulle riskera en sannolikt trolig valseger i höst. Men i längden håller detta inte utan förr eller senare lär Socialdemokraterna och andra på vänsterkanten tvingas börja tala om de ökande inkomst- och förmögenhetsklyftorna i Sverige. Och även göra någonting åt dessa växande orättvisor. Ty verkligheten är nu sådan att den tenderar att hinna ifatt även den som för stunden väljer att blunda för realiteter och hårda basfakta som sparkar. Och den makt som dessa förmögenhetsorättvisor i sin tur leder till. Stora förmögenheter generar inflytande, i miljardärernas USA och Storbritannien, i oligarkernas Ryssland - och så även i Sverige. Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com PS. Hur läget just nu ser ut för brittiska Labour inför nästa års parlamentsval. Jo, rätt gott. Enligt olika sammanvägda mätningar är det så där dryga 60 procents chans för att Labour tar så där 345 platser mot just nu rätt impopulära konservativa Tories 256 och deras koalitionspartner Libdems blottt 19 mandat i kommande parlamentsval i maj nästa år. Högerpopulistiska UKIP som mycket väl kan bli näst störst efter Labour i EU-parlamentsvalet nu i maj kommer också att plocka en hel del Tory-röster i nästa parlamentsval men ändå troligen inte vinna några mandat i de brittiska enmansvalkretsarna där vinnaren tar allt. Nå, skotska folkomröstningen om eventuell självständighet från Storbritannien redan nu i september då?, frågade jag Labours Mike Gapes i parlamentets utrikesutskott. Nä, ingen majoritet för skotskt oberoende men gapet mellan den sida som vill vara kvar i “unionen” med Storbritannien och den sida som vill ha självständighet krymper och utfallet blir klart jämnare än som förutsetts. Note: Current Prediction: Labour majority in parliament Party 2010 Votes 2010 Seats Pred Votes Pred Seats 2015 CON 36.97% 307 33.22% 256 LAB 29.66% 258 36.39% 345 LIB 23.56% 57 9.69% 19 UKIP 3.17% 0 12.19% 0 (Publicerad i bl a Gotlands tidningar 24 april, Östra Småland 28/4, Arbetarbladet 29/4 2014 m fl) PS.Intressant diskussion mellan Krugman, Stiglitz, Tom Piketty och Durlauf om kapitalet på 2000-talet, se länk: http://economistsview.typepad.com/economistsview/2014/04/video-piketty-krugman-stiglitz-and-durlauf-on-capital-in-the-twenty-first-century.html