Alliansen, Folk & Försvar och den nya M-ledningen som har en hemläxa att göra så inte borde fuskas bort

Jaha, då blev det helgen 10-11 januari 2015 klart att den reelle M-partiledaren Anna Kindberg Batra nu också är formellt utsedd till posten, och därmed också till den reelle oppositionsledaren i borgerliga alliansen. Arvet med ett stort antal problem att hantera efter Reinfeldt-eran ska nu hon också försöka hantera. Hur mycket till så kallad omprövning och förnyelse som det verkligen kommer att bli, det återstår det att se. Tveksamheten om detta är dock stor på många håll. Inte minst då vad gäller förmågan och viljan att inse att tidigare M-ledda regeringars ivern att ständigt sänka skatter tog över frågan vilka resurser som centrala politikområden faktiskt kräver för att kunna fungera ens rimligt väl. Lysande väl än mindre så. Uppenbart är att just detta faktum gäller på det just nu så omdiskuterade området försvaret. Där har det ju tämligen länge stått klart att underförsörjningen med resurser till försvaret nu i dessa folk & försvars-tider syns extra skarpt, och inte minst då med ett mer nationalistiskt aggressivt Ryssland i vårt nära grannskap. Ett annat akut arv från alliansregeringens år vid makten är det svårt eftersatta bostadsbyggandet i landet. Också här skärps problemen nu än mer av den säkerhetspolitiska utvecklingen i världen – med den kraftigt ökade asylinvandring som följt av det ökade militära våldet i framför allt Syrien och från IS-styrda krigsområden i Irak. För den befolkningsökning det leder till innebär förstås en ökad efterfrågan på bostäder. Som adderar till den brist som redan finns, med risk för betydande problem för integrationspolitiken – och för ökat stöd för högerpopulistiska partier.Men medan en hel del talar för att Moderaterna kommer att ompröva sin inställning till försvaret, finns inga motsvarande tecken när det gäller bostadsbyggandet – åtminstone inte om man med det menar förslag på åtgärder som skulle få effekt. M-politiken på det här området är att betrakta som önskelistor, med den vanliga orealistiska tron på ”marknadens” – och vinstintressets – förmåga att lösa alla problem. Om man ser till de utfästelser, som Moderaterna gjorde när de sjösatte sin så kallade arbetslinje 2006, kan vi bara konstatera att den politiken har misslyckats. Idén var att öka sysselsättningen genom att göra det mer lönsamt att arbeta (via stora skattesänkningar) och kraftigt försämrats försäkringsskydd för arbetslösa, arbetsskadade, sjukskrivna etc. Tanken bakom den teoretiska ekonomiska modellen var att lägre arbetslöshet och höjd förvärvsfrekvens skulle leda till att skatteintäkterna skulle öka, och detta i sin tur senare kunna satsas på välfärden. Men arbetslösheten – ungdoms-, långtids- och den generella arbetslösheten – nu är klart än när den politiken började omsättas efter maktskiftet hösten 2006 Dessutom har följden också blivit gradvis allt svårare att hantera de växande resursbristerna inom sjukvården och äldreomsorgen. Klart dokumenterat är också att det lett till att många fler hänvisas till socialbidrag, antalet barn i fattiga familjer växer, fler bostadsområden i landet än tidigare befinner sig i vad som motsvarar också alliansens egna kriterier på ”utanförskap” samt att bilden blir allt tydligare att socialtjänsten i landets kommuner går på knäna. Sammantaget innebär det här att vissa ekonomers och M-teorierna bakom den moderata ”arbetslinjen” inte på långa vägar höll vad de utlovade. Är den någon som på senare tid ens sett någon ekonom som tidigare stod bakom den forskning moderaterna brukade åberopa som nu längre vill gå ut och försvara den linje som de ännu för några år sedan var mer eller mindre starka förespråkare för? Tror inte det. Så den nyvalda M-ledningen har onekligen rätt mycket att göra om man verkligen skulle vilja göra nödvändiga omprövningar av den gamla, på tämligen många punkter tämligen misslyckade allianspolitiken. Blir det av? Tror inte det. Bortsett ifrån att man nu försöker dölja sitt Tror någon seriös person att det skulle göra det svenska försvaret billigare än det redan nu redan alliansens regeringsår underförsörjda svenska försvaret? Bortsett ifrån att man nu försöker dölja sitt eget misslyckande i försvarspolitiken kommer med att försåtsminerat försöka föra in Nato-frågan och kräva att regeringen ska låta utreda ett svenskt Nato-medlemskap. ? Eller konfliktytorna visavi ett aggressivt Ryssland mindre spänningsfyllda än de redan är med ett alliansfritt Sverige och Finland!? Med stor sannolikhet alls icke så utan svarare tvärtom. Men det är förståeligt att alliansen behöver visa lite dådkraft och samtidigt försöka dölja sitt eget misslyckande med hur de själva tidigare hanterat försvarsfrågan och resurstilldelningen till försvaret och andra bärande viktiga, offentliga verksamheter. Robert Björkenwall,robert.bjorken@telia.com