Måttligt intresse och ruelse inför extravalet i mars 2015

Inte mycket tyder just nu på att den borgerliga fyrklövern – M, Cp, Fp och den under riksdagsspärren sladdande KD – går till nyval den 22 mars med någon större entusiasm. Snarare då att de gör så med ruelse och betydande ågren för vad de ihop med högerpopulistiska SD ställt till med i riksdagen i dess kaosartade spel kring budgetomröstningen. Och att i denna oheliga allians se till att fälla Löfvens rödgröna regeringsbudget. Utsikterna att vinna regeringsmakten åter verkar inte heller vara särskilt stora för de borgerliga. Delvis också därför att de ju inte precis heller går de till val med någon särskilt stark personuppsättning: Moderaterna har en ny och helt oprövad partiledning där ingen, ännu, har någon större lyskraft. FP-ledaren Björklund är förbrukad, Centerns Annie Lööf får visserligen goda popularitetspoäng bland borgerliga väljare för sin sluggerartade och pubertala stil mot Socialdemokraterna men inte heller hon förmår lyfta sitt partis siffror, och KD med personligt sympatiska KD-ledaren Hägglund ligger parkerade under spärren (4 %) för riksdagsrepresentation. Här är oddsen särskilt risiga för KD i kommande nyval. Kanske åker KD ur riksdagen nu. Må sedan vara att åtminstone tre av alliansens partiföreträdarna vill ju inte utåt nu medge att deras oklokt sturska agerande ihop med SD i riksdagens budgetomröstning den 3 december vid närmare eftertanke nog inte var det mest kloka de gjort. Och nu står de där med skägget i brevlådan och har ruelse inför det extra val i mars som blev konsekvensen av deras korttänkta agerande. Den glädjen att få chansen att fälla regeringen Löfven framstår så här efteråt som en stor dumhet. Men att medge det själva förmår de icke. Heller icke – ännu i vart fall – att omvärdera och nu säga till Löfven att vi är beredda att förhandla så att extravalet kan undvikas. Lättare då att t ex “skicka fram” nya signaler via borgerliga ledarskribenter och en f d finansminister som moderaternas tidigare fixstjärna Anders Borg (i lördagsintervjun i radion den 20 december). Borg – liksom Sydsvenskans Per T. Olsson m fl – kan då ta bladet från munnen och säga att extravalet är ”oansvarigt”. Men ändå inte undlåta att samtidigt påstå att mest oansvarig är givetvis statsminister Löfven, s. Sydsvenskans skribent Per T. Olsson är här mera balanserad och menar att skuldbördan (“förbluffande omognad”) nog kan fördelas tämligen jämnt mellan båda sidor. Borg däremot – i fortsatt m-partinit – tycker att bara Löfvens rödgröna regering hade gått med på att behålla(!) alliansregeringens ekonomiska politik så hade det inte behövt bli något extraval. Jo tjenare. Uppenbarligen har han därmed valt att helt bortse ifrån att de borgerliga allianspartierna halsdarrigt vägrade att över huvud taget förhandla om någonting alls med statsminister Löfven. Detta eftersom de tyckte sig se chansen att med SDs stöd i stället själva kunna få regera, trots att de förlorade valet i september 2014. Misstanken att Borg nu kallats in som ett led i borgerlighetens mycket tydliga psykologiska krigföring mot Stefan Löfven går tyvärr inte att utesluta. Allt för att ge sitt bidrag till - som f d finansminister – att den delvisa “blame game”-valrörelse som nu är under uppsegling i kommande extravalrörelse. Så det går – mot den bakgrunden – att förstå att det ledarmässigt kraftigt försvagade Moderaterna gärna vill ha lite hjälp av sin tidigare fixstjärna Anders Borg i kommande nyval. Den som läst Aron Etzlers synnerligen läsvärda bok ”Reinfeldteffekten” känner igen den här strategin och hur Moderaterna använt just den här strategin att på olika sätt utså misstro hos väljarna om att socialdemokratiska nuvarande företrädare påstås lida brist på saklig kompetens och tillräcklig regeringserfarenhet. En “svetsare från Ö-vik” har – underförstått – inte kompetens nog att styra landet, i motsats till de moderata partistjärnorna (nåja, nu vet ju alla att det stämmer rätt illa när Borg och Reinfeldt är borta). Så den här m-strategin har mindre trovärdighet nu i även borgerliga väljares ögon än den hade i t ex valet 2010 men redan klingat av i valet 2014. Strategin att framställa Löfvens S-MP-regering som ”splittrad” och ”mindre regeringsduglig” får dock, trots detta, inte underskattas i kommande extraval. Samtidigt som det heller inte ska bortses ifrån att väljarna redan i valet hösten 2014 underkände den borgerliga alliansens politik och deras påstådda så kallade regeringsduglighet. Och mycket talar för att det kan bli så igen – och kanske ännu lite tydligare – i kommande extraval den 22 mars 2015. Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com (Publicerad i bl a Arbetarbladet 22/12-14 m fl)