Efter 100 år tappar S makten i Köpenhamn

Så har då danska socialdemokratiet förlorat Köpenhamn efter hundra år. Så ingen S-ledare där som överborgmästare mer. Man ska alltid vara försiktig med att göra jämförelser mellan val i olika länder. Men några tecken i tiden är ändå möjliga att redan se. Inte minst så för svensk socialdemokrati gäller det nu att man inte tar medelklassens radikaler i storstäder för givna. Att dansk socialdemokrati har under Mette Frederiksen arbetat målmedvetet med att återvinna arbetarklassen med "Arnepensionen" (den som arbetat 42 år har rätt att gå i pension oavsett hur gamla de är) etc, och att bryta högerns makt över dansk politik. Men när sedan en hårt, restriktiv flyktingpolitik tenderar att övergå i en främlingsfientlig retorik så förlorar man också storstadsväljare. Såsom nu har skett i Köpenhamn. Men när sedan en hårt, restriktiv flyktingpolitik tenderar att övergå i en främlingsfientlig retorik så förlorar man också storstadsväljare. Såsom nu har skett i Köpenhamn. Den här politikomläggningen har partitaktiskt åtminstone delvis skett med ambitionen att splittra det borgerliga blocket, vilket man lyckats med i Danmark. Men det har skett till priset att socialdemokratiska partiet på senare år haft en mindre levande vänster-höger-konflikt och det har nu lett till att S förlorat väljare vänsterut och till soffan. Särskilt tydligt är det så i Köpenhamn. När man väl förlorar, så är det inte till de borgerliga utan till partier till vänster om S. Riktigt så brukar det inte vara i Stockholm. Men ändå finns det lärdomar att dra av det danska kommunalvalet. Dock tror jag S i Köpenhamn kommer tillbaka där igen, tids nog. Nu måste de dock sätta sig ner och lära av nederlaget för att sedan komma igen I nästa val. Men hur som helst är ju ändå helt fantastiskt att Köpenhamn varit styrt av S i mer än hundra år! Och det kan bli en återkomst vid makten, kanske redan i nästa kommunvalet. Robert Björkenwall (Publicerad i Arbetarbladet 19/11, Sydöstran 19 nov 2025; https://www.sydostran.se/ledare/efter-100-ar-tappar-s-overborgmastarposten-i-kopenhamn/)

Låsa in 13-åringar i fängelse är fel väg att gå

Kriminalvården i Sverige har kunskap och erfarenhet utifrån reella förhållanden. Signalpolitiken från Ulf Kristerssons Tidöregering rimmar däremot mycket illa med verkligheten. Spärra in 13-åringar I fängelse är huvudlöst dumt. 13-14-åriga, knappt halvvuxna saknar konsekvens och är inte sällan psykiskt störda. Inlåsning i fängelse av dessa helt omogna unga leder däremot till att när de väl släpps ut är de "omskolade" till tickande bomber som garanterat exploderar i stället för att vara rehabiliterade till ett någorlunda liv och fått en följföljd skolgång. Utan den står de sig slätt. Så både glädjande och högst rimligt från Kriminalvården när de nu går emot att man ska sätta 13-åringar i fängelse. De säger också att det är tveksamt med inlåsning i fängelse av 14-åringar. Även polismyndigheten är mycket tveksamt. Polisen skriver: Det finns en risk att ännu yngre barn än idag involveras i brottslig verksamhet". Så låsa in 13-åringar i fängelse är fel väg att gå. Och ännu klarare i sin kritik av Tidös signalpolitik är kriminalforskare, barnpsykologer och socialtjänstens proffs, och det med stark evidens i ryggen. Domstolsverket säger så här: "Regleringen framstår inte som helt logisk med hänsyn till den forskning som finns rörande barns mognad". och som Socialstyrelsen kostaterar så är erfarenheterna från Danmark snarare att det "bidrog till ökad brottslighet och sämre skolgång för...målgruppen 14-åringar". Och det har gjort att danskarna nu backat från för tidig inlåsning av barn i fängelse. Klokt så. Struliga, knappt halvvuxna unga i dessa åldersgrupper måste tvärtom tas om hand av samhället på ett annat och mer humant sätt, även om de begår svåra brott. Sätt i stället dit de vuxna som lurar in dessa ungdomar i barnsoldaternas träsk. Någon annan rimlig och försvarbar väg finns inte. Trots att det ingalunda är en enkel väg och ingen quick fix. Tyvärr har världen i alltför många sammanhang fått uppleva barnsoldater som över tid har begått hemska handlingar. Lösningen för dessa barn vid krig har inte heller varit fängelse utan långvarig rehabilitering för att kunna sedan kunna återgå till ett någorlunda normalt liv. Så också våra unga brottslingar måste ges en sådan, andra chans. Det är så en socialdemokratisk politik måste utformas. Tidöregeringens signalpolitik löser i grunden ingenting . Verkar skenbart kraftfulla men riskerar bara att sopa de reella, långsiktiga problemen med de rekordunga, varpigt ogogna barnsoldaterna olösta under mattan. Tyvärr lär det ändå genomföras. Trots att alla seriösa remissinstanser - Kriminalvården, Polisen, rättsväsendets åklagare m fl - är kritiska eller direkt avråder från genomförandet av Tidögängets planer att nu även börja låsa in 13-åringar i fängelse. Robert Björkenwall (Publicerad i bl a Arbetarbladet 13/11, Sydöstran m fl; https://demokraatti.fi/debatt-lasa-in-omogna-13-aringar-i-fangelse-ar-fel-vag-att-losa-ett-viktigt-problem )