Lyft av läkar- och lärarprofessionen dess administrativa börda

Jag har som mångårig nära anhörig till åldrande föräldrar (min pappa är dock numera avliden) och 97-årig svärmor med många återkommande vårdkontakter inte undgått att förundras över vilken sorts “klokskap” som gjorde att läkare (och lärare i skolan) skulle nödgas använda uppåt halva sin arbetstid till administrativa uppgifter i stället för patientkontakter. Samma sak gäller för övrigt lärare i skolan (som tydligt märktes av vid mina döttrars och vänkretsens skolgång). Vad var det för sorts så kallad rationaliserings-expertis som rådde beslutsfattare att plocka bort de sekreterare och assistenter som tidigare såg till att inte läkare – och lärare i skolan – behöver ägna halva sin arbetstid, ibland mer, åt rent administrativa uppgifter som de ju i praktiken är rena “amatörer” på? Detta i stället för att ägna hela sin arbetstid åt vårdkontakter – respektive undervisning av elever i skolan – nödgas dessa vård- och skolprofessionens proffs nu sedan 1990-talets andra hälft gradvis lägga allt mer sin tid på andra (läkarsekreterare etc) skulle sköta snabbare, bättre och till en därtill lägre timkostnad. Något som Ivarsson Westerberg och Forsell i färska boken “Administrationssamhället” nu tydligt belagt det okloka i (= ineffektiv besparing) och som därtill lett till en ökad stress och olustkänslor för “amatöradministrerande” läkare och lärare. När dessa yrkesproffs borde använda sin långa och dyrbara yrkesutbildning till just vad de utbildats för – alltså patientkontakter och undervisning av elever. Inte att förbruka uppåt halva sin arbetstid eller ibland mer på ren administration som de alls icke är utbildade för och som andra yrkesgrupper skulle utföra både långt bättre, snabbare och till en billigare timkostnad. Och följden av denna missriktade och okloka utveckling är att vi med stor sannolikhet fått en sämre fungerande sjukvård, skola och rättsväsende (problemet är likartat inom polisen, som visserligen blivit fler men allt mera “kontoriserad”/administrativ). Detta för att vi som skattebetalare får ut mindre ur verksamheten för de pengar som budgeteras och för att yrkespersonalen överbelastas med uppgifter som de alls icke är utbildade för. När får vi se politiska beslutsfattare som verkligen inser fakta och i stället ser till att läkare, lärare och poliser avlastas merparten av sin administrativa börda med hjälp av andra stödpersoner för att i stället kunna ägna t ex minst 75 procent av sin arbetstid åt fler patientmöten, fler undervisningstimmar och löser fler och inte allt färre brott? Se där en uppgift som många medborgare skulle uppskatta om nye statsministern Stefan Löfven och hans regering, liksom de nya landstings-/regionledningarna ute i landet, verkligen nu gav prio åt under kommande mandatperiod. Lyft av profession dess administrativa börda och låt dem vara proffs i det de är utbildade för! Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com (Publicerad i bl a Västerbottens Folkblad 2 oktober, Piteå-tidningen 6/10, NSD 7/10, Östra Småland 6/11 2014 m fl)