Regeringen borde lyssna på kloka LOs ekonomisk-politiska råd och vässa politiken

Arbetslösheten i Sverige var aldrig högre än fyra procent fram till början av 1990-talet. Men med 90-talskrisen förändrades mycket. Budgetsanering och prisstabilitet sattes främst när Sverige skulle ta sig ur den krisen. Det betydde emellertid att arbetslösheten bet sig fast på nivåer som “full sysselsättnings-Sverige” tidigare inte accepterat. Ett par hundratusen av de jobb som då försvann i krisbekämpningens spår har aldrig kunnat återfås. I april 2015 gick 366 000 svenskar utan jobb. Det motsvarar nästan 8 procent av arbetskraften. Den andelen måste ner kraftigt och det är också möjligt att åstadkomma, anser den fackliga centralorganisationen LO i en färsk och genomarbetat rapport. Nuvarande trånga ekonomisk-politiska åsiktskorridor måste brytas upp. Som LO visar i en 400-sidig och gedigen rapport, “Vägar till full sysselsättning och rättvisare löner”, kan en annan och vid nuvarande paradigm mindre fastlåsta ekonomiska politik göra stor skillnad. Det handlar om sådant som att överge överskottsmålet i statsfinanserna, satsa mer på välfärden, utnyttja nuvarande låga ränteläge till att låna till investeringar i bostäder, trafikens infrastruktur, miljöinvesteringar och annat, uthålligt öka investeringarnas andel av Sveriges BNP, satsa mer och klokare på utbildning och en aktiv arbetsmarknadspolitik och andra satsningar på en ökad inhemsk efterfrågan i vår inhemska ekonomiska aktivitet. En jämställd föräldraförsäkring i kombination med ökat fokus på att möjliggöra för kvinnor att arbeta heltid och att få upp kvinnors löner är viktiga inslag för att kraftigt minska gapet mellan kvinnors och mäns löneinkomster och framtida pensioner. Men därutöver krävs särskilda insatser för den knappa tredjedel av de arbetslösa som står längst från arbetsmarknaden och varit långtidsarbetslösa länge. Den gruppen – 90 000 till 100 000 – kommer inte att få vanliga anställningar oavsett hur mycket vi satsar på investeringar i nya bostäder, ny och bättre underhållen trafikinfrastruktur eller olika slag av yrkesinriktade bristyrkesutbildningar. För att dessa grupper av mest svårplacerade och anställningsbara ska få sysselsättning och åter kunna komma in i en arbetsgemenskap och bli skattebetalare krävs olika former av subventionerade anställningar – lönebidragsjobb, plusjobb och liknande. Det är en långt bättre metod, anser LO-ordförande Karl-Petter Thorwaldsson, att kraftigt subventionerade till sådana anställningar än att gå vägen över att införa uselt betalda låglönejobb som ingen ändå kan försörja sig på. Utöver att det då skulle slå sönder den svenska arbetsmarknadsmodellen med kollektivavtalsreglerade löner som möjliggör en egen försörjning. En rejäl sådan satsning på subventionerade anställningar är svensk fackföreningsrörelses väg för att också dessa 90 000 till 100 000 personer med olika slag av hälsomässiga problem (psykiska och/eller fysiska) eller olika slag av sociala problem åter ska kunna få fotfäste och bli en del av arbetslivet och dess sociala och självförtroendehöjande gemenskap. Och att känna att de har ett eget värde och kan klara sin egen försörjning igen. Det måste ske parallellt med – som LO så bra belyser i sin kunskaps- och uppslagsrika rapport – att nuvarande trånga ekonomisk-politiska paradigm (läs det finanspolitiska ramverkets tvångströja) bryts upp och Sverige genom en klokare makroekonomisk politik med höjda investeringar, ökade satsningar på utbildning och aktivare arbetsmarknadspolitik och andra generella stimulanser höjer den inhemska efterfrågan och kraftfullt bekämpar nuvarande, oacceptabelt stora arbetslöshet. Så låt oss hoppas att statsminister Stefan Löfven och finansminister Magalena Andersson lyssnar på LOs kloka förslag. Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com

Några reflektioner om S-kongressen i Västerås sista helgen i maj månad

Västerås-kongressen gav på ett antal punkter en hittills lite tövande och ängslig socialdemokratiskt Löfven-ledd regering en första, punktvis början till en rörelseriktning och förändringsagenda som man så här långt tyvärr har saknat. På kongressen kom t ex upp ett antal uppslag till finansieringen av investeringar (ska öka som andel av BNP) i infrastruktur och bostadsbyggande, ex.vis vissa öppningar till skattehöjningar, AP-pensionsfonderna, men också att låna till större, strategiska, investeringar. Viktigt var också att föräldraförsäkringen på sikt ska delas lika mellan mamma och pappa. Men också de givna följdfrågorna: När ska en individualiserad föräldraförsäkring vara genomförd? Hur många av de små, ekonomiskt svaga kommunerna klara av att bli en del av det nya ambitiösa programmet på 250 000 bostäder? (Även om lejonparten ska byggas i bostadsnödens storstäder och de hetaste universitetsorterna.) Och hur många långtidsarbetslösa och andra arbetslösa grupper kan verkligen få jobb via kommuners och landstings vässade upphandlingar av varor och tjänster? Och hur ser politiken mera konkret ut vad gäller att minska klass- och välfärdsklyftorna som nu är alldeles för stora i Sverige? Men OK, låt oss vara generösa och konstatera att med Västerås-kongressen har S nu ändå fått en första början till en förändringsagenda och ny rörelseriktning – om än lite försiktig på vissa punkter – har regeringen nu skaffat sig med Västerås-kongressens beslut. Men mycket återstår innan förtroendesiffrorna kan börja stiga från just nu alltför låga nivåer för Stefan Löfven och de svenska socialdemokraterna. Ett första viktigt lackmus-test på detta kommer i samband med att regeringen lägger fram sin kommande budget i höst. Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com PS.På Brännpunkt i SvD 2 juni finns en alldeles utmärkt artikel av Byggnads Johan Lindholm och Sekos Janne Rudén om Trafikverket,upphandlingar och kollektivavtal. Trafikverkets sätt att hantera stora offentliga upphandlingar förtjänar en hel del kritik. Märkligt men tyvärr inte förvånande - med viktigt också med tanke på S-kongressbeslutet i Västerås nyligen om upphandlingar och jobb - att regeringen fortsatt har så klen styrning och koll på hur Trafikverket i praktiken agerar vid upphandlingar som nu den kommande 35,5 miljarder stora järnvägsprojektet Ostlänken. Nu har Löfven och hans regering chansen att visa att han menade allvar med sitt kongresstal om att offentliga upphandlingar ska ge jobb! -- Se länk: http://www.svd.se/trafikverket-maste-byta-spar-om-upphandlingar