Cynisk allianspolitik

Få ting på svensk arbetsmarknad är så cyniska och felriktade som regeringen Reinfeldts införande är anställningsformen allmän visstid. Den innebär att arbetsgivare helt godtyckligt kan besluta om att anställa på visstid utan att motivera varför anställningen ska vara under en begränsad tid. Och därtill kan dessa staplas på varandra i princip hur länge som helst. Något som lett till att antalet tillfälliga anställningar ökat – eller som LO:s andre vice ordförande Ingela Edlund nyligen sade, har gjort att ungdomar sover med mobiler under kudden. Det här är de mest otrygga formerna av alla tidsbegränsade anställningar och det är i branscher som sysselsätter många unga som detta utnyttjas mest. I detaljhandeln och i den kommunala sektorn har tre av tio anställda tidsbegränsad anställning. I hotell- och restaurangbranschen (krogbranschen är dessutom kraftigt skattesubventionerad) är det fyra av tio som har en sådan här otrygg tillvaro. Det är visserligen korrekt att säga att det finns ett visst behov av flexibilitet i antalet anställda, eftersom efterfrågan går upp och ner och därtill är starkt säsongsbetonad. Men det försvarar på intet sätt det förhållandet att regeringen har underlättat för arbetsgivarna att överutnyttja detta med allmän visstid. Så sprider sig otryggheten och det innebär denna ständiga jour vid telefonerna, när man måste jaga fler arbetade timmar för att kunna försörja sig. Men många som kan vittna om missförhållanden på arbetsplatser driver inte sina krav via facket utan håller tyst, eftersom de är rädda att inte få fortsatt visstid, utan ratas av arbetsgivarna som besvärliga. Det finns alltid en ny ung att flöjta in från gatan som ersättare för den som sticker upp lite för mycket. Så vad Reinfeldt och hans regering med den allmänna visstiden har gjort är att han ändrat balansen på arbetsmarknaden till arbetsgivarnas fördel. Men inte nog med detta. Det går nämligen stapla visstidsanställning efter visstidsanställning på varandra, något som EU-kommissionen upprepade gånger har kritiserat den svenska regeringen men ändå fortsätter detta uppenbara missbruk. Ett missbruk som tjänstemannafacket TCO upprepade gånger påtalat, bl a under Almedalsveckan. Sedan länge är det också ett stående krav i de centrala förhandlingarna att visstiderna ska övergå i fasta jobb efter en viss tid. Det senaste försöket att komma undan är att arbetsmarknadsministern och Livets ordskolade Elisabeth Svantesson (M) helt aningslöst nyligen har bett Statistiska Centralbyrån (SCB) att kartlägga om det förekommer något missbruk. Det är inget annat än en ren och skär avledningsmanöver, eftersom de fackliga organisationerna sedan länge tagit fram klara belägg på hur utbrett överutnyttjandet är. Sverige riskerar att dras inför EU-domstolen för sitt trotsande agerande rörande påstaplade allmänna visstider. Det är ett för Sverige och den så kallade svenska modellens rykte ett synnerligen skämmigt läge som regeringen Reinfeldt försatt Sverige i. När statsrådet Svantesson med frikyrkligt len röst säger att det ska vara schyssta villkor på svensk arbetsmarknad, så hycklar hon bara så länge det här systemet och missbruket tillåts bestå. I sitt handlande avslöjar hon sig och hon drar sig inte ens för att försöka dribbla med statistiken och påstå att inte visstiderna har ökat. Ju förr hon ersätts på sin post, desto bättre. Allra senast efter valet i höst. Nästa regering måste som en av sina första åtgärder skriva en proposition till riksdagen om att helt mönstra ut begreppet allmän visstid i Lagen om anställningsskydd, LAS, och återinföra tillsvidareanställning som grundregel. Det här är bara ett av ett antal goda motiv varför väljarna måste ge Reinfeldt & co respass i höstens riksdagsval. Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com (Publicerad i bl a LT i Jämtland 28/7-14, Piteå-tidningen 30/7 m fl)