En problematisk uppgörelse om flyktingpolitiken mellan blocken

Observerat om en på många sätt problematisk uppgörelse om flyktingproblematiken: Visst går det – också i kölvattnet efter det tragiska händelsen med rasistinspirerade morden i Trollhättan – att förstå att det politiska Sverige just nu vill ha en bred, blocköverskridande uppgörelse om flyktingpolitiken. Särskilt så med tanke på att färska prognoser säger att vi kanske får uppåt 190 000 flyktingar i år till Sverige. I detta läge blev det pockande, frestande att vilja nå en uppgörelse nu mellan regeringen och oppositionen – och som det också blev fredagen den 23 oktober. Men blev den bra? Blev det en “kohandel” som går att försvara? Inte helt säkert. Bra är att kommunerna redan nu i höst får ett resurstillskott på 10 miljarder kr men sedan behövs mer än så för den hårt trängda kommunsektorn. Också bra också att alla kommuner (men först från 1 mars 2016) tvingas ta ansvar för flyktingarna. Men för just detta fanns ju en riksdagsmajoritet – efter FPs och Björklunds tidigare besked – redan innan uppgörelsen. Så någon riktig “byteshandel” med ge och ta med moderaterna fanns egentligen inte här eftersom de redan innan uppgörelsen hade insett att här fanns en majoritet i riksdagen. Ändå använde M detta kort igen i förhandlingarna och fick kanske det där med det tillfälliga uppehållstillstånd (?) i utbyte i uppgörelsen, och som även juniorpolitiska KD drev. Sedan finns där i uppgörelsen vissa ting såsom utvidgade ruttjänster (driver oppositionen alltid, nu också med flyktingargumentet) inga kollektivavtalskrav (!) på små praktikarbetsplatser, tveksamt verkningsfulla åtgärder som ya (yrkesintroduktionsanställningar) och en del annat är allvarliga skönhetsfel i uppgörelsen om flyktingpolitiken nu. Här kan man tycka att regeringssidans förhandlare på en del punkter släppte iväg lite för mycket i ivern att nå en snabb uppgörelse. Bättre hade nog varit en materiellt sett lite bättre uppgörelse om kanske en vecka än en snabb och mera problematisk sådan en halv eller hel vecka innan. Om den här uppgörelsen nu verkligen i praktiken också löser särskilt mycket återstår att se. Kommer sannolikt att bli knepigt värre att utforma juridiskt rättssäkra och tydliga texter kring en hel del av det som finns i uppgörelsen. Och allra knepigast lär det bli att i praktiken tillämpa den där 3-åriga tillfälligt uppehållstillståndsregeln. Hur gör man t ex om Italien och Grekland - dit många kommit först - inte vill ta emot de som ska skickas iväg efter tre år? Någon sådan EU-överenskommelse blir inte helt enkel att sy ihop. Det här har t ex M och KD mest drivit som signalpolitik mot den egna inhemska opinionen men de har nog inte ägnat många tankar alls åt hur man i praktiken löser frågan för "alla tillfälliga". Djävulen bor alltid i detaljerna men det tänker sällan folk på som mest har feblässe för till synes lättsåld "signalpolitik". Alla dessa "tänkte inte på det" lämnar de mer än gärna till andra att lösa. Så fungerar det tyvärr bara alltför ofta. Lite för många verkar just nu väl mycket fokuserade på just "signalpolitik" och alldeles för få på att lösa reella problem i praktiken! Kanske för att den politiska hantverksskickligheten är en allt mera besvärande bristvara på lite för många håll i 2010-talets svenska politiska miljö!? Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com (Publicerad i bl a Skånska Dagbladet 25/10, Arbetarbladet 28/10, LT i Jämtland 31/10, Östra Småland 29/10,Sundsvalls tidning 2/11 m fl)